Jag har varit i Krakow flera gånger, med min pappa som tonåring och med en kompis under gymnasietiden, så jag har fina minnen därifrån. Det är en bohemisk stad med positiv energi som jag gärna skulle kunna tänka mig att bo i. Denna gången tog jag familjen dit för att visa smultronställena jag kom ihåg. Givetvis är det inte samma sak att resa dit som familj som ung och man kan absolut inte göra samma saker. Har ingen ork heller :) Så vi tog de viktigaste ställena i snigelfart.
Draken som sprutar eld på bilden ovan står vid foten av kullen där slottet Wawel är byggt. Enligt legenden var håligheterna under slottet en gång hans hemvist. Draken som kallas Smok Wawelski tyckte om att äta får och jungfruar. När jungfruarna tog slut lovade kungen sin enda dotters hand till hjälten som kunde besegra det otäcka odjuret. Många riddare försökte sig på men det var den fattiga skomakaren Krak som lurade Smok att äta ett får fyllt med svavel som omedelbart antändes inuti hans mage. Draken blev törstig och drack upp halva floden innan magen exploderade och staden blev fri. Krak gifte sig såklart med prinsessan och blev kung. Han byggde sitt slott (Wawel) direkt på drakens håla och folket byggde en stad runt den. På så vis fick staden Kraków sitt namn.
Idag kan man betala 3 złoty för att gå in i drakens håla. Där man kommer ut finns en brons-staty som sprutar eld då och då som man kan beskåda. Runt draken väntade många barn ivrigt för att kunna få se elden.
Glass-picknick vid Wisła-floden nedanför slottet Wawel.
Vilken himmel!
Slottet Wawel.
I Krakow finns en gammal tradition från medeltiden som kallas "hejnał". En trumpetare spelar varje timme en trudelutt åt de fyra väderstrecken i det 54 m höga tornet i kyrkan St Maria. Det har enligt legenden sitt ursprung i att vara en varningssignal för brand för "hejnał" betyder "vakna" på ungerska. Melodin kommer från Ungern.
Kyrkan St Maria på marknadsplatsen.
Så vi gick till marknadsplatsen i gamla stan för att lyssna. Tornet är så högt att man knappt kan se trumpetaren. Det finns en stor marknad där som kallas för Sukiennice (tyghallen) som troligen är det första köpcentret i världen - från 1300-talet. Jag har varit där förut och de andra var inte intresserade utan jättehungriga så vi gav oss på jakt efter "Zapiekanka".
Enorma Zapiekankor - dubbelt så stora som vanligt!
I varje öppen lucka säljs Zapiekanka.
Zapiekanka är en bit baguette som har grillats med svamp och ost och ketchup på. Det är iallafall vad jag har växt upp med och gillar. Nuförtiden finns det hur många smaker som helst verkar det som. Vi hittade en marknad i den judiska stadsdelen Kazimierz där det fanns en rund byggnad där alla säljare sålde alla möjliga slags Zapiekankor. Det går till exempel att få mexikansk och hawaii. Inte riktig zapiekanka tycker jag. Vi åt upp så mycket vi orkade av dessa enorma Zapiekankor och begav oss vidare på vår vandring i stan.
Kazimierz är det hippa stället som man ska bo och äta ute i.
Vi hann också med att besöka de gamla Gestapo-cellerna. Det är en kuslig plats där man kan söka om man har någon släkting med i deras databas. Om vi hade orkat hade vi tagit oss till Schindlers fabrik vilket också skulle ha varit intressant. Följande dag begav vi oss till saltgruvan Wielicka. Jag hade varit där förut för ungefär 19 år sen. Det är stor skillnad på nu och då. Då var det inte turistigt. Nu är det massor uppbyggt kring saltgruvan. Museer och många restauranger och så. Till och med wifi långt ner i gruvan och moderniserat. Kapellet var imponerande! Jag kommer inte ihåg något av det här alls. Vi gick med i en turistgrupp och hade engelsktalande guide som förklarade allt och lite till. Bland annat att saltet här upptäcktes för 700 år sen och att det var viktigt för det användes bland annat som valuta.
Framtida gruvarbetare kanske?
Astromomen/matematikern Copernicus som kom på att planeterna snurrade runt solen - här som staty i salt
Kapellet
Rundturen tog 2 timmar och där ingick ett par animeringar bland annat för att förklara att det fanns metan i gruvan och att man fick tända eld med facklor för att få bort det. Dagen i gruvan avslutades med en hissresa uppåt vilket absolut inte är något för den som är klaustrofobisk! Man åker i mörkret i en liten bur. Alla som åkte var nervösa innan starten. Men det gick såklart bra även om det var obehagligt. Barnen var riktigt modiga. De klagade inte alls trots att de trängdes med vuxna som var nervösa. Följande dag blev jag dunderförkyld men vi fortsatte vår resa tillbaka mot Prag fast med ett extra stopp på grund av det i en by nära gränsen. Nu är vi hemma igen! Nedan finns en film som berättar om vår resa till Krakow och Wieliczka på en och en halv minut.
Den kvävande hettan i Prag på runt 35c gjorde att vi snabbt bestämde oss att snabbt fly till närmsta möjliga plats där det skulle finnas svalka och då kom vi på att vi kunde åka till de höga Tatra-bergen i Slovakien vilket låg inom en rimlig bilresa härifrån. De högsta topparna mäter över 2600m och de har dessutom fortfarande snö kvar på dem. Det här är en bortglömd bergskedja i Europa som jag tycker liknar Alperna rätt mycket - förutom prislappen som är som det är i Östeuropa :)
Det vill säga, en digital nomad-familj kan leva billigt och gott här och dessutom slippas trängas med turisthorderna i de stora bergen längre västerut. :)
Jag letade efter det billigaste hotellet med utomhuspool med de bästa recensionerna på Booking.com i hela Slovakien och hittade denna lilla pärla. Vi tog oss från grottan med den underjordiska floden i östra Tjeckien till Velka Lomnica vid foten av de höga Tatrabergen. Vägen dit kantades av vackra fält med vit och röd vallmo.
Vägen var stängd så vi fick köra runt hela bergskedjan Nizky tatry (låga Tatra-bergen) men det var okej ändå. Landskapet var väldigt väldigt vackert! Vi åkte förbi skidorten Bela som såg trevlig ut - kanske något för nästa skidresa.
Såhär såg vår rutt ut för hela roadtrippen, vilken tog 11 dagar.
Tillslut, efter dubbelt så lång tid som navigatorn angett att det skulle ta, kom vi äntligen fram till Velka Lomnica, ett litet samhälle med den här utsikten över Tatra-bergen.
Pensionatet låg i den finare delen av byn där det fanns många nybyggda eller renoverade hus. De här balkongerna på huset mittemot såg väldigt mysiga ut! Ägarna till pensionatet bodde i huset bakom det på samma tomt. I själva huset som vi bodde i fanns 7 gästrum, två kök, vardagsrum, terass, bastu och ett spelrum som till och med hade ett svenskt ishockey-spel som var ett sådant som jag haft själv som barn.
Det fanns en mysig grillplats och en utomhuspool med 30-gradigt vatten. Det här var verkligen något som vi inte förväntade oss. Velka Lomnica låg så långt nedanför berget att det hade ett varmt men inte för varmt klimat. Istället för runt 35 c hade vi nog runt 28 c. Perfekt för poolbadande och det gick bra att sova.
Poolen hade en perfekt design. Familjen hade 6 barn själva så de hade nog tänkt på det där. Den ena delen var lagom grund så att Henry vågade sig på att prova att simma...och kunde! Dagen innan vi åkte simmade han faktiskt i den djupa delen frivilligt också! Tack vare att poolen hade ett flyttbart "tak" kunde vattnet bli så varmt. Ska tänka på det där ifall det blir aktuellt med egen pool i framtiden!
Vi stannade här i en vecka. Det kändes som en medelhavs-semester fast utan hav och med de vackra bergen i bakgrunden istället. Eftersom det fanns kök och uteplats med grill lagade vi all mat själva och höll oss till att köpa så lite ingredienser som möjligt. Trots att det här var mitt i ingenstans var det en 10 minuters bilresa till Tesco i Poprad så det var ganska civiliserat. Det var ganska skönt att bara grilla och äta frukt och sallad. Ute smakar det nästan alltid gott utan en massa kryddor och grejer i. Internet funkade bra vilket vi inte trott så vi passade på att jobba lite också medan den andra badade med barnen.
En av dagarna tog vi rälsbussen från stationen Studeny Potok (kalla strömmen) som låg precis utanför till Tatranska Lomnica, en skidort precis vid foten till berget. Vi hade tänkt ta linbanan högst upp till toppen av det högsta berget, Lomnicky Stit som låg på 2625 meters höjd i hopp om att finna den absoluta svalkan. Där fanns det fortfarande snö på några ställen. Men vi blev avskräckta av biljettpriset. Har ingen lust att betala 132 euros för en familj! Såna här söta pepparkakor fanns det i butikerna som omgav linbanan.
Då vandrade vi omkring och tänkte om. Det skulle finnas ett klättertåg någonstans här också. Så vi tog tåget till grannbyn Stary Smokovec och åkte upp iallafall några 100 meter. Här fanns det vandringsleder men resten av familjen var inte så värst sugna så jag gick till vattenfallet själv.
I Tatranska Lomnica liksom i Tjeckien och Polen finns det reklam för "feministisk öl". Efter den korta vandringen tåg vi tåget till Poprad för att kunna byta till Studeny Potok för att åka tillbaka.
Vi badade massor i poolen. Det var underbart! Men sista dagen så åskade och regnade det massvis. Jag kollade snabbt in vad vi kunde hitta på på Tripadvisor och upptäckte att det fanns ett "learning center" för att lära sig om exotiska djur inom promenadavstånd som heter Wildpark. Så vi begav oss dit. Hade vi vetat om detta ställe innan hade vi åkt dit flera gånger. Det var en non-profit organisation som drev centret för att folk skulle kunna lära sig om djuren. Alla som jobbade var engagerade voluntärer och kunde förklara en hel del. Vilket toppenställe!
Personalen verkade ha väldigt bra kontakt med djuren. Det fanns inget "skydd" framför lejonens bur och det kom fram en lejonhona till oss som spann och gned sig mot stängslet. Jag hade inte vågat klappa men sen såg jag att andra gjorde det! Någon kliade till och med den här tigern också.
Vi fick hålla i olika djur bland annat en korallorm. Vi fick se kameleonter i olika åldrar. Nedan syns 2 månader gamla bebisar.
När det åskat färdigt kunde vi bege oss tillbaka igen för att packa ihop för att fortsätta nästa dag på vår roadtrip. Vi körde runt Vysoké Tatry och in på den polska sidan av Tatrabergen. Utsikten var magnifik. Vi åt lunch i Zakopane.
Bigos - en av mina favorit-rätter i Polen - är en kålgryta med kött och korv. Ungefär som polackernas pyttipanna. Här serverades den i bröd. Någonstans högst upp på vägen såg vi en massa får och en fåraherde i traditionella kläder på en rondell..en fårrondell! :)
