Sammanfattning av året som gått

2015 var året då vi lämnade vårt hus och Sverige för att byta till en annorlunda livsstil - utan någon fast bostad och enbart med de ägodelar vi kunde ta med oss för att kunna utforska världen och få större frihet. Året som gått har varit späckat med äventyr och erfarenheter i 18 olika länder som jag har sammanfattat så gott det går i detta inlägg. Idén med denna resa föddes när vi föregående år hade kommit till insikt hur ofria vi var att leva i Sverige. Alla delar av livet är så kontrollerat och styrt av staten från dess att man som barn kommer ut från BB tills dess att man ligger inför sin dödsbädd. Man lär sig att leva i denna ofria värld till den grad att man blir blind för att det faktiskt är slaveri. Efter att ha drivit företag sedan 2006 under de fruktansvärt dåliga svenska villkoren där man bestraffas (för att man försörjer sig själv och erbjuder jobb) med att 2/3 delar av det man tjänar tas ifrån en i form av skatt och med en skolplikt och ett förlegat skolsystem (som ska stöpa alla barn i samma form där individualitet och framsteg egentligen inte uppmuntras) som väntade bakom hörnet hade vi fått nog och bestämde oss att ta steget och genomföra vår plan att tillsammans upptäcka och lära oss om världen och samtidigt bli så fria som vi kan. Med familjen i centrum. Där det andra kan ta ett steg bakåt.

Möten med unschoolare och natur på Floridas västkust

Det som är så häftigt med USA är att det är så himla stort och fullt av så många olika slags typer av människor att det som någon tycker är riktigt quirky och annorlunda kan vara helt normalt. Som i den lilla staden Saint Petersburg nära Tampa på Floridas västkust. Här träffade vi och bodde hos en svensk-amerikansk familj som unschoolar. Mamman i familjen som heter Jennie är fotograf på deltid och kommer av alla ställen från Krokom som är ett litet litet ställe som jag vet vart det är i Jämtland då min familj råkade hade stuga i närheten när jag växte upp. Vi fick höra att det finns så många unschoolare så att det är som att det är normalt. Till och med på samma gata fanns det andra som unschoolade och det fanns rikligt med Coop:s (kooperativ som är en slags informell frivillig skola en eller ett par tillfällen i veckan för föräldrar och barn). Den som inte vet och är nyfiken på vad unschooling är kan gå in och läsa mer HÄR. Saint Petersburg är en mysig liten stad med många fina parker som verkar vara trevlig att bo i. Det fanns gott om bra lekplatser och även en strand centralt i stan. Vi såg en delfin från kajkanten. Tydligen kommer de ganska ofta och nära kanten för att fånga fisk. Det finns en "childrens museum" också som är ett slags lek-museum för barn. 

Hajtänder och vilda djur i Everglades och på Gulfkusten

Visste du att man kan få närkontakt med vilda djur precis vid motorvägen i Florida? Ungefär en halvtimme utanför bebyggelsen vid storstaden Miami börjar Everglades vidsträckta träsk som motorvägen går rätt igenom. Vid motorvägen låg det en livs levande alligator som krälade igenom metallräcket. När vi inte såg alligatorer så såg vi andra vilda djur under hela resan som rovfåglar, pelikaner, hägrar, fiskar, sköldpaddor, armadillos och färgglada fåglar jag inte kan namnet på. Vi fick en action-upplevelse precis när vi öppnade dörren och gick ut från en diner (en typisk amerikansk restaurang). Vi såg en gecko fånga en kackerlacka, bära den till väggen, klättra upp för att sen äta upp den på plats. Så här rikligt med vilda djur har vi inte sett sedan vi befann oss mitt i djungeln på Borneo för ett par månader sedan.

Miami beach

Vilken fantastisk morgon med vacker soluppgång, regnbåge, trevlig strand och glada barn.

Vi har det bra här på Miami South Beach. Det är en ö öster om själva Miami som är området där de fina stränderna och pengarna finns. 25-28 c, vackert väder, dyr men bekväm lägenhet med gångavstånd till stranden. Längs själva strandlinjen ligger en rad med lyxhotell i sådan prisklass vi aldrig skulle ha råd med.  Det går även att hyra Porsche och Ferrari per timme så att man kan låtsas att man äger den om man har en dejt med en ytlig person. Det är städat och välordnat här på Miami Beach. Tidigt på morgonen körs det traktorer längs med stranden som har pistmaskiner på. Sanden får samma mönster som en nypistad skidbacke tills dess att fotspåren från människorna gör så att den får sitt ursprungliga utseende igen. Liksom sandstranden är raden av lyxhotell och dyra restauranger lika välordnade. I den norra delen av Miami beach är det ännu mer extrem lyx. Där trängs lyxbilar som porschar, ferraris, bugatti etc på vägarna. Utanför bostäderna är lyx-yachter parkerade. På andra sidan bron är skillnaden som natt och dag.

Tåg, tåg och åter tåg!

Av en slump hittade vi ett paradis för tåg-älskare i Bryssel!

Det kändes lite märkligt att separera från vännernas familj efter att ha varit en del av deras liv och grävt i deras hjärnor under två veckors tid. Man lär verkligen känna personer som man spenderar dygnet runt med i ett sträck såhär länge. Jag kände att de befann sig på en plats där de kunde vara trygga och eventuellt stanna kvar på men det var ändå det med att vara ensam som kändes främmande. Så enkelt det var att ta sig från punkt a till b. Det enda jag i princip behövde tänka på var att inte missa flyget till Bryssel från Alicante och hitta wifi i Bryssel för att få tag på resten av familjen då vi ännu inte hade bestämt mötesplats eller sovplats för natten. Min flygplatsbuss råkade gå till samma station som eurostar-tåget som de åkte dit med från London så det var ingen konst att hitta varandra där utan att ha bestämt något. Vad pojkarna växt! upptäckte jag när vi hittat varann. På bara två veckor. Man ser verkligen skillnaden. Winston var en aning mer självständig än förut och Henry var också lite mer mogen.

Jag gillar ställen som är lite "quirky" - att det blir mer av en upplevelse än att bara hitta ett vanligt hotell för natten. Jag hittade ett hostel som alla världens tåg-nördar skulle älska.  Nämligen tåg som man kunde sova i som var precis som vanliga natt-tåg fast ställda på husen nära stationen i Schaarbeek. Henry och Winston blev överförtjusta. Alla fick var sin sovsäck att sova i. Det var inte speciellt bekvämt,  ganska dyrt (100 €) och nästan lika kallt som ute men det vägs ju upp med lyckliga barn. :) Det var helt nyöppnat och man såg verkligen hur nykär ägaren var i sitt projekt och att han faktiskt tog till sig av några av de idéerna som jag hade. Han berättade att stället redan hade blivit populärt bland tåg-fanatiker, sådana som min egen far, som i princip kan varenda tåglinje och tidtabell utantill. Förutom tågvagnarna man kunde sova i var själva hotell-delen inredd som en vänthall och med modell-tåg och mysigt bibliotek. Det här är definitivt stället numero uno att bo på i Bryssel för en småbarnsfamilj.

Deja-vuer i olika bemärkelser, ett annat perspektiv och en apelsin-dal full av hopp

En apelsin-dal full av hopp.

Det handlar om förflyttningar. Förflyttningar i tiden.  Förflyttningar i tankar.  Förflyttningar i rummet. Vare sig man planerar eller ej.  Bara man följer sitt flow så att man hamnar i balans och accepterar sin livs-resa. Vi har bytt världsdel. Det var både planerat och en slump. Två veckor spenderades i landet som jag växt upp i och som jag nu ser mig själv som turist i. Två intensiva veckor av planerade och oplanerade händelser.  Jobbrelaterade händelser som innebar två stora flyttar och en förändring i företaget samt relationsrelaterade förändringar dels av slumpmässiga omständigheter och dels konsekvenser av orsak-verkan. Det blev ett kort besök i Stockholm på ett par dagar. Vi bodde vid flygplatsen den första natten. Dels för att lindra krocken vid tidsskillnaden och dels för att lindra krocken från de kulturella skillnaderna. Just det ja. Här gillade de ju inte barn. Vid frukostbordet bredvid satt en gammal sur tant och en gammal sur gubbe. De satt där i ungefär en timme och smuttade långsamt på sin kaffe och åt sin smörgås utan att säga ett ord till varandra eller någon annan. Det enda sur-tanten hade mage att göra var att hyssja ett par tillfällen åt mina barn som så som barn gör tröttnar på att sitta still och gärna vill leka istället. Det där är väl typiskt Sverige att sur-tanterna och sur-gubbarna inte kan glädjas åt att barn gör vad de ska. Att leka alltså. Förutom tids -och kulturchock drabbades vi även av prischock. 1400kr för en natt på vandrarhem!

Lyssna på en intervju om anarkistiskt föräldraskap

Jag blev uppringd och intervjuad av Kristian och Hanna från den anarkokapitalistiska radiokanalen "Frihetsfaxen.se" häromdagen.  Det blev en mycket intressant diskussion om nära föräldraskap som helt går i linje med äkta anarkism.

Henry - Här ungefär 6 månader gammal. Ammar i bärsjal i skogen medan jag plockar blåbär!

Vi pratar om "unschooling"  som översätts till oskolning på svenska.  Med unschooling menas att barnet styr inlärningen utan någon skolplan.  Föräldrarna har stort ansvar för att stötta barnet som dess mentor.  Genom att lära sig för att man vill lära dödar man inte lusten att lära sig så som skolan gör genom tvång vilket gör att barnet om det har en bra med mentor-förälder får passion och brinner för det han eller hon är intresserad av.

Vi pratar om fredligt föräldraskap där "ickeaggressionsprincipen"  praktiseras där man alltså inte tvingar sitt barn eller använder våld. Om hur anarkism och amning hör ihop.  Det omoraliska med landgränser och att stater bestämmer vem som får bo var.  Och hur man i största utsträckning kan bli fri från det genom att vara "digital nomad".

Lyssna här!

Visste du att man kan göra papper av bajs?

Visst kan man det! Vi hade hört talas om Elephant Poo Poo Paper Factory som gjorde papper av elefant-bajs. Den låg strax utanför Chiang Mai. Vi tänkte att det kunde vara en kul dags-utflykt då barnen just nu är fascinerade av bajs och det går i linje med unschoolingen (att fördjupa sig i saker och ting barnen (och vi) är intresserade av och tycker är spännande). Elefant-bajs-pappers-fabriken har en rundtur som är speciellt anpassad för barn där de får delta i processen och ställa hur många frågor de vill till guiden. Vill du veta hur man gör pappret av bajset? Häng med på vår Online-rundvisning av fabriken, vetja! ;)

Möten med ursprungs-befolkningen i Norra Thailand

Vi gjorde en utflykt från Chiang Mai upp till bergen till byn Baan thong luang där vi kunde träffa folk från olika bergs-stammar. Denna by är ingen vanlig bergs-by - utan den är speciellt gjord för att turister ska kunna besöka dem. Det är inte direkt någon utställnings-by då folken faktiskt lever där på riktigt. De är olika stammar (hill tribes) som kommer från olika områden i och runt Thailand. De har kommit dit som flyktingar och kan genom denna byn få en fristad och en inkomst. Vissa kanske skulle ifrågasätta om det verkligen är ok att besöka ett "mänskligt zoo" men jag tycker tvärtom att det är en urbra idé då de inte bara kan komma undan våldsamheter från området de kommer ifrån men också får en inkomst från turismen - och som grädde på moset - också får betalt för att hålla sina traditioner levande. 

Dessutom är det ett lätt sätt för mig som småbarns-förälder att kunna visa mina barn olika sätt att leva. Att ha barnen med ger en extra dimension. Om jag hade rest själv eller med vuxna som sällskap hade vi inte fått samma intryck. Eftersom vi har barnen och de är huvud-ingrediensen i våra liv får vi även se världen genom deras ögon och de blir en inkörsport till samtal då många av de vi möter är intresserade av dem. Det finns en variant av Karen-folket som kallar sig "Sgaw Karen". Det var dem vi mötte först i byn. De var väldigt öppna och ville visa sina hem och prata med oss. Vi fick komma in till dem och smaka vad de åt för lunch. 

Art in Paradise - 3D-museet i Chiang mai

"Art in Paradise" är ett illusions-konst-muséet i Chiang Mai som vi hörde talas om genom vår värdinna på vårt hostel när vi först anlände till Chiang Mai. Det lät sådär lagom trist-intressant för barnen när hon först berättade om det men eftersom det var hett och vi ville hitta på någon inomhus-aktivitet bestämde vi oss för att testa muséet! Vi gjorde sällskap med en annan digital-nomad-familj från Canada/Paraguay. Tväremot våra förväntningar rusade barnen igenom alla målningar och aktiviteter med glädje. Det var roligt att vara med i bilderna som var 3D-målningar som målats på en plan yta på ett speciellt sätt som skapade själva 3D-upplevelsen och gjorde att det såg verkligt ut. Det var väl värt ett besök under de hetaste timmarna i Chiang Mai. Såhär blev de roligaste bilderna! :)

Uppströms med stil på Mekong-floden i Laos

Mot strömmen som vanligt men nu bokstavligt talat - på Mekong-floden.

Att åka båt på Mekong-floden är en livsresa som borde finnas på din bucket-list om den inte gör det redan. Tänk dig flodliv, kultur och orörd natur! Mekong heter egentligen Mae Nam Khong på Laoitiska vilket betyder vattnets moder. Floden börjar i det Tibetanska Himalaya och rinner igenom Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam. Den är totalt ungefär 4800 km lång vilket gör den till den 3:e längsta floden i Asien. 

Den vanligaste rutten på Mekong-floden från Chang Khong i Thailand till Luang Prabang som det är 230 km emellan är att åka nedströms. Vi valde som vi brukar med mycket annat att göra tvärtom och åka uppströms istället - denna gången av praktiska skäl. Det kan bli trångt när man åker nedströms. Det finns 3 sätt att åka båt här: Passagerar-båt, motorbåt eller att åka med någon av de finare Slow-boats som kryssar i floden här. Passagerar-båtarna är det billigaste alternativet. De är inredda med bilstolar. Jag är tveksam till hur hygieniska toaletterna är på dem. Motorbåten är det snabbaste och farligaste alternativet. Föraren bär alltid hjälm. Passagerarna bör ha hjälm och flytvästar. Då Mekongfloden är full av stenar och forsar är det inte så konstigt att de har hjälmar. 

Vi valde det sistnämnda - även här av praktiska skäl då vi vill ha så lite besvär som möjligt med resan vilket jag antar är en slags anti-reaktion då vi båda har blivit utmattade av att ha sovit dåligt flera dagar i rad. Dessutom skulle vi ha ärat min farmor som var förtjust i kryssningar och nog gärna skulle ha velat åka på Mekong-floden! Här var allt planerat så vi behövde inte tänka på något. Mat och dryck ingick samt två utflykter. 

Vattenfall, bärsjals-kultur och unesco-staden Luang Prabang

Nu hade vi nått vårt mål i Laos: Pärlan Luang Prabang med huvudattraktionerna vattenfall, fransk unesco-listad arkitektur samt spännande laotisk kultur. En trevlig överraskning var att se så många pappor bära sina barn i bär-sjalar. Sjal-mys är ju något av det finaste som finns!

Pappa som tröstar ledsen nyvaknad 2-åring i sjal.

Adrenalinkickar i Vang Vieng i Laos

Kanot-paddling i en vild flod, grott-tubing, grottbesök och trekking med småbarn. 
Allt är möjligt i det liberala äventyrs-paradiset Vang Vieng!

Vi hade lämnat huvudstaden Vientiane för att fortsätta ta oss norrut och bestämde oss för att stanna till i Vang Vieng som ligger vid branta kalkberg i en vacker flod-dal. Den lilla staden är känd för äventyr och droger och är därmed en magnet för backpackers i 20-årsåldern. Vi var dock den enda utländska familjen med barn här. Vi kom fram till Vang Vieng nästan 3 timmar efter den utlovade tiden - utmattade och kräk-äckliga efter den jobbiga buss-resan. Vi hade tänkt att stanna här enbart en natt på väg norrut mot Luang Prabang. Eftersom alla mådde dåligt bestämde vi oss dock för att stanna lite längre. Det var helt ok att ta igen sig i det här avslappnade stället med den här tjusiga utsikten från balkongen. Landskapet här påminner rätt mycket om Guilin i Kina där vi var för 8 år sedan. Där fanns liksom Vang Vieng fantasifulla fast ännu brantare kalk-berg som var beklädda med träd och växter. 

Vad jag inte visste om minornas land Laos

Vi befinner oss i Laos – det lilla landet som ligger inklämt mellan Thailand, Kina, Vietnam och Kambodia som inte har någon kustlinje. Här bor ungefär 6.5 miljoner människor. Det finns mycket orörd natur här. Anledningen till detta är nog delvis att det ligger rätt mycket minor här och var. Jag visste inte att det fanns minor innan vi kom hit. Vi besökte COPE i huvudstaden Vientiane, som är en organisation som jobbar med att förbättra livet för människor som har trampat på minor. De har en mycket intressant utställning med proteser och bra informationskällor till vad som egentligen hände i Laos under Vietnam-kriget. 

Det här var första gången jag fick höra om det hemliga kriget i Laos. Över 580000 flygplansstarter hade skett från USAs baser med intentionen att släppa över 270 miljoner klusterbomber över Laos för att stötta den royalistiska regeringen där mot Pathet Lao och hindra att vietnameserna gick över gränsen. Under 9 års tid hade ett flygplan lyft var 8:e minut. Klusterbomber täc­ker ett stort område mycket effektivt. 1/3 av bomberna exploderade dock inte utan ligger kvar som minor och väntar på att någon ska trampa på dem. De kallas UXO = unexploded ordinance.

Från Surat thani till Udon thani med tåg och flyg

En timme tidigare än avgången kom vi fram till tågstationen utanför Surat Thani. Där fick vi reda på att nästan alla tåg var flera timmar försenade och att vårat var 2 timmar försenat. Vi skulle åka rätt så sent ändå (kl: 21.20) så det var inte helt optimalt. Som tur var hade vi med vårt varuprov på den nya rese-hängmattan. Jag hittade två metallstänger att hänga upp den från. Nu kunde iallafall 3/4 delar av familjen vila sig i den. Övriga väntande resenärer fick sitta på betongbänkarna och på marken och fördriva tiden med kortspel och cigg. Vi fördrev den med att titta på Beavis and Butthead-filmen i hängmattan på vår tablet och med högtalaren i knät. Winston och Henry tyckte den var rätt kul även om den är nästan 20 år gammal.

Hängmattan blir vår räddning när tåget inte kommer.

Perspektiv på ett sönderturistat Koh Samui och motsatsen Surat Thani

Vi har lämnat Koh Samui efter att ha varit här i nästan 2 veckor. Koh Samui är en ö som vi har blandade känslor för. Det är en av Thailands mest populära turistdestinationer. För ett halvt sekel sedan var Koh Samui en okänd ö där lokalbefolkningen enbart kunde ta sig fram genom att promenera. Idag kryllar det av vägar, butiker, restauranger, pubar och klubbar. Det finns till och med en flygplats där flygplanen flyger lågt över stranden i Chaweng när de ska landa.

Do I have the right to interfere in how other people raise their children?

The child has not chosen to come to the world. It is the parents who have chosen to create the child. The baby can not take care of itself because the parents have the responsibility to take care of their children in a way that enables it to cope when it is fully grown. Children are the next generation of adults who will live together on this planet, and in their turn they will create another generation and carry on the human species because it is our natural instinct to do so.

SOURCE

The non-aggression principle and the responsibility for the child

The non-aggression principle means that none has the right to harm or force anyone to anything. Since you do not own the child and the child owns itself this principle also apply for children. 

This approach does not seem to be any obvious when violence and coercion against children is taking place both visible and hidden in all societies. This doesn't include only physical violence but also psychological violence such as coercion, abuse, shame and punishment, and the lack of meeting the mental and physical needs and necessities.

The non-aggression principle also means that you have the right to defend yourself against other people that is using violence against you. A parent that expose their children to violence in the forms I have mentioned above not only violates the non-aggression principle but also commit a crime as the child can't defend him or herself in the same way as an adult. New borns can for example only express that something is wrong by screaming and crying.

Do you own your children?

I wanted to write about the violence that occurs everywhere against children since it is more or less universally accepted and discuss what I see is the cause of this. It is popular with writings about the flaws in how to look after the children in schools and kindergartens as well as children who are abused at home where the responsibility in principle always is with someone else. So far I can´t remember having seen any article that addresses the issue that highlights the fundamental essence behind the deficiencies. To find out where the flaws really come from we have to find out who it is who owns the child and who is responsible for the child and why they are responsible.

Därför är skolplikten omoralisk

Om du inte har redan har läst mina artiklar "Vem som äger barnet", och om "icke-aggressionsprincipen" så kan det vara en god idé att läsa dem först.

Man kan ana oråd redan av att bara tänka på själva ordet "skolplikt" då stater ofta maskerar omoraliska handlingar med påhittade ord. Ett praktexempel på tvång mot barn är just skolplikten.

BILDKÄLLA

Har jag rätt att bry mig hur andra uppfostrar sina barn?

Om du inte har redan har läst mina artiklar "Vem som äger barnet", och om "icke-aggressionsprincipen" så kan det vara en god idé att läsa dem först.

Barnet har inte valt att komma till världen utan det är föräldrarna som har valt att skaffa barnet. Barnet kan inte ta hand om sig självt, därför har föräldrarna ansvar för att ta hand om sitt barn på ett sätt som gör att det kan klara sig självt när det är fullvuxet. Barnen blir nästa generation vuxna människor som ska leva tillsammans på vår planet, och som i sin tur förmodligen kommer reproducera sig eftersom det är vår naturliga instinkt.  

BILDKÄLLA

Icke-aggressionsprincipen och det egna ansvaret för barnet

Om du inte har redan har läst min artikel "Vem som äger barnet" så kan det vara en god idé att läsa den först.

Icke-aggressionsprincipen innebär att ingen har rätt att skada eller tvinga någon annan till något. Eftersom man inte äger barnet och barnet äger sig självt så gäller denna princip även i förhållande till barnet. Detta synsätt verkar inte vara någon självklarhet då våld och tvång mot barn pågår både synligt och dolt i alla samhällen. Här ingår förutom fysiskt våld även psykiskt våld så som tvång, kränkningar, skam, och bestraffningar, samt brist på att tillgodose psykiska och fysiska behov och nödvändigheter, så som att inte tillgodose barnets behov av närhet och ignorera barnet.

Icke-aggressionsprincipen innebär också att man har rätt att försvara sig mot andra människor som använder våld mot en. En förälder som utsätter sitt barn för våld i form av det jag har nämnt ovan bryter därför mot icke-aggressionsprincipen. Ett barn har dessutom inte möjlighet att försvara sig som en vuxen person, särskilt inte ett spädbarn som inte kan göra något annat än att uttrycka att något är fel genom skrik och gråt.

Vem äger barnet?

Jag vill skriva om det våld som sker överallt mot barn och som är mer eller mindre allmänt accepterat samt diskutera vad jag ser som orsaken till detta. Det är populärt med skriverier om brister i hur man ser efter barn i skolor och förskolor, samt barn som far illa hemma där ansvarstagandet i princip alltid skylls ifrån på andra. Hittills har jag dock aldrig sett någon artikel som tar upp frågan som belyser det mest fundamentala bakom bristerna. För att reda ut var bristerna egentligen kommer ifrån måste vi ta reda på vem det är som äger barnet och vem som är ansvarig för barnet och varför de är det.

Gäst-bloggare Ankorpåvift: Varför vi kallar oss anarkokapitalister

Jag har bjudit in Ulrika från den anarko-kapitalistiska bloggen Ankorpåvift till att dela med sig av hennes briljanta artikel där hon förklarar vad det är på ett lättförståeligt sätt. Trevlig läsning! I have invited Ulrika from the Swedish anarcho-capitalistic blog Ankorpåvift to share her brilliant article where she explains what it is in way that is easy to understand. Please scroll down to the orange text for the English version!

Jag, Ulrika, kom i kontakt med idéerna kring anarkokapitalism när jag försökte få grepp om vad det moraliskt mest korrekta sättet är att förhålla sig till andra människor om man ser alla människor som individer med lika värde och lika rättigheter, samtidigt som det finns lika många moraliska kompasser och politiska ideologier som människor vill leva efter som det finns människor på denna jord.

Hur man blir en Digital Nomad

Vår familj är ett levande bevis på att man kan upptäcka världen och försörja sig samtidigt. Visst låter det som en dröm att kunna arbeta från en strand på Maldiverna eller den djupaste djungeln på Borneo och samtidigt få en högre levnadsstandard och mera tid för sin familj? Många personer har frågat mig hur jag gör och sedan bortförklarat varför de inte kan ta steget att göra samma sak. Jag tycker det är märkligt eftersom vemsomhelst som har viljan kan leva så och bli en digital nomad. Därför har jag nu skrivit en guide som jag hoppas kan inspirera den som har upptäckarlust och vill få mer frihet:

En digital nomads arbetsplats i trädgården till ett vackert hus bland risfält på Bali.

Från träpalats i ett svenskt suburbia till strand-bungalow i Koh Samui

Nu har det gått 8 månader sedan vi sålde vårt hus och våra saker och valde den här nya minimalistiska livsstilen som vi har nu. Nya personer som vi träffar dagligen har svårt att förstå att rummet eller bostaden vi bor i just nu är vårt hem och att det inte finns något hem i landet vi flyttade ifrån. Online däremot är det inga konstigheter. Vi är med i flera grupper och forum för resande familjer där det finns familjer som nyligen påbörjat sin resa eller har rest i flera år. En del har sålt sina hus och tillhörigheter och en del har en bostad i sitt "ursprungsland" som de hyr ut och får en del av sin inkomst ifrån. 

För vår egen del ville vi gärna behålla det vackra huset vi ägde men kunde inte eftersom vi skulle räknas som skattehemmahörande i Sverige då. Vi är folkbokförda i Storbritannien. Därifrån är min man och där finns vårt företag så det var ett naturligt val. Storbritannien är mycket enklare att driva företag i. Där skattar man 20% jämfört med Sverige där de tog mer än hälften av det vi tjänade. Dessutom fick vi inte det skyddsnät som anställda får utan som företagare får man jobba fast man är sjuk eller har barn för att hålla igång företaget. I Storbritannien är skolan frivillig och det finns ett stort utbud av alternativa skolor som till exempel demokratiska skolor. I Sverige är det skolplikt och skolorna måste följa skolplanen vilket gör att demokratiska och äkta montessoriskolor inte kan verka i Sverige. Vi tog reda på vad som egentligen gällde angående skolplikt vilket slutade i ett års trakasserier från skatteverket vilket gjorde att vi lämnade Sverige och valde livsstilen "den andra resan". Läs mer om vad den andra resan egentligen är för något här.

Ständigt får vi frågor om vad vi har för planer och när vi kommer tillbaka. Ju längre tid som går desto konstigare är den frågan för oss. Om man planerar saker blir man fastlåst till planen och därmed ofri. Dessutom kan man inte förutse framtiden och kontrollera den till 100% så det är ingen idé att planera och sedan bli besviken. Om det är något som jag lärt mig i livet är att det inte blir exakt eller alls blir som man planerar och därför är långsiktiga planer något negativt som fängslar. För mig fungerar det att leva i nuet och flödet för att vara i balans. Jag försöker hålla förväntningarna till det minimala. Då kan man anpassa sig till det som dagen erbjuder vilket man inte vet förrän den dagen kommer. Visst har vi vissa saker planerade men det är ett minimum. Vi har 5 nätter bokade på den här vackra stranden som är bortom partylivet på Chawengstranden men ändå med närhet till det vilket är perfekt för en digitalnomad-familj. Sen vad vi gör om 5 dagar bestämmer vi först efter vad vi känner oss för då.

Dagens "kontor" på Koh Samui med wifi, kokosnöt, god mat och toner till Reggae. 

Hejdå Bali och hej Johor!

Den här vyn i Ubud gjorde det ändå acceptabelt att jobba extra obetalt på sätt och vis.

Det har varit tyst ett tag.. mest eftersom jag helt enkelt inte haft tid eftersom vi har haft alldeles för mycket jobb då vi jobbar dubbelt eftersom vår ordinarie medarbetare har semester och sedan hade ändrat den överenskomna tiden så jag måste göra jobbet på resande fot vilket är omöjligt att göra på ett bra sätt. Det suger. Verkligen.

Den som ger jobb har ingen semester och den som får jobb får 5 veckors betald semester medan den som ger jobbet får anställa någon annan (vilket inte funkar för oss), stänga (vilket är en väldigt dålig idé eftersom det är högsäsong för våra hängmattor men visst, jag kan ju skita i det) eller sköta jobbet själv vilket är vad vi båda gör just nu för att inte skada verksamheten. Det är dealen man får i Sverige och jag är en född entreprenör som inte passar som anställd så det får vara så  Det är en massa andra dealer för de som ger jobbet som den som är anställd kanske inte vet om som också är helt ologiska. När man anställer någon betalar man som arbetsgivare egentligen ungefär det dubbla än vad den anställda tror att den får i lön (i form av arbetsgivaravgifter och sociala avgifter och sånt). Det är verkligen inte konstigt att det inte finns så mycket jobb i Sverige. Jag skulle så jättegärna vilja anställa fler för det finns verkligen för mycket jobb för mig i min verksamhet men får hålla mig till att göra det utomlands på de sätt vi kan där man inte straffas för det lika mycket. Med den nuvarande politiken dessutom (de höjer arbetsavgiften för unga nu) har det gjort att lagret som hanterar våra ordrar i Sverige måste stänga eftersom de inte får det att gå runt delvis pga det. Heja dig, Löfvén, nu finns det ännu mer arbetslösa i Sverige! Och nu måste jag lägga ner en massa tid och pengar på att hitta nytt lager igen. Men äsch, ska inte gnälla mer på det. Vi har aldrig varit mer fria än vi är nu.

En dagsutflykt till vulkaner och tempel

Häromdagen var det vulkanutbrott på Java. Himlen täcktes av aska såpass mycket att flygplatsen på Bali fick stänga på lördagen. Det var samma dag som vi hade bestämt med vår taxichaufför att vi skulle åka på heldagstur. Bilden ovan tog vi under vår utflykt och här syns vulkanen Mount Batur till vänster och Mount Agung till höger. Det vita molnet till höger är vulkanaska.

Hur man hittar den perfekta villan i Ubud, Bali

När man åker till Bali kan man knappast missa att åka till Ubud, som är öns konstnärsnav. Vi har hittat en fristad här för entreprenörer och alternativa människor på resa bland risfälten och djungeln. Den som gillar hälsosam mat och yoga kommer definitivt trivas här. Vi fastnade i Ubud och har bott här i 3 månader nu. Vi har sugits in i den långsamma vardagen utan några större krav. Det är inte bara vi som har sugits in. Ubud var tidigare ett litet samhälle med några små byar omkring. Nu finns det många hotell, restauranger och vackra villor, samt många aktiviteter. 

Det trevligaste sättet att bo på i Ubud är definitivt genom att hyra ett hus, så jag har sammanställt en guide med lite tips:

Kota Kinabalu på Borneo

Jag vill berätta lite om vad vi har gjort i Kota Kinabalu som är en stor stad i delstaten "Sabah" på den Malaysiska delen av Borneo. Kota Kinabalu förkortas "KK" vilket kanske är lite kul. KK är ungefär lika stort som Göteborg och är en modern typisk asiatisk stad med lite skyskrapor och många affärer med kul teknik-prylar. Vi har shoppat lego i olika former, både "riktig" och billiga kopior som är ungefär likadana som den "riktiga" eftersom både vi och barnen gillar och bygga med det. Nu har vi samlat på oss så mycket så att Winstons resväska är full. Äntligen har vi tillräckligt mycket att bygga med. Vi köpte två stora paket med piratskeppslego som vi satte igång med direkt medan vi väntade på vår lunch.

En tripp till djungeln på Borneo och vad som finns kvar av den

Vi har tagit oss till Borneos djupaste djungler..eller det som finns kvar av det bland oljepalmsplantagerna. Vi är här för att se spännande djur och för att lära oss om naturen. Borneo för mig, var en av de där platserna i världen som fortfarande var vilda och outforskade. Det var en av platserna som finns på min "att göra" lista som jag hade tänkt att jag skulle åka till innan vi blev med familj. Sedan hade jag känt att det skulle ha fått vänta eftersom det kändes lite hard core att åka till med småbarn, att det skulle vara för farligt med alla djuren och tropiska sjukdomar och oroligheter. Sen ändrade vi oss igen när vi hade gett oss iväg på denna resa.

Det är precis som alla platser i hela världen - det är olika farligt beroende på vilket område man befinner sig i. Och det går att anpassa resan. Man behöver inte ge sig iväg på 3 veckors vandring med tält och machete. Det räcker att åka på planerade aktiviteter om man åker med småbarn..på ungefär ett sådant sätt som kanske en pensionär skulle göra. Det är ungefär vad vi orkar iallafall. Vår 10-dagarsresa här består av bekväma aktiviteter och dagsturer.

10 roliga saker som en småbarnsfamilj kan hitta på i Ubud, Bali

Vi är en småbarnsfamilj med barn på 3 och 5 år som har bott i Ubud på Bali i Indonesien i snart 2 månader. Vi hade planerat att hyra hus och landa lite i våra liv i en månad. Eftersom vi har blivit så bekväma här förlängde vi visumet med en månad till och ska i slutet av veckan åka till den Malaysiska delen av Borneo i 10 dagar, som en slags mini-semester,  så att vi kan få nytt visum för Indonesien och bo här i juli också.

Ubud är ett litet samhälle norr om Denpasar på Bali. Det är öns konstnärsnav med en avslappnad, hälsofokuserad atmosfär. Ubud är ett litet samhälle som har växt ihop med byarna omkring det. I och omkring byarna finns risfält, trädgårdar, odlingar och djungel. Många kommer hit på sin smekmånad eller någon veckas semester. Det finns många dyra aktiviteter för turister som lägger mycket pengar på det under korta semestrar, som tex quadbike, vulkanklättring och white water rafting.

En del av de som reser hit fastnar här längre än vad de har planerat. Det bor ungefär 5000 expats varav många barnfamiljer i Ubud. I takt med att expat-befolkningen växer, växer också antalet saker att hitta på för dem. Nästan varje dag överraskas vi av att ha hittat nya smultronställen. Det är lätt att hitta till de dyra aktiviteterna, som tex white water rafting som inte passar en småbarnsfamilj, då de annonseras ut flitigt och det finns mycket pengar för Balineserna att tjäna på det.

Det som passar småbarn och småbarnsföräldrarnas plånböcker är ganska svårt att hitta så jag har sammanställt en lista av mina favoriter:

Att hitta det sociala sammanhanget som en resande familj

Att ta det där steget. Att ge sig iväg. Att lämna det gamla livet bakom sig. Att inte veta vad som väntar. Att lämna familjen och vännerna och tryggheten. Det kan vara avskräckande för många tror jag. Det är lätt att bli bekväm i sina liv. Särskilt när man har blivit med familj och har fullt upp med att få ihop vardagen. För mig har det inte varit svårt att ta det steget. Det har funnits trygghet att veta att vi inte är ensamma om att leva så här. 

Det är inte helt ovanligt längre att man kan ha arbeten som tillåter en att arbeta var man vill och att man kan se värdet i att lämna sitt hemland för att upptäcka nya länder, och för att kanske få en bättre vardagsekonomi och mer tid till familjen då det kan vara billigare att leva i länder på sydligare breddgrader. Här i Ubud på Bali har vi upptäckt att det är ett slags nav för resande familjer som har ett behov att hitta sin egen "stam", sitt sammanhang. Det finns ganska många sådana nav på olika platser i världen, som tex Chiang mai, Penang och Bukarest. Det är ett slags flytande community där familjer kommer och lämnar det fysiska sammanhanget hela tiden, men där närvaron alltid finns digitalt. 

Gör kul saker av gammalt skräp..som en raketbil, hus eller en tamburin!

Henry hällde ut tygrosorna på golvet och använde förvaringsflaskan som hatt istället.

Idag besökte vi Bali reuse center, som är en slags pysselverkstad som håller öppet hus för allmänheten att komma in och pyssla med gammalt skräp, som hos många nog bara skulle ha hamnat i soporna. Här hade man användning för ALLT. Som var prydligt sorterat i olika burkar och lådor. Kaoset var iordning. Till och med skräpets skräp som blev över när vi pysslade samlades upp i PET-flaskor, redo för att användas till något annat slags pyssel.

Vi gillade verkligen konceptet och hoppas att vi kan hjälpa det att spridas vidare!

10 smarta lära sig-appar och program för barn

Tack vare dagens teknik kan du lära dig i princip vad som helst bara du har tillgång till nätet och en dator eller smartphone, vilket i princip gör skolan onödig för lärandets skull och gör att du oavsett ålder eller tidigare kunskaper kan lära dig själv. Jag ville hitta nya program för mina barn som är 3 och 5 år, helst på svenska, och har googlat en del. Jag upptäckte att många svenska program som är gjorda för barn i deras nivå och för lågstadiet är gjorda på ett tråkigt sätt. Jag saknade en lista på appar och program som faktiskt är BRA och inte har störande reklam så jag gjorde en som jag delar med mig av. Vi använder oss av de här apparna och programmen som ett kompliment i vårt resande liv som du kan läsa om här.

Khan Academy

Khan Academy är vårt absoluta favoritprogram som är utformat för att träna hjärnan och ge den utmaningar för att lära sig, så att den växer. Den utgår från att alla kan ta kontroll över sitt eget lärande. Ursprungligen utformades programmet för att Salman Khan ville hjälpa sin kusin att lära sig matematik via internet. Målet med Khan Academy är att kunna ge gratis utbildning till alla utan några annonser. Det består av ett stort team av utvecklare, lärare, formgivare, strateger, forskare och specialister som passionerat tror på att inspirera världen att lära sig. Det finns ett intressant TED-föredrag om Salman Khan som du kan se HÄR. Här lär man sig matematik, historia, fysik och många andra ämnen. Passar alla åldrar.  På engelska.

5 bra arbetsplatser för en Digital Nomad i Ubud, Bali

Fördelen med att vara en Digital Nomad är att man kan välja sin arbetsplats. Det kanske inte passar alla men den som kan skärma av sig och koncentrera sig i en miljö som inte är ett sterilt kontor kan göra det var den vill sålänge det finns bra uppkoppling.

Digitala Nomader finns överallt. De verkar dock flockas i Ubud på Bali där jag bor nu. Det är värt att nämna anledningen till varför igen: Ubud är ett trevligt avkopplande ställe som passar bra för familjer som är entreprenörer. Här finns det god mat, mängder av aktiviteter, ett arbetskooperativ, vackra hus, barnvänlig miljö, bra möjligheter till avlastning, relativt låga kostnader, samt ett behagligt klimat.

I Ubud finns det många som väljer att arbeta från caféer. För min egen del passar det mig eftersom mina barn gärna är hemma med vår nanny. Om jag också stannar hemma vill de självklart få min uppmärksamhet och vara med mig vilket resulterar i att inte så mycket blir gjort. Därför måste jag ta mig någon annanstans. Jag kan tänka mig att många här är i samma sits. Dessutom kanske man vill byta miljö och jobba någon annanstans än i sitt hem. Ibland är inte uppkopplingen den bästa. Det kan vara svårt att hitta  Därför listar jag mina favoritställen i Ubud:

Clear Cafe

Clear cafe ligger vid bron mellan Penestenan och huvudgatan in till Ubud. Från caféet har man vackra vyer över ravinen framför där det också finns ett tempel. Internetuppkopplingen är helt ok och det finns olika slags bord att välja mellan vare sig man vill sitta vid vanliga, vid en skolbänk eller vid låga bord på kuddar på golvet. Den som är vegan har kommit till himmelriket här. Det går att välja cashew -och kokosmjölk istället för vanlig till alla drycker. Det finns också speciella "Mylk" shake som är gjord av cashewnötsmjölk. Bland maträtterna finns det allt möjligt, både kötträtter och rawfoodmat. Jag gillade rawfood-lasagnen extra mycket här som var gjord av cashewnötsost och zucchini. Som tur är har jag märkt genom att testa här att jag inte reagerar på cashewnötter längre då jag tidigare har varit allergisk så för mig är det lite spännande.

Kaffepaus

Glädjen att kunna själv

Winston tog sina första simtag själv igår kväll. Först hade han badring, sedan armpuffar och i Indien fick han simfenor och har de senaste veckorna experimenterat att simma med bara fenorna eller enbart en fena.  Tryggheten med fenorna har varit så stor att han inte har vågat att testa att simma utan dem,  inte ens när jag har mutat med jordgubbsglass och fickpengar.  Igår busade jag med honom då han simmade i poolen med bara en fena.  Jag hade sett att han kunnat flyta själv och titta på månen och molnen. Så jag tog av den enda fenan utan hans medgivande. Efter drygt en halv sekund var mitt svek som bortblåst.  Alltså: glädjen att kunna själv.. Den är enorm.  Hela kvällen och imorse har Winston bara simmat och simmat.  På rygg,  som vanligt och under vattnet. Och lycklig som bara den! 

Att leva som en Digital nomad

Jag ska berätta om ett relativt nytt koncept som sprider sig nu, där man kan bo och arbeta var man vill som en "digital nomad". Idén har funnits ganska länge sedan man har kunnat koppla upp sig på internet och arbeta,  men den har blivit mainstream först på senare år.

En nomad är en person som tillhör ett vandrarfolk som vanligen följer sina boskapshjordar.  Med digitala nomader menas ungefär oberoende entreprenörer som kan följa sina drömmar och bo i kortare eller längre perioder var de vill, och flytta på sig hur ofta de vill, så länge de kan ha tillgång till internet och utföra och få betalt för sitt arbete. Detta i kontrast till människor som bosätter sig där de traditionella "jobben" finns, och arbetar under en chef, på ett kontor, och med förutbestämda arbetstider. För att kunna ha denna livsstil krävs att man är entreprenöriell och tar ansvar för sig själv vilket gör att man behöver vara driftig och ha en överlevnadsinstinkt.

Nyckeln till ett enkelt hälsosamt liv

Nu har vi varit i ubud i nästan två veckor.  Jämfört med att resa i Indien / Maldiverna är det väääldigt lugnt här. Allt är så lätt.  Som att det mesta fungerar och man har råd att leva gott. Vi har flyttat till ett annat hus som vi hyr i en månad.  Det ligger i Penestanan som är by bland risfälten lite utanför Ubud.

Det är mer än dubbelt så dyrt än det andra huset (ca 9800 kr)  men det har två sovrum och ligger bland risfälten långt ifrån stora vägen så att man inte hör trafiken och kan promenera med barnen utan att vara rädd för att de ska springa ut på vägen. En väsentlig skillnad i våra liv nu är att vi har en Nanny.  Första gången någonsin som vi får betydlig avlastning med barnen.  Hon heter Shanty och är verkligen toppen.  Winston och Henry gillar henne jättemycket.  De leker och pysslar och går på promenader i risfälten och Shanty lagar även god indonesisk mat till lunch.

Ärligt talat : vad gjorde vi i Sverige?  Varför slet vi så...  För nästan ingenting?

Om insamlingen till Nepal

Jättetack för alla donationer!  Nu har vi kunnat skicka pengarna till Nepal.  Vi fick in 14000 kr i donationer från kunder,  vänner och andra som har sett mina inlägg.  Vi fick in ca 13000 kr från Pat King s insamling i Buckden (av dessa pengar skulle 2/3 gå till Radha och Kashu som jobbar på vår tillverkning för www.mypashmina.co.uk och 1/3 till en vän som fick sitt hus förstört.  Vi skickar även 11000 kr från Mypashmina  till Radha och Kashu så nu har de tillräckligt för att kunna bygga.  

Hjälp oss hjälpa våra medarbetare som har fått sina hus förstörda i jordbävningen i Nepal

Vi har vår tillverkning i Nepal för pashminasjalar och cashmereplagg. Vi har 45-60 personer som arbetar hos oss (varierar vid olika tidpunkter)  Ingen av våra medarbetare har blivit skadad i jordbävningen,  däremot är en del av fabriken förstörd och 2 av våra medarbetares hus i Nepal är helt förstörda. 

Jag har ringat in vilka de är på denna bild som är tagen under en picknick 2014 då vi sist besökte fabriken i Nepal. Radha (35 år) jobbar med att färga plaggen och Kashu (48 år) jobbar med att sticka tröjor. Båda har barn och är inte gifta (vilket i Sverige är accepterat men i Nepal är det inte alls så) Båda är mycket uppskattade både i sitt goda hantverk och som kamrater.

I Nepal finns inte alls något socialt skyddsnät så som det finns i väst. De här kvinnorna räknar inte alls med att få någon hjälp. Om man skulle dra alla Nepaleser över en kam skulle man kunna säga att de är otroligt ödmjuka och skickliga på att finna sig i dåliga situationer och gå vidare. Så är det att leva i ett sådant trasigt land som Nepal.

Jag samlar in pengar för att kunna bygga nya hus åt dem. De vet inte om det. De bli oerhört glada om de kunde få hjälp att få nya hem. Donera till mitt PayPal-konto carolinqua@gmail.com och märk betalningen "earthquake". Alla pengar som skickas kommer att finansiera de nya husen. Ingen donation är för liten. Många bäckar små... Naturligtvis uppmuntrar vi större donationer. Snälla hjälp oss mig sprida ordet och skicka gärna vidare det här mailet till dina vänner.  Hittills har vi fått in ca 8000 kr i donationer och vi ger själva 6500 kr alltså har vi 14500 kr vilket inte är tillräckligt för att bygga två nya hus. 

Jag vill poängtera att varenda öre som vi får in kommer att nå fram till de här kvinnorna.

För er som har specialbeställt sjalar eller väntar på påfyllning av lagret kan vi meddela att det blir förseningar så vi hoppas på er förståelse att vi inte kan göra något åt det. Vi har stängt fabriken i två veckor för att reparera det som behövs för att vi ska kunna fortsätta med produktionen.  

Du hittar våra vackra pashminasjalar och cashmereplagg på www.mypashmina.se

Kan det vara "hem" här i Bali?

Jag har inte orkat göra nånting nästan.  Stressen efter Indien,  behöver varva ner och ta det lugnt. Och inatt vaknade Henry många gånger. Det kan inte vara lätt att vara liten,  att inte vara så medveten om konsekvenserna när man inte ätit sin middag eller kissat innan man ska sova. Då måste man tala om det för mamma och pappa hela natten,  och vilja ha saker som inte går att få.

Hittills har vi varit hemma hos tre expatfamiljer,  två av dem har bott här i flera år och en är här pga föräldraledighet.  De bor allihop i fantastiska hus och lever Bali-drömmen. Om man väljer att bo här permanent kan man köpa eller bygga hus billigt på leasad mark,  eller hyra hus long term som man kan inreda billigt med de vackra möbler och dekorer som finns här och som lätt kan specialbeställas. Bor man här lång tid går det att ordna de flesta bekvämligheter som är ungefär på samma nivå som i Europa.

En sagolik vandring bland apor och fantasifulla monsterstatyer

Vi tog en tur till den heliga apskogen i Ubud.  Här fanns det apor i massor.  Vi såg en helt nyfödd bebis.  Mamman var fortfarande blodig och vi kunde se den avbitna navelsträngen fortfarande.  Och tempel.  Och massa figurer,  olika slags monster.  De var så vackra.  Undrar om de blir levande på nätterna.

Idag har vi en glad födelsedagspojke

Tänk att i hela 5 år har jag fått vara mamma till min underbara son. Vi firade med regnbågstårta till frukost och en tripp till Ubuds lekland "Kidsworld". Innan övningskörde jag på scootern eftersom jag inte åkt på någon sådan förut.  Efter några turer själva åkte vi med varsitt barn.  Jag band fast Henry med en pashminasjal. Henry somnade faktiskt medan jag körde. Det var ganska läskigt att åka eftersom vägarna är smala,  det finns många håligheter i dem,  mycket trafik och mycket folk men jag måste nog vänja mig vid det.

Ahh.. Bali!

Nu har vi varit här i mindre än 24 timmar utan att ha något problem eller irriterande incidenter.  Kan bara konstatera att Bali är som de säger : avslappnande!  Hoppas det består.

För det första är det en stor kontrast att slippa äckliga saker som bajs överallt,  problem med avlopp och vatten och äckliga toaletter och öppna avlopp och den totala bristen på hygien tex som är så genomsyrande i Indien och som vi i Chennai efter att ha gjort en grundlig sökning efter korttidsboenden kände att vi kunde slippa endast genom att bo i en femstjärnig svindyr bubbla som vi egentligen inte har råd med. Om vi inte hade haft jobb här eller barn hade det varit en annan sak och då skulle man kunna stå ut med det om man nu ville bara där.

Att övervinna flygskräcken om så bara för en dag

Tittar ut genom ett flygplansfönster i frid.  Det har jag inte kunnat göra på länge. Under lång tid hjärtklappning och hoppauturkroppenkänsla.  Minnena av olyckan (länk till p3 dokumentär till intervju med mig och några andra)  som jag påminns om varje gång planet hoppar till eller jag hör något motorljud som inte hör till. Kanske den konstanta tröttheten som gör sitt där saker nästan inte spelar någon roll.  Tre timmars sömn inatt då jag hade svårt att komma till ro innan den första (tidiga) flygningen. Känslan att det är surrealistiskt.  Inte på riktigt.

Från mysiga Mysore till äckligheter i Chennai

Lånad bild då det är förbjudet att fotografera Golden Temple.

Några veckor har gått och jag har inte orkat skriva. Tröttheten. Värmen. Jobb. Velandet att vad göra och icke göra. Vi har passerat Bangalore för att det inte fanns några biljetter till nattåget, utan att spendera längre tid än vad som behövdes. Endast en övernattning med fortsatt resa mot Chennai följande dag. Jag tog beslutet att bryta upp den resan i etapper eftersom sex timmars resa på tåg mellan bangalore och Chennai skulle vara för mycket för pojkarna.

Oväntad rutt : mysore och vilda djur

Tre nätter i Ooty sedan på något sätt mot Chennai.  Det var vår plan.  Att ta klättertåget nedför berget, sova på flygplatshotell och sedan Indigo-flyg till Chennai,  till hängmattefabriken  till slutet på jobbmåstena som knyter oss till Indien.

Dagen började med ett trevande efter att få någon slags ordning i sömnlösheten.  En av anledningarna till sömnlösheten var klapprandet från råttorna på innertaket.  Eller var det inne i rummet?  Jag orkade och ville inte veta.  Och en annan var de två kisspölarna från Henry i mitten av sängen, förutom detta Henrys sömnlöshet och min egen.