Utflykt till Poděbrady - en mysig liten spa-ort med badsjö

Vi åkte till Poděbrady som ligger ungefär 40 minuters bilresa från Prag. Poděbrady är en charmig liten spa-ort som ligger alldeles intill floden Elbe. Dess mineralrika vatten sägs bota en rad sjukdomar så här finns en spa-klinik och en vacker spa-park där man kan prova vattnet. I närheten ligger Poděbrady-sjön där det finns flera stränder som är familjevänliga och till och med en nudiststrand. 

Man betalar (ett lågt) inträde till badet och kan på så vis ta del av det utbud som finns där. Som många andra badplatser finns det till tex paddle board och trampbåtar att hyra. Vi åkte dit med vänner och pojkarna hyrde tillsammans en roddbåt och åkte runt. Det fanns roliga vattenrutschkanor som man kunde åka riktigt fort på. Getingarna på stranden attackerade oss hela tiden så vi fick ha kyckling-picknick i vattnet. Vattentemperaturen var behaglig så vi kunde bada precis hela eftermiddagen. Vattnet var ganska rent också. Som en vanlig svensk badsjö.

Molnen hopade sig så vi tog oss in mot stan. I den vackra spa-parken fanns det pooler, fontäner och låtsas-bäckar. Det var riktigt hett den dagen som vi var där, runt 34 c, så det var skönt med så mycket vatten. Det fanns en kran där man kunde dricka det hälsosamma vattnet som upptäcktes 1905. Det var då den lilla lantbruksorten Poděbrady förvandlades till en kurort. Vattnet smakade ruttet ägg. Antagligen hade det en hög halt av svavel! Under denna del av Centraleuropa finns ett enormt underjordiskt hav. Därav finns det så många spa-orter här. Vi var i en annan spa-ort förra året som heter Františkovy Lázně. Det vattnet smakade inte alls lika illa.

Det vackra slottet lockade mig att smyga in barfota och fotografera medan de andra promenerade långsamt i jakt på någonstans mysigt att äta middag. Mina flipflops hade gått sönder och jag hade slängt dem. Det gjorde inte så mycket. Gatorna var väldigt rena i Poděbrady. Inte en hundbajskorv eller fimp i sikte. 

Lagom tills att vi behövde äta middag och det började regna hittade vi till en pizzeria som liksom många andra restauranger här har en lekhörna för barnen. Edward som inte gillar att sitta still nu när han kan gå tyckte att det var riktigt kul att utforska lekhuset! Regnet öste ner så vi tog det lugnt och hade det riktigt mysigt innan hemfärden.

Kort film om vår dag med bland annat rutschkane-åk i slow motion

Växande worldschooling och företagsamma barn

Vi har varit mer upptagna med worldschoolers än vad vi planerat denna månad vilket är både trevligt och ansträngande! Det finns många aktiviteter och många nya worldschooling-familjer som deltar vilket är jättekul. Jag tror att det nästan går att dela upp Prag i lokala grupper för worldschoolers. Problemet är att det redan är ett heltidsjobb med barn så det är ytterst få som orkar med något mer. Troligtvis fortsätter vi med aktiviteter främst i Prag 7 och ibland för de övriga områdena under hösten precis som förut. Under förutsättning att vi är där. Vi kommer ju resa också.

Vi åker inte så ofta till Prag 4. Jag tycker att det är en ganska rörig och modern del av staden som verkligen är i kontrast med de mysiga stadsdelarna där vi brukar röra oss och som dessutom ligger helt på andra sidan Prag. Det som för oss dit ibland är den vackra skogen Kunratice les. Det finns mycket att hitta på också samt att vi har vänner som bor där. Vi har åkt dit några gånger under denna månaden.

Vi åkte på en hantverksmässa för barn som hölls på ett hobbycentrum. De kunde prova olika saker. Winston testade att smida järn. Med viss hjälp tillverkade han sin egen spik. Barnen gjorde också halsband och hoppade på hoppkudden. Sådana hobbycentrum finns i de olika stadsdelarna i Prag och är som ett slags fritids efter skolan men mycket bättre än svenska fritids för man kan välja olika workshops med professionella lärare tex drejning och klättring och det fanns många närvarande föräldrar. Efter det promenerade vi vidare mot en park där det fanns en rolig plaskdamm och en lång rad fontäner för barnen att svalka sig i. På gräsmattan hölls en tävling för radiostyrda flygplan och helikoptrar.

Vår yngsta blev förkyld i början av veckan. När höstterminen börjar igen går förkylningarna runt som ett brev på posten. Vi ordnade en worldschooling-grillning i veckan. Mer än hälften hade drabbats av samma förkylning som går runt. Lille Edward hade det riktigt tufft med 3 snoriga nätter i rad. Jag hade grav sömnbrist från all nattvak och var på gränsen till att kollapsa. Hur skulle jag som organiserar detta komma iväg i det här skicket? Men vi gjorde det ändå - jag och Henry och Winston. Edward fick stanna hemma med pappa.

Jag hade inte förberett mig för någon större sammankomst då det var så många som sjukanmälde sig men det dök upp flera helt nya familjer och vi hade perfekt väder, glada barn och föräldrar och en brasa som brann. Så det var riktigt trevligt och blev bra ändå.

Vi kommer ha en till grillning denna fredagen för alla som var sjuka och ville vara med. Jag tror några av de som var med förra gången kommer också. Samma dag som grillningen har vi en bitcoin-vandring i Holesovice. Prag ligger i framkanten för verksamheter som tar bitcoin och bitcoinaktiviteter.

Denna vecka har pojkarna också startat sin egen verksamhet Crypto candy. De bakar och säljer för bitcoin. De säljer i parken för bitcoin men tar kontanter också. Pojkarna har varit med på hackers congress innan och eftersom vi har vänner som är kunniga inom bitcoin och österrikisk ekonomi så lär de sig mycket om ekonomi på så vis. Deras första kaka som har ett bitcoin-b på såldes till vårt favorit bitcoin-cafe Paralelni Polis. Resten av dagens kakor såldes till förbipasserande i parken för kontanter. Pojkarna får behålla hela förtjänsten.

Bitcoin-familje-picknick i Stromovka-parken

Det är kul att det finns tillräckligt många familjer här så att man kan få ihop en bitcoin-picknick. Jag hade bjudit in våra bitcoin-vänner och familjer som var intresserade av bitcoin. Bitcoin har mycket gemensamt med unschooling då unschooling handlar om decentraliserat lärande och bitcoin handlar om decentraliserat värde. Vi packade vagnen full med chokladmuffins och lax-smörgåsar som vi hade förberett på förmiddagen. Picknick-området dekorerades med gula ballonger med bitcoin ₿ på. Det kom 3 svenska familjer plus några svenskar till och tjeckiskan Kristyna samt en brasiliansk/finsk familj som hittade till oss av en slump. Vi var alltså svensktalande till majoriteten förutom 3 personer vilket var extra roligt eftersom det inte brukar vara så.

I bakgrunden syns båten med repet som man drar i för att komma till "ön" i dammen.

Bild tagen av Mikaela. Här ser man exakt hur det är att inte släppa en springande ett-åring med blicken samtidigt som man fixar med kaffe på triangia-köket!

Bitcoin-snack på hög nivå.

Vattnet var lite väl kallt att bada i idag så Edward nöjde sig med att bara hälla med vattenkannan. Nästa vecka ska det bli runt 29 grader igen.

I dammen på andra sidan fanns det jättestora fiskar som såg ut som karpar som man kan se på bilden om man tittar noggrant. Det fanns abborrar också.

Den nyblivna familjen. Man kan se att Edward har varit i farten och spritt ut popcorn överallt på picknick-filten.

Smidigt med att amma var man än befinner sig!

Skojbrottning på gång med 3 busungar.

Vi bestämde oss för att dra vidare på grund av ölsugna vuxna och behov av lite omväxling.

Vozovna-lekplatsen har en restaurang/pub i anslutning så barnen kan springa runt på den stora lekplatsen eller klättra i träden bredvid medan de vuxna tar det lugnt. 

Med undantag för Edward såklart. Här får man turas om vem som ska se till att han inte gör sig illa eller springer bort och vem som ska få sitta vid bordet. 

Stromovka-parken har verkligen fått ett ansiktslyft. Det pågår renovering fortfarande men det finns många vackra delar och det är skönt med grönskan här när man bor så centralt i stan.

Vill du lära dig mer om bitcoin i Prag? Gör ett besök på det unika bitcoin-caféet Paralelni Polis! Vill du veta var den fina parken ligger? Här finns en karta! Kartnålen är placerad i närheten av dammen med båten. Lekplats-pub/restaurangen heter Restaurace Vozovna.

Ett efterlängtat litet liv, "Not back to school" och väntan på Bitcoin-konferens

De närmsta veckorna har varit händelserika. Det är det minsta man kan säga. Dels har våra vänners barn äntligen kommit, om än dramatiskt och med en del utmaningar men de har haft en imponerande graviditets-resa bokstavligt talat. Jag hade helt glömt av vilken rödpillring det är att bli första-gångsmamma. Fokus har legat på "det lilla livets" ankomst och att finnas till hands när det behövs och jag har haft svårt att tänka på annat. Det känns bra att se att saker och ting fungerar nu med amningen och återhämtningen från födelsen och se hur Ulrika blir sig själv igen.

Ulrika med efterlängtade dottern Othilia.

För oss själva rullar det vanliga livet på. Alla dagliga utmaningar måste mötas och allt måste underhållas. Jag har egentligen inte mycket energi över men har ändå dragit igång en del projekt med "Prague worldschooling" så mycket som jag har kunnat. Det känns fantastiskt att det är så många som är intresserade och att det till och med finns andra som vill dra igång egna projekt för Prague worldschooling! Det verkar också finnas hopp för att få det att gå runt ekonomiskt om man skulle hyra en lokal för att starta ett konstruktivt unschooling-kooperativ och co-working-ställe. 

Det har kommit hit flera svenska skol-flykting-familjer som stannar här under hösten. Så vi har kunnat ha umgänge på svenska när vi har velat. Det känns väldigt positivt då jag trots att jag varit nöjd med vårt internationella umgänge här ändå saknat att ha svenskan och svensk kultur tillgänglig för våra barn. Det är verkligen jätteroligt.

Othilias första besök på Paralelni Polis med familjen och vänner.

Lagom till decentraliserings-konferensen "Hackers congress" kommer dessutom ännu fler svenskar och vårt kvarter kommer att fyllas med bitcoin-människor. Kan knappt vänta tills oktober! De två förra konferenserna som vi gick på 2016 och 2017 var otroligt spännande. Det är liksom som om man har gått och väntat hela året. Biljetterna släpptes i våras och var slutsålda på ett par dagar bara så det känns väldigt skönt att ha norpat några! 

Edward ser ut som en jätte-bebis bredvid Othilia!

Varför är denna konferens så himla viktig kan man fråga sig? Jo, om man vill möta ondskan i världen är bitcoin vägen att gå. Det finns hur mycket som helst att säga om bitcoin. Men för den som inte har koll, eller för den som har det men vill höra tankegångarna igen, är den här boken väldigt väldigt bra. Ser framemot att få lyssna på Saifedean Ammous på Hackers congress! Bitcoin handlar inte alls om snabba pengar. Utan om att få frihet. För den som kontrollerar dina tillgångar och betalningsmedel kontrollerar dig och ingen kan kontrollera Bitcoin.

Vi har haft en fantastiskt fin sommar med tropisk värme från slutet av april till mitten av September. Ute-baden är fortfarande öppna till sista september så vi får passa på. Nästa vecka ska det bli strax under 30c igen.

Petynka-badet har öppnat en barnhörna med stor hoppkudde och roliga saker.

Barnpoolen här är perfekt för Edward men det är ett stort ställe så det är svårt att få överblick över 3 barn som springer omkring. Det gäller verkligen att inte släppa Edward med blicken!

Bild från "reclaim the play parks" meet-upen. Just nu har det kommit många nya familjer vilket har varit jättekul. Det finns  utrymme för att ordna grupp-aktiviteter och specialisera sig efter de olika barnens intressen och ändå ha tillräckligt många som deltar.

Ulrika och "lilla livet" några dagar innan hon välkomnades i världen.

Att lära sig om verklighetsekonomi och kapitalism med worldschoolers i Stromovka

En worldschoolingvän hade en riktigt bra idé: att ha en höstmarknad där barnen kunde sälja saker de har gjort själva. Vi tänkte ordna det på en lördag så att alla familjemedlemmar kunde vara med. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig med worldschoolarna här. Om bara en familj eller femtio dyker upp. De är så oförutsägbara! Så vi hade ingen aning om hur det skulle bli idag bortsett från att vi visste att fyra familjer skulle komma.

I vårt hem började vi dagen med en snabb frukost och sedan bakning. Barnen fick välja vad de skulle baka. Vi har en svensk efterrättsbok och brukar använda recept på nätet när vi bakar. Vi brukar göra våra egna versioner eftersom ingen av oss gillar att följa instruktionerna helt. Winston valde att baka en sockerkaka och Henry "kärleksmums".

Jag tog ut baksakerna och pappan tog Edward till lekplatsen så att vi kunde baka ifred. Henry och Winston hade en bakskål vardera. Jag vispade ägg och socker. Resten gjorde de i stort sett själva. Det fanns många saker att beakta: Mått. Temperaturer. Vilken ordning man skulle göra saker i.

De dekorerade sina skapelser med glasyr (kaffe och choklad för Henrys kärleksmums och vanilj till Winstons). De dekorerades slutligen med godis. Sedan packade vi barnvagnen full med alla sakerna och gick till Stromovka-parken. Elena kom fram i tid med sin äldsta son som visade upp sina våfflor och kanelkakor. De var verkligen billiga. En ny familj kom också dit med två pojkar. De hade ett bord med en tydlig skylt som visade att deras amerikanska småkakor med chokladbitar i endast kostade 5 Kč.

Jag insåg att vi hade satt alldeles för höga priser (det var jag som sagt att de hade för låga priser förut). Jag undrade hur det skulle gå runt för de andra. Vi hade en lång diskussion hemma vad våra kostnader var för oss och hur mycket vi behövde sälja för för att inte göra en förlust. Det fanns utrymme för lite lägre priser. Winston ändrade sitt pris och jag föreslog en rabatt på 10 Kč till Henry, så våra pojkars bakverk kostade bara 20 Kč nu.

Winston satte på triangia-köket och erbjöd kaffe. Det behövs alltid ett behov av att inta lite koffein för trötta föräldrar! Jag beställde två koppar och det gjorde också några andra föräldrar.

Vi upptäckte att det gick fort att köpa av varandra och att vi behövde en annan strategi. Vi var ju bara 3 marknadsstånd här. Det fanns gott om familjer och gamla personer som gick på en promenad på vägen nära trädet där vi var, så en efter en vi flyttade närmare och närmare vägen och gjorde också några nya och mer tydliga skyltar. För att uppmärksamma de förbipasserande lärde vi våra barn hur man ropar "svenska kakor" på tjeckiska så man kunde höra Henry skrika "Svedske dorty!" så högt han kunde. Winston sålde alla sina kakor först och fick ta över två av Henrys sista kakor.

Några familjer stannade och köpte saker från oss. Det gick riktigt bra för nya amerikanska / tjeckiska familjen. Mamman visade sina barn precis hur man gjorde gör att få folk att köpa deras "susenky" för enbart  5 kč. Vi kände konkurrensen och förbättrade vår taktik. När 2 timmar gått hade vi sålt nästan alltihop och åt de sista tre kärleksmumsen snabbt medan pojkarna som hade tröttnat lekte vid trädet.

Mellan kunderna diskuterade vi vad som gör att man säljer. Vad får folk att köpa saker? Hur kan man förbättra till nästa gång? Vi besvärades av getingar som surrade kring Winstons bakverk. När han sprang bort från getingarna (och marknadsståndet) sprang han också bort från kunderna. Många gick från vårt bord och filt till de två billigare ställena. Getingen fångades i en genomskinlig mugg som gömdes under det lilla bordet. Av någon anledning kom inga fler getingar. Kanske den skickade ut någon slags varningssignal så att de andra skulle hålla sig borta?

Pojkarna lärde sig så många saker. Vad kan man förvänta sig att folk spenderar på en sån här plats? Vad fångar deras intresse så att de kommer och tittar lite närmare? Hur slutför man transaktionen? Hur sätter man priser och hur gör man vinst?

Vi visste också om våra kostnader. Vi hade använt 1,5 paket smör och ingredienser i hög kvalitet för de två bakverken. Smöret var vår största kostnad. Vi borde ha marknadsfört smöret lite mer. Vi vet också att vi inte gjorde en förlust. Vi satte rätt pris för den här typen av kaka.

Vi vet också att tydligare skyltning och en attraktiv display lockade fler människor att komma och titta närmare. När de gjorde förbättringar sålde de mer. Tills att det nästan inte fanns något kvar. Ett rikligt utbud lockar också. Pojkarna var generellt sett mycket nöjda med erfarenheterna och frukterna av deras arbete. De fick behålla allt de tjänade - till skillnad mot oss arbetande vuxna som måste betala skatt! Vi borde gå ett steg längre och introducera det på nästa evenemang för en ännu mer lärorik upplevelse!

Pojkarna sparar just nu .. de måste spara lite mer för att ha råd med en nerfpistol som de ville ha. Så de planerar redan sin sales pitch för att sälja kakor till ett närliggande café!