torsdag 29 juni 2017

Punkva jeskyne - Grottor där man åker båt på en underjordisk flod!


I Moravien, den östra delen av Tjeckien, finns det fantastisk vacker natur som kallas "Moravian karst". Det är ett skyddat naturområde som täcker ungefär 92 kvadratkilometer. Det finns grottor och raviner och märkliga geologiska formationer, till exempel ett stort hål i marken som var en kollapsad grotta. Den kallas Macocha Abyss. Här finns många grottsystem och Europas djupaste sinkhål där man kan grottdyka (138 meter djup). Vi besökte Punkva-grottan där det rinner en underjordisk flod igenom grottsystemet.



Först får man gå en hel del genom vackra grottsalar med stora stalagtiteter och stalagmiter, sen kommer man ut i Macocha Abyss, som är otroligt sprudlande grönt och har en turkosgrön liten sjö. Hela området känns faktiskt som att vara i en djungel! Sedan går man vidare i grottsystemet igen och får åka båt två gånger. Man får se upp att man inte krockar med taket eller någon stalagtit! De som sitter längst fram får liksom putta bort båten så att man hamnar i mitten igen. Floden är väldigt smal. Den som navigerar båten är mycket skicklig!


Vi kommer fram till en grottsal med vita stalagtiter och stalagmiter. Otroligt vackert. Vi gick med på en guidad tur på tjeckiska då vi var sent ute men jag tror man kan gå på en engelsk guidad tur också om man ordnar det längre i förskott. Vi har varit i en annan grotta i Tjeckien också, i Jeskyne Koneprusy, fast den var inte alls i stil med denna.



Vattnet var klart och vackert turkosfärgad, floden var belyst så att man kunde se de vackra formationerna. Utanför var det pressande 30-gradershetta så det var väldigt skönt att befinna sig i svalkan. Hade vi haft mer tid hade vi gärna vandrat lite också i den häftiga naturen, men vi var påväg mot Slovakien och skulle fara vidare. Det finns en "barnvänlig" grotta också som heter "Katerinska" där man får gå in själv utan guide. Svårt att visa hur vackert det var med bilder så kolla gärna på videon nedan!


1-minutsfilm om besöket i Punkva-grottan

Såhär hittar du till Punkva-grottan:

Följ vägen på google maps till parkeringen. Grottan ligger strax utanför Brno. Det ska ta ungefär 2-3 timmar att köra från Prag beroende på trafiken. Man behöver boka biljetter i förskott under högsäsongen. Dessa hämtar man ut i kassan. Sen får man gå 2 km eller åka "tåg" för att komma till själva grottan. Vi bodde i grannbyn Lazanky på pensionatet U jezku. Värden var väldigt trevlig och det fanns stor studsmatta men i övrigt var det mycket hårda sängar och hett så vi sov knappt så vi kan inte rekommendera det. Restaurangen "Restaurace veverka" som är den enda som fanns i samma by serverade väldigt skum mat, vi blev dåliga i magen efter det så vi kan inte rekommendera det heller. Ta med picknick och bo någon annanstans! Hur som helst är grottan väl värd att besöka, till och med våra pojkar som lessnade efter förra grottbesöket tyckte den var riktigt häftig!

Den lantliga miljön omkring Moravian Karst är otroligt vacker. Just nu blommar vallmon. Det finns vit vallmo här!




Spa och konstigt vatten i Bad Kissingen och Frantizkovy Lazne


Efter att vi hade besökt den stora offroad-utställningen utanför Bad Kissingen i Bayern bestämde vi oss för att titta lite på stan också. Tydligen var det en gammal spa-stad med väldigt speciellt vatten.


Vi badade en halvdag på Kiss-salis som är en inomhus/utomhuspool med mineralrikt vatten från en underjordisk varmvattenkälla. Det var ganska dyrt men lyxigt. Det fanns olika pooler inne och ute med olika temperaturer, massage-fontäner och en liten "flod". Tyvärr var det inte så värst avslappnande för mig, för jag blev väldigt törstig, drack upp mitt vatten och gick till omklädningsrummet och fyllde på där i den enda kranen. Det fanns ingen skylt där om att man inte skulle dricka det. Drack upp detta med och när jag skulle fylla på igen sa personalen att man inte fick dricka därifrån, det var "fot-desinfektion" blandat i. Fick en sjunkande känsla då jag druckit en hel flaska och dessutom gett lite till Henry, och jag har en  7-månaders kula nu så det kändes inte helt optimalt. Personalen dubbelkollade och sa att det var ok, men jag lämnade ändå kiss-salis med den fortfarande sjunkande känslan och att de kanske inte hade koll ändå, inte så värst avslappnande! Alla kände sig lite groggy efteråt. Kan kanske vara för att det är väldigt mineralrikt vatten och man säkert blir ganska uttorkad då de andra inte drack av det.


Efter besöket spatserade vi omkring i stan. Bad Kissingen kändes som ett märkligt val för att hålla en off-road mässa vid. På mässan var det fullt av prepper-typer i militärkläder, men långt slitet hår, ölmagar och tatueringar, samt även friluftstyper av den snobbigare modellen. De höll sig nog utanför stan på de många ängar där det var overlandbilar som hade slagit läger.


I stan kändes det som medelåldern höjts betydligt. Vi var bland de yngsta som gick omkring bland kolonnaderna och parkerna. Det kryllade av pensionärer som hade sökt sig hit för att smaka på det magiska vattnet. Det gjorde jag också. Det var vidrigt! Smakade som att dricka kräks. När jag tittade på listan över mineraler såg jag att den innehöll en hel del saltsyra och svavel bland annat..


Det speciella vattnet gav dock huden en väldigt len känsla. Eftersom det var så varmt kunde man svalka sig ändå vid varje kran som fanns lite här och där. Det fanns palmer och vackra blommor. En orkester spelade klassisk musik utomhus. Det här måste vara drömresemålet för en pensionär!

Dagen därpå tog vi oss tillbaka mot Tjeckien. Jag hade sett ut en annan väg så vi fick lite ombyte. Den gick via en annan spa-stad i Tjeckien som heter Františkovy lázně (Franzenbad på tyska). Det var en väldigt söt lugn stad omgiven av grönska och fontäner med det magiska vattnet också. Det fanns olika sorter som man kunde smaka på. Vattnet här hade högt innehåll av magnesium.

Här fanns det ett inom/utomhusbad som var lite mer barnvänligt som hette Aqua Forum och dessutom till en femtedel av priset på Kiss-salis. Temperaturen på 32c i de flesta poolerna var helt ok! Däremot var det (lite) klor i vattnet vilket jag inte trott att det skulle ha eftersom det också var en spa-stad. Poolerna hade bra djup för mindre barn, så Henry särskilt som inte tyckte om djupt vatten fick lite mer förtroende för simma här. Det fanns en mysig grotta med bubbel i inomhusbiten. Båda barnen ville åka dit igen!




Vi körde vidare tillbaka mot Prag. På vägen hade jag hittat ett fint slott som jag ville kolla på. Fast bara snabbt för att vi inte skulle komma hem så sent. Hrad Loket.


I Tjeckien finns det många såna här söta små städer lite varstans med sagoslott. Det finns mellan 1000-5000 slott här beroende på hur man räknar. Om man ska åka till ett Spa-ställe i Europa som är prisvärt och intressant skulle jag absolut rekommendera Františkovy lázně. Kostnaden för boende, mat och spa är en bråkdel av de i Tyskland dessutom var det betydligt lugnare här. Det verkade gå tåg hit från Prag också.


Kort video med overland och spa

Overland expo i Bad Kissingen och Overland-drömmar


Vår youtube-historik består just nu mestadels av filmklipp om hur man bygger om sin offroad-bil till overland så att man kan ge sig iväg på riktigt långa resor. Till exempel "Oh hey there", den är rätt rolig faktiskt. Dvs hur man decentraliserar sin livsstil och gör den portabel så att man kan vara i princip exakt var man vill. En bil som kan köra uppför berg, som man kan konvertera till en bostad för många personer, som är smart och har allt, som funkar! Det är en tanke som har växt till sig under de senaste åren. Vår resestil har varit backpackers med en strikt budget eller lyxig digital nomad-livsstil med inslag av mycket 5-stjärnigt allra mest med flygplan, tåg och båtar som transportmedel.

Nu har drömmen börjat bli mer än bara en dröm. Att utveckla vår decentraliserade digitala nomad-livsstil till att vara betydligt mer portabel med ett fordon som kan ta sig fram i princip var som helst och som man faktiskt kan bo i också.

Sönerna känner till i princip ALLA bilar som ligger ute till försäljning på de största sajterna i Europa som tex autoscout. Det är särskilt vår äldstas favoritsysselsättning just nu. Fast vi har lite speciella kriterier såklart. Bilen måste ha plats för en växande familj. Och gärna ha isofix! Det är lite knepigt.

För att få idéer begav vi oss till världens största utställning av offroad-bilar som heter ALLRAD och ligger i Bad Kissingen - ungefär en 5-timmars bilresa från Prag.

I Prag var det hett, över 30 grader de flesta dagarna nu i sommar. Vi var inte riktigt klädda för vädret i Bad Kissingen så vi fick korta ner vistelsen lite när vi började frysa för mycket.

Kallt och blåsigt, men en intressant dag!

Men det blev en hel del nya upptäckter ändå! Vi såg olika lösningar på hur man kunde ha tält på taket och organisera sitt kök. Barnen testade att åka i en Range rover på en bana genom en jättestor vattenpöl och branta kullar. De testade också en beach buggy som var kul.


Litet filmklipp!

Just nu funderar vi på om vi ska skaffa en pick-up med 3 sittplatser där framme och montera en stor låda på flaket som kommer innehålla kök, förvaring och tillträde till taktältet. Eller om vi ska skaffa oss en gammal hederlig landrover defender och renovera den, eller en toyota landcruiser från 80-talet. En sak som är säker iallafall är att bilen får inte vara för dyr, av anledningen att vi inte ska se ut som en spargris dit vi beger oss, men den får gärna vara moderniserad inne. Och helst ett fordon som redan har använts av en större familj för overland. Och helst inte en med jättehög stege till taktältet.

Den här taktältslösningen är nog det närmsta man kan komma det vi behöver.

Ordning och reda i köket på en Landrover Defender!

Detta pop up-tält är ganska stort..för en familj med max ett barn.

Det här var nämligen problemet med utställningen att det fanns mängder med häftiga bilar men merparten av dem var designade för ett par utan barn. Så vi kikar vidare på det och hoppas på att redan hitta en konverterad familje-bil för overlandresa snart!

Några idéer om rutter har varit:

Europa, via Ryssland till Mongoliet, Kina och Sydostasien och Australien. Problemet där har varit tillstånd i Kina, det verkar vara omöjligt eller att man får muta gränspolisen.

Nord till Sydamerika. Då är det nog bättre att köpa bilen på plats, men det verkar vara svårt att kunna få köpa som utlänning i USA.

Europa via mellanöstern till Sydostasien. Denna rutt hade varit intressant men jag känner att det är för stressigt.

Så vi får se. Kanske får vi sänka ambitionerna lite för den första turen!

Ögongodis!

onsdag 28 juni 2017

Hur jag blev anarko-kapitalist

Min kropp är min och ingen annans. Mitt barn äger likaså sig självt och det gör ingen annan.

Ordet anarko-kapitalist klingar tyvärr fult i de flestas öron och idag har jag lust att ranta så jag kommer att beskriva det och varför jag sätter denna etikett närmare här. Det låter nog fult för att man lär sig att det låter fult i skolan. Om man tänker sig ordet anarkist kanske de flesta tänker sig stökiga ungdomar som slår sönder saker och som vill göra revolt. Ordet anarki som är grekiskt betyder faktiskt "utan härskare". Dvs det är frihetsord som är positivt laddat. Marxister kan dock beteckna ordet som "okontrollerat kaos" vilket är fel. Anarki har ingenting med stökighet och oordning att göra och absolut inget att göra med våld.

Ordet "kapitalist" är ännu värre. När de flesta tänker sig kapitalister tänker man sig stora företag som härskar över världen och suger ut fattiga kanske. Det här är den syn jag har växt upp med och som jag har fått under skoltiden. Det tog mig ungefär 30 år att inse att ordet kapitalism faktiskt bara betyder fredlig frivillig handel utan inblandning av någon annan part. Dvs om du köper bullar av ett barn som plingar på dörren (som har bakat bullarna alldeles själv och som kommer behålla hela vinsten och du betalar vad barnet ber om att få) - då är det kapitalism. Båda parter blir nöjda. Barnet får pengarna och du får äta goda bullar. Win win alltså - denna är den sanna betydelsen av kapitalism.

Vad vi får lära oss i skolan om kapitalism är nämligen inte samma sak alls. Stora företag som inte tar någon hänsyn till miljö eller människor får du fråga dig om hur de har lyckats få sådan makt? Jag kan inte se på något sätt hur en småföretagare som driver en hederlig verksamhet skulle kunna tävla med nestle till exempel - om man inte nätverkar med de som har makten förstås.

Har du funderat på vem som bygger vägarna? Inte är det staten iallafall men det är staten som betalar med dina pengar! Säkert någon kompis med byggföretag som köper till sig rätten att få bygga dem eller? Är det inte orättvist? Små entreprenörer har ingen chans! Så fungerar politiken till stor del och därför vill jag inte befatta mig med politik. (i anarkokapitalism tar man avstånd från all slags politik). Lobbyism och nepotism är precis det som sker när storföretagen har att göra med staten och politiken - det här kallas faktiskt för marknadskapitalism (eller engelskans chrony capitalism).

Men hur hänger det ihop med att sätta en etikett på sig själv som anarko-kapitalist?


Det har ganska mycket med min bakgrund att göra. Och hur jag ser på äganderätten. Jag anser att min kropp tillhör mig själv, liksom att frukten av mitt arbete är min och ingen annans. Det borde inte låta som några konstigheter, men tyvärr är man så pass begränsad i dagens stat att man kan fråga sig om man verkligen äger sig själv? När merparten av ens uppväxt går åt till att formas till att bli en statslydig medborgare i skolan och när merparten av ens inkomst beslagtas i form av skatt. Om du faktiskt tar reda på hur mycket som du betalar i skatt som vanlig medborgare kommer du upptäcka att en stor del maskeras för att verka mindre än det är för att skapa en illusion. Annars borde varenda vettig människa ha gjort uppror? En del anser att detta är ok i den falska tron att de är medmänskliga. Det finns inget som är medmänskligt med att tvingas betala skatt. Dels själva grejen att det är fel att stjäla och dels vad pengarna går till, hur de slösas och att det förstör det naturliga mänskliga att ta hand om varann. Tyvärr har också min egen långvariga erfarenhet av hycklandet från miljömuppar, vänstermänniskor, sk social justice warriors lett till att jag har sett igenom denna illusion med. Man kan skrika och gapa över mycket men gör nåt då!! De mest ärliga, generösa och hjälpsamma människor som jag har stött på har inte varit de som sagt att de är det utan de som har dessa anarko-kapitalistiska icke-pk raktpåsak-värderingar!

Samhället som det ser ut i Sverige är absurt. De mest sårbara som de gamla dör ensamma och barn tas inte om hand optimalt på dagis, blir man sjuk kanske man får söka vård utomlands för att vården är så kass. Det är ett ekorrhjuls-samhälle där egot uppmuntras och det nära och det naturliga tas avstånd från. Mer om det kommer jag skriva en annan gång.

Jag har varit bra på att bli statslydig ungefär till dess att jag blev egenföretagare och förälder. Det var då jag upptäckte att allt jag lärt mig om hur staten och samhället skulle fungera var en illusion.

Jag har knappt haft några jobb där jag jobbat för någon annan. Bara kortare perioder som extrajobb under studietiden eller som till exempel konduktör under 4 månader där jag har fått OB-tillägg och semesterersättning på lönespecifikationen men inte riktigt förstått vad det var förrän vi gjorde våra egna lönespecifikationer till våra anställda. Lönen du ser på specifikationen är 30% högre egentligen vilket inte står med. Har fina namn som sociala avgifter och arbetsgivaravgift. Man straffas alltså för att man ger någon ett arbete. Och du betalar ungefär 30-33% i inkomstskatt på detta. Alltså kan man tro att man faktiskt bara betalar vad det står på specifikationen när det i själva verket är en bra bit mer. Semester och sjukersättning får man också. Som småföretagare utan skyddsnät har man inga av dessa bonusar. Ta reda på din skatt HÄR.

Det upptäckte jag särskilt när jag blev med barn. Då fick jag reda på att jag enbart kvalificerar till lägstanivån från försäkringskassan för att jag inte tog ut lön. Och om jag skulle ta ut lön skulle jag betala så pass mycket extra skatt att det inte skulle vara värt att ta ut någon föräldrapenning alls. Det är ett hån mot alla egenföretagare. Man tänker sig att om man skapar sin egen inkomst och ger jobb till andra borde man väl uppmuntras till att göra det? Staten fungerar tvärtom. De som styr har ingen koll på hur ekonomi funkar. Det finns ingen som helst anledning till att bli egenföretagare i Sverige för en normal person som vill driva ett normalt företag om man inte vill slava och betala fruktansvärda mängder skatt. Om någon av våra anställda var sjuka var en av oss tvungen att göra deras jobb, och vårt eget, även om vi var sjuka själva och våra barn kanske också var det utan att få något från staten för det. Någon måste ju göra jobbet! Samma med föräldraledigheten. Jag jobbade tills jag födde nästan och sedan hade jag Winston i bärsjal på mig och jobbade rätt mycket de första 6 månaderna. Sedan fick vi minska på verksamheten, för det gick inte helt enkelt. Ingen chans att jag skulle kunna anställa någon annan för det skrattretande lilla beloppet jag fick från FK för min egen föräldraledighet. Detta ledde i sin tur att vi fick minska personal för att sedan flytta företaget utomlands för att på så vis få ner kostnaderna annars skulle det inte gå.

Det här var några av sakerna som drev mig bort från statslydigheten och mot friheten. Det som faktiskt satte stopp på tron på staten överhuvudtaget var de första månaderna med mitt första barn. Jag följde mina instinkter istället för att göra som de andra runt omkring mig som hade barn. Jag ammade hela den naturliga amningslängden (faktiskt 4 år per barn), det skar i mig när någon av mina barn skrek (eller någon annans för den delen), det såg jag till att det blev så lite som möjligt av genom att amma, samsova, bära i sjal, vara nära och faktiskt hjälpa dem med deras toalettbehov som bebisar (EC) etc.

Även om jag skrivit in mitt första barn på dagis strax efter han var 1, så som "alla andra" gjorde, kom jag på när vi var där på inskolningen att det inte var OK att lämna honom ifrån oss. På något sätt hade vi trott att han skulle tycka det var OK att vara ifrån oss 15 timmar i veckan, för det är ju så man gör och de flesta är ju där en bra bit längre ändå i den åldern? Fröknarna försäkrade oss att han skulle sluta gråta snart, men vi klarade inte det så vi tog hem honom direkt. Båda av våra två barn har varit inskrivna på dagis i korta perioder när vi har tyckt att det var OK men vi har inte lämnat dem gråtandes och vi har varit de där jobbiga föräldrarna som har hängt kvar betydligt längre än personalen velat.

Efter att ha läst oändligt med amnings och näraföräldraskaps-bloggar samtidigt som jag har haft en bebis fast på tutten hittade jag till unschooling. Det gjorde min man ungefär samtidigt men inte genom nära föräldraskap utan genom ekonomi. Att det är fel med tvång. Så kom vi till insikten båda två att det är absurt att skolan inte är frivillig och ett val som familjen gör. Varför har staten den rättigheten? frågade vi oss.

Ju mer vi snöade in oss på unschooling, ekonomi och nära föräldraskap ju mer kom vi till insikt om hur fel vår syn på världen hade varit för att vi hade lärt oss att se den så. Jag kom till insikt att vi inte skulle kunna leva i ett samhälle där man som familj inte får ta de beslut som behövs för familjen, där man inte äger sitt barn, eller snarare där barnet inte äger sig självt. Barnet i Sverige blir en tillhörighet till den kollektiva staten där det är staten som tar de beslut som krävs. Som en slags överhet för att familjen inte har förmågan att göra det själv?

Jag insåg också hur absurd hela min uppväxt hade varit. Och att majoriteten av föräldrarna agerar på ett sätt som om de inte hade full kontroll över sin familjesituation och som om de förväntade sig att någon annan ska ta hand om dem? Det är automatiskt nästan. Bebis kommer ut på BB, där får familjen information och genom BVC hur de ska göra, nästan alla ammar till 6-9 månaders ålder och ger välling, inskolning på dagis ungefär vid 1-1-5 års ålder, skola, fritids, universitet, ekorrhjulsliv, pension (om det nu blir något för våran generation), och en förmodligen ganska ensam död. Visst kan man ha en nära relation till sin familj ändå men vad är chansen? Enligt min egen observation är svenskar de mest familjefrånvända i hela världen i de länder som jag varit i. Det är inte konstigt att det är så många skilsmässor, konstiga familjekonstellationer och att fokus tas bort från det viktigaste för att ge rum för små petitesser istället. Som alla moderna kön som finns nuförtiden, jämställdhetsillusionen och satsningar som staten gör på skitsaker istället för det som faktiskt är det viktigaste.

Jag vill inte vara en del av det här. För 3 år sedan bestämde vi oss för att vi inte kommer vara det någonsin mer. Det är fel att en grupp människor ska kunna bestämma över andra genom mobbing (förlåt demokrati). Jag vill inte att mina barn ska ses som någon annans ägodel. De ska ha de bästa förutsättningar vi kan ge dem enligt vårt recept speciellt för dem eftersom vi förvaltar dem tills att de blir vuxna. Det gör inte staten. Min kropp är min och ingen annans. Likaså är frukten av mitt arbete. Jag vill inte tvinga någon annan att agera på ett visst sätt om det inte är så att personen utsätter mig för våld såklart. Jag vill inte att någon annan ska göra det mot mig heller.

Därför ger jag mig själv etiketten anarko-kapitalist. Det låter fult och provocerande.

Men anarko-kapitalism borde vara det vackraste ordet då det handlar om fred, kärlek och frihet.


Ta reda på mer


Var är anarkokapitalism?

Vänners blogg - jag är 100% kapitalist!

Is capitalism moral? Dvs är kapitalism dåligt för de fattiga.

Socialism makes people selfish

Why capitalism works

You can always leave (därför är skatt stöld)

George ought to help

Artikel från Mises.se om femminutersmetoden. Lita på dina föräldrainstinkter!

The road to serfdom

The story of your enslavement

Läs mer om icke-aggressionsprincipen

tisdag 20 juni 2017

Hur besvarar man "vanlig" svensk kritik mot hemskolning?

Om man går ihop med andra kan man med fördel hyra in experter till låga kostnader och på så vis skapa sin egen utbildning och gemenskap. Här har vi i egenskap av Prague Worldschooling samlats i en Zeppelinare på ett konstmuseum för att lära oss om Gullivers resor. Det var 24 personer med den här dagen varav ungefär hälften barn. 
Sverige är ett av de få länder i hela världen där man tvingar barn att gå i skolan, och där skolorna är tvungna att följa samma centralplanerade obligatoriska program, dvs läroplanen.

Det är känsligt att kritisera skolan eftersom vi har lärt oss att tycka om skolan och att det inte finns något annat än skola för barn som växer upp i Sverige. Det gör det rätt svårt att diskutera med personer som inte kan tänka utanför de ramarna, och kanske lite extra svårt för mig själv då jag personligen tycker att man kan dra paralleller till Nordkorea när man diskuterar det svenska skolsystemet med andra som hemskolar. Men kanske, på något litet litet sätt, kan man ändå väcka en tanke hos dessa personer i Sverige med de argument som följer nedan, som i princip är omöjliga att argumentera emot om man inte stöder våld och tvång.

Om tvånget

Det värsta i diskussioner om skolan är just tvånget. Att det är obligatoriskt att lära sig det som finns i läroplanen och att barnen har en "plikt" att gå i skolan. Det är verkligen absurt hur så få personer reagerar på själva tvånget med att gå i skolan. I diskussioner med andra svenskar vare sig det är föräldrar, anställda på myndigheter eller personer som är intresserade blir är det i princip alltid samma argument eftersom de har lärt sig att det är detta som är rätt och att det inte finns något annat.

Jag vill inte mina barn ska växa upp bland med denna trångsynthet med att det bara ska finnas den här utbildningsformen, som uppenbarligen skadar många barn och producerar en stor mängd icke-anställningsbara vuxna personer. Det är en av anledningarna till att vi lämnat Sverige - på så sätt får mina barn ett större umgänge med fritänkande personer kring sig och möjligheten att förverkliga sina drömmar och mål utan tvång och med vår handledning.

Mitt mål med den här artikeln är att upplysa de få som lyssnar, och hjälpa dem som känner att det är fel med tvång men ändå har svårt att sätta ord på just varför det är det.

Så här kommer lite enkla argument mot den kritik som man kan förvänta sig om man tar upp hemskolning och alternativ utbildning med en person som antingen inte vet vad hemskolning är eller som har förutbestämda meningar utan att ha satt sig in i det.

"Men alla barn har rätt att gå i skolan"

Det fick vi höra för första gången när vi hade möte med kommunens organisation strax innan vi bestämde oss för vår unschoolingresa. Vi hade blivit kallade till mötet eftersom min man kritiserat skolplikten i ett annat sammanhang där borgmästaren och kommunpamparna oplanerat råkade befinna sig i vårt hem. Han kunde helt enkelt inte kunde hålla sig för att han var så förbannad på skoltvånget som vi hört inte fanns någon väg runt. Under det här mötet hade de tänkt förklara utbildnings-alternativen som fanns i kommunen och att "alla barn har rätt att gå i skolan"  men möttes istället av detta ettriga föräldrapar som inte gav upp frågan om vad som händer om familjen eller barnet inte vill ha denna rättighet.

Är det en rättighet att gå i skolan om man inte kan välja bort det? Efter ett långt cirklande fick vi svaret som de inte ville ge - att om man väljer bort rättigheten möts man alltså med våld. Först i form av brev med hot från socialkontoret och en dom för att böta mer än vad man får i inkomst. De ville inte svara på vad som händer sedan om man inte är tillmötesgående men vi kan dra slutsatsen att det säkert går ungefär som med fallet Dominic. Att alla barn har rätt att gå i skolan är alltså inget annat än en felformulering där staten har rätt att tvinga barnen att gå i skolan. Och om man inte lyder kan det bli konsekvenser. Konsekvenser som skrämmer vettet ur samtliga familjer som skulle velat ha en annan utbildningsform för sina barn och som får dem att antingen fly eller rätta sig i ledet.

"Men hur ska barnen lära sig om de inte går i skolan?"

Det här hör man enbart från en person som inte vet vad hemskolning eller demokratiska skolformer är. Det är som att personen tar för givet att barnet är ett tomt blad som ska fyllas med det som någon har bestämt att vi ska lära oss i skolan. Som man inte kan lära sig om man inte blir undervisad. Det här går helt emot vad vi vet (forskningen säger) om hur inlärning och kreativitet fungerar och vad våra egna erfarenheter är. Tänk dig själv vad du kommer ihåg från din egen skolgång och hur du fungerar som vuxen. Saker som du är intresserad av skaffar du lätt kunskap om.

Saker som du inte är intresserad av är tråkiga och inte värda att lägga energi på. De glömmer hjärnan bort. För så fungerar den för att spara energi. Barn är naturligt nyfikna och kreativa. Dessa egenskaper förminskas eller försvinner när man blir skadad av tvånget. Man blir tillsagd att man ska göra något på ett visst sätt och under en viss tidpunkt (lektioner). Det fungerar för en del (som har blivit tränade till det och som tycker om det) men inte alla. Barnet kan få olika slags bokstavsstämplar (ADHD etc) för att han eller hon inte passar in istället för att bli förstådd och matad med det som han eller hon är intresserad av.

Hemskolning,  unschooling och demokratiska skolor fungerar så här att de, förutsatt att man faktiskt följer metoderna riktigt ger barnet det han eller hon är intresserad av i en miljö utan tvång och på så vis sker inlärningen. Man ger barnet verktygen att lära sig på vilket resulterar i att inlärningslusten bibehålls och barnet vill veta mer. I en skolklass där det kanske finns 25 elever på en lärare har läraren svårt att tillmötesgå alla elever på ett sätt som en vuxen kan göra med ett eller ett par barn. Läs mer om hur det fungerar HÄR.

Utanför skolan är det familjen som har ansvar att ge barnen rätt verktyg för livet. Vi som är vuxna "handledare" till ett barn som inte går i skolan befinner oss i det "riktiga" livet och vet vad som krävs för att klara sig där. Barn som inte går i skolan vistas inte i den konstgjorda skolmiljön och kommer på så sätt i kontakt med olika åldersgrupper och vardagshändelser som kan innebära en chock när man tar studenten. Ett barn som hemskolas av en engagerad familj får tvärtemot statistiskt sätt bättre förutsättningar för vuxenlivet och får bättre resultat i jämförelse med barn som går i statlig skola.

Men det sociala då?

En miljö där man är indelad efter ålder och geografiskt område i en grupp på ungefär 25 personer är det som är det normala i den svenska skolan. Man skaffar sig några eller många vänner i klassen men hur många hade du kvar efter din skoltid? Hur många är man vän med för att man delar intressen och mognadsgrad? Problemet med åldersindelningen är att barn är olika. De har olika bakgrunder och förutsättningar. När man är vuxen är det inte alls samma sak. Man ser bortom åldersgränserna och får vänner efter sina intressen istället. Så funkade det iallafall för mig och de runtomkring mig. Det jag finner är den stora skillnaden är att både jag som barn och många barn idag är obekväma med att umgås med personer i olika åldrar och skaffar sig intressen för att "passa in".

Man ska ha den senaste telefonen och rätt klädmärke. Och rätt bakgrund. Har man inte det kanske man blir mobbad eller utfryst istället. De vuxna ser inte efter barnen till den grad de behöver i skolan. Barn behöver lära vad som är rätt eller fel från vuxna istället för från jämnåriga. Så det är inte alls konstigt att det finns mobbing och grupptryck. Om 40% av personerna känner sig otrygga på din arbetsplats skulle du vilja jobba där då? Varför ska du då ha ditt barn i en sådan miljö?

Skolan kan vara en fruktansvärd miljö för många barn som de tvingas vistas i trots att de mår dåligt. Jag kan inte på något sätt förstå hur det här skulle socialisera barnen på ett bra sätt. Det är inget jag vill att mina barn ska lära sig. De ska inte behöva tvingas vara med andra barn som behandlar dem illa och auktoritära vuxna som dikterar hur de ska spendera sin tid. De ska ha vänner efter intressen och vänner som respekterar dem. Tiden ska respekteras också. Den är värdefull och inte någonting som ska slösas bort bakom en skolbänk när det kan finnas bättre sätt.


"Skolan är till för att fånga upp barn som faller illa"

Det här är den vanligaste kritiken som jag har fått när jag pratat om hemskolning. Det finns en förutfattad mening att barn som inte går i skolan och som blir misshandlade hemma inte skulle fångas upp om de inte gick i skolan. Det förutsätter givetvis att föräldern som inte skickar dem till skolan är en dysfunktionell person som inte orkar ta hand om dem och därför utövar sin aggressivitet mot dem.

Då är min motfråga. Hur skulle det gå ihop? Hur kan en förälder som inte kan ta hand om sitt barn på något sätt vara intresserad av hemskolning? Hemskolning är otroligt krävande. Familjen har 100% ansvar för sina barns inlärning vilket inte är något som jag tror skulle intressera en dysfunktionell person som misshandlar sitt barn. Här är snarare skolan en "gratis" förvaringsplats som tar ifrån dem sitt föräldraansvar så att det blir mindre besvärligt att ta hand om barnet.

"Skolan ska vara lika för alla"

Från skolverkets hemsida: "Alla elever i Sverige har enligt lag rätt till en likvärdig utbildning. Var eleven än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för elevers olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar."

Visst låter det fint men vi vet ju allihop att det är omöjligt för skolorna att faktiskt följa det och att det inte funkar. Barn har olika förutsättningar, kommer ifrån olika bakgrunder och har olika intressen och föräldrar som är engagerade i olika grader. Så är det bara. Vi vet att det inte fungerar för när barnen går ur skolan har en hel del inte de verktyg som behövs för vuxenlivet. Trots mer än 12 års "studier".

"Lika för alla" är dessutom mycket negativt för barn som är särbegåvade eller som behöver extra hjälp. Särbegåvade barn som redan har lärt sig blir uttråkade och tappar lätt inlärningslusten eftersom de inte får den utmaning de behöver. Det är så synd att staten inte ser dessa barn som resurser. Med extra stöd och i rätt miljö, kanske i en hemskolningsmiljö eller speciell skola, skulle de komma långt utan att lusten att lära sig förstörs. Så genom att säga att skolan ska vara lika för alla jämnar man ut barnen till medelmåttor istället. Alla behöver inte nå akademisk framgång. Universitetsstudier är verkligen inte för alla och faktiskt skadligt för samhället för om alla blir akademiker snarare än att sikta på de jobb som behövs blir det ont om jobb för akademiker och brist på personal i de yrken som behövs.

Men hur ska en förälder som inte har pedagogisk utbildning kunna undervisa?

Föräldrar som väljer att hemskola sina barn blir ofta kritiserade för att de inte har kunskaperna för att lära ut eftersom de inte är lärare. Såhär tänker jag: Kvalitén på lärarna varierar kraftigt och tyvärr ser det ut som man inte behöver vara särskilt smart alls för att komma in på lärarprogrammet. Man kunde 2013 komma in på lärarprogrammet med 0,1 på högskoleprovet av 2,0 möjliga. Ett resultat som man kan få utan att ens läsa frågorna. Som om det inte räckte kunde man komma in med 0,05 av 2.0 möjliga år 2015. Man behöver alltså vara smartare än 0,4%  av de som gör provet, och kan dessutom göra provet hur många gånger som helst och ta det bästa resultatet för att bli lärare. Dessa personer som alltså kan komma in med minsta möjliga undervisar alltså våra barn i skolan. Min egen erfarenhet är att det var få lärare som faktiskt kunde se alla och som jag tyckte om.

Att undervisa en hel klass med goda resultat och kunna tillgodose alla elevers behov är faktiskt något som inte många klarar av. Nu säger jag inte att alla lärare är såhär. Självklart finns det riktigt bra lärare som navigerar i systemet, som är omtyckta och klarar av sitt jobb galant. Det är de ungefär 95% andra lärarna som jag talar om. I det fallet då man har en lärare som kommit in på utbildningen för att det är det enda han eller hon kunde komma in på så vore det bättre att antingen automatisera lärandet eller ta utbildningen i sina egna händer. Idag finns det många program och sätt att lära sig som mer eller mindre ersätter lärarens jobb, till exempel det fantastiska gratis-programmet Khan Academy. Vi blev förvånade över att ingen kände till det i de många skolor vi besökte innan vi lämnade landet. Det kanske säger något? När man handleder sitt barn i hemskolning kanske man inte har alla kunskaper som man tycker behövs. Charmen med hemskolning är att det ingår för föräldrarna att lära sig själva och barnet hur man lär sig och hur man tar reda på saker vilket är betydligt mer värdefullt.

Men betygen då?

Man behöver betyg eller kunna visa upp varför man ska komma in på en utbildning i universitet och högskolor. Hemskolade barn kan sikta på att skriva prov för att få betygen eller visa upp sin reella kompetens. Utomlands, i tex USA, är hemskolade barn gärna accepterade i den högre utbildningen. Anledningen till detta är att de verkligen brinner för det de är intresserade av vilket gör att de faktiskt kan ha bättre förutsättningar att komma in. De hemskolade barnen gör ifrån sig betydligt bättre statistiskt sätt i USA. Men vem har sagt att våra barns högre utbildning kommer se likadan ut som vår egen? Är inte det lite...hm bakåtsträvande? Med de verktyg som finns idag pekar mycket på att utbildningar kommer ske online och mer självständigt. Som hemskolning. Så om man är orolig för betyg får man fråga sig varför man ska ha dem, och ifall man behöver dem får man göra de anpassningar som behövs helt enkelt.

Men blir inte barn hjärntvättade om de inte går i skolan?

Svar ja. På sätt och vis. Ett barns hjärna tar ungefär 25 år att utvecklas fullt ut. Man föds, får erfarenheter och lär sig. Man kan välja olika vägar - SOM FÖRÄLDER. Inte som barn. Som förälder har man en skyldighet att ge sitt barn bästa möjliga start under förutsättningarna. Det är något som tyvärr fråntas oss till en stor del av mamma staten. Det är någon annan som ska göra det. Någon annans ansvar. Är vad vi lär oss i skolan. Staten bryr sig inte ett skit om hur det går för ditt barn. Det är alltid någon annans fel. Det vi lär oss i skolan om skolan och staten är helt bakvänt. Det är hjärntvätt att staten är bra och att man inte klarar sig utan en stat. Och att man inte kan själv. När det egentligen är helt tvärtom. Det är barnets föräldrar och ingen annan som har ansvar för hur det går till vuxen ålder med barnet. De allra flesta som ens har intresse av hemskolning är enligt min erfarenhet MYCKET engagerade och tillgivna föräldrar som vill det allra bästa för sitt barn, och inte några galningar som vill hjärntvätta barnet med sin religion - även om det förekommer. Att tvinga på sin tro på något som det inte finns vetenskapligt bevis för på sitt barn är inte något som jag alls tycker går i linje med ett fredligt föräldraskap där man ser till barnets bästa. Det är inte heller något som kan lösas med påtvingad statlig skola heller i det system som finns.

Hur ska ett hemskolat barn kunna anpassa sig till ett vanligt liv med ett 9-5 jobb?

Om barnet vill det ska barnet kunna det med rätt vägledning. Frågan är varför någon någonsin skulle vilja att ens barn skulle leva samma ekorrhjulsliv som de flesta gör? Det här är verkligen något av det som mest lockar mig med hemskolning iallafall (förutom icke-tvångsbiten). Både jag och min man har haft mycket kortvariga anställningar med sådana jobb. Och slutat för att det känns fängslande. Vi vill inte att våra barn ska behöva gå igenom det. Ett monotont liv med ett vanligt svensson-jobb är ingenting för en fri själ. Några tycker att man måste ha vanliga jobb och spara till pensioner för att leva tryggt. Har du öppnat ditt röda kuvert? Jag har. Det är ingenting jag räknar med. Och definitivt inget som kommer finnas för våra barn i framtiden så som det utvecklar sig nu. Mitt och min mans mål är att lära våra barn att bli självständiga individer som kan planera för framtiden utan att förlita sig på staten. Som kan skapa sin egen frihet genom att försörja sig på ett sätt som inte fängslar dem. Och koncentrera sig på det allra viktigaste i livet istället. Som sina barn. <3

Hur ska barnet kunna bli en god samhällsmedborgare om han eller hon inte går i skolan och kan följa samhällets normer?

Det här har jag hört ett par gånger och det är lika chockande varje gång. Varför skulle vi någonsin vilja att våra barn skulle följa "samhällets normer"? Det är exakt det som hemskolning INTE handlar om. Att bli formad, konformerad för att "passa in". Om barnet nu skulle vilja passa in och gå i skolan ska man givetvis låta barnet få göra det. Många som hemskolar upplever att deras barn någon gång vill gå i skolan. En del stannar kvar men många går tillbaka till hemskolning. När man redan har varit en fri själ blir det svårt att vänja sig vid något annat.

Håller du med? Håller du inte med? Vill du diskutera? Hör av dig i kommentarsfältet nedan!