Förra helgens utflykt begav sig till Malá Skála som också ligger i det bohemiska paradiset. Paul och pojkarna har gett sig iväg rätt mycket och vandrat och tältat medan jag har stannat hemma med vår bebis. Vi ville ju också följa med så denna gång kom vi överens om en kompromiss eftersom det inte var läge för mig att tälta med en 3-månaders i novemberkylan. Vi skulle vandra och jag och bebis skulle bo på hotell så skulle de andra få tälta så fick alla vara med. Vi parkerade bilen ungefär 5 km från Malá Skála och började en vandring nedanför berget.
Det hade tagit en väldans massa tid att packa tältsaker så vi begav oss alldeles för sent för min smak. Min man försäkrade mig om att det skulle gå bra att vandra bland klipporna i mörkret. Hotellet låg i Frydstejn, en annan by ungefär 7 km från Mala Skala och vandringen påbörjades vid 3-tiden så jag var inte riktigt glad över att börja där så sent.
Det regnade lite och berget var halt. Vi kom till slut till Mala Skala efter ungefär en och en halv timmes promenad.
 |
| Längst bort syns en häftig kyrka på klippan. |
 |
| Mala Skala har vackra pepparkaksliknande hus. |
Det mörknade när vi promenerade genom byn. Då kom vi överens om ytterligare en kompromiss. Vi skulle äta middag på restaurangen som fanns där (det verkade bara finnas en) och sedan ta taxi till hotellet så att vi inte skulle vandra uppför de hala klipporna 7 km i mörkret.
 |
| På restaurangen kunde man prova fyra sorters öl som bryggts där. Winston smakade på skummet. Det var gott. |
Det snöade på vägen till Frydstejn med taxin. Stora flingor singlade ner och föraren ökade hastigheten på torkarbladen. Det går väl inte att tälta i det här? tänkte jag. Det var 0-gradigt, blött, snö på marken och alldeles kolsvart. Tur att jag bokat för allihop. Mellansonen ville inte sova i tältet. Pappan och äldsta sonen ville vandra i skogen och hitta en plats där.
Det fanns skyltar som varnade för att akta sig för vildsvin så vi kom fram till ytterligare en kompromiss eftersom jag protesterade: Ska det tältas så ska det tältas i hotellets trädgård. Jag höll på att kikna av skratt när jag hörde från det andra rummet hur min man frågade värdinnan om lov om han fick sätta upp tältet i hennes trädgård. Hon trodde det var ett skämt först. Det snöade ju! Men det gick visst bra. Och lite mysigt såg det ut att vara iallafall. De sov hela natten i tältet och de hade dubbla sovsäckar. Tur det för det var kallt på det lilla pensionatet så vi tog alla täckena där.
Följande dag fortsatte vi vår vandring och gick extra långt för att hinna se biten vi missade från föregående dag. Snön låg kvar på marken och hustaken. Vi vandrade förbi det medeltida slottet Frydstejn.
 |
 |
| En liten stenbåge och gång som huggits ut i berget som kallas "Pantheon". |
 |
| En gammal brunn. Tur att det var staket runtom. |
 |
Vi gick igenom stan och sedan uppför det stora berget för att komma till bilen på andra sidan. Det var fortfarande ganska långt kvar. Det tog hela dagen att vandra tillbaka trots att vi börjat efter frukost.
 |
| Fler utkiksplatser på vägen. Jag tyckte inte det här var vidare säkert så jag gick inte upp där. |
Stigen slingrade sig bland de spännande föredetta havsbotten-klipporna. Vi hade vår lunchpaus i en grotta där Edward fick amma och jag vilade mina frusna ben i en sovsäck. Linssoppa och en varm kopp kaffe.
Under vandringen fanns det olika skyltar att läsa om vilka djur och växter som fanns samt varför stenformationerna såg ut som de gjorde.
Fantastisk möjlighet till unschooling alltså och under en dag som de flesta jobbar på så det var bara vi i skogen. Sent på måndagskvällen kom vi hem. Det här hade alltså varit en och en halv dags vandring med bebis i bärsjal och bekväm sovplats. Det gick! Nu vet vi att det går att hotell-trekka :)
