Anarko syftar till begreppet anarki. Det betyder inte "utan ordning", utan "utan ledare". Ett anarkistiskt samhälle ska inte ha några ledare med makt att påtvinga andra sina övertygelser med våld. Det betyder inte att det inte ska ha någon ordning, eller ledare i den meningen att folk frivilligt väljer att organisera sig och utsé ledare i frivilliga gemenskaper.
Grunden för ett anarkokapitalistiskt samhälle är frivillighet mellan individer och den moraliska övertygelsen att det är fel att initiera våld mot andra människor oavsett syfte. Detta kallas för
icke-aggressionsprincipen.
Ickeaggressionsprincipen ska dock inte misstas för en pacifistisk (mot all form av våld) övertygelse. Anarkokapitalisten är emot våldsmonopol och att med våld påtvinga andra människor sin övertygelse, men har inget problem med att försvara person och egendom från övergrepp med våld. Tvärtom är det många anarkokapitalister som menar att rätten att äga och bruka vapen för att försvara sig är fundamental. Men eftersom anarkokapitalismen inte talar om hur saker ska lösas – den är ju i grund och botten anti-politisk – så finns inget svar på hur person och egendom ska försvaras. Må bästa frivilliga lösning vinna!
Det för oss in på den andra delen av ordet anarko-kapitalism. Nämligen
kapitalism.
Kapitalism beskriver anarkokapitalismens motsats till andra anarkistiska idéer som ofta är av socialistisk härkomst och därmed är emot enskilt ägande. Personlig egendom är en grundsten i anarkokapitalismen. Det du skapar äger du, i den mån det rent praktiskt går att äga. Dvs. idéer går inte att äga, de finns ju i var och ens huvud, därför kan du inte äga idéer. Du har ingen rätt att hindra andra från att göra saker med sin egendom, oavsett om du var först med att komma på idén.
Fri handel. Dvs. rätten att byta egendom med varann på frivillig väg, är en följd av rätten till personlig egendom. Du har rätt att handla varor och tjänster med vem du vill. Du har inte rätt att förhindra någon annan med våld från att handla med varor och tjänster. Ingen revolution.
Eftersom anarkokapitalismen inte är revolutionär, så är den inget hot mot någon, annat än som en idé som måste överleva på egna meriter. Om det i praktiken fungerar bättre (enligt var och ens subjektiva värdering) att folk inte initierar våld mot varann och samarbetar frivilligt, så kommer anarkokapitalismen att tids nog bli den samhällsordning som uppstår, som en naturlig följd av sin egen överlägsenhet.
Anarkokapitalismen är antipolitisk. Den går inte att införa med politiska medel, för politik grundar sig på en ordning där lagstiftare med våldsmonopol påtvingar människor en ordning. Inte för att det är vad folk frivilligt väljer, utan därför att de känner sig hotade till det, oavsett sina personliga övertygelser och intressen. Men anarkokapitalismen är inte emot ordning och regler. Reglerna ska dock definieras under frivilliga former, av de frivilligt förbinder sig att förhålla sig till dem.
Är anarkokapitalismen utopisk?
Eftersom den utövas interpersonellt – mellan individer – så kan du göra ditt liv anarkokapitalistiskt redan idag. Det enda som krävs är att du håller dig till dess grundprinciper i din vardag. Du tvingar ingen med våld eller hot om våld, att göra som du personligen anser bäst. Det är inte svårare än så.
När tillräckligt många andra i din omgivning agerar efter samma grundprincip, då har du som resultat ett anarkokapitalistiskt samhälle. Men det finns gott om exempel på anarkokapitalism redan i vårt samhälle. Framförallt på Internet, vilket förmodligen är en förklaring till att denna ideologi är så spridd bland människor med stark hemvist i den digitala världen.
Anarkokapitalism i praktiken
Du behöver inte vara ideologiskt övertygad för att leva efter anarkokapitalismens principer i praktiken. Förmodligen gör du det redan, kanske utan att vara medveten om det.
OpenSource är ett exempel på anarkokapitalism. Ingen kan i praktiken äga mjukvara, men de flesta har trots allt en moralisk hållning som gör att man anser att ”äras den som äras bör”. Därför är det fullt acceptabelt att använda andra människors kod, men man visar också hövlighet genom att tala om vem som skapat koden man använder. Man kan givetvis i praktiken skita i att följa denna norm, men de flesta väljer att frivilligt göra det ändå. Inte för att det är olagligt att göra annorlunda (även om det i princip är olagligt är den praktiska möjligheten att upprätthålla detta avtal obefintlig). Man gör det för att uppdagas det att man snott någons kod utan att ge dem tillbörlig cred, så ses det som omoraliskt av andra människor och i längden kommer ingen vilja befatta sig med dig.
Transparens är också en följd av behovet att på frivillig väg övertyga människor man inte känner att få förtroende för lösningar. Det kan bara ske genom transparens. Därför är många frivilliga lösningar på Internet beroende av att vara transparenta. Ju större förtroende de begär, desto mer nödvändig blir transparensen. Även när information krypteras, är principerna bakom krypteringen transparenta.
Lösningar som digitala valutor (BitCoin mfl) demonstrerar tex. tydligt hur detta kan fungera i praktiken där behovet av transparens kombineras med behovet av privatliv och integritet, så att alla involverade blir nöjda.
Frivilliga standarder
Många delar av hur internet är uppbyggt med frivilliga standarder som finns och är etablerade, inte därför att någon lagstiftare bestämt det, utan för att det helt enkelt är vad som fungerar bäst, är helt i linje med anarkokapitalismens principer. När något bättre dyker upp, så kommer det ersätta tidigare standarder. Och övergången sker därför att de involverade vill det. Inte för att lagstiftning tvingar dem. Exempel på frivilliga standarder och ”best practice” är förklaringen till att du överhuvudtaget kan besöka olika webbsidor och appar, utan att behöva köpa en ny pryl varenda gång. https, ip, html, css, mvc, listan på standarder som möjliggör Internet kan göras oändligt lång.
Wikipedia, där vem som helst kan ansluta sig, följa gemensamt överenskomna regler och där moderering sker helt utan våld, därför att enskilda personer byggt upp ett förtroende, är helt i linje med anarkokapitalismens principer. Det är ett av många exempel på decentraliserade lösningar, där vem som helst i princip kan erbjuda alternativ, men där en de facto standard uppstår, därför att man har tillräckligt många människors förtroende.
Gillar du inte Wikipedia? Starta en egen Wiki och konkurrera ut dem! Det ”enda” du behöver göra för att lyckas är att övertyga tillräckligt många på frivillig väg att ditt alternativ är bättre. Och eftersom det inte kan göras med lagstiftning finns inga genvägar. Det är inte bara dina eller lagstiftarnas preferenser som avgör, utan alla som väljer (eller inte väljer) att använda tjänsten.
Delningsekonomi. Det som populärt kallas för ”delningsekonomi” är inget annat än den uråldiga idéen att du ska vara fri att handla med det du äger, direkt med andra människor, utan att någon utomstående part lägger sig i. Om du vill hyra ut ditt boende, sälja kläder du inte använder, agera chaufför eller vara barnvakt åt någons barn, så är du en del av den ”fria marknaden”. Du har inget ”företag”. Du är ingen ”arbetsgivare”. Du säljer det du äger till den som frivilligt vill köpa det. Detta är fri handel – det är inte svårare än så!
-------------------------------------------------------------------------------------------
Tack Hanna Söderström fick att jag fick dela din fina artikel om anarkokapitalism på min blogg! Hanna skriver om bland annat anarkokapitalism på sin blogg Gothbarbie och är en av programledarna i den svenska anarkokapitalistiska podcasten "Frihetsfaxen".
