Hur man tar sig över gränsen från Israel till Egypten

Då vi inte kunde hitta någon trovärdig information om att få visum vid gränsen och Egyptens ambassad i Stockholm inte hade någon hemsida och de hemsidor vi hittade angav olika saker tänkte vi att det är bäst att bara åka till gränsen mellan Eilat och Taba för att ansöka om visum på plats.  Det kan nog vara så att reglerna ändras ofta så det jag skriver kanske inte gäller om några månader men det gäller nu,  januari 2016, iallafall och så himla ofta kan de ju inte orka ändra på det!

Jag hittade inte heller någon bra information om hur man gör för att ta sig till gränsen och sedan därifrån så jag tänkte att det nog blir bra att skriva ett inlägg åt andra som också vill ta sig över gränsen.

En tripp till Israel och Palestina

Det tillhör väl inte till det allra vanligaste att åka på semester med småbarn till ett av världens mest kända konflikt-områden. Hursomhelst tycker vi (att man som alltid) inte ska låta sig begränsas av vad media (som gillar att förstora fel saker) väljer att skriva om. Dagen efter att vi landat fick vi höra via den svenska tabloiden Aftonbladet om att det fanns ett hot om en ISIS-terror-attack i Tel Aviv och att det tydligen var en nyhet samtidigt som det pågår saker precis överallt. För det gör det. Till och med i Sverige. Visst går det att resa med småbarn till ett konflikt-område - man får liksom vilket resmål som helst ta reda på om det innan och anpassa sig därefter. Det är inte svårare än så: Gör som de som bor där och var som vanligt. 

Vi hittade ett fantastiskt Airbnb-boende hos en Israelisk familj i ett litet samhälle 40 minuter från Jerusalem. Det låg i bergen och till skillnad från min tidigare bild av Israel som ett kargt, stenigt landskap möttes vi av stora skogar och vilda djur. Enligt vår airbnb-värd Yossi hade skogen planterats av judar för 50 år sedan som flyttade dit, som saknade skogen och helt enkelt gjorde något åt det genom att sätta igång och plantera. Fantastiskt! tyckte vi. Vilket otroligt jobb för det var verkligen en stor skog - som sträckte sig från flygplatsen i Tel Aviv ända till Jerusalem.

Vår entusiastiske värd berättade även en hel del om judendomen, om "hemliga" judar i Spanien som hade tvingats flytta därifrån för 500 år sedan, eller tvingats att döpas och bli katoliker eller välja döden. Hans familj var en av de som valde att lämna Spanien men som återvände 500 år senare och hittade en gemenskap bland spanjorer som hade överlevt detta i Spanien genom att konvertera till kristendomen fast bibehållt en del traditioner (tillräckligt få för att inte bli upptäckta) som de hade fört vidare i 25 generationer till nutiden. Dessa personer kände nu en samhörighet med Yossi. Några kommer nog att flytta till Israel - som ju är den enda judiska staten i världen. 

En dagsutflykt till Bergamo i Italien

Bildspelsfilm om vår resa till Bergamo!

Nytt år innebär nya äventyr för familjen King! Det kliade i fötterna efter hela 6 veckor utanför Cambridge i regnrusket i England. Det var helt enkelt för deprimerande även om vi hade det rätt trevligt ändå men det faktum att man inte kan befinna sig utomhus utan att bli blöt eller frysa (då vi inte riktigt den typen som klär sig efter vädret utan föredrar att vädret ska vara i vår smak istället) gjorde att vi beslutade oss för att ta oss till varmare trakter som även passar vår nuvarande halv-taskiga ekonomi. Efter mycket efterforskningar fann vi att det billigaste varma stället närmast oss var just Egypten och att det billigaste sättet att ta sig dit var med Easy-jet från Milano. Kort efter att vi hade köpt flygbiljetterna ställde dock Easy-jet in alla flighter till Sharm El Sheikh fram tills februari så där satt vi med flygbiljetterna till Italien utan vidareresan till Egypten. Efter lite mer efterforskning upptäckte jag att det gick flyg till Tel Aviv för samma kostnad och att man därifrån kunde hyra bil för billig penning och ta sig till Eilat för att därifrån ta sig med buss till Sinai-halvön..eller båt om det nu finns någon. Så långt har vi inte tänkt då vi hellre bryr om oss om vad som händer just nu istället. Och en tripp till Israel har faktiskt funnits på min önskelista så det gör inget att det blir en liten detour dit!

Hur vi packar för våra resor!

Hur packar man egentligen när man ger sig ut på en längre resa med småbarn och dessutom ska ta med sig jobbet? Det önskar vi att någon hade talat om för oss första gången vi gav oss iväg 2 månader till Syd -och Nordamerika för 2 år sedan. Då hade vi såklart med oss alldeles för mycket saker som blev besvärliga att släpa på egentligen. Just därför tänkte jag dela med mig av hur vi gör denna gången för att andra familjer som reser ska kunna undvika just det.

Sammanfattning av året som gått

2015 var året då vi lämnade vårt hus och Sverige för att byta till en annorlunda livsstil - utan någon fast bostad och enbart med de ägodelar vi kunde ta med oss för att kunna utforska världen och få större frihet. Året som gått har varit späckat med äventyr och erfarenheter i 18 olika länder som jag har sammanfattat så gott det går i detta inlägg. Idén med denna resa föddes när vi föregående år hade kommit till insikt hur ofria vi var att leva i Sverige. Alla delar av livet är så kontrollerat och styrt av staten från dess att man som barn kommer ut från BB tills dess att man ligger inför sin dödsbädd. Man lär sig att leva i denna ofria värld till den grad att man blir blind för att det faktiskt är slaveri. Efter att ha drivit företag sedan 2006 under de fruktansvärt dåliga svenska villkoren där man bestraffas (för att man försörjer sig själv och erbjuder jobb) med att 2/3 delar av det man tjänar tas ifrån en i form av skatt och med en skolplikt och ett förlegat skolsystem (som ska stöpa alla barn i samma form där individualitet och framsteg egentligen inte uppmuntras) som väntade bakom hörnet hade vi fått nog och bestämde oss att ta steget och genomföra vår plan att tillsammans upptäcka och lära oss om världen och samtidigt bli så fria som vi kan. Med familjen i centrum. Där det andra kan ta ett steg bakåt.

Möten med unschoolare och natur på Floridas västkust

Det som är så häftigt med USA är att det är så himla stort och fullt av så många olika slags typer av människor att det som någon tycker är riktigt quirky och annorlunda kan vara helt normalt. Som i den lilla staden Saint Petersburg nära Tampa på Floridas västkust. Här träffade vi och bodde hos en svensk-amerikansk familj som unschoolar. Mamman i familjen som heter Jennie är fotograf på deltid och kommer av alla ställen från Krokom som är ett litet litet ställe som jag vet vart det är i Jämtland då min familj råkade hade stuga i närheten när jag växte upp. Vi fick höra att det finns så många unschoolare så att det är som att det är normalt. Till och med på samma gata fanns det andra som unschoolade och det fanns rikligt med Coop:s (kooperativ som är en slags informell frivillig skola en eller ett par tillfällen i veckan för föräldrar och barn). Den som inte vet och är nyfiken på vad unschooling är kan gå in och läsa mer HÄR. Saint Petersburg är en mysig liten stad med många fina parker som verkar vara trevlig att bo i. Det fanns gott om bra lekplatser och även en strand centralt i stan. Vi såg en delfin från kajkanten. Tydligen kommer de ganska ofta och nära kanten för att fånga fisk. Det finns en "childrens museum" också som är ett slags lek-museum för barn. 

Hajtänder och vilda djur i Everglades och på Gulfkusten

Visste du att man kan få närkontakt med vilda djur precis vid motorvägen i Florida? Ungefär en halvtimme utanför bebyggelsen vid storstaden Miami börjar Everglades vidsträckta träsk som motorvägen går rätt igenom. Vid motorvägen låg det en livs levande alligator som krälade igenom metallräcket. När vi inte såg alligatorer så såg vi andra vilda djur under hela resan som rovfåglar, pelikaner, hägrar, fiskar, sköldpaddor, armadillos och färgglada fåglar jag inte kan namnet på. Vi fick en action-upplevelse precis när vi öppnade dörren och gick ut från en diner (en typisk amerikansk restaurang). Vi såg en gecko fånga en kackerlacka, bära den till väggen, klättra upp för att sen äta upp den på plats. Så här rikligt med vilda djur har vi inte sett sedan vi befann oss mitt i djungeln på Borneo för ett par månader sedan.

Miami beach

Vilken fantastisk morgon med vacker soluppgång, regnbåge, trevlig strand och glada barn.

Vi har det bra här på Miami South Beach. Det är en ö öster om själva Miami som är området där de fina stränderna och pengarna finns. 25-28 c, vackert väder, dyr men bekväm lägenhet med gångavstånd till stranden. Längs själva strandlinjen ligger en rad med lyxhotell i sådan prisklass vi aldrig skulle ha råd med.  Det går även att hyra Porsche och Ferrari per timme så att man kan låtsas att man äger den om man har en dejt med en ytlig person. Det är städat och välordnat här på Miami Beach. Tidigt på morgonen körs det traktorer längs med stranden som har pistmaskiner på. Sanden får samma mönster som en nypistad skidbacke tills dess att fotspåren från människorna gör så att den får sitt ursprungliga utseende igen. Liksom sandstranden är raden av lyxhotell och dyra restauranger lika välordnade. I den norra delen av Miami beach är det ännu mer extrem lyx. Där trängs lyxbilar som porschar, ferraris, bugatti etc på vägarna. Utanför bostäderna är lyx-yachter parkerade. På andra sidan bron är skillnaden som natt och dag.

Tåg, tåg och åter tåg!

Av en slump hittade vi ett paradis för tåg-älskare i Bryssel!

Det kändes lite märkligt att separera från vännernas familj efter att ha varit en del av deras liv och grävt i deras hjärnor under två veckors tid. Man lär verkligen känna personer som man spenderar dygnet runt med i ett sträck såhär länge. Jag kände att de befann sig på en plats där de kunde vara trygga och eventuellt stanna kvar på men det var ändå det med att vara ensam som kändes främmande. Så enkelt det var att ta sig från punkt a till b. Det enda jag i princip behövde tänka på var att inte missa flyget till Bryssel från Alicante och hitta wifi i Bryssel för att få tag på resten av familjen då vi ännu inte hade bestämt mötesplats eller sovplats för natten. Min flygplatsbuss råkade gå till samma station som eurostar-tåget som de åkte dit med från London så det var ingen konst att hitta varandra där utan att ha bestämt något. Vad pojkarna växt! upptäckte jag när vi hittat varann. På bara två veckor. Man ser verkligen skillnaden. Winston var en aning mer självständig än förut och Henry var också lite mer mogen.

Jag gillar ställen som är lite "quirky" - att det blir mer av en upplevelse än att bara hitta ett vanligt hotell för natten. Jag hittade ett hostel som alla världens tåg-nördar skulle älska.  Nämligen tåg som man kunde sova i som var precis som vanliga natt-tåg fast ställda på husen nära stationen i Schaarbeek. Henry och Winston blev överförtjusta. Alla fick var sin sovsäck att sova i. Det var inte speciellt bekvämt,  ganska dyrt (100 €) och nästan lika kallt som ute men det vägs ju upp med lyckliga barn. :) Det var helt nyöppnat och man såg verkligen hur nykär ägaren var i sitt projekt och att han faktiskt tog till sig av några av de idéerna som jag hade. Han berättade att stället redan hade blivit populärt bland tåg-fanatiker, sådana som min egen far, som i princip kan varenda tåglinje och tidtabell utantill. Förutom tågvagnarna man kunde sova i var själva hotell-delen inredd som en vänthall och med modell-tåg och mysigt bibliotek. Det här är definitivt stället numero uno att bo på i Bryssel för en småbarnsfamilj.

Deja-vuer i olika bemärkelser, ett annat perspektiv och en apelsin-dal full av hopp

En apelsin-dal full av hopp.

Det handlar om förflyttningar. Förflyttningar i tiden.  Förflyttningar i tankar.  Förflyttningar i rummet. Vare sig man planerar eller ej.  Bara man följer sitt flow så att man hamnar i balans och accepterar sin livs-resa. Vi har bytt världsdel. Det var både planerat och en slump. Två veckor spenderades i landet som jag växt upp i och som jag nu ser mig själv som turist i. Två intensiva veckor av planerade och oplanerade händelser.  Jobbrelaterade händelser som innebar två stora flyttar och en förändring i företaget samt relationsrelaterade förändringar dels av slumpmässiga omständigheter och dels konsekvenser av orsak-verkan. Det blev ett kort besök i Stockholm på ett par dagar. Vi bodde vid flygplatsen den första natten. Dels för att lindra krocken vid tidsskillnaden och dels för att lindra krocken från de kulturella skillnaderna. Just det ja. Här gillade de ju inte barn. Vid frukostbordet bredvid satt en gammal sur tant och en gammal sur gubbe. De satt där i ungefär en timme och smuttade långsamt på sin kaffe och åt sin smörgås utan att säga ett ord till varandra eller någon annan. Det enda sur-tanten hade mage att göra var att hyssja ett par tillfällen åt mina barn som så som barn gör tröttnar på att sitta still och gärna vill leka istället. Det där är väl typiskt Sverige att sur-tanterna och sur-gubbarna inte kan glädjas åt att barn gör vad de ska. Att leka alltså. Förutom tids -och kulturchock drabbades vi även av prischock. 1400kr för en natt på vandrarhem!

Lyssna på en intervju om anarkistiskt föräldraskap

Jag blev uppringd och intervjuad av Kristian och Hanna från den anarkokapitalistiska radiokanalen "Frihetsfaxen.se" häromdagen.  Det blev en mycket intressant diskussion om nära föräldraskap som helt går i linje med äkta anarkism.

Henry - Här ungefär 6 månader gammal. Ammar i bärsjal i skogen medan jag plockar blåbär!

Vi pratar om "unschooling"  som översätts till oskolning på svenska.  Med unschooling menas att barnet styr inlärningen utan någon skolplan.  Föräldrarna har stort ansvar för att stötta barnet som dess mentor.  Genom att lära sig för att man vill lära dödar man inte lusten att lära sig så som skolan gör genom tvång vilket gör att barnet om det har en bra med mentor-förälder får passion och brinner för det han eller hon är intresserad av.

Vi pratar om fredligt föräldraskap där "ickeaggressionsprincipen"  praktiseras där man alltså inte tvingar sitt barn eller använder våld. Om hur anarkism och amning hör ihop.  Det omoraliska med landgränser och att stater bestämmer vem som får bo var.  Och hur man i största utsträckning kan bli fri från det genom att vara "digital nomad".

Lyssna här!

Visste du att man kan göra papper av bajs?

Visst kan man det! Vi hade hört talas om Elephant Poo Poo Paper Factory som gjorde papper av elefant-bajs. Den låg strax utanför Chiang Mai. Vi tänkte att det kunde vara en kul dags-utflykt då barnen just nu är fascinerade av bajs och det går i linje med unschoolingen (att fördjupa sig i saker och ting barnen (och vi) är intresserade av och tycker är spännande). Elefant-bajs-pappers-fabriken har en rundtur som är speciellt anpassad för barn där de får delta i processen och ställa hur många frågor de vill till guiden. Vill du veta hur man gör pappret av bajset? Häng med på vår Online-rundvisning av fabriken, vetja! ;)

Möten med ursprungs-befolkningen i Norra Thailand

Vi gjorde en utflykt från Chiang Mai upp till bergen till byn Baan thong luang där vi kunde träffa folk från olika bergs-stammar. Denna by är ingen vanlig bergs-by - utan den är speciellt gjord för att turister ska kunna besöka dem. Det är inte direkt någon utställnings-by då folken faktiskt lever där på riktigt. De är olika stammar (hill tribes) som kommer från olika områden i och runt Thailand. De har kommit dit som flyktingar och kan genom denna byn få en fristad och en inkomst. Vissa kanske skulle ifrågasätta om det verkligen är ok att besöka ett "mänskligt zoo" men jag tycker tvärtom att det är en urbra idé då de inte bara kan komma undan våldsamheter från området de kommer ifrån men också får en inkomst från turismen - och som grädde på moset - också får betalt för att hålla sina traditioner levande. 

Dessutom är det ett lätt sätt för mig som småbarns-förälder att kunna visa mina barn olika sätt att leva. Att ha barnen med ger en extra dimension. Om jag hade rest själv eller med vuxna som sällskap hade vi inte fått samma intryck. Eftersom vi har barnen och de är huvud-ingrediensen i våra liv får vi även se världen genom deras ögon och de blir en inkörsport till samtal då många av de vi möter är intresserade av dem. Det finns en variant av Karen-folket som kallar sig "Sgaw Karen". Det var dem vi mötte först i byn. De var väldigt öppna och ville visa sina hem och prata med oss. Vi fick komma in till dem och smaka vad de åt för lunch. 

Art in Paradise - 3D-museet i Chiang mai

"Art in Paradise" är ett illusions-konst-muséet i Chiang Mai som vi hörde talas om genom vår värdinna på vårt hostel när vi först anlände till Chiang Mai. Det lät sådär lagom trist-intressant för barnen när hon först berättade om det men eftersom det var hett och vi ville hitta på någon inomhus-aktivitet bestämde vi oss för att testa muséet! Vi gjorde sällskap med en annan digital-nomad-familj från Canada/Paraguay. Tväremot våra förväntningar rusade barnen igenom alla målningar och aktiviteter med glädje. Det var roligt att vara med i bilderna som var 3D-målningar som målats på en plan yta på ett speciellt sätt som skapade själva 3D-upplevelsen och gjorde att det såg verkligt ut. Det var väl värt ett besök under de hetaste timmarna i Chiang Mai. Såhär blev de roligaste bilderna! :)

Uppströms med stil på Mekong-floden i Laos

Mot strömmen som vanligt men nu bokstavligt talat - på Mekong-floden.

Att åka båt på Mekong-floden är en livsresa som borde finnas på din bucket-list om den inte gör det redan. Tänk dig flodliv, kultur och orörd natur! Mekong heter egentligen Mae Nam Khong på Laoitiska vilket betyder vattnets moder. Floden börjar i det Tibetanska Himalaya och rinner igenom Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam. Den är totalt ungefär 4800 km lång vilket gör den till den 3:e längsta floden i Asien. 

Den vanligaste rutten på Mekong-floden från Chang Khong i Thailand till Luang Prabang som det är 230 km emellan är att åka nedströms. Vi valde som vi brukar med mycket annat att göra tvärtom och åka uppströms istället - denna gången av praktiska skäl. Det kan bli trångt när man åker nedströms. Det finns 3 sätt att åka båt här: Passagerar-båt, motorbåt eller att åka med någon av de finare Slow-boats som kryssar i floden här. Passagerar-båtarna är det billigaste alternativet. De är inredda med bilstolar. Jag är tveksam till hur hygieniska toaletterna är på dem. Motorbåten är det snabbaste och farligaste alternativet. Föraren bär alltid hjälm. Passagerarna bör ha hjälm och flytvästar. Då Mekongfloden är full av stenar och forsar är det inte så konstigt att de har hjälmar. 

Vi valde det sistnämnda - även här av praktiska skäl då vi vill ha så lite besvär som möjligt med resan vilket jag antar är en slags anti-reaktion då vi båda har blivit utmattade av att ha sovit dåligt flera dagar i rad. Dessutom skulle vi ha ärat min farmor som var förtjust i kryssningar och nog gärna skulle ha velat åka på Mekong-floden! Här var allt planerat så vi behövde inte tänka på något. Mat och dryck ingick samt två utflykter. 

Vattenfall, bärsjals-kultur och unesco-staden Luang Prabang

Nu hade vi nått vårt mål i Laos: Pärlan Luang Prabang med huvudattraktionerna vattenfall, fransk unesco-listad arkitektur samt spännande laotisk kultur. En trevlig överraskning var att se så många pappor bära sina barn i bär-sjalar. Sjal-mys är ju något av det finaste som finns!

Pappa som tröstar ledsen nyvaknad 2-åring i sjal.

Adrenalinkickar i Vang Vieng i Laos

Kanot-paddling i en vild flod, grott-tubing, grottbesök och trekking med småbarn. 
Allt är möjligt i det liberala äventyrs-paradiset Vang Vieng!

Vi hade lämnat huvudstaden Vientiane för att fortsätta ta oss norrut och bestämde oss för att stanna till i Vang Vieng som ligger vid branta kalkberg i en vacker flod-dal. Den lilla staden är känd för äventyr och droger och är därmed en magnet för backpackers i 20-årsåldern. Vi var dock den enda utländska familjen med barn här. Vi kom fram till Vang Vieng nästan 3 timmar efter den utlovade tiden - utmattade och kräk-äckliga efter den jobbiga buss-resan. Vi hade tänkt att stanna här enbart en natt på väg norrut mot Luang Prabang. Eftersom alla mådde dåligt bestämde vi oss dock för att stanna lite längre. Det var helt ok att ta igen sig i det här avslappnade stället med den här tjusiga utsikten från balkongen. Landskapet här påminner rätt mycket om Guilin i Kina där vi var för 8 år sedan. Där fanns liksom Vang Vieng fantasifulla fast ännu brantare kalk-berg som var beklädda med träd och växter. 

Vad jag inte visste om minornas land Laos

Vi befinner oss i Laos – det lilla landet som ligger inklämt mellan Thailand, Kina, Vietnam och Kambodia som inte har någon kustlinje. Här bor ungefär 6.5 miljoner människor. Det finns mycket orörd natur här. Anledningen till detta är nog delvis att det ligger rätt mycket minor här och var. Jag visste inte att det fanns minor innan vi kom hit. Vi besökte COPE i huvudstaden Vientiane, som är en organisation som jobbar med att förbättra livet för människor som har trampat på minor. De har en mycket intressant utställning med proteser och bra informationskällor till vad som egentligen hände i Laos under Vietnam-kriget. 

Det här var första gången jag fick höra om det hemliga kriget i Laos. Över 580000 flygplansstarter hade skett från USAs baser med intentionen att släppa över 270 miljoner klusterbomber över Laos för att stötta den royalistiska regeringen där mot Pathet Lao och hindra att vietnameserna gick över gränsen. Under 9 års tid hade ett flygplan lyft var 8:e minut. Klusterbomber täc­ker ett stort område mycket effektivt. 1/3 av bomberna exploderade dock inte utan ligger kvar som minor och väntar på att någon ska trampa på dem. De kallas UXO = unexploded ordinance.