Den här lördagen var en perfekt utflyktsdag till Kutna hora - staden där det finns en makaber kyrka med det passande namnet "Skelettkyrkan". Den är vackert inredd med ben och skallar som tillhörde upp till 70000 människor som dog digerdöden år 1318. Kropparna brändes på kyrkogården och begravdes för att sedan grävas upp igen under 1500-talet av en munk som sorterade dem i små "pyramider" i kapellet. År 1870 fick hantverkaren Frantisek Rint uppdraget att bleka benen och inreda kyrkan med dem på ett dekorativt sätt. Det finns stora högar med ben och skallar. Det finns också ben-girlanger i taket, pelare med änglar och till och med en vapensköld.
Till vänster - trappan ner till själva kyrkan. Till höger - "Skelettkyrkan" Sedlec Kostnice.
Välkomnande entré med blommor och skallar.
En vapensköld helt i ben tillhörande Schwarzenberg-familjen som köpte kyrkan under 1800-talet och en till hög.
Altare och änglar.
Ännu en av "högarna".
Familjen King i benkyrkan.
Girlanger i taket som kastar hänförande vackra skuggor.
En hög med lite bättre belysning.
Vi promenerade vidare och letade lunch.
Det här var nog det äcklaste jag ätit i Tjeckien. Maten simmade i fett. Undvik den närmsta restaurangen!
Den var åtminstone fint dekorerad.
Strax utanför fanns en souvenir-affär med såna här fina prydnader.
Kutna hora är staden som också är känd för sina silvergruvor och för silvermynten som producerades här. Silvret är anledningen till att Tjeckien blev så rikt under medeltiden. För att gå in i silvergruvan måste man vara minst 6 år. Vi skippade den eftersom Henry såklart också måste få komma med. Vi får återkomma!
Det finns många vackra kullerstensgator och vackra färgglada hus precis som i Prag som man kan vandra på. Det finns en hel del som är listat på UNESCO. Vi hittade några fina kyrkor på vår promenad. Först stannade vi till vid den enorma Katedrála Nanebevzetí Panny Marie som tornade upp sig vid slutet av vägen från ben-kyrkan.
Sen hittade vi en till som också såg ut som en jätte i jämförelse med de andra byggnaderna - Kostel sv. Jakuba. Den var verkligen imponerande. Till och med barnen som normalt inte gillar att titta i kyrkor var intresserade - både av skeletten i ben-kyrkan och den här enorma kyrkan med de fina dekorationerna.
Såhär högt i tak!
Vid horisonten fick vi syn på några märkliga torn - så då begav vi oss ditåt.
Vi gick förbi en marknad på vägen och blev erbjudna att provsmaka stekta maskar.
Nästan framme vid Santa Barbara-kyrkan.
Men vi kom aldrig fram. Det var en festival på torget strax framför den. Det fanns en scen, bilbana, sockervadds-stånd och en hoppborg med rutschkana som vi köade till så att Henry skulle få åka. Den var omgiven av en tillfällig inhägnad av metallpelare på fötter med metallkedjor i tidstypisk kommunistisk stil. Någon råkade dra i kedjan så att samtliga pelare drogs ner. En landade lägligt precis ovanför nageln på min tå. Den drygt 20-25 kg tunga pelaren hade gjort ett jack i min tå och strax därpå kunde hela torget höra när jag ylade av smärta. Vi sa åt ägaren till inhägnaden att den var livsfarlig för små barn men han brydde sig inte alls. Han var sur på att jag suttit på hans stol och väntat på att det värsta skulle gå över, någon räckte mig en servett, jag torkade av blodet och påbörjade den långa vandringen tillbaka till bilen enfota. Jag är rätt säker på att den är bruten eller att jag fått en fraktur för det känns som det är löst inuti och väldigt svullet - återstår att se om ett par dagar. Så det blev ett abrupt avslut på vår dag. Åtminstone kan vi vara glada att barnen inte gjorde illa sig där - då kunde det ju ha gått mycket värre. Och vi har fått tillbaka vår älskling som vi har precis har packat upp efter att ha legad förvarad i snart två år.
Jag har alltid tyckt om hängmatte-kulturen. För 12 år sedan började det dock på allvar - att inte bara gilla dem utan att leva på dem också. Vi började med att sälja ett annat märke som redan fanns. Med åren som gick blev det tydligare och tydligare att det var dags att starta eget helt efter vår egen filosofi. Därför skapade vi märket "Hamaca". Namnvalet var givet - på spanska betyder det hängmatta och i latinamerika är hängmattorna en självklarhet i hemmen.
Filosofin är självklarheter som vi har lärt oss med åren genom erfarenheter särskilt från resandet. Bistånd är bullshit. Det löser inga problem att köra runt i tjusiga toyota landcruisers, ordna fina middagar och bo i palats omgivna av taggtråd. Det här är det som en stor del av biståndspengarna går till. Om man vill hjälpa på riktigt - då är varken skatt eller bidrag till stora hjälporganisationer något alternativ. Alternativet är att ge folk jobb! Att ge dem verktyg och kunskap att klara sig själva - inte att bli beroende av statsmakter och bidrag. Välfärdsstaten är en lögn för att hålla röstboskapen på plats.
Så när vi har letat tillverkningar har vi haft det som krav att det ska vara en plats där personerna som jobbar trivs - som sköts på ett sjysst sätt och där man gillar att göra sitt jobb. Det är en nödvändighet inte bara för samvetets skull utan även för att kvaliteten på produkterna ska vara konsistent. Här kan du se min intervju med Marta som är supervisor på hängmatte-fabriken i Colombia.
En annan viktig aspekt är att - när det är möjligt - hitta kreativa sätt att minska miljöpåverkan. Helst genom att använda något som redan finns - som bomull som återvinns. Bomullen i det här fallet kommer från plagg från USA som sedan hanteras i Mexico så att det garn och skickas till fabriken i Colombia. Man använder inte bara något som redan finns - man använder inte heller de resurser som krävs för att odla bomullen. Stora vattenmängder går åt - vilket gör att den återvunna bomullen blir ett mycket mer miljövänligt alternativ än den ekologiska.
Återvunnen bomull och "cadejos längs kanten - med känsla för detaljer.
Jag har aldrig trivts med att jobba i en stor organisation för någon annan. Jag gillar inte heller det system som finns där man motiveras till att göra så lite som möjligt och ta från andra, såsom välfärdsstaten ser ut och våldsmonopolet. Det känns mer moraliskt rätt för mig att köra eget race även om man inte tillåts driva sitt företag hur man egentligen önskar får man mycket mer frihet. Man är inte "ägd" på samma sätt som en anställd. Vår företagsmodell ser lite annorlunda ut eftersom den är baserad på att vara "mobil" för att passa vårt nomadliv.
De som får jobb av oss är också sina egna. Så ingen äger någon. Det är 100% frivilligt att jobba med oss. Vi gör vad vi kan för att saker ska flyta på bra så de allra flesta som jobbar med oss har gjort det ganska länge. Då kan man säkert gissa att de trivs. Vilket är en del av vår filosofi.
Grundpelaren i verksamheten är att det ska vara fina kvalitetsprodukter, som folk vill ha, som gärna ser lite extra färgglada och detaljrika ut. Därför spenderar vi faktiskt rätt så mycket tid att jobba med design. Det är en av mina favoritbitar med att vara egen. När vi var i Colombia sist ritade jag upp en ny design för en hängmatta som var ganska lätt att producera men med fina handgjorda detaljer. Det blev en Artesano-hängmatta.
Eftersom vi lever på att sälja hängmattorna måste det också vara lätt för återförsäljarna så att de kan ska kunna samarbeta och sälja så smidigt som möjligt. Därför erbjuder vi dropshipping och affiliate-program så att vem som helst ska kunna sälja dem utan att känna att de behöver lägga ut stora pengar på att köpa in ett lager.
I filosofin ingår också att det ska finnas hängmattor för alla smaker och att det ska finnas ett brett utbud av andra varor som är relaterade som hängstolar, ställningar och upphängningsrep mm. Därför finns 100-tals varor på lager, som skickas ut från Lund till kunderna som handlar på www.hamaca.se och från Cambridgeshire från de som handlar på vår engelska sida www.hammockheaven.co.uk
Jag hoppas att du också tycker att hängmattorna är underbara nödvändigheter. Om du tycker det och vill hjälpa oss att fortsätta leva ett lite mera fritt och fredligt nomadliv på dem är du välkommen att handla på www.hamaca.se eller tipsa om att vi finns - eftersom vi lever på att folk rekommenderar oss.
Jag har skrivit en artikel om fördelar med att sova i hängmattor här - de är så mycket mer än en färgglad tygbit att hänga upp mellan två träd på sommaren. I länder där hängmattor traditionellt används har de en given plats i hemmen. När man väl upptäcker hur sköna och flexibla de är - finns det ingen återvändo!
Det har snart gått två år sedan vi sålde huset och lämnade Sverige. Efter ungefär ett och ett halvt års resande, mestadels snabba förflyttningar mellan olika länder i Asien, Europa och Amerika, bestämde vi för att vi behövde ta en liten paus och vara lite mer bofasta. Det finns de som reser långsamt (vilket kallas slow travelling). Det låter som det skulle kunna passa oss just nu. Vi har varit actionsökande "fast travellers" som skulle behöva bara ett liiitet break. Vi har besökt fler än 25 länder sedan 2015.
Både jag och min man (och även våra barn) har en stark dragningskraft till äventyrligheter. Det finns forskare som tror att det finns en gen för "wanderlust" som ungefär 20% av befolkningen har. Det är samma gen som för risktagande och spelberoende. Vi har nog en sådan.
Borneo 2015
Både jag och min man har rest självständigt sedan vi fick tillstånd från våra föräldrar. Och ganska mycket också. När vi träffades för 13 år sedan hade båda redan besökt ett 40-tal länder. Nu har vi två små barn på 4 och 6 år som snart nått dit också. Jag räknade på det häromdan och fick ihop att de varit i 35 länder. Kortare och längre tider och flera gånger ibland. Så vi har sett en del. Hur stater funkar. Hur korrupt det är. Verkligheten är inte samma som man lärt sig om i skolan.
Såhär efter nästan 2 år när jag blickar tillbaka kan jag inte på något vis säga att jag ångrar att vi tog beslutet att bli digitala nomader. Det var både ett nödvändigt ont eftersom det inte på något sätt är ok att staten med våld tvingar våra barn att gå i en skola med värdegrundspropaganda och för att vi behövde hitta ett sätt att jobba närmare med våra tillverkningar och stilla reslusten såklart.
Genom att vi har ett resande liv har vi kunnat ge våra barn (och oss själva) en ypperlig utbildning där de har fått lära sig om allt vi har träffat på i världen. Jag är medveten om att en del tror att barnen inte kommer ihåg saker och att det inte finns någon större anledning att ens göra en längre resa med ett litet barn. Vi har inte alls den erfarenheten. Jag vet inte om våra barn har extra lätt att komma ihåg men särskilt vårt yngre barn som är 4 år kommer ihåg detaljer från resan vi gjorde till Colombia och Centralamerika när han bara var 1 år och några månader. Han kände igen platser och påminde oss om vad vi hade ätit för maträtter där som jag hade glömt bort. Det hjälper nog att vi också pratar om saker vi har gjort och tittar på bilder, filmer och bloggen då och då.
Hursomhelst så tror jag att barnens minnesförmåga måste ha att göra med att de gör saker som är intressanta och som de vill göra - inte som de är tvingade till. Jag tror verkligen inte att tvång gör att ens barn utvecklas till sin fulla potential på något sätt. Vi vet ju själva att det inte är roligt att tvingas till något och det finns en del att säga om vad det gör med kreativiteten. Jag är övertygad om att vad de lär sig under resorna - om människan, om naturen, om "osynliga" gränser och stater kommer att stärka dem och förbereda dem för vuxenlivet på ett mycket bättre sätt än en skola kan göra. Själv hade jag blivit verklighetschockad när jag slutade skolan - liksom de flesta andra runt omkring mig. Att komma ut i vuxenlivet och med de utmaningar som fanns var jag helt oförberedd för. Jag kände att jag inte lärt mig de skills som behövdes för att vara med i verkligheten och på så vis hade jag unschoolat mig själv. Det är helt onödigt att utsätta sina barn för det här.
Jag har också lärt mig den stora lögnen om staten och familjen. Att vi uppfostras till att bli en del av det statliga kollektivet - istället för att ha sunda värderingar för familjen. Trasiga familjeförhållanden premieras, man lär sig inte hur man ska ta hand om barn optimalt, man lär sig inte hur man ska välja rätt partner för att inte få de där trasiga familjeförhållandena. Man lär sig att man ska göra karriär istället för att skaffa barn i rätt ålder innan ens ägg blir för gamla. Vi är inte biologiskt designade för att skaffa barn i 30-40 års åldern!
Resorna har såklart inneburit både positiva och negativa erfarenheter. Så som livet brukar vara men med lite mera fart. En del risktagande och överraskningar. Mycket nyttiga erfarenheter. Och intressanta sammanträffanden.
Att resa på lång tid och inte sätta någon gräns för hur länge är definitivt inte något som passar alla. Vi blir ju stöpta i den formen att man ska vara på ett visst sätt i Sverige. Att man ska vara en god medborgare som "anpassar sig". Som egentligen inte är något annat än en slav. Jag kan inte tänka mig att någon skulle acceptera den verkligheten som fanns om de på något sätt kunde se igenom ridån. De få som ser igenom det finner sig antingen i det eller lämnar landet för att få lite mer frihet.
Att det på något sätt skulle vara ok att någon annan bestämmer över dig (staten), att det inte är frivilligt att betala ofantligt höga skatter där stora mängder bara slösas bort..Om det var frivilligt..då skulle det kallas donation! Att dina barn tvingas till statlig propaganda under nästan hela barndomen. Att du faktiskt inte är fri att förflytta dig vart du vill. Du måste alltid ha med dig pass eller ID så att de kan se vem som äger dig! Ekorrhjulet. Där du jobbar hårt för att betala skatt och för din bostad som du knappt vistas i..för att du jobbar för att betala för den. Att du knappt ser dina barn.
Det finns en gräns för att driva företag på 18 år. Om man lär sig genom unschooling och vill driva ett företag är man fullt kapabel att göra det även om man bara är 10 år. Att sätta en gräns och förstöra de år som borde vara de mest konstruktiva är förkastligt. Jag tänker mig själv som tonåring och de runt omkring mig. De allra flesta hade ingen aning om vad de ville med sina liv och var trötta på det mesta. Högstadiet var bortslösade år för mig när jag nästan helt tappade lusten till att lära..och till att leva efter min fulla potential.
För oss, när vi bodde i Sverige var det svårt att se detta. Vi var ju mitt i det - även om vi visste att det var något som var fel. Det har aldrig varit tydligare än nu när vi har tagit oss från det svenska sättet att vara och kan titta på utanför bubblan. Även om Sverige sticker ut ganska mycket är det självklart inte bara Sverige utan varje land har mer eller mindre samma "osynliga" slav-system.
Någon som känner igen sig?
Det finns bara ett sätt att vara mera fri - och det genom att resa. Hitta någonstans där man inte är slav till samma grad. Det finns en 3 timmar lång gratis ljudbok som heter "Demokratins baksida" som är bra att lyssna på om man vill ta reda på lite mer om de lögner som lärs ut i skolan. Om demokrati. Om "värdegrunden".
De här två korta filmerna förklarar det ganska bra. Hur du är slav.
Vill du kommentera är du välkommen att göra så - var dock beredd att argumentera för din sak.
Idag hade de öppet för allmänheten på hobby-flygplatsen Letnany strax norr om Prag. Det fanns massvis med aktiviteter hela dagen. Det var hett. Riktigt hett. Som i Thailand ungefär så vi orkade inte vara ute så mycket och missade själva uppvisningen eftersom barnen ville åka hem och leka med lego istället men vi hann ändå se rätt mycket av flygplanen. En del kände vi igen från flygplans-muséet och vi såg många glidflygplan som köade för att dras upp i luften. Det fanns också brandbil, poliser, militärer och olika slags vapen i utställningen.
För barnen fanns det flera hoppborgar och kreativa hörnor. Och ett tält med billig öl och korv såklart för de vuxna. Säkerhetspersonalen drack öl redan på förmiddagen! Jag har dragit ner rejält på öldrickandet för min egen del. Jag dricker bara ofiltrerat och opastöriset nuförtiden. Och lite då och då bara. Det är lätt att bli öl-snobb i Prag när de fina sorterna kostar 10-15 spänn på restaurangerna. Ofiltrerat är utan tvekan det allra godaste. Det är inte heller så värst lockande att dricka saker som är uttorkande när det är så varmt. Nästkommande vecka kommer det bli runt 30 grader också.
Eftersom det var hett så sökte vi in oss i de stora byggnaderna vid flygplatsen (som hade en start och landningsbana av gräs)
Därinne tillverkades delar för Airbus som sedan transporteras till Frankrike för att sättas ihop. Jag kan gissa att det har att göra med att tillverkningskostnaderna är för höga i Frankrike så att de helt enkelt flyttade en del av produktionen hit istället. Det var riktig ordning och reda på den stora fabriken. Det fanns massor med spännande robotar som byggde delarna medan vi gick igenom. Det fanns en 3D-print också som skrev ut delar i aluminium. Det var lite kul att delar av den högteknologiska utrustningen var av märket "matrix".
Liten google-film om vår dag
3D-printad aluminium-del. Det luktade verkligen av olika metaller i fabriken!
Cesky Krumlov är en underbar stad - som tagen ur en saga. Här slingrar sig Vltava-floden som passar utmärkt för att åka flotte på mellan de trångt bebyggda gotiska husen. Vi stannade i Cesky Krumlov en hel dag nästan - som en del av vår resa till Liberland när vi skulle vända tillbaka mot Prag. Här finns det en riktigt härlig stämning. Man skulle kunna strosa runt bland gatorna i timmar. Vi promenerade längs floden upp till ett ställe som hyrde ut flottar. Det är en ganska lugn tur på floden förutom 3 vattenfall eller rutschkanor eller vad man nu ska kalla det. Se "worldschooling-filmen" nedan så ser du ett klipp hur det är att åka flotte på ett sådant vattenfall!
Så här ser stadskärnan ut. Staden är unesco-listad såklart.
En restaurang-meny som ett vattenhjul!
Floden delar upp sig och tar sig fram i stadskärnan också.
Bostadshus längs med flodkanten.
Köp vattenmelon och mojitos när du paddlar förbi!
Fantastiskt goda crepes och lemonad i Creperiet mitt i stan.
Det här stället.
Ta reda på vad worldschooling är och se hur det är att paddla nerför vattenfallet i Cesky Krumlov!
På vägen tillbaka från Liberland åkte vi via Kroatien med en snabb påhälsning på vänner och nya digitala nomad-familjer där och genade igenom Slovenien eftersom vi nu hade en tid att passa nu i Prag.
Resan tillbaka tog 5 dagar med en natt på vägen till Zagreb, en natt i Zagreb samt två i Österrike. Vi hade fått nys om en magiskt vacker plats genom våra sydafrikanska vänner som hade varit där tidigare och filmat med sin 4k drone. Platsen heter Hallstatt och är en riktig sagostad som ligger alldeles vid en sjö med kristallklart vatten.
Vi badade på den andra sidan. Det finns en utmärkt lekplats och jättefin badplats med rutschkana ner i det iskalla vattnet. Jag brydde mig inte om att det stack i kroppen av det kalla vattnet - det var underbart.
Tyvärr var det fullbokat på den södra delen av sjön - och boendet i Hallstatt låg långt över vår budget vilket gjorde att vi lämnade Hallstatt strax vid solnedgången och stannade på ett mer förmånligt ställe nära den tjeckiska gränsen istället.
Tips! Det går minibussar mellan den tjeckiska turist-orten Cesky Krumlov och Hallstatt, och tåg mellan Prag och Cesky Krumlov för den som besöker Tjeckien och vill göra en detour här. Det är annars absolut bäst att ha sin egen bil så att man kan ta det i sin takt och stanna var man vill. Det finns rätt mycket aktiviteter i området, till exempel saltgruvan och mammut-grottan (som det finns is inuti).
Vår sommar har innehållit en hel del roadtrips och resande - trots att vi faktiskt planerat att vara lite mer bofasta just nu iallafall här i Prag. Vår flytt till lägenheten i Holesovice har fördröjts mer och mer - eftersom personerna som hade den innan inte kunde komma överens om hur de skulle göra mellan dem. Vi bestämde för att det var nog med daltandet och sa att ni får fixa det här tills dess att vi kommer tillbaka så åker vi på semester sålänge.
Vart skulle vi ta vägen? Det är högsommar med priser satta därefter på semestermålen. Vi har redan haft nog som det är med olika former av utgifter så reskassan var skral. Då dök det upp en tanke - det fanns en alternativ semester-resa vi verkligen hade velat göra som skulle passa in på våra kriterier 1) körbart från Prag 2) tillräckligt intressant för att mätta vår äventyrshunger 3) inom vår budget 4) passar som bildande worldschooling-utflykt för våra barn.
Och vad skulle annars passa in på det här om inte en resa till Liberland?
Det här lilla nya landet har kommit till enligt de regler som finns så det är ett riktigt land, men stöter såklart på motgångar eftersom många länder som tycker att det är ett hot. (tänk om fler människor skulle sätta ihop en våg av skapande av nya länder - det skulle ju vara slutet för en centralstyrd stormakt!)
Liberland är ett område som Vit Jedlicka claimat då det inte ägdes av någon. Liberland är en "ö" som ligger i floddeltat mellan Kroatien och Serbien. Den är ungefär 7 km2 stor. Ingen bor här men det finns några övergivna hus.
Självklart har vi lagt till oss på intresse-listan att bli medborgare i Liberland när vi först fick höra talas om det för över ett år sen.
Så vi tog kontakt med presidenten Vit Jedlicka på bitcoin-navet Paralelni Polis. (Hans första intryck av oss var såklart en NERF-kula i ryggen från våra små rebeller) men så är det att vara förälder och han har själv blivit förälder för inte sålänge sen så det är bara att vänja sig!
Hursomhelst fick vi höra att de skulle åka ner till Liberland med en journalist och sa att vi kunde hänga med så vi packade bilen och körde ner en dag tidigare än dem. För att bilresan inte skulle bli för lång för barnen.
Och för att hinna se något intressant på vägen. Som att bo i en random Ungersk by som såg ut som en scen från ett halvsekel sedan. Och ta en titt på samlingen av de kommunistiska statyerna utanför Budapest.
Det finns ett community med Liberland-entusiaster i den serbiska byn Bezdan som finns där för att sprida medvetenhet och som väntar på den dagen då de kan flytta in. Serbien bryr sig inte så mycket om Liberland. Därför finns Liberland-aktiviteten här. Kroatien däremot är lite som en storebrors-stat. Kroatien är inte lika laidback som Serbien. Kroatien är EU med en jättestor gränskontroll trots att Serbien har en liten barack vid gränsen där det bara får plats en gränspolis. Den Kroatiska polisen arresterar folk med jämna mellanrum tex Vit och andra personer som försöker ta sig in i Liberland. De patrullerar floden så att ingen ska kunna ta sig över. Vi kunde inte ta oss in i Liberland men vi hade ett mycket spännande äventyr ändå med Vit, 3 journalister, 1 amerikansk business-man, lite liberland-folk och lite tjecker, serbier, ungrare och kroatier som var engagerade i Liberland.
Vi gjorde en studie-resa till den Kroatiska gränsen där de höll oss i över 3 timmar eftersom Vit var ett "hot" mot freden och hade med sig farligt material. (en bitcoin-bankomat, Liberland-klistermärken och en broschyr om Liberland som exempel). Note to self: ta med sig lite tält, grill och musik till nästa gång. Det här stället skulle passa bra för en festival :)
Vi åkte också off-road i presidentbilen som var en Lada med fyrhjulsdrift, och tog oss in en hemlig väg i Kroatien och kollade på Liberland och gick på en Serbisk by-festival.
På vägen tillbaka till Prag besökte vi vänner och nya digitala nomad-familjer i Zagreb och tog oss tillbaka genom det storslagna landskapet bland bergstopparna i Slovenien och Österrike. Vi passade på forsränna lite i sagostaden Cesky Krumlov också.
Här är en liten film om Liberland och lite semesterbilder.
Tidningen Politico gjorde ett reportage där vi också är med. Artikeln är faktiskt ute idag.
Budapest - "Memento park"
Vår lilla "karavan". Den röda bilen är Liberland-bilen.
Typiskt serbiskt på landet.
Familjen King med presidenten Vit Jedlicka.
För att ta reda på mer om Liberland kan du gå in här. Nu är artikeln om den här resan till Liberland utlagd i Politico.
Så vi har nyligen kommit hem från Freedomfest i Stockholm där vår vän Pontus som driver sidan Startusingbitcoin berättade om bitcoin på hans föreläsning. Vi har också bott hos en bitcoin-intresserad familj i Sverige där vi pratat en hel del bitcoin. Igår gick vi och fikade på bitcoin-centrumet Paralelni Polis med en vän och pratade bitcoin igår. Så med lite ny bitcoin-inspiration i bagaget ville sonen göra en podcast om bitcoin innan han skulle sova. Vi brukar läsa godnatt-sagor ju men när barnet vill göra en podcast är det ju bara att ta tillfället i akt och köra på det. Det är ju det som är grejen med unschooling. Så här är sonens tankar och funderingar. Kring Bitcoin. Staten. Bankerna. Och lite annat!
