Glädjen att kunna själv

Winston tog sina första simtag själv igår kväll. Först hade han badring, sedan armpuffar och i Indien fick han simfenor och har de senaste veckorna experimenterat att simma med bara fenorna eller enbart en fena.  Tryggheten med fenorna har varit så stor att han inte har vågat att testa att simma utan dem,  inte ens när jag har mutat med jordgubbsglass och fickpengar.  Igår busade jag med honom då han simmade i poolen med bara en fena.  Jag hade sett att han kunnat flyta själv och titta på månen och molnen. Så jag tog av den enda fenan utan hans medgivande. Efter drygt en halv sekund var mitt svek som bortblåst.  Alltså: glädjen att kunna själv.. Den är enorm.  Hela kvällen och imorse har Winston bara simmat och simmat.  På rygg,  som vanligt och under vattnet. Och lycklig som bara den! 

Att leva som en Digital nomad

Jag ska berätta om ett relativt nytt koncept som sprider sig nu, där man kan bo och arbeta var man vill som en "digital nomad". Idén har funnits ganska länge sedan man har kunnat koppla upp sig på internet och arbeta,  men den har blivit mainstream först på senare år.

En nomad är en person som tillhör ett vandrarfolk som vanligen följer sina boskapshjordar.  Med digitala nomader menas ungefär oberoende entreprenörer som kan följa sina drömmar och bo i kortare eller längre perioder var de vill, och flytta på sig hur ofta de vill, så länge de kan ha tillgång till internet och utföra och få betalt för sitt arbete. Detta i kontrast till människor som bosätter sig där de traditionella "jobben" finns, och arbetar under en chef, på ett kontor, och med förutbestämda arbetstider. För att kunna ha denna livsstil krävs att man är entreprenöriell och tar ansvar för sig själv vilket gör att man behöver vara driftig och ha en överlevnadsinstinkt.

Nyckeln till ett enkelt hälsosamt liv

Nu har vi varit i ubud i nästan två veckor.  Jämfört med att resa i Indien / Maldiverna är det väääldigt lugnt här. Allt är så lätt.  Som att det mesta fungerar och man har råd att leva gott. Vi har flyttat till ett annat hus som vi hyr i en månad.  Det ligger i Penestanan som är by bland risfälten lite utanför Ubud.

Det är mer än dubbelt så dyrt än det andra huset (ca 9800 kr)  men det har två sovrum och ligger bland risfälten långt ifrån stora vägen så att man inte hör trafiken och kan promenera med barnen utan att vara rädd för att de ska springa ut på vägen. En väsentlig skillnad i våra liv nu är att vi har en Nanny.  Första gången någonsin som vi får betydlig avlastning med barnen.  Hon heter Shanty och är verkligen toppen.  Winston och Henry gillar henne jättemycket.  De leker och pysslar och går på promenader i risfälten och Shanty lagar även god indonesisk mat till lunch.

Ärligt talat : vad gjorde vi i Sverige?  Varför slet vi så...  För nästan ingenting?

Om insamlingen till Nepal

Jättetack för alla donationer!  Nu har vi kunnat skicka pengarna till Nepal.  Vi fick in 14000 kr i donationer från kunder,  vänner och andra som har sett mina inlägg.  Vi fick in ca 13000 kr från Pat King s insamling i Buckden (av dessa pengar skulle 2/3 gå till Radha och Kashu som jobbar på vår tillverkning för www.mypashmina.co.uk och 1/3 till en vän som fick sitt hus förstört.  Vi skickar även 11000 kr från Mypashmina  till Radha och Kashu så nu har de tillräckligt för att kunna bygga.  

Hjälp oss hjälpa våra medarbetare som har fått sina hus förstörda i jordbävningen i Nepal

Vi har vår tillverkning i Nepal för pashminasjalar och cashmereplagg. Vi har 45-60 personer som arbetar hos oss (varierar vid olika tidpunkter)  Ingen av våra medarbetare har blivit skadad i jordbävningen,  däremot är en del av fabriken förstörd och 2 av våra medarbetares hus i Nepal är helt förstörda. 

Jag har ringat in vilka de är på denna bild som är tagen under en picknick 2014 då vi sist besökte fabriken i Nepal. Radha (35 år) jobbar med att färga plaggen och Kashu (48 år) jobbar med att sticka tröjor. Båda har barn och är inte gifta (vilket i Sverige är accepterat men i Nepal är det inte alls så) Båda är mycket uppskattade både i sitt goda hantverk och som kamrater.

I Nepal finns inte alls något socialt skyddsnät så som det finns i väst. De här kvinnorna räknar inte alls med att få någon hjälp. Om man skulle dra alla Nepaleser över en kam skulle man kunna säga att de är otroligt ödmjuka och skickliga på att finna sig i dåliga situationer och gå vidare. Så är det att leva i ett sådant trasigt land som Nepal.

Jag samlar in pengar för att kunna bygga nya hus åt dem. De vet inte om det. De bli oerhört glada om de kunde få hjälp att få nya hem. Donera till mitt PayPal-konto carolinqua@gmail.com och märk betalningen "earthquake". Alla pengar som skickas kommer att finansiera de nya husen. Ingen donation är för liten. Många bäckar små... Naturligtvis uppmuntrar vi större donationer. Snälla hjälp oss mig sprida ordet och skicka gärna vidare det här mailet till dina vänner.  Hittills har vi fått in ca 8000 kr i donationer och vi ger själva 6500 kr alltså har vi 14500 kr vilket inte är tillräckligt för att bygga två nya hus. 

Jag vill poängtera att varenda öre som vi får in kommer att nå fram till de här kvinnorna.

För er som har specialbeställt sjalar eller väntar på påfyllning av lagret kan vi meddela att det blir förseningar så vi hoppas på er förståelse att vi inte kan göra något åt det. Vi har stängt fabriken i två veckor för att reparera det som behövs för att vi ska kunna fortsätta med produktionen.  

Du hittar våra vackra pashminasjalar och cashmereplagg på www.mypashmina.se