Flockbeteende, den naturliga flocken och staten

Att sticka ut kan vara smärtsamt. Det är ett hinder som ofta finns bland familjer som följer sina instinkter och som till exempel bryter de oskrivna reglerna för hur man får göra med sina barn i Sverige genom att exempelvis amma så länge barnet behöver eller att man funderar på hemskolning. Det kan vara oerhört ensamt att instinkter och tankar går tvärtemot. Jag var förvirrad i början av min föräldraresa. Jag kände mig som ett "UFO". Våra instinkter säger oss att vi inte vill vara outsidern som sticker ut för i ett primitivt samhälle för längesen hade detta inneburit döden. Vår art är beroende av samarbete för att leva väl och ens kunna överleva.

Detta samarbete har ett annat ord - kapitalism. Ett ord som låter onskefullt eftersom vi har lärt oss i skolan att det är det men i själva verket betyder detta att en människa frivilligt byter något med en annan människa eftersom det gagnar båda. Det kan vara att man byter en tjänst eller en vara. I ett primitivt samhälle kan det ha varit att någon erbjöd att ta hand om barnen så att de andra föräldrarna skulle kunna bege sig för att jaga, och komma överens om hur stor del av bytet som skulle fås för denna tjänst. Kapitalism är det som gör att vår civilisation kan utvecklas och frodas. Det handlar om arbetsdelning.

Genom denna arbetsdelning - att olika personer kan specialisera sig på saker de är bra på och byta det mot något de behöver som någon annan erbjuder - kan vi både överleva och förbättra oss. Det finns ständigt en strävan att bli mer effektiv och slösa så lite som möjligt. Kapitalism är nödvändig för att lösa de stora problem som finns exempelvis miljöproblem och fattigdom. Tyvärr utövas inte kapitalism lagligt på någon plats eftersom allt regleras genom staterna.

Reglerad kapitalism ska inte blandas ihop med riktig kapitalim. Den kapitalism som det talas om alltsomoftasts kallas för svågerkapitalism eller chrony capitalism på engelska. För det är precis vad det är. Politiker och deras vänner kapitaliserar på oärliga sätt på andra för att det gagnar dem genom något som på engelska kallas för "regulatory capture" som innebär att stora aktörer går ihop med stater och bestämmer reglerna som slår ut små aktörer och konkurrenter. Vi har personlig erfarenhet av detta. Det här är vad jag tror många misstar riktig kapitalism för men jag hoppas jag har förklarat det så att det kan förstås här. Staten tjänar på att du inte vet annars faller korthuset. Jag skulle vilja döpa denna form av utsugar-kapitalism till något annat så att det inte blandas ihop med kapitalism. Skulle det här fenomenet kunna få heta något i stil med tjuvaktigt-utnyttjande-av-stöldgods-för-egen-vinning? Kanske det är för långt.

Vad har det här att göra med flockbeteende? Jo, den som står utanför och som inte är med förlorar  eftersom samarbete krävs för att säkra överlevnaden för vår art. De som har tillgång till flest resurser får den fördelaktigaste utgången för sina avkommor eftersom det är större chans till överlevnad om man har gott om mat, lever med så lite stress som möjligt och har en säker och bekväm bostad. Genom samarbetet i flocken kan man också hjälpas åt att ta hand om varandras barn och de gamla och andra som behöver som inte kan ta hand om sig själva.

Såhär ser det inte ut idag. Mycket som naturligt skulle ordnas av flocken är reglerat i minsta detalj. Exempelvis den politik som förs i Sverige som gör att det finns ekonomiska och sociala incitament att separera små barn onaturligt tidigt från deras föräldrar och där barnen istället för att lära sig naturligt från familjen och flockmedlemmar skolas in på samma löpande-band-procedur som alla andra oavsett om barnens familjer anser att detta är bra för dem eller ej så att de ska bli formbara hanterliga slavar åt staten och inte ifrågasätta att mer än hälften av frukten av ditt slit ska ges till staten för det sociala skyddet och vägarna. Det är inte ens stöld. Det heter utpressning för du vet vad konsekverna är om du inte pungar ut.

Staten är inte vår flock. Jag kan tänka mig att det krockar för många familjer som praktiserar ett nära föräldraskap men där det att alla andra gör på samma sätt till slut tvingar in dem i det sättet också. För att man ska kunna ta sig ur detta tror jag man måste veta var konformismen kommer från och att detta inte ska blandas ihop med vår flock.

Min idé av en flock består av individer som delar dess värderingar vilket är vad som för dem samman. En anarko-kapitalistisk flock bygger på frivillighet. Staten skiljer sig ifrån den naturliga flocken på ett tydligt sätt genom att staten är baserad på tvång och ett våldsmonopol. Vi har till och med var sitt nummer som följer oss från födseln till långt efter döden och till och med om vi bosätter oss i något annat land så att staten ska kunna veta vad vi gör. Hur det kommer sig att massorna inte ifrågasätter förekomsten av personnummer är häpnadsväckande.

Precis som den tvingande svågerkapitalismen kan man se det som att det finns en tvingande "svågerskolning". Även här finns ett "regulatory capture" för de som tjänar på att skolan ser ut som den gör med dess värdegrundsindoktrinering, obligatoriska lika-värde-programmering och konformism på bekostnad av den framtida generationens välbefinnande och drivkraft.

Vad jag tror sker här är att tillhörighetskänslan för staten är så stark för många att man rättar sig i ledet trots att man innerst inne vet att detta är skadligt. Genom att göra något radikalt som staten och dess dyrkare inte accepterar blir man sårbar. Dels blir man bestraffad ekonomiskt (genom vite när man trotsar skolplikten), och dels kan man förlora barn (genom att staten kidnappar barnet) och dels blir man psykologiskt bestraffad genom den utfrysning som automatiskt sker när omgivningen inte vill riskera att förknippas med outsidern. 

I en naturlig och frivillig anarko-kapitalistisk flock (utan stat) hade flocken bestämt reglerna för hur man gör om man nu vill att det ska finnas några gemensamma bestämmelser. Jag tror det behövs för samhörigheten för min del. Om man inte vill göra som de vill kan man bara byta flock. I en flock skulle man dessutom känna varann. Den skulle aldrig vara så anonym som en stat blir. Genom att makten flyttas så långt bort genom att den centraliseras förloras koppling till verkligheten och ansvarskänslan. På så vis kan politiker ta ansvarslösa beslut eftersom de dels inte får några kännbara konsekvenser och de dels inte får uppleva hur det är för den som drabbas. Exempelvis skolflyktingar.

Nästan ingen talar om hur fruktansvärt det känns att slita upp allting och lämna landet för sin familjs skull och vilket trauma det är för hela familjen. Nästan ingen talar om hur det känns för de som inte vågar göra det som antingen ser hur deras barns liv slösas bort på meningslösa saker när skolan inte erbjuder några utmaningar eller hur det är att försöka göra det bästa av situationen på plats trots att barnen mår dåligt. Kanske ens partner inte är med på landsflykt eller så är det svårt att se hur man skulle kunna klara sig ekonomiskt när man beger sig ut i det okända för barnens skull. Det är barnen som drabbas för att man anpassar sig efter de lagar och oskrivna normer som finns och föräldrarna i detta fall väljer att tillhörigheten till samhället är viktigare än deras barn. Man får fråga sig varför det är så. Varför har staten rätt att bestämma över hur barnen ska växa upp? Om staten har rätt till det innebär det att barnen automatiskt erkänns inte som föräldrarnas utan som statens eller kollektivets egendom. Jag har svårt att tolka det på annat sätt. 

Det går helt i stick och stäv med biologiska fakta. Det krävs en kvinna och en man för att göra ett barn. Man kan inte äga en person utan barnet som inte är kapabel att ta beslut som vuxna ska förvaltas av föräldrarna och ingen annan. Statens skolplikt och obligatoriska läroplan bryter därmed mot den grundläggande naturliga rätten barnet har till sina föräldrar - att bli förvaltad på bästa möjliga sätt och ha tillgång till dem. Enbart en förälder som tar ansvar för sitt barn, som känner det, som vet vad det behöver, kan bestämma vilket sätt som är det bästa för barnet att växa upp på. Det kan innebära skola eller självstyrd inlärning eller något annat. Ingen stat kan någonsin känna ditt barn såväl som dig själv.

Det första man behöver göra för att bryta sig ut detta konformism-tänk. Att gå ur sin bekvämlighetszon och sluta bry sig. Att acceptera att detta likformande system har funnits sedan en ganska lång tid men inte så lång tid, mindre än 100 år iallafall, har en väldigt liten del av vår historia och behöver stanna just där. Vi som är drivande för den självstyrda inlärningens acceptans och för att påpeka statens omoraliska handling att tvinga familjer att medvetet eller omedvetet förstöra sina barn och beröva dem från bättre möjligheter vet att det finns empiriska bevis bakom att det är lyckat och är framtidens väg att gå för engagerade familjer som tar sitt ansvar. 

Vi är bara lite före helt enkelt men med inspiration från historien innan den obligatoriska skolgången. Barn har vad jag vet lärt sig av sin omgivning och fått det grundläggande fysiska och psykologiska behovet att få amma full-längds-tid och sova med föräldrarna då det har varit viktigt för att kunna överleva och för det psykiska välbefinnandet. För att inte tala om de iq-boostande fördelarna av mindre stress och det vita guldets stamceller.  Att det skulle vara nödvändigt att separera ettåringar från sina föräldrar och ha obligatorisk skolgång för att leva civiliserat och kunna försörja sig är en lögn. 

Det är bättre att lägga energi på viktiga saker som man kan göra något åt än negativa trångsynta personer som kritiserar när en person inte rättar sig i ledet. Det är först när man accepterar att man inte behöver göra det och att det inte finns något som backar upp kritiken och tvånget som man kan styra energin till något positivt istället. Rentav bli lycklig av det. Det är lättare sagt än gjort när det finns så få om ens någon i omgivningen som förstår tankarna som ligger bakom. Tur att det finns internet och att barnsynen inte är lika snäv utanför landets gränser. Jag tror att man eventuellt kan tygla konformismen. Det finns flera exempel i Sveriges historia när den allmänna åsikten har tvärvänt för något för att någon prominent person eller speciell händelse har gjort att stimmet följer med åt andra hållet. 

Även om jag inte tror att det finns hopp för att situationen förändras i Sverige de närmsta decennierna kan det nog finnas en liten liten chans ändå om rätt person skulle höra talas om fördelarna med frihet och eget ansvar. Vilket borde vara uppenbart men vi lär oss ju i skolan att så inte är fallet. Det bästa man kan göra är att prata om det, skriva om det, kämpa för det. Kanske någon dag kan det få vinden att vända.

Konformismen och klonsamhället

Problemet för de som inte passar in i skolnormen i Sverige idag är inte att hemskolning är olagligt i sig eller att skolorna inte är anpassade för de som faller utanför utan att det inte finns rum i den socialt acceptabla världsbilden för något annat än skolnormen som den är. Till detta kan det adderas att levnadsstandarden minskat i takt med att skatterna ökat så att företagare och andra fritänkande som göder det naturliga ekosystemets välstånd flyr landet.  Och den brist på anknytning och respekt för medmänniskor som man särskilt kan se hos de verklighetsfrånvända ungdomarna i storstäderna. Kulturkrocken är enorm mellan våra vistelser i Sverige och världen utanför.

I östeuropa rusar tonåringarna för att hjälpa till med barnvagnen på spårvagnen - i Stockholm spottar de mot våra barn eller tar på varandra på olämpliga ställen när de hånglar precis framför dem på tunnelbanan. Det är som olika världar. I resten av världen är barn och familj en självklarhet men i bubblan i Sverige upplever jag det som att barn upplevs som något problematiskt.

Barnen syns nästan inte förutom på förskolorna och skolorna. Mammor ammar inte i lika stor utsträckning ute på stan. Lekplatserna ekar tomma på dagarna. Barnen är inte alls en självklar del av livet när man går ut och äter tillsammans med andra. I de sydligare delarna av Europa leker barn ute sent på kvällarna. I Prag finns ofta lekhörnor på pubarna så att det ska vara enkelt för hela familjen att få vara med. Familjer umgås ofta över en god bit mat och några öl med barnen inkluderade. I Sverige skulle barnen ha legat nerbäddade i sina sängar för länge sen redo för nästa skoldag. Hemskolning och alternativa skolor är socialt acceptabla. Det finns till och med en IQ-skola med intagning på över 130. I Sverige skulle det inte ha varit möjligt att driva en sådan då skolan ska vara lika för alla.

Att barn inte går i skolan för att de kan lära sig och må bättre någon annanstans eller att man ens skulle kunna påpeka det omoraliska tvånget finns inte i den indoktrinerade klonens världsbild.

Problemet med Sverige är inte det socialdemokratiska korporativa hopkoket som tvingar oss på olika sätt som exempelvis att fullgöra skolplikten och som pressar på oärliga affärer och uppgörelser för de som har rätt kontakter med de som har tillgång till stöldgodset utan problemet är det att människor beter sig som kloner genom att handla utan att tänka. Alla ska göra sin medborgerliga samhällsplikt på ungefär samma sätt. Det är viktigt att man ska passa in. Den som följer samhällets normer från punkt till pricka ska rösta, tycker det är självklart att det är obligatoriskt att barnen ska gå i skolan, siktar mot att göra karriär, lever med tron att man ska "förverkliga sig själv", ha egentid, och att man ska absolut inte låta barnen ha huvudrollen i ens liv. Världsbilden för den välindoktrinerade blir helt enkelt riktigt snäv.

När jag var 17  begav jag mig ut i världen själv för första gången. Det var till Storbritannien, Belize och Guatemala ett sommarlov. Resan var surrealistisk - som en saga. Jag gjorde många sådana resor själv och tillsammans med andra. Vad jag inte visste då var att det var verkligheten jag såg och att det var livet där hemma som var en fantasi.

Jag ville alltid vara med på den tiden jag själv gick i skolan men jag har aldrig passat in. Det är klart att man inte vill vara utanför och vara den konstiga eller osynliga, eller den som blir retad. Jag var en bokmal, hade fula kläder, älskade naturen och ville lära mig allt om den samtidigt som de andra tjejerna i mellanstadieklassen ville bli popstjärnor och pratade om var de hade köpt sina snygga kläder. Jag gav till slut upp och blev en klon jag med men en motvillig sådan tills dess att jag sket i det under det sista gymnasie-året ungefär. Det var inte förrän då som jag förstod att det var okej att inte passa in. Mycket tack vare de många resorna med den riktiga kontakten med verkligheten och umgänget som jag fick med människor från alla världens hörn och de som fanns i min närhet som inte heller ville passa in. Det var då jag förstod att man inte behövde vara en klon.

Man behöver inte gilla samma saker. Man behövde inte göra som alla andra när det var uppenbart att man själv eller ens barn behöver något annat. Man behöver inte ens gilla staten. Det var detta som gjorde att alla bitarna föll på plats i mitt liv och att jag kunde vara den jag var då den eviga känslan under uppväxten att inte vara likadan försvann när jag samtidigt insåg att jag inte ville vara en klon.

Det snäva sättet att leva och vara i Sverige är oerhört svårt för den som inte är svensk eller som varken är det eller ej. Jag har sett båda sidor av det då jag bott i olika länder och de som stått närmast mig under de mest formande åren inte har varit svenskar. Jag är inte ens helt svensk själv. Jag är 50% svensk och 50% polsk och har växt upp i Sverige och befunnit mig en stor del av det vuxna livet i världen utanför så jag är antingen en global medborgare eller något annat men absolut inte svensk eller klonisk i min själ. Det är när man inte är som de andra men beslutar sig för att försöka ändå för att man vill bli inkluderad som det krockar. Negativiteten sprider sig som ringar på vattnet inte bara i det sociala utan i alla aspekter av livet. Det är svårt att få jobb, hitta bostad och att vara med överhuvudtaget. Det är oerhört svårt för en som inte är med att vara med helt enkelt.

Det värsta är inte bara det med den sociala pressen att tycka och göra som de andra så som vi ser att folk gör med t.ex. för tidigt amningsavslut och för tidig vistelse på dagis när deras barn visar att de inte vill sluta eller inte vill gå dit. Det absolut värsta är de tvingar sina barn till det. Ett djur i fångenskap får inte lika många ungar som ett vilt och beter sig inte på samma sätt. Detsamma gäller för barn som tvingas göra annat än vad hon eller han egentligen behöver. För att utvecklas och må bra behöver man vara fri och sig själv.

Det är inga konstigheter att många är deprimerade när de först inte får den anknytning de behöver genom för tidig separation på grund av dagis vid 1 års ålder eller när de mår dåligt av att inte passa in eller att barn diagnosticeras med diverse bokstavs-diagnoser för att de helt enkelt är barn och beter sig som sådana. I synnerhet pojkar som behöver röra på sig mer än flickor då skolan dessutom försöker sudda ut skillnaden mellan könen. Pojkar är mer fysiska. Evolutionen har bestämt att det ska vara så eftersom männen behöver skydda kvinnorna då de är mer sårbara när de tar hand om små barn. Flickor och pojkar är och beter sig på olika sätt. Det är inget dåligt då män och kvinnors olika egenskaper kompletterar varann.

Vad jag får höra nu av vänner och bekanta om vad har på läroplanen och vad de gör för att "likabehandla" är rentav fruktansvärt. Det verkar som om landets styrande helt har ballat ut och att medborgare slår till dövörat av avsaknaden av anknytning och förståelse för sina barn.

Pojkar och flickor är inte likadana och kommer aldrig vara det. Det som prackas på producerar freaks i värsta fall men förhoppningsvis lyssnar inte barnen på tokigheterna. Vi är biologiskt olika precis som de flesta andra djur. Ta till exempel gräsanden i dammen där hannen har grönt huvud och honan är brun. Vi ser olika ut, vi tänker olika, vi är olika. Vi behöver vara olika för att kunna reproducera och leva ihop. Det är vetenskaplig fakta som inte går att ändra på då män har XY-kromosomer och kvinnor XX. Vi är programmerade så precis som matematiken är sann. Genom att försöka ändra på det och göra pojkar och flickor likadana och till om med skapa osäkerhet om vilket kön de ens är får vi alla problem som vi ser symptomen på idag. Det är inget fel på att ha annan läggning eller att vara förvirrad i unga år, men man ska inte spä på det eller uppmuntra det då det kan skapa konsekvenser som inte är reverserbara i värsta fall. Det finns inget annat sätt än att se det uppenbara och att säga ifrån. Protestera mot och uppmärksamma det. Följa sina instinkter även om det innebär att gå mot strömmen för att skydda sina barn. Bara för att "alla andra" gör så betyder det inte att det är rätt.

Vår amningsresa 3.0 samt lite amnings-filosoferande

Snart har vi en 1,5 åring här. Han har växt till sig och utvecklats enorm de senaste veckorna. Han är inte bara bebis utan något mittemellan med mer spring i benen än vad jag orkar med. Det handlar inte bara om att "tas om hand" längre utan allt ska utforskas och prövas vare sig man är redo med motoriken eller ej. Olyckorna avlöser varandra då det klättras på allt, springs iväg och snubblas i klumpiga overaller och varje dag känns som en kamp om att hinna förhindra olyckor eller baby-proofa de moderna och naturliga faror som lurar runt hörnet i tid.

Men en sak som finns kvar som ger båda trygghet och lugn är amningen. (Mestadels iallafall, när det inte klättras på ansiktet eller den andra bröstvårtan skruvas runt ett varv eller ena armen oavsiktligt vevar en smocka rakt på ögat. Jo det har hänt.)

Precis som med de två andra barnen ska tillvänjningen av mat och amningsavslut med denna krabat ske på det mest naturliga sättet genom "självavvänjning". Det är när både barnet och mamman är redo för det på det biologiskt menade sättet, när barnet har fått sin fulla dos av denna IQ-boostande, nyttighetsexploderande, medicinerande all-in-one-cocktail.

Häftig förstoring av bröstmjölk och ersättning i mikroskop som visar att bröstmjölken är levande celler som är designade för att ge ditt barn exakt vad hon eller han behöver.

Det finns ingen speciell ålder för ett amningsavslut eftersom det är upp till varje mamma-barn-par men det naturliga är om amningen slipper störas av prematur mat-introducering eller diverse plast-grunkor och får ske på barnets villkor. Den biologiska åldern för självavvänjning ligger på ca 2-7 års ålder. Tyvärr vet inte de flesta föräldrar om den naturliga åldern eftersom den barnfrånvända jämlikhetstvingande statsdyrkande kulturen som förespråkar den allt för korta amningsnormen som de flesta går efter.

Den naturliga amningslängden är tyvärr hotad av starka chrony-kapitalistiska krafter och försäkran om att skatteboskapen tillför sin andel så som de ska. På BVC och i diverse mainstream-informationskällor matas osäkra föräldrar av råd som är biologiskt sett helt felaktiga angående sömnvanor och för tidigt amningsavslut då bröstmjölk är levande och inte går att replikera. Om det hade varit för barnens och mammornas bästa hade det pushats för den naturliga amningslängden.

Spädbarn som inte kan föra sin talan prackas på välling som en slags billig "sämre än ersättning"-ersättning och napp som ersätter sugandet som hade producerat mer mjölk enligt barnets beställning (då sugandet ökar produktionen). Välling är inte ens en biologiskt riktig föda och den finns bara i Sverige vad jag vet. Utomlands ammas det eller ges ersättning. Ingen av våra utländska vänner vet ens vad välling är så jag har berättat det. Människor har enbart odlat vete under drygt 10000 års tid sedan de blev bofasta. Innan dess har födan bestått av det som jagats och hittats. Det är inga konstigheter att det finns en så pass hög andel glutenintoleranta och diverse matsmältningsproblem med en normalkost som till så stor del består av kolhydrater och gluten.

Innehållsförteckning över bröstmjölk och ersättning - en jämförelse. Klicka på bilden på att förstora.

Den för tidiga matintroduktionen som rekommenderas (från 3 månader är det värsta jag hört personligen från en BVC-tant) saboterar inte bara den naturliga amningslängden då varje kalori från "maten" innebär en minskad kalori från amningen och därmed minskad produktion utan kan också ge upphov till diverse matsmältningsproblem då magen inte är redo. Det innebär såklart inte att alla BVC-tanter ger de råden, Det finns de som verkligen är intresserade och som vidareutbildar sig istället med de senaste kunskaperna. De tidigare råden på 6 månader var mer riktiga, men absolut inget som innebär att man ska övergå till mat vid 6 månaders ålder. Det naturliga är att provsmaka och undersöka maten utan tvång med skedmatning. Det kallas för "Baby-led-weaning". I början runt 6-9 månaders ålder är maten en lek. Därefter blir den mer och mer en del av kosten för att tillslut ersätta amningen. Jag har skrivit lite grann om när vi påbörjade vår baby-led-weaning-resa här.

Mycket bra sammanfattat om när barnet är redo för matintroduktion! Klicka på bilden för att förstora.

När barnet kan greppa maten och föra den själv till munnen är barnet redo för mat. När vi har introducerat mat har det skett i form av bitar som barnet enkelt kan greppa själv, som diverse grönsaksstavar och ugnsrostad sötpotatis. Därefter har mindre köttbitar och grönsaksbitar lagts till, och sedan ungefär 9 månaders ålder har samma mat som vi ätit erbjudits. Anledningen till detta är att barnet ska lära sig hantera mat i munnen för att minska risken för att sätta i halsen. Den naturliga instinkten är att kvälja och spotta ut när det är för stora bitar. Ingen av våra 3 har hittills satt i halsen med denna metod.

Edward 1,5 år vägrar antilop-stolen och äter själv vid bordet sittandes på bänken tillsammans med storebrorsorna.

Det naturliga sättet är en lång process som sker helt i barnets takt. Hur människor gör med sina barn i olika kulturer och genom tiderna faschinerar mig enormt. Av våra indiska vänner har jag fått frågande blickar när jag berättat att barnet har fått mat sedan 6 månaders ålder. Hos dem är det naturligt att introducera mat runt 1 års ålder - inte 6 månader. Det låter vettigt då babyledweaning i början är rätt kletigt - de första 6 månaderna med alla 3 barn kan nog räknas som ett enda långt kletigt experimenterande. Bland våra vänner från Indien och Nepal ges till exempel inte egen tallrik till barnet i början utan föräldrarna ger små bitar av sin egen mat istället. Då blir det inte så mycket som slösas och som ska städas. Liknande har jag stött på i andra kulturer också där det inte ges "baby-burkmat" eller ersättning.

Nu för tiden när vi äter har Edward iallafall fått lite bättre bordsskick. Maten kastas inte alls omkring i samma utsträckning. Att amma en 1,5 åring är inga konstigheter även om jag vet att den tjeckiska "amningsnormen" är 1 år och vi för längesen har passerat den. I subkulturer som hemskolningskretsar är detta bara en början. Det är rätt vanligt att någon ammar ett minst dubbelt så gammalt barn på hemskolningsträffar här. 1.5 år är mitt i den beräknade ungefärliga amningslängden som jag gissar för oss denna gången. Men inte i närheten av den totala amningen på 7,5 år under 9 år (inräknat både tandemamning och pauser med 3 barn). Vi får se hur det blir.

Amningen ser ut på så olika sätt med varje barn och i varje ålder. Att amma en nyfödd är inte alls samma som att amma en 1-åring, 2-åring eller 3-åring. Det har tuttats på ordentligt med de två äldsta till ungefär 2.5 års ålder, därefter har amningen varit sövning eller en behändig tröst vid olyckshändelser - ett slags omedelbart sömnpiller eller bedövningsmedel som alltid funnits till hands. Och till slut har vi, när den här mamman fått nog, kunnat diskutera och ta beslut gemensamt om ett avslut när barnet har varit redo för det.

Så vi fortsätter obesvärat att amma på. I en tid som denna där våra biologiska kunskaper nästan har gått förlorade är det extra viktigt att upplysa om krafterna som vill profitera på det som borde vara status quo. Amningen och att bära och föda barn är en av de få sakerna som vi har som staten inte tafsar (helt och hållet på). Och att odla sin egen mat. Frågan är inte "om" utan "när" ifall det spinns vidare på galenskaperna idag. Bli inte förvånad när även bröstmjölk och dina egna odlingar beskattas.

De viktigaste sakerna för att få frihet från staten (enligt mig) är:

1) Den monetära friheten och egen kontroll av tillgångar (bitcoin)
2) Utbildningsfrihet och möjligheten till självstyrd inlärning
3) Familjens frihet (att inte med tvång behöva lämna ifrån sig sina barn till institution)
4) Friheten att föda och amma sitt eget barn på ett biologiskt riktigt sätt.

Det sista är det mest fundamentala för mig - det som öppnade ögonen för anarko-kapitalismen (att vara fri från härskare och leva fredligt med frivilliga överenskommelser och att leva enligt icke-aggressionsprincipen), för det var själva amningen som fick mig att inse vad det faktiskt var.

Ett enda djupt kaninhål med så mycket kvar att utforska trots det var hela 9 år sedan jag började amma. Jag var med i en podcast som tyvärr är borttagen sedan den lades ner men där förklarade jag under ungefär 2 timmars tid anarko-kapitalismens relation till amning och hur viktig amningen är för anknytningen samt äganderätt kring barn - vem som barnet egentligen tillhör.

Vad jag har fått höra (från staten) och hur verkligheten var (för mig) stämde nämligen inte alls överens. Det var en chockerande kalldusch. Det var tydligt att amningen och naturliga företeelser stod i vägen för statens plan - att barnen ska vara på förskola vid 1 års ålder och påbörja sin indoktrinering medan föräldrarna går tillbaka till det tidigare livet och betalar skatt. Det är en sådan självklarhet i vår kultur.

Det finns i Sverige enbart en organisation (Amningshjälpen) som försvarar amningen och som ger "rätt" råd  - något som borde ha varit kunskaper som går i arv från mödrar till döttrar men som tyvärr har tagits hand av staten i kombination med avsaknaden av anknytning och sättet vi bor och lever på. Det enda som faktiskt kan försvara amningen i slutändan är mammorna själva genom att prata om den och inte vara rädd för att amma varsomhelst och hur länge som helst som man vill och behöver.

Det finns ingen statlig institution eller företag som skyddar amningen till den grad som behövs eftersom de ekonomiska incitamenten är starka för kort eller utebliven amning. Inte nog med de enorma mängder pengar som tjänas av ersättnings -och bebismat-bolagen så finns det stora pengar att tjäna på sjukvården för de möjliga framtida hälsoproblemen för både mamma och barn. National Center for Biotechnology Information nämner att:

"For infants, not being breastfed is associated with an increased incidence of infectious morbidity, as well as elevated risks of childhood obesity, type 1 and type 2 diabetes, leukemia, and sudden infant death syndrome. For mothers, failure to breastfeed is associated with an increased incidence of premenopausal breast cancer, ovarian cancer, retained gestational weight gain, type 2 diabetes, myocardial infarction, and the metabolic syndrome."

Amningen är en no-brainer för oss. Det är en viktig del av vår vardag sedan vi först blev med familj. Vi pratade om amningen senast idag i familjen. Ögonen lyste upp när Winston påminde om hur busiga de var när han och Henry hoppade på mig och ammade när de var små.

Hängmatte-mys. Man får titta nog för att se att det är tuttning på g.

Inspiration och rekommenderade länkar:

-------------------------------------------------

Om avvänjning - Weaning

Introduktion av mat - Starting solids

Utmärkt amningsrelaterad läsning från erfaren amningskonsult - Breastfeeding basics 

Bra amningsinformation - Kellymom 

Amningsfakta - från Amningshjälpen

Blogg om amning - Sagogrynet

Värdegrunden och det egentliga syftet

Vad är det som gör att det bara finns ett enda sätt för barnen att växa upp i Sverige och att majoriteten anser sig ha rätt att bestämma över hur andra gör med sina barn? Varför lär vi oss att statens väg är den rätta vägen? Den verkliga problematiken för familjer som vill unschoola är nämligen inte den obligatoriska skolan och svenska läroplanen i sig utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. 

Varför ifrågasätts inte skolans "vara" i sig?

Det finns nästan ingen i Sverige (vad jag vet) som inte tycker att skolan ska vara obligatorisk eftersom de har lärt sig i skolan att skola, demokrati och skatt är nödvändigt. Det är ytterst få som tycker att skolan ska befinna sig utanför staten, vilket är föga förvånande eftersom vi lär oss att det ska vara så, trots att det är uppenbart att det är ett förlegat system som verkligen inte passar alla.

Till och med bland vissa svenska hemundervisare finns denna statskärlek kvar. Trots att de blir landsförvisade verkar det fortfarande finnas en respekt för staten och värdegrunden samt en tro att det går att övertyga politikerna att "tillåta" hemundervisning. Man har lärt sig att man ska uppfostra sina barn till demokratiska medborgare som ska kunna anpassa sig bra till samhället, vilket jag förstår finns en vilja att behålla, trots att det är en ickefråga om man faktiskt försvarar utbildningsfriheten till 100%. Det är helt enkelt kognitiv dissonans.

Vad lärs egentligen ut och vad är skolans egentliga syfte?

Jag läste denna artikel som är skriven av skolelever. I samma skolelevers artikel fanns en video länkad med en animering baserad på en föreläsning av Sir Ken Robinson vilken visar den utdaterade skolans löpande-band-process på ett tydligt sätt och varför den inte är aktuell längre.

Jag gick igenom denna oerhört långrandiga dokumentär om skolans idéhistoria som ger en rätt tydlig bild av vad skolans syfte egentligen är. Från både elevernas artikel och idéhistoria-filmen kan man kort sammanfatta att skolans roll är: att fostra demokratiska medborgare som kan anpassa sig till samhället, sortera samt socialisera.

I dokumentären berättas det att grundskolan ska fostra demokratiska medborgare och vaccinera så de inte blir totalitära medborgare som till exempel stalinister och nazister. Skolan ska vara den arena där klass-skillnader minskar. Skolan ska inte bara lära ut saker utan ska sortera elever också vilket görs genom betygsystemet. Citat: "Den sammanhållna skolans idé är ju att alla barn ska ha likartade och de svagare vissa utjämnande kompensatoriska möjligheter att nå upp till likartade nivåer. Det var en jämlikhetsidé som handlade om lika resultat som formulerades av Alva Myrdal, Olof Palme och andra."

Citat: "Skolan är den plats där man är befriad från det mest lokala som familjen, släkten och de mindre kollektiven."

Vidare berättas det att begåvning förklaras ur olika samhällsklasser, det vill säga från överklassen kommer fler begåvade elever och från de lägre stående klasserna färre och att alla inte har lika möjligheter. Det mesta av det vi gör gör vi inte för att vi väljer det utan vi blir tilldelade våra hållningar. Det berättas att det inte är inte fria val i livet utan andra krafter som råder över oss.

Kort och gott är budskapet att:
- individerna inte har något ansvar över sina egna liv
- familjen och det närmsta kollektivet är dåligt
- Samhällsklasserna är problematiska. Skolan behövs för att det ska vara lika för alla

Egentligen kan det sammanfattas med ett ord: Totalitarism. Citat från Wikipedia: "Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet"

Värdegrunden

Värdegrunden saknar en motsvarighet på andra språk vad jag vet och inga av våra utländska vänner har hört talas om det. När jag förklarar vad det är förfasar de sig snarare över det och undrar hur svenskarna kan sakna integritet och låta sig vara så hårt styrda i detalj. Värdegrunden är central i läroplanen och lärs ut under skolgången. Det vill säga den är vad som ska tyckas och hur man ska vara för kollektivets skull. Vi lär oss att vi egentligen inte betyder någonting. Vi är bitar i det statliga samhällets livspussel.

Detta är vad som lärs ut till lärare för att se till att så sker. Notera den första flickan som inte vill kramas och säger "Stopp, min kropp". Kramar ska vara frivilliga såklart men varför vill flickan inte kramas? Kanske hon har lämnats på dagis för tidigt och förlorat den naturliga anknytningen så att hon helt enkelt inte vill krama sin mor?

Vidare ges moral-lektioner för att underminera föräldrarna. Sedan förklarar en flicka stolt för sin pappa att socialism och kommunism egentligen är två olika saker vilket inte riktigt är rätt då det ena leder till det andra. Till sist visas ett klipp där familjens regler inte respekteras. Det här avsnittet från Radio bubb.la som analyserar indoktrineringen och respektlösheten gentemot familjen är väl värd att lyssna på.

Såhär säger skollagen om värdegrunden:

"Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på."
Skollagen (2010:800 - 4 §)

och

"Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor."

Skollagen (2010:800 - 5 §)

Jag tittade på denna korta film om värdegrunden från skolverket och sammanfattar den med några citat: "Det handlar om att i verksamheten konkretisera vad man menar med de här värdena./.../ Det kanske kan vara så att man arbetar med solidaritet när man talar om att barnen ska uppmuntras att dela med sig. Man kanske praktiserar det här med människors faktiska lika värde/.../kunskap och värde hänger ihop. Syfte och värde är ett./.../Det ska genomsyra allt man gör i förskolan och skolan./.../Så det är en rättighet för barn att få gå i en förskola och skola med bra värdegrundsarbete och det stärker deras möjligheter att lära och utvecklas."

Sammanfattningsvis handlar detta igen om (smyg)kommunism. Att man ska dela med sig - även om man inte vill. Tvång alltså! Att alla är lika värda - är en massmördare lika mycket värd som ett läkare? Människors lika värde existerar inte eftersom en människas värde definieras av dess handlingar och alla är olika. Inte heller finns det några "rättigheter" att tvingas gå i skolan då ordet för det första används på fel sätt då det inte handlar om en "rätt" utan om "tvång" och då vi för det andra inte föds med "rättigheter" - dessa finns inte programmerade i våra gener eller fysiskt i vår värld.

Från råvara till produkt till kasserad produkt

Vi är ett litet kuggkjul i det förutbestämda samhällets maskineri. Vi föds, stoppas in på dagis när det är som viktigast att knyta an till familjen och förvaras i skolan vare sig vi vill eller ej under våra mest formande år separerade i onaturliga åldersgrupperingar och tvingas göra vad vi blir tillsagda. Sen ska den färdiga produkten ut i arbete och lyckas eller misslyckas att bli ingenting eller någonting. Många dör ensamma och ångrar att de inte spenderade mer tid med familjen på dödsbädden. Det enda som finns kvar är askan och folkbokföringens registrering av dödsfallet.

Det naturliga

Det naturliga för vår art är vad som bevisligen är bra för oss. Vi är djur. Vi har instinkter. Till exempel vill vi (oftasts) amma våra barn och hålla dem tätt inpå våra kroppar när de visar att de behöver det. Små spädbarn uttrycker nämligen när något inte är bra med skrik. Och mammans instinkter är att göra något åt det så att barnet inte skriker. Barnet slutar skrika eller skriker mindre när det får amma, blir buret, sover tätt intill sina föräldrar, eller till exempel får det obekväma i blöjan åtgärdat. En ett-åring uttrycker sig kanske med skrik och protester om han eller hon inte kan uttrycka sig. Det är vår uppgift som förälder att lära känna, besvara behoven och hjälpa barnet. Det finns vid god kommunikation inte någon anledning för barnet att "trotsa". För det handlar just om kommunikation. Små barns raseriutbrott är symptom på att föräldern har missat att svara på barnets behov. Barn som får behoven tillgodosedda i tid får helt enkelt inte några utbrott. Föräldern missar anknytning och kommunikation om han eller hon lämnar in sitt barn på institution. För ingen annan kan lära känna sitt barn så som den oersättliga föräldern.

I vår kultur ses man som en dålig person om man inte gör exakt som alla andra med sina barn, vilket innebär att man bryter mot barnets behov. Det finns inga barn som är redo för separation från sina föräldrar vid 1 års ålders. Ändå lämnar de allra flesta föräldrar ifrån sina barn med dagisfröknarnas försäkran om att det går bra, utan att tänka på att barnets skrik och den stressande vistelsen i stora grupper faktiskt ger permanenta hjärn -och anknytningsskador. En studie visar att 15 månaders bebisars ökade kortisolnivåer fortfarande var synliga 15 månader efteråt. Symptomen från för tidig separation och tvång ser vi när barnet blir äldre genom dåligt mående och beteende. En alldeles för stor del av barnen i skolan mår faktiskt inte bra. Det är ett tecken på att det är något som är fel och som kan spåras tillbaka till anknytning och frihet.

Vad som är korrekt och naturligt för oss är att svara på instinkterna och ge våra barn det de behöver. Föräldrarna som har skapat barnet är helt ansvariga för att barnet får växa upp på bästa möjliga sätt då de har valt att skapa barnet men barnet inte själv valt att bli skapat. Det ansvaret kan man aldrig lägga på någon annan och i synnerhet inte en social konstruktion som staten. Därför är det så viktigt att inte skaffa barn utan att ha framtiden någorlunda utstakad så att man kan koncentrera sig på familjen och se till att man först och främst väljer en bra partner och skaffar barnet i högfertil ålder. En bra partner ska kunna ta hand om det praktiska medan modern ombesörjer det lilla barnet samt ha en säkerhet ordnad om det oförutsedda skulle ske. Det är precis detta som staten motarbetar genom att det finns en stark välfärdsstat och svag familjekultur.

Vi är intelligenta varelser men tyvärr inte tillräckligt för att andra ska respektera personliga val, leva respektfullt utan att utöva direkt eller indirekt våld samt ta ansvar för sina familjer och sina liv. Sålänge det inte finns någon vilja att leva fredligt och respektfullt kommer vi fortsätta att leva i våldskulturen men tack och lov finns det bättre och sämre platser i världen.

Att be om lov 

Utifrån undersökningar och nyhetsartiklar verkar det som att en klar majoritet tycker att man inte ska få deras tillåtelse att hemundervisa. Jag upplever att många hemundervisare tycker att man ska be om lov, tex denna som precis ber om lov (man kunde rösta när artikeln publicerades och om jag minns ätt tyckte 85% att hemundervisning inte skulle tillåtas), eller denna som tycker att det är en mänsklig rättighet, eller denna som tycker att skolplikt ska bytas ut mot läroplikt.

Varför ska man be andra personer om lov för hur man utbildar sina barn? Varför är hemundervisning inte en mänsklig rättighet? Varför ska ett sorts tvång bytas ut mot ett annat? Det är galenskap!

Ingen ska beblanda sig i hur andra personer gör andra familjer gör med sina barn då det är upp till var och en hur de väljer att leva. Sålänge inte våld används såklart. Våldet mot det lilla barnet i framtiden kan växa till sig inuti och skada någon annan i framtiden, Ordet "rättighet" används när man inte kan komma på något bättre. Det bara "är" som en sista utväg när man inte argumenterar varför. Att utöva tvång genom att försöka ändra lagen är kognitiv dissonans det med.

Internet-revolutionen och en tsunami av inlärningsmöjligheter

Vi behöver ingenting från skolan eller läroplanen för att lära oss vad vi behöver för att kunna ta personligt ansvar, ta hand om varandra och klara oss i framtiden. Allt vi behöver lära oss finns tillgängligt i vår omgivning och på internet. Det är verkligen helt revolutionerande att man kan lära sig vad som helst, lära känna och hålla kontakt med personer över hela världen, kunna sprida idéer, kunna göra transaktioner över hela världen utan någon bank inblandad tack vare bitcoin och upptäcka nytt och hitta information om vadsomhelst. Vi kan lära oss matematik från 1 års ålder till högskolenivå gratis med t.ex. Khan academy på ett mycket pedagogiskt och lätt-förståeligt sätt. Vi kan lära oss om vad som helst genom att söka om det på internet eller använda appar eller anlita experter om vi vill. Kunskapsmässigt behövs inte skolan alls. Socialt sett behövs inte skolan heller.

Man tvingas tvinga sina barn till skolan och tvingas göra samma sak som alla andra. Man lär sig att frysa ut den som är annorlunda. Man lär sig att majoriteten ska bestämma. Det heter demokrati. Men för den som är en minoritet är det mobbning. Däri ligger svaret varför de statliga skolorna aldrig kan bli fria från mobbning. Vi lär oss inte empati i skolan och att ta hand om varann i stora grupper på samma sätt som man gör i mindre grupper och familjen. Vi lär oss inte att umgås över åldersgränserna utan i konstgjorda miljöer med många barn i samma ålder där man lär sig beteenden av jämnåriga knappt under uppsikt av vuxna.

Om skolan inte behövs vare sig för kunskapen eller det sociala - vad behövs den för då? Det finns bara en sak kvar - och det är värderingarna - dvs indoktrineringen där familjens värderingar och egna ansvar ersätts med statens värdegrund med de katastrofala resultat vi ser idag. Därmed inget sagt om att hemskolning är enda vägen. Det är absolut en fråga om att känna sitt eget barn och ta rätt beslut för hur barnet ska växa upp då alla barn och familjer är olika. Det ska inte vara någon annans beslut då det är familjens naturliga rätt. Om så inte är fallet uppenbaras vår ofrihet. Den största som handlar om om det allra viktigaste: Friheten att få växa upp så som exakt ditt barn behöver och den naturliga rätten för barnet att få sina behov besvarade. 

Har man "rätt" att gå i skolan, vad betyder "rätt" och finns "rättigheter"?

I skollagen som alla måste följa i Sverige står det att alla barn omfattas av skolplikten och att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har "rätt" till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola och "skyldig" att genomföra utbildningen.  Men vad betyder egentligen en "rätt" eller "rättighet"? 

Det är inte så enkelt att svara på den frågan eftersom rättigheter inte existerar. Jag ska förklara varför:

För att förstå vad en "rätt" eller "rättighet" är måste vi undersöka vår biologi och vårt självmedvetande. Vi föds inte med rättigheter. Vi föds av vår mor, förhoppningsvis in i en bra familj, som tar hand om oss. Det enda vi har med oss är vår kropp, vårt medvetande och våra naturliga instinkter. En rätt är en social kontruktion. Den finns inte fysiskt.

Vid vårt möte hos kommunen innan vi bestämde oss för att lämna Sverige för 4 år sedan upprepade de (som var ansvariga för utbildning i kommunen) att barnet har "rätt att gå i skolan". Det gick inte att komma någon vart i samtalet eftersom de inte kunde föreställa sig att barnet skulle välja bort denna (påhittade) rätt.

Man kan bevisa att detta med "rätten till utbildning" är en social konstruktion genom att vi inte föds med den och genom att många olika grupper hävdar att de har rätt till olika materialistiska och icke-materialistiska saker utan någon motprestation. Samma grupper brukar påminna om allas lika värde.

Allas lika värde

Men problemet är att "Allas lika värde" är en lögn då vi är vad vi gör och det enbart är du som kontrollerar vad just du gör (såvida ingen tvingar dig). Det finns de som är flitiga och som lever ett ärligt liv som är respektfulla mot sina medmänniskor och omgivning och så finns det tjuvar och massmördare och personer som är rentav onda och njuter av att skada andra. En person som dödar och tar andras saker har inte samma värde för mig som en person som inte gör det.

Att säga att något är en rätt eller rättighet är att med hjälp av våld från våldsmonopolet tillskansa sig tillgångar och makt från andra utan medgivande. Som exempel kanske en törstig person ber en främling om ett glas vatten och får det eller får det inte. Det är frivilligt för främlingen att ge ett glas vatten. Det är inte samma sak som att tvinga till sig ett glas vatten genom att hävda att denne har rätt till ett glas vatten. (med rätten uppbackad från våldsmonopolet)

Vi föds alla på ungefär samma sätt men kanske någon föds friskare eller sjukare än någon annan, vilket det finns kontroll över ibland och ibland inte. Sedan väljer våra föräldrar hur de gör med oss utifrån deras förutsättningar och förståelse. Det är våra handlingar som gör oss till vad vi är och som skapar värdet. Vi har eget medvetande och självkontroll över våra kroppar och vad de gör. Det vi skapar med våra handlingar är själva grunden för äganderätten och moralen. Om du köper en bit mark och brukar den på så vis att du kan få nytta av den kan du sedan skörda frukterna av ditt arbete. Om du inte gör något med marken och därmed inte får något från den är detta också ett resultat av din handling att du inte får det.

Någon som inte har kontroll över sin kropp däremot, låt oss säga någon som har en allvarlig sjukdom eller är gravt handikappad, äger inte heller sina handlingar, eftersom denne inte kan kontrollera sin kropp. Medan en person som har medveten kontroll över sin kropp, som förstör eller stjäl egendom och skadar andra, har ansvar över sina handlingar och därmed kan ställas till svars.

Då barnen inte har helt ansvar för sina handlingar eftersom de inte har möjlighet att handla som en fullt utvecklad vuxen är det föräldrarna som har ansvar för barnen. Själva uttrycket "rätt" i fallet med skolan innebär att familjen inte ska ta ansvar.  Men iochmed statens "rätt till skola" och samhällets utfrysning av oliktänkande och eget ansvar blir familjen hindrad att ta detta ansvar. Hade familjen inte blivit hindrad att ta ansvar och lämnats ifred hade de inte funnits någon diskussion kring "rätten till skola".

Man kan födas in i en dålig familj och ändå leva ett ärligt och lyckligt liv, likväl födas in i en familj som "lyckats" men ändå misslyckas. Dock är chansen att man lever ett dålighetsliv ganska obefintlig om man har goda förutsättningar och en fredlig uppväxt.

Vad den svenska socialististiska modellen gör är att sätta likhetstecken mellan bra versus dåliga förutsättningar och beteenden. Skolan är ett praktexempel på detta. Läroplanen är utförd för att stöpa barnen i samma form oavsett om de passar eller ej. Familjerna är olika, och barnen likaså.

Vi frågade kommunen varför hemskolning inte tilläts och fick svaret att barn kunde fara illa hemma. För att några familjer inte kunde ta sitt ansvar att ta hand om sina barn ska alltså alla familjer som vill hemskola straffas. I denna rapport kan man läsa att "Inom skolan är stor frånvaro en viktig indikation på att barnet far illa eller riskerar att fara illa." Enligt den är det alltså familjer som inte "följer sin plikt genom att se till att barnen går till skolan" som har barn som faller illa. Att inte engagera sig i sina barn är inte samma som att hemundervisa. Det är varandras motsatser. Vad som är moraliskt korrekt är att ta sitt ansvar för sina barn. Staten ska aldrig ha ansvar för ditt barn då vi aldrig kan bli fria sålänge staten lär ut hur vi ska leva. Att hävda att barnen har "rätt till utbildning genom skolplikten" är att rättfärdiga tvång utan att ifrågasätta varför eftersom lögnen då uppenbaras.

--------------------------------
Rekommenderad läsning och lyssning:

Förstå varför du som förälder har ansvaret för ditt barn.
Is education a human right? är väl värd att lyssna till för att ha argumenten på sin plats nästa gång någon kritiserar valet av hemskolning eller hävdar att något är ens "rätt".
Liberate education from the state! är en föreläsning från hackers congress där du får höra varför staten bör separeras från utbildning.
Denna video förklarar varför rättigheter inte finns på ett lättbegripligt sätt.

Vad tycker du? Håller du med? Håller du inte med? Skriv ner dina tankar och argument i kommentarsfältet nedan!

Amningen - som medium för starka familjeband och god hälsa vs staten

Det finns inget ekonomiskt intresse att försvara amningen då vårt välfärdssystem ser ut så att det finns ett incitament att tjäna pengar på folk som är sjuka och starka familjeband är ett hot mot staten. Ju fler sjuka desto mer (stulna) resurser skjuts till till vården. Ju längre väntetider desto mer accelererande sjukdomar och desto mer resurser till de dyrbara maskinerna och ingreppen.

Hur man gör med hjälplösa små bebisar i olika kulturer är något som faschinerar mig. Jag brukar passa på att fråga mammor från olika länder och de svaren jag får från de ammande mammorna  brukar vara i stil med att man ammar helt tills att barnet är 1 och sen när barnet kan föra mat till munnen själv så äter man det som finns serverat. Inga konstigheter. Ingen pulvergröt eller välling så som det rekommenderas av livsmedelsverket i Sverige - vilket är precis den kosten som man ska äta om man vill riskera dålig hälsa i form av diabetes typ 2 och ökad cancerrisk senare i livet. Spannmål är inte evolutionärt sett naturligt för människor och inte något som är bra för oss i större mängder. 

Att göra det som är naturligt - alltså att amma tills att barnet är tillräckligt stort att han eller hon äter mat och mamman tröttnar på att amma på ett naturligt sätt motarbetas trots att barnet egentligen är för litet för att kunna äta vanlig mat. Det är detta som är den sociala normen i den svenska kulturen idag. Förutom social press på allt för tidigt amningsavslut är det också press i form av felaktiga statliga kostråd, barnläkares råd och för tidig förskola.

Denna barnsyn utgår från samhällets bästas behov, inte från vad som faktiskt är bra för barnen. Det finns ingen hänsyn till vad som är biologiskt riktigt, och ännu mindre med den sociala förvirringen som prackas på idag där vissa små barn inte ens vet vilket kön de är. I jämställdhetens namn spelar det ingen roll att pojkar och flickor fungerar olika för att de är genetiskt programmerade att vara olika.

I jämställdhetens namn spelar det inte heller någon roll att små spädbarn inte får alla sina biologiska behov tillgodosedda till den grad de behöver då de inte har någon som företräder just deras behov förutom familjen, där familjen kanske inte ens gör det till så stor del de behöver pga jämställdshetsen och den social pressen från omgivningen där man lär sig att inte svara på instinkter.

Där det gråtande barnet inte blir tröstat utan lämnas, tvingas, härdas för att bli en självständig del av kollektivet. För allas bästa. För man måste vara tillsammans i en stor grupp. Samtidigt som föräldrarna inte ska förlora sitt SGI.

Det är galenskap att fokus sätts på helt andra saker som är konstruerade istället för att låta saker vara naturligt. Vi är ju däggdjur. Vi har biologiska behov. Våra gener är programmerade för att vi ska göra saker på vissa sätt och vara på vissa sätt. Inte försöka tvinga och forma de vi kan till det vi vill.

Vi har ett ansvar i och med att vi sätter ett barn till jorden. Det är inte bara att göra det och förvänta sig att någon annan tar hand om det och att man gör som de i ens omgivning utan att tänka till. Vi måste reagera och tänka till varför vi är som vi är och framförallt förstå att ett barn som föds är helt hjälplöst. Det är inte färdigt. Många andra däggdjur har ungar som kan stå och gå nästan omedelbart efter födseln. Våra ungar tar ungefär ett år att nå dit! 

Anledningen till detta är att vi är för smarta helt enkelt för våra kroppars eget bästa. Vi har för stora hjärnor så våra barn kan inte komma ut om de inte föds "för tidigt".  Istället för navelsträng har vi ett annat smart sätt för barnet att vara kopplat till modern och näringen - nämligen amning.

Detta system är så pass smart att det är en "allt i ett lösning" för nästan allting. För att få mat och vätska, trygghet, medicin (i form av antikroppar), bifidusbakterier till tarmfloran. Denna oslagbara lösning är helt gratis och går inte att replikera eftersom mjölken är levande, den innehåller stamceller, och är helt anpassad för just det barnets behov. Det finns oerhört mycket mer som är bra med amning - tex minskad risk för olika sjukdomar. Ju längre man ammar desto mindre risk för olika cancerformer för mamman tex.

Det finns otroligt mycket pengar att tjäna på de som misslyckas. Amning är riktigt svårt för den som är förstagångsmamma. Man har ju aldrig gjort det förut. Så i en kultur där amningen ses som ojämställd och det inte går att tjäna pengar på den blir det givetvis nedprioriterat och amningen förlorar den status den förtjänar. Amning rekommenderas av livsmedelsverket den första tiden och det finns hjälp att få i form av amningskonsulter på sjukhus och voluntär-organisationer som Amningshjälpen men det finns alltså en utbredd kognitiv dissonans. Vi lär oss att det är viktigt att ta hand om oss. Att äta rätt och motionera. Men inte hur man gör det och vad som faktiskt är viktigt. För då skulle kostråden se helt annorlunda ut.

Låt oss ta både diabetes typ 2 och cancer som exempel. Gemene man kanske inte vet att det är kolhydraterna i kosten som gör att man får diabetes och inte fettet. Och att cancer livnär sig på socker. Sockret finns överallt - man tänker kanske inte på att kolhydraterna i pastan och brödet omvandlas till socker i kroppen. Vi behöver ta livsmedelsverkets kostråd och nästan göra tvärtom för att äta rätt. Alltså äta saker som innehåller minst kolhydrater och mest fett. Då förstår man hur grundlurad man är. 

Kostcirkel från Livsmedelsverket.

Bland den väl-indoktrinerade svenska befolkningen verkar det som att en klar majoritet följer statens rekommendationer från punkt till pricka. De har lärt sig att göra så sedan dagis-åldern. Särskilt när det gäller spädbarn eftersom små barn inte till lika stor del är en naturlig del av vår vardag som de är i länder där det inte finns någon dagiskult. Man ser helt enkelt inte barnen så mycket och därför vet man inte hur man gör och det råder stor osäkerhet, tror jag. Så det finns en väldigt snäv norm över hur man ska göra. Och rekommendationerna där är tex dessa: "Så småningom, när barnet är tio till tolv månader, behöver det två huvudmål om dagen och några mellanmål däremellan," medan de i "kulturer med många barn" skulle vara att amma tills att barnet äter själv. 

Hela vår svenska kultur genomsyras av anti-amning där man sällan ser mammor som ammar offentligt i storstäderna och ännu mer sällan ett småbarn som ammas. Marknaden är full av produkter som i längden försvårar en lyckad "fulltids-amning", det vill säga att barnet ammas biologiskt riktigt, vilket  ligger på långt över 2 år. Det finns stöd för att en naturlig amningslängd kan vara upp till 7 år. Ja det är väl upp till var och en hur de gör. Vi kan titta på vad som är naturligt för våra närmaste släktingar från den här studien: "For humankind's closest relatives, the chimpanzee and the gorilla, the duration of breastfeeding is more than six times the length of gestation. Humans are among the largest of the primates, and share more than 98 percent of their genetic material with chimpanzees and gorillas. Based on these comparisons, an estimated natural age at weaning for humans would be a minimum of six times gestational length, or 4.5 years." Detta stämmer helt med hur jag ammat våra två äldsta pojkar. 

Det finns mycket information från staten att tillgå hur man ammar ett litet spädbarn och hur man gradvis avvänjer runt 6 månader. Men ingenting om hur man kan göra om man vill amma naturligt. Amning längre än ett år kan innebära att det blir väldigt jobbigt för en del med omgivningens ständiga tyckande och tänkande om att man borde sluta amma. När vi bodde i Sverige var det aldrig någon främmande som sa till mig utan det var släktingar som kritiserade att vi inte slutade amma när de tyckte att vi skulle göra det för att de vågade säga till. Främmande människor vände ibland bort blicken och tittade någon annanstans när jag ammade pojkarna på språng men det märktes att de kände sig obekväma iallafall som om det vore något konstigt. Jag brydde mig inte och ammade ibland båda tillsammans när det behövdes. För mina barns och mina behov står över någon främlings som har förlorat kontakten med det naturliga.

Här i Prag har jag fått ett tillfälle igen att amma 3:an och det är lite annorlunda här. Nu bryter vi definitivt amningsnormen när vi är inne på snart 15:e månad. Jag är inte alls ensam om att amma en 1-åring. Mina vänner ammar barn som är 2,3 eller lite äldre fritt ute på lekplatserna. Det finns nästan alltid någon annan som gör det. Mammor ammar överallt. Nästan ingen täcker sitt barn som jag har sett att de gör i vissa länder. I hemskolnings-communityt är det snarare norm att man ammar sitt barn precis så, tills det ammat färdigt. Det finns en annan slags barnsyn. Mycket bekvämligheter finns för barnfamiljer där man förväntar sig det och inte förväntar sig det. T.ex. på pubar och restauranger. De har ofta en barnhörna. Barnen ska vara med liksom. Jag ser nästan alltid andra barn ute när jag är ute med mina sent.

Det är sorgligt när mammor slutar amma på grund av social press, eller misslyckas med amningen på grund av fel råd och stöd, eller uppmuntras att inte amma då omgivningen inte ser det som viktigt. Givetvis kan man som en fredlig förälder kompensera genom att svara på barnets behov på andra sätt om så skulle ske, att amningen inte skulle fungera. 

Det saknas tillräckligt med forskning som visar hur viktig amningen är då det saknas ekonomiskt incitament då amning är "gratis" och ersättning inte är det. Den som får uppgiften att skydda amningen blir därmed familjen. Det finns bara ett sätt, tror jag, och det är att låta den synas. Och visa att familjens behov kommer före statens. Jag är övertygad om att naturlig fullängds-amning är en del av fundamentet bakom en hel och stabil individ och att detta är vad som bygger ett starkt civilsamhälle för framtiden och något som absolut behövs, så det är inte bara för mitt barns välmående utan resten av vår civilisation mår bra av att mitt barn mår bra.

Ulrika ammar Othilia, 2 veckor. Det tar lite tid att etablera amningen och få den att funka smidigt men detta ser mysigt ut iallafall, tycker jag!

Bitcoin-konferensen Hackers congress och om frihet med bitcoin

 

Hackers congress är en decentraliserings-konferens som hålls på ett av våra favoritställen i Prag, Paralelni Polis, varje höst sedan ett par år tillbaka. Det låter på namnet som om det är för hackare och tekniska personer och det är det men inte bara. Man behöver inte alls vara särskilt teknisk för att uppskatta konferensen. Själva ordet "hacker" i det här fallet handlar om att hacka sig till frihet i livet på olika sätt - och först och främst till finansiell frihet eftersom den som kontrollerar ditt kapital även kontrollerar dig och så vill vi ju inte att det ska vara så därför är denna konferens till för sådana personer.

De två gånger jag har gått innan har det hållits föreläsningar om unschooling och utbildning, tex förra året när temat var "liberate" men det fanns inte i år. Under året som gått har nämligen bitcoins värde åkt hiss upp och ner så huvudämnet i år har varit den nya världsordningen. Bland annat fick vi höra hur man kunde få finansiell frihet utan att använda banker, hur bitcoin hjälper till att få en rättvis värld och om hur man kan få mediciner från ett open source labb utan att blanda in big pharma.

Men först och främst handlar konferensen om bitcoin (och anonyma kryptovalutor) då detta är ett av de främsta sätten att bli fri från de som förtrycker oss. För den som inte vet så mycket om bitcoin men vill få mer frihet är det bra att lära sig mer om det, vilket man kan göra t.ex här på min vän Pontus utbildnings-hemsida om det. Det finns så mycket som är positivt med bitcoin så att jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det men detta är de främsta skälen som jag tycker är varför man borde intressera sig för bitcoin om man inte gjort det innan: 

- Bitcoin är decentraliserat. Det betyder att ingen har kontroll över bitcoin vilket gör att ingen kan manipulera det. Detta är stor skillnad mot de flesta "kryptovalutor" som är rena scams där någon kan ta dem närsomhelst. Bitcoin har ett värde för att människor tycker att det har ett värde och sålänge en person tycker att det har ett värde har det det. Vi är i början av "adoptionsfasen" som internet var på 90-talet ungefär. Detta är pengarnas internet. Att ingen kan kontrollera det är något helt nytt och exakt varför det är värdefullt och orsaken till att "alt coins" inte är det.

- Bitcoin är ärligt. Vi kan alla se koden och vi vet att det finns ett begränsat antal: 21 miljoner. Vi vet att bitcoin inte kommer att förlora värde på så vis som vanliga fiat-pengar (alltså bank-pengar) gör. Ingen talar om det men det trycks hela tiden upp nya pengar (inflation) vilket innebär att pengarnas värde minskar. Tänk dig vad det kostade att köpa en glass när du var barn och vad det kostar nu.

- Med bitcoin kan man föra över värde till vemsomhelst närsomhelst och hur mycket som helst, Man kan till skillnad från guld transportera det lätt och dela upp det.  Det är ingen som censurerar bitcoin-transaktioner. Det är ett smart sätt att hantera värde där man inte behöver några av de institutioner som människan har gjort sig beroende av det senaste århundradet. 

- Dessa institutioner, och den statliga kontrollen behövs inte alls med bitcoin. Alla som jobbar för bankerna blir arbetslösa och kan göra något bättre med sin tid när bitcoin blir det huvudsakliga transaktionssättet och sättet att spara. Med bitcoin behövs alltså inga kontor eller någon överförmyndare.

- Man kan se bitcoin som digitalt guld men det är ännu bättre iochmed att det använder mindre energi än att gräva efter guld och är begränsat. Om man hittar ett ställe med jättemycket guld och utvinner det kommer till exempel guldets pris gå ner eftersom det då finns så mycket av det. Bitcoin är som sagt begränsat då det "bara" finns 21 miljoner.

- Ingen kan ta dina bitcoins. Du är din egen bank och är 100% ansvarig för dem.

- Bitcoin är mer miljövänligt än hela banksystemet som finns idag trots mediernas lögner om att bitcoin skapar global uppvärmning etc. Tänk dig alla bankkontor som behövs byggas och all bankpersonal som behöver åka till sina jobb. Med bitcoin blir de arbetslösa och byggnaderna kan användas till något annat.

- Bitcoin är rättvist. Det värsta med fiatpengar är att de gör folk fattiga utan att de ser det (på grund av inflationen) Eftersom bitcoin inte kan förlora värde på det sättet är bitcoin ett ypperligt sätt att både spara och föra över värde på ett sätt där de som använder det har full kontroll.

- Bitcoin ger folket kontroll över sina tillgångar på samma sätt som unschooling ger våra barn kontroll över vad de lär sig. Det vill säga: Den som är intresserad av unschooling borde vara intresserad av bitcoin.

- Om man lär sig om bitcoin lär man sig om ekonomin och förstår därmed vad pengar är och sanningen om det och statens ondska. Denna riktigt roliga film förklarar bitcoin och pengar rätt bra. 

Nedan listar jag mina favorit-föreläsningar som jag gått på i år, (eller som jag inte kunnat gå på eftersom de hålls parallellt också men som jag velat se). 

En del av föreläsarna var inte direkt konventionellt klädda och dessutom lite hemliga, som tex Xenia som berättade om hur hon undvek banker. Hon drack vin genom ett sugrör i ett hål i ansiktsmasken :D

The four thieves vinegar collective - How to torrent a pharmaceutical drug - detta handlar om att göra egna mediciner i ett open source labb och hur man kan hacka sig till en bättre hälsa.

Paul Rosenberg - how a crypto economy will care for the old, sick and disabled vilket handlar om välfärd i en kryptoekonomi. Jag tycker om den humanitära synen på bitcoin och eget ansvar att ta hand om sina medmänniskor utan att staten lägger sig i.

What makes a jurisdiction crypto-friendly - Pablo Coirolo - här kan vi lära oss om skillnader mellan hur olika länder reglerar bitcoin och de mest bitcoinvänliga alternativen att t.ex. driva sitt företag från.

Austin Craig - How cryptocurrency helped the starfish beat the spider - detta handlar om att decentraliserade organisationer alltid haft en svag punkt, vilket är pengar, som styrs centralt men tack vare kryptovalutor behöver det inte vara så.

Jimmy Song - bitcoin the ultimate social justice. Denna föreläsning handlar om social rättvisa och hur bitcoin är ett verktyg för det. Jimmy lägger ut riktigt bra argument för den som vill ha en mer rättvis värld.

Självklart blev det kö för småprat med Jimmy efteråt och då passade vi på att ta lite bilder. (Stort tack till Simon!)

Tyvärr har de inte lagt ut föreläsningen med Saifedean Ammous men ni kan följa honom på twitter här och se övriga föreläsningar som lagts ut från Hackers congress här. Konferensen höll hög kvalité både på talare och stämning. Vi hade riktigt trevligt både under och emellan föreläsningarna - att träffa vänner och prata med nya personer emellan har varit roligt, och denna gång var det lite annorlunda eftersom svärföräldrarna var barnvakt så att vi kunde få gå som ett par denna gång och kunna fokusera helt. Det var också kul att vi var ett relativt stort anarkokapitalistiskt svenskgäng också. Ser framemot att få gå nästa år!