Att övervinna flygskräcken om så bara för en dag

Tittar ut genom ett flygplansfönster i frid.  Det har jag inte kunnat göra på länge. Under lång tid hjärtklappning och hoppauturkroppenkänsla.  Minnena av olyckan (länk till p3 dokumentär till intervju med mig och några andra)  som jag påminns om varje gång planet hoppar till eller jag hör något motorljud som inte hör till. Kanske den konstanta tröttheten som gör sitt där saker nästan inte spelar någon roll.  Tre timmars sömn inatt då jag hade svårt att komma till ro innan den första (tidiga) flygningen. Känslan att det är surrealistiskt.  Inte på riktigt.

Från mysiga Mysore till äckligheter i Chennai

Lånad bild då det är förbjudet att fotografera Golden Temple.

Några veckor har gått och jag har inte orkat skriva. Tröttheten. Värmen. Jobb. Velandet att vad göra och icke göra. Vi har passerat Bangalore för att det inte fanns några biljetter till nattåget, utan att spendera längre tid än vad som behövdes. Endast en övernattning med fortsatt resa mot Chennai följande dag. Jag tog beslutet att bryta upp den resan i etapper eftersom sex timmars resa på tåg mellan bangalore och Chennai skulle vara för mycket för pojkarna.

Oväntad rutt : mysore och vilda djur

Tre nätter i Ooty sedan på något sätt mot Chennai.  Det var vår plan.  Att ta klättertåget nedför berget, sova på flygplatshotell och sedan Indigo-flyg till Chennai,  till hängmattefabriken  till slutet på jobbmåstena som knyter oss till Indien.

Dagen började med ett trevande efter att få någon slags ordning i sömnlösheten.  En av anledningarna till sömnlösheten var klapprandet från råttorna på innertaket.  Eller var det inne i rummet?  Jag orkade och ville inte veta.  Och en annan var de två kisspölarna från Henry i mitten av sängen, förutom detta Henrys sömnlöshet och min egen.

Ooty i Tamil Nadu, Indien

När vi landat åkte vi med vår rickshawförare Shahir till ett hotell nära tågstationen i Ernakulam som hette Abad Plaza. Det fanns swimmingpool och en bra frukostbuffé med alla sydindiska rätter man kunde tänka sig som idli, sambar och olika slags currys och kokosrätter. Följande dag vaknade Paul och Henry jättetidigt och gick och simmade. Jag var förkyld så jag och Winston tog sovmorgon till kl 7.30. Vårt tåg gick kl 9. Inte mycket har hänt sedan vi åkte tåg sist här 2007, förutom att man kunde köpa biljetter på nätet om man hade ett indiskt simkort och adress vilket vi hade.

Fast förut tänkte jag inte på att dörrarna var öppna på båda sidor när tåget åkte i full fart så man fick hålla hårt i barnen när vi gick och utforskade. En vagn var en köksvagn där kockarna stekte biryani i hettan. Vi beställde två portioner för 50 rupies (7 kr) var. Det var ok.

Små äventyr i kochi

Kerala är känt för sina vackra vattenområden som kallas "back waters". Vi åkte på en halvdagsutflykt. Det var varmt, 36 c, men med svalkande vind då det var åska i luften. Henry "fiskade" med en pinne och lekte med sin kokosnöt.

Vår rickshawförare Shahir tog oss dagen efter på en heldagstur för ynka 70 kr, vi åkte till en riktig fiskeby med fin strand, och till en enorm fiskodling i back waters, och badade på hotel killian för att det var varmt.

Ett tips till de som åker till fort kochi:

Strunta i turistrestaurangerna - ät på Sri krishna café istället. På vanlig restaurang kostar det ungefär 120 kr för 2 vuxna och 2 barn, på Sri krishna kostar det ca 20 kr. Och då får man underbart goda masala dosas och thalis.

Shahir tog oss också hem till sin familj. Han har en fru och två små barn. Winston och hans äldre son spelade "Subway surfers" på telefonerna.

De bodde litet men mysigt. Ungefär som oss med en stor säng och en extra madrass. Man behöver inte mer än så.

Dagen efter åkte vi rickshaw till flygplatsen och vidare till Maldiverna. Winston och Henry älskade rickshawen

posted from Bloggeroid

I ett sprudlande grönt Kerala

Från ökenlandskap till djungel - en grönskande sådan som är så intensiv att man nästan får ont i ögonen.

Varandras motsatser, så mycket kontraster som det nästan går. Ökenlandskapets tomhet byts mot livlighet. Ett Indien som vi känner igen men som ändå är lite annorlunda. Det är första gången som vi är i Kerala. Det har alltid varit norra delen av Indien förut. Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi har varit i det här landet men det var senast 2007 iallafall. Och ganska annorlunda att åka med barn. Inte mycket som har förändrats. Det är samma rikshor och samma kaos. Samma frustration med internet som inte fungerar och saker i allmänhet som inte fungerar.

Ändå är det så harmoniskt. Folk är så softa. Allt går i långsam takt som all tid i världen finns. Maten smakar gott. Stället vi bor på är soft, Coconut Grove, som är ett Airbnb homestay hos en jättetrevlig familj. Det är 34 c varmt och vi har hittat till en pool.