Flockbeteende, den naturliga flocken och staten

Att sticka ut kan vara smärtsamt. Det är ett hinder som ofta finns bland familjer som följer sina instinkter och som till exempel bryter de oskrivna reglerna för hur man får göra med sina barn i Sverige genom att exempelvis amma så länge barnet behöver eller att man funderar på hemskolning. Det kan vara oerhört ensamt att instinkter och tankar går tvärtemot. Jag var förvirrad i början av min föräldraresa. Jag kände mig som ett "UFO". Våra instinkter säger oss att vi inte vill vara outsidern som sticker ut för i ett primitivt samhälle för längesen hade detta inneburit döden. Vår art är beroende av samarbete för att leva väl och ens kunna överleva.

Detta samarbete har ett annat ord - kapitalism. Ett ord som låter onskefullt eftersom vi har lärt oss i skolan att det är det men i själva verket betyder detta att en människa frivilligt byter något med en annan människa eftersom det gagnar båda. Det kan vara att man byter en tjänst eller en vara. I ett primitivt samhälle kan det ha varit att någon erbjöd att ta hand om barnen så att de andra föräldrarna skulle kunna bege sig för att jaga, och komma överens om hur stor del av bytet som skulle fås för denna tjänst. Kapitalism är det som gör att vår civilisation kan utvecklas och frodas. Det handlar om arbetsdelning.

Genom denna arbetsdelning - att olika personer kan specialisera sig på saker de är bra på och byta det mot något de behöver som någon annan erbjuder - kan vi både överleva och förbättra oss. Det finns ständigt en strävan att bli mer effektiv och slösa så lite som möjligt. Kapitalism är nödvändig för att lösa de stora problem som finns exempelvis miljöproblem och fattigdom. Tyvärr utövas inte kapitalism lagligt på någon plats eftersom allt regleras genom staterna.

Reglerad kapitalism ska inte blandas ihop med riktig kapitalim. Den kapitalism som det talas om alltsomoftasts kallas för svågerkapitalism eller chrony capitalism på engelska. För det är precis vad det är. Politiker och deras vänner kapitaliserar på oärliga sätt på andra för att det gagnar dem genom något som på engelska kallas för "regulatory capture" som innebär att stora aktörer går ihop med stater och bestämmer reglerna som slår ut små aktörer och konkurrenter. Vi har personlig erfarenhet av detta. Det här är vad jag tror många misstar riktig kapitalism för men jag hoppas jag har förklarat det så att det kan förstås här. Staten tjänar på att du inte vet annars faller korthuset. Jag skulle vilja döpa denna form av utsugar-kapitalism till något annat så att det inte blandas ihop med kapitalism. Skulle det här fenomenet kunna få heta något i stil med tjuvaktigt-utnyttjande-av-stöldgods-för-egen-vinning? Kanske det är för långt.

Vad har det här att göra med flockbeteende? Jo, den som står utanför och som inte är med förlorar  eftersom samarbete krävs för att säkra överlevnaden för vår art. De som har tillgång till flest resurser får den fördelaktigaste utgången för sina avkommor eftersom det är större chans till överlevnad om man har gott om mat, lever med så lite stress som möjligt och har en säker och bekväm bostad. Genom samarbetet i flocken kan man också hjälpas åt att ta hand om varandras barn och de gamla och andra som behöver som inte kan ta hand om sig själva.

Såhär ser det inte ut idag. Mycket som naturligt skulle ordnas av flocken är reglerat i minsta detalj. Exempelvis den politik som förs i Sverige som gör att det finns ekonomiska och sociala incitament att separera små barn onaturligt tidigt från deras föräldrar och där barnen istället för att lära sig naturligt från familjen och flockmedlemmar skolas in på samma löpande-band-procedur som alla andra oavsett om barnens familjer anser att detta är bra för dem eller ej så att de ska bli formbara hanterliga slavar åt staten och inte ifrågasätta att mer än hälften av frukten av ditt slit ska ges till staten för det sociala skyddet och vägarna. Det är inte ens stöld. Det heter utpressning för du vet vad konsekverna är om du inte pungar ut.

Staten är inte vår flock. Jag kan tänka mig att det krockar för många familjer som praktiserar ett nära föräldraskap men där det att alla andra gör på samma sätt till slut tvingar in dem i det sättet också. För att man ska kunna ta sig ur detta tror jag man måste veta var konformismen kommer från och att detta inte ska blandas ihop med vår flock.

Min idé av en flock består av individer som delar dess värderingar vilket är vad som för dem samman. En anarko-kapitalistisk flock bygger på frivillighet. Staten skiljer sig ifrån den naturliga flocken på ett tydligt sätt genom att staten är baserad på tvång och ett våldsmonopol. Vi har till och med var sitt nummer som följer oss från födseln till långt efter döden och till och med om vi bosätter oss i något annat land så att staten ska kunna veta vad vi gör. Hur det kommer sig att massorna inte ifrågasätter förekomsten av personnummer är häpnadsväckande.

Precis som den tvingande svågerkapitalismen kan man se det som att det finns en tvingande "svågerskolning". Även här finns ett "regulatory capture" för de som tjänar på att skolan ser ut som den gör med dess värdegrundsindoktrinering, obligatoriska lika-värde-programmering och konformism på bekostnad av den framtida generationens välbefinnande och drivkraft.

Vad jag tror sker här är att tillhörighetskänslan för staten är så stark för många att man rättar sig i ledet trots att man innerst inne vet att detta är skadligt. Genom att göra något radikalt som staten och dess dyrkare inte accepterar blir man sårbar. Dels blir man bestraffad ekonomiskt (genom vite när man trotsar skolplikten), och dels kan man förlora barn (genom att staten kidnappar barnet) och dels blir man psykologiskt bestraffad genom den utfrysning som automatiskt sker när omgivningen inte vill riskera att förknippas med outsidern. 

I en naturlig och frivillig anarko-kapitalistisk flock (utan stat) hade flocken bestämt reglerna för hur man gör om man nu vill att det ska finnas några gemensamma bestämmelser. Jag tror det behövs för samhörigheten för min del. Om man inte vill göra som de vill kan man bara byta flock. I en flock skulle man dessutom känna varann. Den skulle aldrig vara så anonym som en stat blir. Genom att makten flyttas så långt bort genom att den centraliseras förloras koppling till verkligheten och ansvarskänslan. På så vis kan politiker ta ansvarslösa beslut eftersom de dels inte får några kännbara konsekvenser och de dels inte får uppleva hur det är för den som drabbas. Exempelvis skolflyktingar.

Nästan ingen talar om hur fruktansvärt det känns att slita upp allting och lämna landet för sin familjs skull och vilket trauma det är för hela familjen. Nästan ingen talar om hur det känns för de som inte vågar göra det som antingen ser hur deras barns liv slösas bort på meningslösa saker när skolan inte erbjuder några utmaningar eller hur det är att försöka göra det bästa av situationen på plats trots att barnen mår dåligt. Kanske ens partner inte är med på landsflykt eller så är det svårt att se hur man skulle kunna klara sig ekonomiskt när man beger sig ut i det okända för barnens skull. Det är barnen som drabbas för att man anpassar sig efter de lagar och oskrivna normer som finns och föräldrarna i detta fall väljer att tillhörigheten till samhället är viktigare än deras barn. Man får fråga sig varför det är så. Varför har staten rätt att bestämma över hur barnen ska växa upp? Om staten har rätt till det innebär det att barnen automatiskt erkänns inte som föräldrarnas utan som statens eller kollektivets egendom. Jag har svårt att tolka det på annat sätt. 

Det går helt i stick och stäv med biologiska fakta. Det krävs en kvinna och en man för att göra ett barn. Man kan inte äga en person utan barnet som inte är kapabel att ta beslut som vuxna ska förvaltas av föräldrarna och ingen annan. Statens skolplikt och obligatoriska läroplan bryter därmed mot den grundläggande naturliga rätten barnet har till sina föräldrar - att bli förvaltad på bästa möjliga sätt och ha tillgång till dem. Enbart en förälder som tar ansvar för sitt barn, som känner det, som vet vad det behöver, kan bestämma vilket sätt som är det bästa för barnet att växa upp på. Det kan innebära skola eller självstyrd inlärning eller något annat. Ingen stat kan någonsin känna ditt barn såväl som dig själv.

Det första man behöver göra för att bryta sig ut detta konformism-tänk. Att gå ur sin bekvämlighetszon och sluta bry sig. Att acceptera att detta likformande system har funnits sedan en ganska lång tid men inte så lång tid, mindre än 100 år iallafall, har en väldigt liten del av vår historia och behöver stanna just där. Vi som är drivande för den självstyrda inlärningens acceptans och för att påpeka statens omoraliska handling att tvinga familjer att medvetet eller omedvetet förstöra sina barn och beröva dem från bättre möjligheter vet att det finns empiriska bevis bakom att det är lyckat och är framtidens väg att gå för engagerade familjer som tar sitt ansvar. 

Vi är bara lite före helt enkelt men med inspiration från historien innan den obligatoriska skolgången. Barn har vad jag vet lärt sig av sin omgivning och fått det grundläggande fysiska och psykologiska behovet att få amma full-längds-tid och sova med föräldrarna då det har varit viktigt för att kunna överleva och för det psykiska välbefinnandet. För att inte tala om de iq-boostande fördelarna av mindre stress och det vita guldets stamceller.  Att det skulle vara nödvändigt att separera ettåringar från sina föräldrar och ha obligatorisk skolgång för att leva civiliserat och kunna försörja sig är en lögn. 

Det är bättre att lägga energi på viktiga saker som man kan göra något åt än negativa trångsynta personer som kritiserar när en person inte rättar sig i ledet. Det är först när man accepterar att man inte behöver göra det och att det inte finns något som backar upp kritiken och tvånget som man kan styra energin till något positivt istället. Rentav bli lycklig av det. Det är lättare sagt än gjort när det finns så få om ens någon i omgivningen som förstår tankarna som ligger bakom. Tur att det finns internet och att barnsynen inte är lika snäv utanför landets gränser. Jag tror att man eventuellt kan tygla konformismen. Det finns flera exempel i Sveriges historia när den allmänna åsikten har tvärvänt för något för att någon prominent person eller speciell händelse har gjort att stimmet följer med åt andra hållet. 

Även om jag inte tror att det finns hopp för att situationen förändras i Sverige de närmsta decennierna kan det nog finnas en liten liten chans ändå om rätt person skulle höra talas om fördelarna med frihet och eget ansvar. Vilket borde vara uppenbart men vi lär oss ju i skolan att så inte är fallet. Det bästa man kan göra är att prata om det, skriva om det, kämpa för det. Kanske någon dag kan det få vinden att vända.

10 barnvänliga härliga skogar och utflyktsmål i Prag

Det jag nog faschineras mest av här i Centraleuropa är den fantastiska naturen som känns mycket speciell. Den påminner på många sätt och vis om Gotlands magiskt vackra klipplandskap eftersom omgivningarna runt Prag består av flera 100 miljoner år gammal havsbotten. Landskapet här är dramatiskt med många raviner, grottor och märkliga formationer. Man kan hitta fossiler och dinosaurie-spår om man letar på rätt ställe. Några av de bättre exemplaren av mammutben har hittats här i Tjeckien. Man kan ana att mystiskt kon-formade berg en gång i tiden har varit vulkaner.

För att hitta den vackra naturen behöver man inte ta sig särskilt långt från staden. Man kan till och med hitta den spännande naturen i staden och ta sig till de områden som jag nämner här med lokaltrafiken. Men en sak är säker att den inte är lika vild och hänförande nära staden men ändå helt okej för att få sitt behov av att vara ute i naturen tillgodosett. Man kan se gamla och nya spår av mänskligheten överallt i den mest lätt-tillgängliga naturen såsom märkliga statyer och mini-kapell, och rätt mycket grafitti som Prag-ungdomarna verkar ha en förkärlek för. De bästa naturområdena finns därför enligt min mening utanför lokaltrafikens nät men det finns många guldkorn i och runt staden. Det här är våra favoriter:

Obora Hvezda

Översatt från Tjeckiska blir det ungefär "stjärn-parken". Denna skog/park har fått sitt namn av den vackra stjärnformade slottsliknande byggnaden mitt i. Den ligger i Prag 6 som är enkel att nå med både spårvagn och tunnelbana. Under våren täcks marken av vitsippor och ramslök. Många av träden är klädda i murgröna. Det finns flera lekplatser och en cykelbane-lekplats utanför som passar bra för picknickar och stor-träffar.

 Ďáblicky Haj

Denna skog ligger lite avsides i Prag 8 men är ändå relativt lätt att ta sig till med spårvagn. Den är väldigt trevlig att spendera en dag i. Här finns det ett stort lekområde med flera grillplatser och många vackra raviner och stup. Det finns även ett observatorium högst upp.

Lysolaje Udoli

Údolí betyder dal på tjeckiska. Det här är ett naturområde där man både kan vandra omkring i en dal eller snarare i en ravin då den är väldigt brant. Det naturliga landskapet är ganska dramatiskt. Det finns också spännande ting som mänskligheten lämnat efter - bland annat en kallvattenspool, kapell och statyer här och där. Dalen ligger i Prag 6 och nås enklast med bil.

Tiche Udoli

Den "tysta dalen" är ganska öronbedövande när det far flygplan över då de går inför landning men annars verkar det vara ganska lugnt där. Det finns en del vilda djur som man kan läsa om på de informativa skyltarna. Vi såg en grå häger och en ekorre samt olika vanliga fåglar. Det såg ut att finnas spår av uttrar vid bäcken också. Det är lättast att ta sig dit med bil men det går bussar också från Prag.

 Cibulka

Denna skog som ligger i Prag 5 är ganska central och enkel att nå med buss 123 som går uppför backen. Här finns både lövskog och barrskog. Det finns ett par lekplatser och picknick-hyddor, samt lite dammar, ett flertal statyer, grottor/tunnlar, ett mini-slott som man kan gå upp i och en hel del annat intressant. Det finns en bäck att leka i också.

 Divoká Šárka

"Vilda Šarka" är ett naturreservat i Prag 6 som sträcker sig till de två dalarna som nämnts ovan. Det är stort och vilt för att vara så nära staden. Här finns dramatiska klippor och stup där en bäck ringlar sig emellan. Det finns också en damm där det går att bada i och källvattenspooler. Trots att den delvis tämjts av människan finns det förvånansvärt vilda områden som passar bra för en dag-trekking. Det är enkelt att nå reservatet kollektivt och med bil.

 Draháň-Troja

Det här naturområdet ligger i Prag 8 ganska nära Ďáblice så man kan utforska båda områdena samma dag om man vill. Vi åkte hit en solig höst-dag och parkerade i Cimice (vilket man också kan åka buss till). Vi vandrade i dalen längs med Cimice-bäcken och gick sedan över åkrar och ängar mot en utkiksplats över floden. Det är ett stup där, kanske 80 m högt, så det är absolut inte lämpligt för småbarn men det är fin utsikt. Man kan nöja sig med att leka vid bäcken med de små. Det finns även en liten sjö.

Kunratice

Denna skog är nog barnens favorit. Den ligger i Prag 4 och är ett ganska stort naturområde. Vänner som bor nära har rapporterat om flockar av olika slags vilda djur. Om man inte ser dem kanske man kan nöja sig med mini-zoo:et där. Det finns en utmärk skogs-pub med ute-lekplats och stora ytor att springa omkring på. Barnens favoritställe där är bäcken där det finns blålera och lekplatsen med eldstad där man kan grilla.

Mala Chuchle

Denna skog som heter "Lilla Chuchle" på Tjeckiska sitter ihop med Stora Chuchle som vi inte besökt än. Det är en stor skog i Prag 5 som är lite krånglig att nå men det går med både buss och bil. Vi åkte hit en iskall vinterdag. Man går uppför en ordentligt brant backe. Såhär i efterhand skulle jag definitivt inte ha haft med mig vagnen. Vi fick putta den uppåt allihop. Men naturen är vacker och det finns ett mini-zoo högst upp på berget som har en lekplats och ganska många djur. På sommaren verkar puben i mini-zoo:et ha öppet. Vid "ingången" finns det en vacker kyrka.

Prokopske Udoli

Prokop-dalen ligger även den i Prag 5. Det här är ett område som är rikt på fossiler. Du kan hitta dem i bäcken och på sluttningarna. Dalen är liksom de andra vi utforskat i Prag dramatiskt brant och snarare som en kanjon. Här går det att komma upp på berget och då kan man gå förbi en källa med gott vatten. Det finns grillplatser, lekplats och många ytor för picknickar. Det är lätt att ta sig hit med spårvagn 12. Puben på vägen ner i dalen har en stor lekplats och god mat vilket kan vara bra att veta om man inte har med sig mat.

Google-karta med nämnda naturområden. Du hittar dock smultron-ställena bäst genom att se markeringar såsom var det t.ex. finns källor med dricksvatten och utkiksplatser på mapy.cz som är bra som vandrings-karta.

Konformismen och klonsamhället

Problemet för de som inte passar in i skolnormen i Sverige idag är inte att hemskolning är olagligt i sig eller att skolorna inte är anpassade för de som faller utanför utan att det inte finns rum i den socialt acceptabla världsbilden för något annat än skolnormen som den är. Till detta kan det adderas att levnadsstandarden minskat i takt med att skatterna ökat så att företagare och andra fritänkande som göder det naturliga ekosystemets välstånd flyr landet.  Och den brist på anknytning och respekt för medmänniskor som man särskilt kan se hos de verklighetsfrånvända ungdomarna i storstäderna. Kulturkrocken är enorm mellan våra vistelser i Sverige och världen utanför.

I östeuropa rusar tonåringarna för att hjälpa till med barnvagnen på spårvagnen - i Stockholm spottar de mot våra barn eller tar på varandra på olämpliga ställen när de hånglar precis framför dem på tunnelbanan. Det är som olika världar. I resten av världen är barn och familj en självklarhet men i bubblan i Sverige upplever jag det som att barn upplevs som något problematiskt.

Barnen syns nästan inte förutom på förskolorna och skolorna. Mammor ammar inte i lika stor utsträckning ute på stan. Lekplatserna ekar tomma på dagarna. Barnen är inte alls en självklar del av livet när man går ut och äter tillsammans med andra. I de sydligare delarna av Europa leker barn ute sent på kvällarna. I Prag finns ofta lekhörnor på pubarna så att det ska vara enkelt för hela familjen att få vara med. Familjer umgås ofta över en god bit mat och några öl med barnen inkluderade. I Sverige skulle barnen ha legat nerbäddade i sina sängar för länge sen redo för nästa skoldag. Hemskolning och alternativa skolor är socialt acceptabla. Det finns till och med en IQ-skola med intagning på över 130. I Sverige skulle det inte ha varit möjligt att driva en sådan då skolan ska vara lika för alla.

Att barn inte går i skolan för att de kan lära sig och må bättre någon annanstans eller att man ens skulle kunna påpeka det omoraliska tvånget finns inte i den indoktrinerade klonens världsbild.

Problemet med Sverige är inte det socialdemokratiska korporativa hopkoket som tvingar oss på olika sätt som exempelvis att fullgöra skolplikten och som pressar på oärliga affärer och uppgörelser för de som har rätt kontakter med de som har tillgång till stöldgodset utan problemet är det att människor beter sig som kloner genom att handla utan att tänka. Alla ska göra sin medborgerliga samhällsplikt på ungefär samma sätt. Det är viktigt att man ska passa in. Den som följer samhällets normer från punkt till pricka ska rösta, tycker det är självklart att det är obligatoriskt att barnen ska gå i skolan, siktar mot att göra karriär, lever med tron att man ska "förverkliga sig själv", ha egentid, och att man ska absolut inte låta barnen ha huvudrollen i ens liv. Världsbilden för den välindoktrinerade blir helt enkelt riktigt snäv.

När jag var 17  begav jag mig ut i världen själv för första gången. Det var till Storbritannien, Belize och Guatemala ett sommarlov. Resan var surrealistisk - som en saga. Jag gjorde många sådana resor själv och tillsammans med andra. Vad jag inte visste då var att det var verkligheten jag såg och att det var livet där hemma som var en fantasi.

Jag ville alltid vara med på den tiden jag själv gick i skolan men jag har aldrig passat in. Det är klart att man inte vill vara utanför och vara den konstiga eller osynliga, eller den som blir retad. Jag var en bokmal, hade fula kläder, älskade naturen och ville lära mig allt om den samtidigt som de andra tjejerna i mellanstadieklassen ville bli popstjärnor och pratade om var de hade köpt sina snygga kläder. Jag gav till slut upp och blev en klon jag med men en motvillig sådan tills dess att jag sket i det under det sista gymnasie-året ungefär. Det var inte förrän då som jag förstod att det var okej att inte passa in. Mycket tack vare de många resorna med den riktiga kontakten med verkligheten och umgänget som jag fick med människor från alla världens hörn och de som fanns i min närhet som inte heller ville passa in. Det var då jag förstod att man inte behövde vara en klon.

Man behöver inte gilla samma saker. Man behövde inte göra som alla andra när det var uppenbart att man själv eller ens barn behöver något annat. Man behöver inte ens gilla staten. Det var detta som gjorde att alla bitarna föll på plats i mitt liv och att jag kunde vara den jag var då den eviga känslan under uppväxten att inte vara likadan försvann när jag samtidigt insåg att jag inte ville vara en klon.

Det snäva sättet att leva och vara i Sverige är oerhört svårt för den som inte är svensk eller som varken är det eller ej. Jag har sett båda sidor av det då jag bott i olika länder och de som stått närmast mig under de mest formande åren inte har varit svenskar. Jag är inte ens helt svensk själv. Jag är 50% svensk och 50% polsk och har växt upp i Sverige och befunnit mig en stor del av det vuxna livet i världen utanför så jag är antingen en global medborgare eller något annat men absolut inte svensk eller klonisk i min själ. Det är när man inte är som de andra men beslutar sig för att försöka ändå för att man vill bli inkluderad som det krockar. Negativiteten sprider sig som ringar på vattnet inte bara i det sociala utan i alla aspekter av livet. Det är svårt att få jobb, hitta bostad och att vara med överhuvudtaget. Det är oerhört svårt för en som inte är med att vara med helt enkelt.

Det värsta är inte bara det med den sociala pressen att tycka och göra som de andra så som vi ser att folk gör med t.ex. för tidigt amningsavslut och för tidig vistelse på dagis när deras barn visar att de inte vill sluta eller inte vill gå dit. Det absolut värsta är de tvingar sina barn till det. Ett djur i fångenskap får inte lika många ungar som ett vilt och beter sig inte på samma sätt. Detsamma gäller för barn som tvingas göra annat än vad hon eller han egentligen behöver. För att utvecklas och må bra behöver man vara fri och sig själv.

Det är inga konstigheter att många är deprimerade när de först inte får den anknytning de behöver genom för tidig separation på grund av dagis vid 1 års ålder eller när de mår dåligt av att inte passa in eller att barn diagnosticeras med diverse bokstavs-diagnoser för att de helt enkelt är barn och beter sig som sådana. I synnerhet pojkar som behöver röra på sig mer än flickor då skolan dessutom försöker sudda ut skillnaden mellan könen. Pojkar är mer fysiska. Evolutionen har bestämt att det ska vara så eftersom männen behöver skydda kvinnorna då de är mer sårbara när de tar hand om små barn. Flickor och pojkar är och beter sig på olika sätt. Det är inget dåligt då män och kvinnors olika egenskaper kompletterar varann.

Vad jag får höra nu av vänner och bekanta om vad har på läroplanen och vad de gör för att "likabehandla" är rentav fruktansvärt. Det verkar som om landets styrande helt har ballat ut och att medborgare slår till dövörat av avsaknaden av anknytning och förståelse för sina barn.

Pojkar och flickor är inte likadana och kommer aldrig vara det. Det som prackas på producerar freaks i värsta fall men förhoppningsvis lyssnar inte barnen på tokigheterna. Vi är biologiskt olika precis som de flesta andra djur. Ta till exempel gräsanden i dammen där hannen har grönt huvud och honan är brun. Vi ser olika ut, vi tänker olika, vi är olika. Vi behöver vara olika för att kunna reproducera och leva ihop. Det är vetenskaplig fakta som inte går att ändra på då män har XY-kromosomer och kvinnor XX. Vi är programmerade så precis som matematiken är sann. Genom att försöka ändra på det och göra pojkar och flickor likadana och till om med skapa osäkerhet om vilket kön de ens är får vi alla problem som vi ser symptomen på idag. Det är inget fel på att ha annan läggning eller att vara förvirrad i unga år, men man ska inte spä på det eller uppmuntra det då det kan skapa konsekvenser som inte är reverserbara i värsta fall. Det finns inget annat sätt än att se det uppenbara och att säga ifrån. Protestera mot och uppmärksamma det. Följa sina instinkter även om det innebär att gå mot strömmen för att skydda sina barn. Bara för att "alla andra" gör så betyder det inte att det är rätt.

Vår amningsresa 3.0 samt lite amnings-filosoferande

Snart har vi en 1,5 åring här. Han har växt till sig och utvecklats enorm de senaste veckorna. Han är inte bara bebis utan något mittemellan med mer spring i benen än vad jag orkar med. Det handlar inte bara om att "tas om hand" längre utan allt ska utforskas och prövas vare sig man är redo med motoriken eller ej. Olyckorna avlöser varandra då det klättras på allt, springs iväg och snubblas i klumpiga overaller och varje dag känns som en kamp om att hinna förhindra olyckor eller baby-proofa de moderna och naturliga faror som lurar runt hörnet i tid.

Men en sak som finns kvar som ger båda trygghet och lugn är amningen. (Mestadels iallafall, när det inte klättras på ansiktet eller den andra bröstvårtan skruvas runt ett varv eller ena armen oavsiktligt vevar en smocka rakt på ögat. Jo det har hänt.)

Precis som med de två andra barnen ska tillvänjningen av mat och amningsavslut med denna krabat ske på det mest naturliga sättet genom "självavvänjning". Det är när både barnet och mamman är redo för det på det biologiskt menade sättet, när barnet har fått sin fulla dos av denna IQ-boostande, nyttighetsexploderande, medicinerande all-in-one-cocktail.

Häftig förstoring av bröstmjölk och ersättning i mikroskop som visar att bröstmjölken är levande celler som är designade för att ge ditt barn exakt vad hon eller han behöver.

Det finns ingen speciell ålder för ett amningsavslut eftersom det är upp till varje mamma-barn-par men det naturliga är om amningen slipper störas av prematur mat-introducering eller diverse plast-grunkor och får ske på barnets villkor. Den biologiska åldern för självavvänjning ligger på ca 2-7 års ålder. Tyvärr vet inte de flesta föräldrar om den naturliga åldern eftersom den barnfrånvända jämlikhetstvingande statsdyrkande kulturen som förespråkar den allt för korta amningsnormen som de flesta går efter.

Den naturliga amningslängden är tyvärr hotad av starka chrony-kapitalistiska krafter och försäkran om att skatteboskapen tillför sin andel så som de ska. På BVC och i diverse mainstream-informationskällor matas osäkra föräldrar av råd som är biologiskt sett helt felaktiga angående sömnvanor och för tidigt amningsavslut då bröstmjölk är levande och inte går att replikera. Om det hade varit för barnens och mammornas bästa hade det pushats för den naturliga amningslängden.

Spädbarn som inte kan föra sin talan prackas på välling som en slags billig "sämre än ersättning"-ersättning och napp som ersätter sugandet som hade producerat mer mjölk enligt barnets beställning (då sugandet ökar produktionen). Välling är inte ens en biologiskt riktig föda och den finns bara i Sverige vad jag vet. Utomlands ammas det eller ges ersättning. Ingen av våra utländska vänner vet ens vad välling är så jag har berättat det. Människor har enbart odlat vete under drygt 10000 års tid sedan de blev bofasta. Innan dess har födan bestått av det som jagats och hittats. Det är inga konstigheter att det finns en så pass hög andel glutenintoleranta och diverse matsmältningsproblem med en normalkost som till så stor del består av kolhydrater och gluten.

Innehållsförteckning över bröstmjölk och ersättning - en jämförelse. Klicka på bilden på att förstora.

Den för tidiga matintroduktionen som rekommenderas (från 3 månader är det värsta jag hört personligen från en BVC-tant) saboterar inte bara den naturliga amningslängden då varje kalori från "maten" innebär en minskad kalori från amningen och därmed minskad produktion utan kan också ge upphov till diverse matsmältningsproblem då magen inte är redo. Det innebär såklart inte att alla BVC-tanter ger de råden, Det finns de som verkligen är intresserade och som vidareutbildar sig istället med de senaste kunskaperna. De tidigare råden på 6 månader var mer riktiga, men absolut inget som innebär att man ska övergå till mat vid 6 månaders ålder. Det naturliga är att provsmaka och undersöka maten utan tvång med skedmatning. Det kallas för "Baby-led-weaning". I början runt 6-9 månaders ålder är maten en lek. Därefter blir den mer och mer en del av kosten för att tillslut ersätta amningen. Jag har skrivit lite grann om när vi påbörjade vår baby-led-weaning-resa här.

Mycket bra sammanfattat om när barnet är redo för matintroduktion! Klicka på bilden för att förstora.

När barnet kan greppa maten och föra den själv till munnen är barnet redo för mat. När vi har introducerat mat har det skett i form av bitar som barnet enkelt kan greppa själv, som diverse grönsaksstavar och ugnsrostad sötpotatis. Därefter har mindre köttbitar och grönsaksbitar lagts till, och sedan ungefär 9 månaders ålder har samma mat som vi ätit erbjudits. Anledningen till detta är att barnet ska lära sig hantera mat i munnen för att minska risken för att sätta i halsen. Den naturliga instinkten är att kvälja och spotta ut när det är för stora bitar. Ingen av våra 3 har hittills satt i halsen med denna metod.

Edward 1,5 år vägrar antilop-stolen och äter själv vid bordet sittandes på bänken tillsammans med storebrorsorna.

Det naturliga sättet är en lång process som sker helt i barnets takt. Hur människor gör med sina barn i olika kulturer och genom tiderna faschinerar mig enormt. Av våra indiska vänner har jag fått frågande blickar när jag berättat att barnet har fått mat sedan 6 månaders ålder. Hos dem är det naturligt att introducera mat runt 1 års ålder - inte 6 månader. Det låter vettigt då babyledweaning i början är rätt kletigt - de första 6 månaderna med alla 3 barn kan nog räknas som ett enda långt kletigt experimenterande. Bland våra vänner från Indien och Nepal ges till exempel inte egen tallrik till barnet i början utan föräldrarna ger små bitar av sin egen mat istället. Då blir det inte så mycket som slösas och som ska städas. Liknande har jag stött på i andra kulturer också där det inte ges "baby-burkmat" eller ersättning.

Nu för tiden när vi äter har Edward iallafall fått lite bättre bordsskick. Maten kastas inte alls omkring i samma utsträckning. Att amma en 1,5 åring är inga konstigheter även om jag vet att den tjeckiska "amningsnormen" är 1 år och vi för längesen har passerat den. I subkulturer som hemskolningskretsar är detta bara en början. Det är rätt vanligt att någon ammar ett minst dubbelt så gammalt barn på hemskolningsträffar här. 1.5 år är mitt i den beräknade ungefärliga amningslängden som jag gissar för oss denna gången. Men inte i närheten av den totala amningen på 7,5 år under 9 år (inräknat både tandemamning och pauser med 3 barn). Vi får se hur det blir.

Amningen ser ut på så olika sätt med varje barn och i varje ålder. Att amma en nyfödd är inte alls samma som att amma en 1-åring, 2-åring eller 3-åring. Det har tuttats på ordentligt med de två äldsta till ungefär 2.5 års ålder, därefter har amningen varit sövning eller en behändig tröst vid olyckshändelser - ett slags omedelbart sömnpiller eller bedövningsmedel som alltid funnits till hands. Och till slut har vi, när den här mamman fått nog, kunnat diskutera och ta beslut gemensamt om ett avslut när barnet har varit redo för det.

Så vi fortsätter obesvärat att amma på. I en tid som denna där våra biologiska kunskaper nästan har gått förlorade är det extra viktigt att upplysa om krafterna som vill profitera på det som borde vara status quo. Amningen och att bära och föda barn är en av de få sakerna som vi har som staten inte tafsar (helt och hållet på). Och att odla sin egen mat. Frågan är inte "om" utan "när" ifall det spinns vidare på galenskaperna idag. Bli inte förvånad när även bröstmjölk och dina egna odlingar beskattas.

De viktigaste sakerna för att få frihet från staten (enligt mig) är:

1) Den monetära friheten och egen kontroll av tillgångar (bitcoin)
2) Utbildningsfrihet och möjligheten till självstyrd inlärning
3) Familjens frihet (att inte med tvång behöva lämna ifrån sig sina barn till institution)
4) Friheten att föda och amma sitt eget barn på ett biologiskt riktigt sätt.

Det sista är det mest fundamentala för mig - det som öppnade ögonen för anarko-kapitalismen (att vara fri från härskare och leva fredligt med frivilliga överenskommelser och att leva enligt icke-aggressionsprincipen), för det var själva amningen som fick mig att inse vad det faktiskt var.

Ett enda djupt kaninhål med så mycket kvar att utforska trots det var hela 9 år sedan jag började amma. Jag var med i en podcast som tyvärr är borttagen sedan den lades ner men där förklarade jag under ungefär 2 timmars tid anarko-kapitalismens relation till amning och hur viktig amningen är för anknytningen samt äganderätt kring barn - vem som barnet egentligen tillhör.

Vad jag har fått höra (från staten) och hur verkligheten var (för mig) stämde nämligen inte alls överens. Det var en chockerande kalldusch. Det var tydligt att amningen och naturliga företeelser stod i vägen för statens plan - att barnen ska vara på förskola vid 1 års ålder och påbörja sin indoktrinering medan föräldrarna går tillbaka till det tidigare livet och betalar skatt. Det är en sådan självklarhet i vår kultur.

Det finns i Sverige enbart en organisation (Amningshjälpen) som försvarar amningen och som ger "rätt" råd  - något som borde ha varit kunskaper som går i arv från mödrar till döttrar men som tyvärr har tagits hand av staten i kombination med avsaknaden av anknytning och sättet vi bor och lever på. Det enda som faktiskt kan försvara amningen i slutändan är mammorna själva genom att prata om den och inte vara rädd för att amma varsomhelst och hur länge som helst som man vill och behöver.

Det finns ingen statlig institution eller företag som skyddar amningen till den grad som behövs eftersom de ekonomiska incitamenten är starka för kort eller utebliven amning. Inte nog med de enorma mängder pengar som tjänas av ersättnings -och bebismat-bolagen så finns det stora pengar att tjäna på sjukvården för de möjliga framtida hälsoproblemen för både mamma och barn. National Center for Biotechnology Information nämner att:

"For infants, not being breastfed is associated with an increased incidence of infectious morbidity, as well as elevated risks of childhood obesity, type 1 and type 2 diabetes, leukemia, and sudden infant death syndrome. For mothers, failure to breastfeed is associated with an increased incidence of premenopausal breast cancer, ovarian cancer, retained gestational weight gain, type 2 diabetes, myocardial infarction, and the metabolic syndrome."

Amningen är en no-brainer för oss. Det är en viktig del av vår vardag sedan vi först blev med familj. Vi pratade om amningen senast idag i familjen. Ögonen lyste upp när Winston påminde om hur busiga de var när han och Henry hoppade på mig och ammade när de var små.

Hängmatte-mys. Man får titta nog för att se att det är tuttning på g.

Inspiration och rekommenderade länkar:

-------------------------------------------------

Om avvänjning - Weaning

Introduktion av mat - Starting solids

Utmärkt amningsrelaterad läsning från erfaren amningskonsult - Breastfeeding basics 

Bra amningsinformation - Kellymom 

Amningsfakta - från Amningshjälpen

Blogg om amning - Sagogrynet

Värdegrunden och det egentliga syftet

Vad är det som gör att det bara finns ett enda sätt för barnen att växa upp i Sverige och att majoriteten anser sig ha rätt att bestämma över hur andra gör med sina barn? Varför lär vi oss att statens väg är den rätta vägen? Den verkliga problematiken för familjer som vill unschoola är nämligen inte den obligatoriska skolan och svenska läroplanen i sig utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. 

Varför ifrågasätts inte skolans "vara" i sig?

Det finns nästan ingen i Sverige (vad jag vet) som inte tycker att skolan ska vara obligatorisk eftersom de har lärt sig i skolan att skola, demokrati och skatt är nödvändigt. Det är ytterst få som tycker att skolan ska befinna sig utanför staten, vilket är föga förvånande eftersom vi lär oss att det ska vara så, trots att det är uppenbart att det är ett förlegat system som verkligen inte passar alla.

Till och med bland vissa svenska hemundervisare finns denna statskärlek kvar. Trots att de blir landsförvisade verkar det fortfarande finnas en respekt för staten och värdegrunden samt en tro att det går att övertyga politikerna att "tillåta" hemundervisning. Man har lärt sig att man ska uppfostra sina barn till demokratiska medborgare som ska kunna anpassa sig bra till samhället, vilket jag förstår finns en vilja att behålla, trots att det är en ickefråga om man faktiskt försvarar utbildningsfriheten till 100%. Det är helt enkelt kognitiv dissonans.

Vad lärs egentligen ut och vad är skolans egentliga syfte?

Jag läste denna artikel som är skriven av skolelever. I samma skolelevers artikel fanns en video länkad med en animering baserad på en föreläsning av Sir Ken Robinson vilken visar den utdaterade skolans löpande-band-process på ett tydligt sätt och varför den inte är aktuell längre.

Jag gick igenom denna oerhört långrandiga dokumentär om skolans idéhistoria som ger en rätt tydlig bild av vad skolans syfte egentligen är. Från både elevernas artikel och idéhistoria-filmen kan man kort sammanfatta att skolans roll är: att fostra demokratiska medborgare som kan anpassa sig till samhället, sortera samt socialisera.

I dokumentären berättas det att grundskolan ska fostra demokratiska medborgare och vaccinera så de inte blir totalitära medborgare som till exempel stalinister och nazister. Skolan ska vara den arena där klass-skillnader minskar. Skolan ska inte bara lära ut saker utan ska sortera elever också vilket görs genom betygsystemet. Citat: "Den sammanhållna skolans idé är ju att alla barn ska ha likartade och de svagare vissa utjämnande kompensatoriska möjligheter att nå upp till likartade nivåer. Det var en jämlikhetsidé som handlade om lika resultat som formulerades av Alva Myrdal, Olof Palme och andra."

Citat: "Skolan är den plats där man är befriad från det mest lokala som familjen, släkten och de mindre kollektiven."

Vidare berättas det att begåvning förklaras ur olika samhällsklasser, det vill säga från överklassen kommer fler begåvade elever och från de lägre stående klasserna färre och att alla inte har lika möjligheter. Det mesta av det vi gör gör vi inte för att vi väljer det utan vi blir tilldelade våra hållningar. Det berättas att det inte är inte fria val i livet utan andra krafter som råder över oss.

Kort och gott är budskapet att:
- individerna inte har något ansvar över sina egna liv
- familjen och det närmsta kollektivet är dåligt
- Samhällsklasserna är problematiska. Skolan behövs för att det ska vara lika för alla

Egentligen kan det sammanfattas med ett ord: Totalitarism. Citat från Wikipedia: "Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet"

Värdegrunden

Värdegrunden saknar en motsvarighet på andra språk vad jag vet och inga av våra utländska vänner har hört talas om det. När jag förklarar vad det är förfasar de sig snarare över det och undrar hur svenskarna kan sakna integritet och låta sig vara så hårt styrda i detalj. Värdegrunden är central i läroplanen och lärs ut under skolgången. Det vill säga den är vad som ska tyckas och hur man ska vara för kollektivets skull. Vi lär oss att vi egentligen inte betyder någonting. Vi är bitar i det statliga samhällets livspussel.

Detta är vad som lärs ut till lärare för att se till att så sker. Notera den första flickan som inte vill kramas och säger "Stopp, min kropp". Kramar ska vara frivilliga såklart men varför vill flickan inte kramas? Kanske hon har lämnats på dagis för tidigt och förlorat den naturliga anknytningen så att hon helt enkelt inte vill krama sin mor?

Vidare ges moral-lektioner för att underminera föräldrarna. Sedan förklarar en flicka stolt för sin pappa att socialism och kommunism egentligen är två olika saker vilket inte riktigt är rätt då det ena leder till det andra. Till sist visas ett klipp där familjens regler inte respekteras. Det här avsnittet från Radio bubb.la som analyserar indoktrineringen och respektlösheten gentemot familjen är väl värd att lyssna på.

Såhär säger skollagen om värdegrunden:

"Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på."
Skollagen (2010:800 - 4 §)

och

"Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor."

Skollagen (2010:800 - 5 §)

Jag tittade på denna korta film om värdegrunden från skolverket och sammanfattar den med några citat: "Det handlar om att i verksamheten konkretisera vad man menar med de här värdena./.../ Det kanske kan vara så att man arbetar med solidaritet när man talar om att barnen ska uppmuntras att dela med sig. Man kanske praktiserar det här med människors faktiska lika värde/.../kunskap och värde hänger ihop. Syfte och värde är ett./.../Det ska genomsyra allt man gör i förskolan och skolan./.../Så det är en rättighet för barn att få gå i en förskola och skola med bra värdegrundsarbete och det stärker deras möjligheter att lära och utvecklas."

Sammanfattningsvis handlar detta igen om (smyg)kommunism. Att man ska dela med sig - även om man inte vill. Tvång alltså! Att alla är lika värda - är en massmördare lika mycket värd som ett läkare? Människors lika värde existerar inte eftersom en människas värde definieras av dess handlingar och alla är olika. Inte heller finns det några "rättigheter" att tvingas gå i skolan då ordet för det första används på fel sätt då det inte handlar om en "rätt" utan om "tvång" och då vi för det andra inte föds med "rättigheter" - dessa finns inte programmerade i våra gener eller fysiskt i vår värld.

Från råvara till produkt till kasserad produkt

Vi är ett litet kuggkjul i det förutbestämda samhällets maskineri. Vi föds, stoppas in på dagis när det är som viktigast att knyta an till familjen och förvaras i skolan vare sig vi vill eller ej under våra mest formande år separerade i onaturliga åldersgrupperingar och tvingas göra vad vi blir tillsagda. Sen ska den färdiga produkten ut i arbete och lyckas eller misslyckas att bli ingenting eller någonting. Många dör ensamma och ångrar att de inte spenderade mer tid med familjen på dödsbädden. Det enda som finns kvar är askan och folkbokföringens registrering av dödsfallet.

Det naturliga

Det naturliga för vår art är vad som bevisligen är bra för oss. Vi är djur. Vi har instinkter. Till exempel vill vi (oftasts) amma våra barn och hålla dem tätt inpå våra kroppar när de visar att de behöver det. Små spädbarn uttrycker nämligen när något inte är bra med skrik. Och mammans instinkter är att göra något åt det så att barnet inte skriker. Barnet slutar skrika eller skriker mindre när det får amma, blir buret, sover tätt intill sina föräldrar, eller till exempel får det obekväma i blöjan åtgärdat. En ett-åring uttrycker sig kanske med skrik och protester om han eller hon inte kan uttrycka sig. Det är vår uppgift som förälder att lära känna, besvara behoven och hjälpa barnet. Det finns vid god kommunikation inte någon anledning för barnet att "trotsa". För det handlar just om kommunikation. Små barns raseriutbrott är symptom på att föräldern har missat att svara på barnets behov. Barn som får behoven tillgodosedda i tid får helt enkelt inte några utbrott. Föräldern missar anknytning och kommunikation om han eller hon lämnar in sitt barn på institution. För ingen annan kan lära känna sitt barn så som den oersättliga föräldern.

I vår kultur ses man som en dålig person om man inte gör exakt som alla andra med sina barn, vilket innebär att man bryter mot barnets behov. Det finns inga barn som är redo för separation från sina föräldrar vid 1 års ålders. Ändå lämnar de allra flesta föräldrar ifrån sina barn med dagisfröknarnas försäkran om att det går bra, utan att tänka på att barnets skrik och den stressande vistelsen i stora grupper faktiskt ger permanenta hjärn -och anknytningsskador. En studie visar att 15 månaders bebisars ökade kortisolnivåer fortfarande var synliga 15 månader efteråt. Symptomen från för tidig separation och tvång ser vi när barnet blir äldre genom dåligt mående och beteende. En alldeles för stor del av barnen i skolan mår faktiskt inte bra. Det är ett tecken på att det är något som är fel och som kan spåras tillbaka till anknytning och frihet.

Vad som är korrekt och naturligt för oss är att svara på instinkterna och ge våra barn det de behöver. Föräldrarna som har skapat barnet är helt ansvariga för att barnet får växa upp på bästa möjliga sätt då de har valt att skapa barnet men barnet inte själv valt att bli skapat. Det ansvaret kan man aldrig lägga på någon annan och i synnerhet inte en social konstruktion som staten. Därför är det så viktigt att inte skaffa barn utan att ha framtiden någorlunda utstakad så att man kan koncentrera sig på familjen och se till att man först och främst väljer en bra partner och skaffar barnet i högfertil ålder. En bra partner ska kunna ta hand om det praktiska medan modern ombesörjer det lilla barnet samt ha en säkerhet ordnad om det oförutsedda skulle ske. Det är precis detta som staten motarbetar genom att det finns en stark välfärdsstat och svag familjekultur.

Vi är intelligenta varelser men tyvärr inte tillräckligt för att andra ska respektera personliga val, leva respektfullt utan att utöva direkt eller indirekt våld samt ta ansvar för sina familjer och sina liv. Sålänge det inte finns någon vilja att leva fredligt och respektfullt kommer vi fortsätta att leva i våldskulturen men tack och lov finns det bättre och sämre platser i världen.

Att be om lov 

Utifrån undersökningar och nyhetsartiklar verkar det som att en klar majoritet tycker att man inte ska få deras tillåtelse att hemundervisa. Jag upplever att många hemundervisare tycker att man ska be om lov, tex denna som precis ber om lov (man kunde rösta när artikeln publicerades och om jag minns ätt tyckte 85% att hemundervisning inte skulle tillåtas), eller denna som tycker att det är en mänsklig rättighet, eller denna som tycker att skolplikt ska bytas ut mot läroplikt.

Varför ska man be andra personer om lov för hur man utbildar sina barn? Varför är hemundervisning inte en mänsklig rättighet? Varför ska ett sorts tvång bytas ut mot ett annat? Det är galenskap!

Ingen ska beblanda sig i hur andra personer gör andra familjer gör med sina barn då det är upp till var och en hur de väljer att leva. Sålänge inte våld används såklart. Våldet mot det lilla barnet i framtiden kan växa till sig inuti och skada någon annan i framtiden, Ordet "rättighet" används när man inte kan komma på något bättre. Det bara "är" som en sista utväg när man inte argumenterar varför. Att utöva tvång genom att försöka ändra lagen är kognitiv dissonans det med.

Internet-revolutionen och en tsunami av inlärningsmöjligheter

Vi behöver ingenting från skolan eller läroplanen för att lära oss vad vi behöver för att kunna ta personligt ansvar, ta hand om varandra och klara oss i framtiden. Allt vi behöver lära oss finns tillgängligt i vår omgivning och på internet. Det är verkligen helt revolutionerande att man kan lära sig vad som helst, lära känna och hålla kontakt med personer över hela världen, kunna sprida idéer, kunna göra transaktioner över hela världen utan någon bank inblandad tack vare bitcoin och upptäcka nytt och hitta information om vadsomhelst. Vi kan lära oss matematik från 1 års ålder till högskolenivå gratis med t.ex. Khan academy på ett mycket pedagogiskt och lätt-förståeligt sätt. Vi kan lära oss om vad som helst genom att söka om det på internet eller använda appar eller anlita experter om vi vill. Kunskapsmässigt behövs inte skolan alls. Socialt sett behövs inte skolan heller.

Man tvingas tvinga sina barn till skolan och tvingas göra samma sak som alla andra. Man lär sig att frysa ut den som är annorlunda. Man lär sig att majoriteten ska bestämma. Det heter demokrati. Men för den som är en minoritet är det mobbning. Däri ligger svaret varför de statliga skolorna aldrig kan bli fria från mobbning. Vi lär oss inte empati i skolan och att ta hand om varann i stora grupper på samma sätt som man gör i mindre grupper och familjen. Vi lär oss inte att umgås över åldersgränserna utan i konstgjorda miljöer med många barn i samma ålder där man lär sig beteenden av jämnåriga knappt under uppsikt av vuxna.

Om skolan inte behövs vare sig för kunskapen eller det sociala - vad behövs den för då? Det finns bara en sak kvar - och det är värderingarna - dvs indoktrineringen där familjens värderingar och egna ansvar ersätts med statens värdegrund med de katastrofala resultat vi ser idag. Därmed inget sagt om att hemskolning är enda vägen. Det är absolut en fråga om att känna sitt eget barn och ta rätt beslut för hur barnet ska växa upp då alla barn och familjer är olika. Det ska inte vara någon annans beslut då det är familjens naturliga rätt. Om så inte är fallet uppenbaras vår ofrihet. Den största som handlar om om det allra viktigaste: Friheten att få växa upp så som exakt ditt barn behöver och den naturliga rätten för barnet att få sina behov besvarade. 

Varför finns fenomenet "hemmasittare" i ett land som straffar hemundervisning så hårt?

Det är aktuellt med "hemmasittare" i massmedia efter att Kalla fakta har publicerat en dokumentär som heter "de osynliga barnen" som handlar om de 5500 barn som inte går i skolan. Jag har sett dokumentären och får känslan av att de barn som är med i den porträtteras som bokstavs-diagnos-barn som behöver särskilda anpassningar i skolan och som inte får deras personliga behov bemötta i vanlig skola. Det har skrivits en utförlig rapport om dessa osynliga barn som reder ut orsakerna och föreslår problemlösningar. Jag har funderat och försökt reda ut varför det finns barn som inte går till skolan men inte barn som får skolas hemma eller oskolas. Det här är vad jag har kommit fram till:

Först måste vi veta vad en "hemmasittare" är

En hemmasittare är ett barn som inte går till skolan. Det kan finnas olika anledningar till detta. Jag skummade igenom rapporten och läste att det ofta var problematik inom familjen som var orsaken.  En lärare i studien rapporterade också om "skoltrötthet" och problem med kamraterna. Dessutom kunde barnet ha olika slags "inlärningssvårigheter" och helt enkelt inte hänga med i undervisning. Särbegåvade barn kan också vara hemmasittare eftersom det inte finns någon bra anpassning i skolan till barn som är för smarta. Ingenstans nämndes anledningen att inte gå till skolan för att man inte vill tvingas gå till skolan eller att det finns barn som inte kan stöpas i denna "lika för alla onesizefitall-modell".

Det fanns inte heller någon systemkritik huruvida det verkligen är moraliskt rätt att staten ska tvinga alla att göra samma sak "demokratiskt" genom skolan och finansiera den genom skatt.

Vad gäller egentligen om barnet inte går i skolan?

Skolan är liksom den enda tillåtna statliga läroplanen i Sverige obligatorisk. Ja det går att läsa på skolverkets hemsida att det är så. Precis som i Nordkorea finns det bara en enda väg för barnen att växa upp - genom att gå i skolan. Skillnaden är att kommunismen är central i Nordkoreas läroplan medan den (social)demokratiska värdegrunden är det i Sverige, alltså ingen jättestor skillnad! En stor skillnad jämfört med de flesta andra länder i världen är att det inte finns riktiga privata alternativ och möjlighet till att lära sig på ett personligt sätt genom t.ex. hemskolning.

Konsekvenserna om man bryter mot skollagen

Om man nu skulle trotsa lagen och försöka sig på hemundervisning och myndigheterna fick reda på vad man gjorde skulle man först hotas genom uppmaningar att skicka barnet till skolan och därefter genom viten samt soc-anmälan. I slutändan skulle man förlora både barn och tillgångar. Detta är anledningen till att nästan ingen hemundervisar. Hemundervisning är enbart tillåtet tillfälligt under särskilda omständigheter under till exempel mycket svår sjukdom eller andra situationer där barnet fysiskt inte kan ta sig till skolan. De som hemundervisar i denna situation måste fortfarande följa skolans instruktioner och läroplan. Det vill säga - det finns ingen möjlighet alls att utbilda sitt barn utan den svenska läroplanen och med sin familjs egna värderingar och anpassning för barnet. Hur man än gör ska barnen enligt lag gå igenom den obligatoriska indoktrineringen.

Varför behandlas hemmasittare inte på samma sätt som hemskolare?

En familj som bryter mot lagen och hemundervisar tar de fruktansvärda omoraliska konsekvenserna nämnde ovan. Då kan man fråga sig vad som händer med familjerna till alla dessa 5500 eller mer barn som inte går i skolan? Enligt både dokumentär och rapport finns det inget sätt att hantera dessa barn. De "faller mellan stolarna". Det verkar finnas en vilja hos de familjer som deltog att ändå gå i skolan - om den skulle anpassas på rätt sätt. Kanske soc-anmäls några av dem? Om det finns någon hemmasittare bland mina läsare får ni gärna berätta!

Min tanke kring detta är att det är något i stil med att familjerna inte gör motstånd aktivt. De för inte sin egen agenda (genom att inpränta sina värderingar). Jag tror att de inte får samma konsekvenser för att skolan inte kan göra anpassningar eller familjerna har det svårt (genom brist att ta eget ansvar) så det finns inget hot mot staten att staten skulle förlora sin roll i utbildningen. Men det är bara en gissning. Egentligen tror jag att det kommer att ske tuffare kontroller och faktiska viten efter att detta synliggjorts i massmedia.

Hur förklarar man för barnet att man "måste" gå i skolan?

När barnet börjar skolan kanske det ses som något roligt eller så vill barnet inte gå men hur som helst måste barnet gå. Vad ska föräldern svara om barnet protesterar? För att man måste för att man måste? Det är inte ett giltigt argument. Vi frågade kommunens utbildningsavdelning för 4 år sedan och fick svaret att barnen måste gå i skolan ifall barnen skulle fara illa i hemmet, då det finns några familjer som kanske slår sina barn eller indoktrinerar dem religiöst eller dylikt och att alla barn hade "rätt till utbildning". Det var deras svar till varför hemskolning inte tilläts. Det indikerar alltså att alla hem skulle vara dåliga för att några föräldrar är dåliga och att alla barn ska straffas för detta?

Diskussioner kring "rätt" och "rättigheter används för att slippa diskutera och argumentera saken vidare. Det är som ett slags rättfärdigande att man har rätt och inte kan stoppas. Men existerar verkligen rättigheter? Jag har analyserat saken här och kommit fram till att de inte gör det eftersom man inte föds med dem. Det är inga konstigheter att hemskolning och utbildning utanför statens läroplan är förbjuden i Sverige:

Det egentliga problemet för de som vill hemskola är inte att skolan och läroplanen är obligatorisk utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. Man får fråga sig vad man lever i för samhälle när nästan alla personer i det är så hårt programmerade att de omöjligtvis kan föreställa sig att det går att växa upp och få ett fundament till ett framtida lyckat vuxenliv utan skola och läroplan och att de anser att just de har rätt att beblanda sig i en familjs personliga beslut om deras barns (fredliga) uppväxt. Helt utan insikten om att deras föreställning om hur hemskolning faktiskt fungerar kanske är helt om bakfoten. Exempelvis sker hemskolning sällan hemma utan överallt med allting som inlärningstillfällen i den verkliga miljön med alla möjliga slags personer och åldrar istället för i skolans artificiella miljö.

"Det ingår i den demokratiska uppfostran för alla barn att delta i utbildningen. Att till exempel få vara fri att träffa andra barn och vuxna i skolvärlden. Att ta del av det kulturutbud som erbjuds i skolan, det tycker jag alla barn har rätt till, säger David Idermark som är verksamhetsområdeschef för barn och ungdom i Mörbylånga kommun." Citat från SVT

”Skolan är det enda stället där barn möter en annan verklighet än den de får hemma, det öppnar för tolerans och förståelse för andra som inte är som man själv och där man övas i samarbete med andra.” Citat från SVT