 |
| Om man går ihop med andra kan man med fördel hyra in experter till låga kostnader och på så vis skapa sin egen utbildning och gemenskap. Här har vi i egenskap av Prague Worldschooling samlats i en Zeppelinare på ett konstmuseum för att lära oss om Gullivers resor. Det var 24 personer med den här dagen varav ungefär hälften barn. |
Sverige är ett av de få länder i hela världen där man tvingar barn att gå i skolan, och där skolorna är tvungna att följa samma centralplanerade obligatoriska program, dvs
läroplanen.
Det är känsligt att kritisera skolan eftersom
vi har lärt oss att tycka om skolan och att det inte finns något annat än skola för barn som växer upp i Sverige. Det gör det rätt svårt att diskutera med personer som inte kan tänka utanför de ramarna, och kanske lite extra svårt för mig själv då jag personligen tycker att man kan dra paralleller till Nordkorea när man diskuterar det svenska skolsystemet med andra som hemskolar. Men kanske, på något litet litet sätt, kan man ändå väcka en tanke hos dessa personer i Sverige med de argument som följer nedan, som i princip är omöjliga att argumentera emot om man inte stöder våld och tvång.
Om tvånget
Det värsta i diskussioner om skolan är just tvånget. Att det är obligatoriskt att lära sig det som finns i läroplanen och att barnen har en "plikt" att gå i skolan. Det är verkligen absurt hur så få personer reagerar på själva tvånget med att gå i skolan. I diskussioner med andra svenskar vare sig det är föräldrar, anställda på myndigheter eller personer som är intresserade blir är det i princip alltid samma argument eftersom de har lärt sig att det är detta som är rätt och att det inte finns något annat.
Jag vill inte mina barn ska växa upp bland med denna trångsynthet med att det bara ska finnas den här utbildningsformen, som uppenbarligen skadar många barn och producerar en stor mängd icke-anställningsbara vuxna personer. Det är en av anledningarna till att vi lämnat Sverige - på så sätt får mina barn ett större umgänge med fritänkande personer kring sig och möjligheten att förverkliga sina drömmar och mål utan tvång och med vår handledning.
Mitt mål med den här artikeln är att upplysa de få som lyssnar, och hjälpa dem som känner att det är fel med tvång men ändå har svårt att sätta ord på just varför det är det.
Så här kommer lite
enkla argument mot den kritik som man kan förvänta sig om man tar upp hemskolning och alternativ utbildning med en person som antingen inte vet vad hemskolning är eller som har förutbestämda meningar utan att ha satt sig in i det.
"Men alla barn har rätt att gå i skolan"
Det fick vi höra för första gången när vi hade möte med kommunens organisation strax innan vi bestämde oss för vår
unschoolingresa. Vi hade blivit kallade till mötet eftersom min man kritiserat skolplikten i ett annat sammanhang där borgmästaren och kommunpamparna oplanerat råkade befinna sig i vårt hem. Han kunde helt enkelt inte kunde hålla sig för att han var så förbannad på skoltvånget som vi hört inte fanns någon väg runt. Under det här mötet hade de tänkt förklara utbildnings-alternativen som fanns i kommunen och att "
alla barn har rätt att gå i skolan" men möttes istället av detta ettriga föräldrapar som inte gav upp frågan om vad som händer om familjen eller barnet inte vill ha denna rättighet.
Är det en rättighet att gå i skolan om man inte kan välja bort det? Efter ett långt cirklande fick vi svaret som de inte ville ge - att om man väljer bort rättigheten möts man alltså med
våld. Först i form av brev med hot från socialkontoret och en dom för att böta
mer än vad man får i inkomst. De ville inte svara på vad som händer sedan om man inte är tillmötesgående men vi kan dra slutsatsen att det säkert går ungefär som med
fallet Dominic. Att alla barn har rätt att gå i skolan är alltså inget annat än en felformulering där
staten har rätt att tvinga barnen att gå i skolan. Och om man inte lyder kan det bli konsekvenser. Konsekvenser som skrämmer vettet ur samtliga familjer som skulle velat ha en annan utbildningsform för sina barn och som får dem att antingen fly eller rätta sig i ledet.
"Men hur ska barnen lära sig om de inte går i skolan?"
Det här hör man enbart från en person som inte vet vad hemskolning eller demokratiska skolformer är. Det är som att personen tar för givet att barnet är ett tomt blad som ska fyllas med det som någon har bestämt att vi ska lära oss i skolan. Som man inte kan lära sig om man inte blir undervisad. Det här går helt emot vad vi vet (forskningen säger) om hur inlärning och
kreativitet fungerar och vad våra egna erfarenheter är. Tänk dig själv vad du kommer ihåg från din egen skolgång och hur du fungerar som vuxen. Saker som du är intresserad av skaffar du lätt kunskap om.
Saker som du inte är intresserad av är tråkiga och inte värda att lägga energi på. De glömmer hjärnan bort. För så fungerar den
för att spara energi. Barn är naturligt nyfikna och kreativa. Dessa egenskaper förminskas eller försvinner när man blir
skadad av tvånget. Man blir tillsagd att man ska göra något på ett visst sätt och under en viss tidpunkt (lektioner). Det fungerar för en del (som har blivit tränade till det och som tycker om det) men inte alla. Barnet kan få olika slags bokstavsstämplar (ADHD etc) för att han eller hon inte passar in istället för att bli förstådd och matad med det som han eller hon är intresserad av.
Hemskolning, unschooling och demokratiska skolor fungerar så här att de, förutsatt att man faktiskt följer metoderna riktigt ger barnet det han eller hon är intresserad av
i en miljö utan tvång och på så vis sker inlärningen. Man ger barnet verktygen att lära sig på vilket resulterar i att inlärningslusten bibehålls och barnet vill veta mer. I en skolklass där det kanske finns 25 elever på en lärare har läraren svårt att tillmötesgå alla elever på ett sätt som en vuxen kan göra med ett eller ett par barn. Läs mer om hur det fungerar
HÄR.
Utanför skolan är det familjen som har ansvar att ge barnen rätt verktyg för livet. Vi som är vuxna "handledare" till ett barn som inte går i skolan befinner oss i det "riktiga" livet och vet vad som krävs för att klara sig där. Barn som inte går i skolan vistas inte i den konstgjorda skolmiljön och kommer på så sätt i kontakt med olika åldersgrupper och vardagshändelser som kan innebära en chock när man tar studenten. Ett barn som hemskolas av en engagerad familj får tvärtemot statistiskt sätt bättre förutsättningar för vuxenlivet och får
bättre resultat i jämförelse med barn som går i statlig skola.
Men det sociala då?
En miljö där man är indelad efter ålder och geografiskt område i en grupp på ungefär 25 personer är det som är det normala i den svenska skolan. Man skaffar sig några eller många vänner i klassen men
hur många hade du kvar efter din skoltid? Hur många är man vän med för att man delar intressen och mognadsgrad? Problemet med åldersindelningen är att
barn är olika. De har olika bakgrunder och förutsättningar. När man är vuxen är det inte alls samma sak. Man ser bortom åldersgränserna och får vänner efter sina intressen istället. Så funkade det iallafall för mig och de runtomkring mig. Det jag finner är den stora skillnaden är att både jag som barn och många barn idag är
obekväma med att umgås med personer i olika åldrar och skaffar sig intressen för att "
passa in".
Man ska ha den senaste telefonen och rätt klädmärke. Och rätt bakgrund. Har man inte det kanske man blir mobbad eller utfryst istället. De vuxna ser inte efter barnen till den grad de behöver i skolan.
Barn behöver lära vad som är rätt eller fel från vuxna istället för från jämnåriga. Så det är inte alls konstigt att det finns mobbing och grupptryck. Om 40% av personerna känner sig otrygga på din arbetsplats skulle du vilja jobba där då? Varför ska du då ha ditt barn i en
sådan miljö?
Skolan kan vara en fruktansvärd miljö för många barn som de tvingas vistas i trots att de mår dåligt. Jag kan inte på något sätt förstå hur det här skulle socialisera barnen på ett bra sätt. Det är inget jag vill att mina barn ska lära sig. De ska inte behöva tvingas vara med andra barn som behandlar dem illa och auktoritära vuxna som dikterar hur de ska spendera sin tid. De ska ha vänner efter intressen och vänner som respekterar dem. Tiden ska respekteras också. Den är värdefull och inte någonting som ska slösas bort bakom en skolbänk när det kan finnas bättre sätt.
"Skolan är till för att fånga upp barn som faller illa"
Det här är den vanligaste kritiken som jag har fått när jag pratat om hemskolning. Det finns en förutfattad mening att barn som inte går i skolan och som blir misshandlade hemma inte skulle fångas upp om de inte gick i skolan.
Det förutsätter givetvis att föräldern som inte skickar dem till skolan är en dysfunktionell person som inte orkar ta hand om dem och därför utövar sin aggressivitet mot dem.
Då är min motfråga. Hur skulle det gå ihop? Hur kan en förälder som inte kan ta hand om sitt barn på något sätt vara intresserad av hemskolning? Hemskolning är otroligt krävande. Familjen har 100% ansvar för sina barns inlärning vilket inte är något som jag tror skulle intressera en dysfunktionell person som misshandlar sitt barn. Här är snarare skolan en "gratis" förvaringsplats som tar ifrån dem sitt föräldraansvar så att det blir mindre besvärligt att ta hand om barnet.
"Skolan ska vara lika för alla"
Från skolverkets hemsida: "
Alla elever i Sverige har enligt lag rätt till en likvärdig utbildning. Var eleven än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för elevers olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar."
Visst låter det fint men vi vet ju allihop att det är omöjligt för skolorna att faktiskt följa det och att det inte funkar. Barn har olika förutsättningar, kommer ifrån olika bakgrunder och har olika intressen och föräldrar som är engagerade i olika grader. Så är det bara. Vi vet att det inte fungerar för när barnen går ur skolan har en hel del inte de verktyg som behövs för vuxenlivet. Trots mer än 12 års "studier".
"Lika för alla" är dessutom mycket negativt för barn som är särbegåvade eller som behöver extra hjälp. Särbegåvade barn som redan har lärt sig blir uttråkade och tappar lätt inlärningslusten eftersom de inte får den utmaning de behöver. Det är så synd att staten inte ser dessa barn som resurser. Med extra stöd och i rätt miljö, kanske i en hemskolningsmiljö eller speciell skola, skulle de komma långt utan att lusten att lära sig förstörs. Så genom att säga att skolan ska vara lika för alla jämnar man ut barnen till medelmåttor istället. Alla behöver inte nå akademisk framgång. Universitetsstudier är verkligen inte för alla och faktiskt skadligt för samhället för om alla blir akademiker snarare än att sikta på de jobb som behövs blir det ont om jobb för akademiker och brist på personal i de yrken som behövs.
Men hur ska en förälder som inte har pedagogisk utbildning kunna undervisa?
Föräldrar som väljer att hemskola sina barn blir ofta kritiserade för att de inte har kunskaperna för att lära ut eftersom de inte är lärare. Såhär tänker jag: Kvalitén på lärarna varierar kraftigt och tyvärr ser det ut som man inte behöver vara särskilt smart alls för att komma in på lärarprogrammet. Man kunde 2013 komma in på lärarprogrammet
med 0,1 på högskoleprovet av 2,0 möjliga. Ett resultat som man kan få utan att ens läsa frågorna. Som om det inte räckte kunde man komma in med 0,05 av 2.0 möjliga
år 2015. Man behöver alltså
vara smartare än 0,4% av de som gör provet, och kan dessutom göra provet hur många gånger som helst och ta det bästa resultatet för att bli lärare. Dessa personer som alltså kan komma in med minsta möjliga undervisar alltså våra barn i skolan. Min egen erfarenhet är att det var få lärare som faktiskt kunde se alla och som jag tyckte om.
Att undervisa en hel klass med goda resultat och kunna tillgodose alla elevers behov är faktiskt något som inte många klarar av. Nu säger jag inte att alla lärare är såhär. Självklart finns det riktigt bra lärare som navigerar i systemet, som är omtyckta och klarar av sitt jobb galant. Det är de ungefär 95% andra lärarna som jag talar om. I det fallet då man har en lärare som kommit in på utbildningen för att det är det enda han eller hon kunde komma in på så vore det bättre att antingen automatisera lärandet eller ta utbildningen i sina egna händer. Idag finns det många program och sätt att lära sig som mer eller mindre ersätter lärarens jobb, till exempel det fantastiska gratis-programmet Khan Academy. Vi blev förvånade över att ingen kände till det i de många skolor vi besökte innan vi lämnade landet. Det kanske säger något? När man handleder sitt barn i hemskolning kanske man inte har alla kunskaper som man tycker behövs. Charmen med hemskolning är att det ingår för föräldrarna att lära sig själva och barnet
hur man lär sig och hur man tar reda på saker vilket är betydligt mer värdefullt.
Men betygen då?
Man behöver betyg eller kunna visa upp varför man ska komma in på en utbildning i universitet och högskolor. Hemskolade barn kan sikta på att skriva prov för att få betygen eller visa upp sin reella kompetens. Utomlands, i tex USA, är hemskolade barn gärna accepterade i den högre utbildningen. Anledningen till detta är att de verkligen brinner för det de är intresserade av vilket gör att de faktiskt kan ha bättre förutsättningar att komma in. De hemskolade barnen gör ifrån sig
betydligt bättre statistiskt sätt i USA. Men vem har sagt att våra barns högre utbildning kommer se likadan ut som vår egen? Är inte det lite...hm bakåtsträvande? Med de verktyg som finns idag pekar mycket på att utbildningar kommer ske online och mer självständigt. Som hemskolning. Så om man är orolig för betyg får man fråga sig varför man ska ha dem, och ifall man behöver dem får man göra de anpassningar som behövs helt enkelt.
Men blir inte barn hjärntvättade om de inte går i skolan?
Svar ja. På sätt och vis. Ett barns hjärna tar ungefär 25 år att utvecklas fullt ut. Man föds, får erfarenheter och lär sig. Man kan välja olika vägar - SOM FÖRÄLDER. Inte som barn. Som förälder har man en skyldighet att ge sitt barn bästa möjliga start under förutsättningarna. Det är något som tyvärr fråntas oss till en stor del av mamma staten. Det är någon annan som ska göra det. Någon annans ansvar. Är vad vi lär oss i skolan. Staten bryr sig inte ett skit om hur det går för ditt barn. Det är alltid någon annans fel. Det vi lär oss i skolan om skolan och staten är helt bakvänt. Det är hjärntvätt att staten är bra och att man inte klarar sig utan en stat. Och att man inte kan själv. När det egentligen är helt tvärtom. Det är barnets föräldrar och ingen annan som har ansvar för hur det går till vuxen ålder med barnet. De allra flesta som ens har intresse av hemskolning är enligt min erfarenhet MYCKET engagerade och tillgivna föräldrar som vill det allra bästa för sitt barn, och inte några galningar som vill hjärntvätta barnet med sin religion - även om det förekommer. Att tvinga på sin tro på något som det inte finns vetenskapligt bevis för på sitt barn är inte något som jag alls tycker går i linje med ett fredligt föräldraskap där man ser till barnets bästa. Det är inte heller något som kan lösas med påtvingad statlig skola heller i det system som finns.
Hur ska ett hemskolat barn kunna anpassa sig till ett vanligt liv med ett 9-5 jobb?
Om barnet vill det ska barnet kunna det med rätt vägledning. Frågan är varför någon någonsin skulle vilja att ens barn skulle leva samma ekorrhjulsliv som de flesta gör? Det här är verkligen något av det som mest lockar mig med hemskolning iallafall (förutom icke-tvångsbiten). Både jag och min man har haft mycket kortvariga anställningar med sådana jobb. Och slutat för att det känns fängslande. Vi vill inte att våra barn ska behöva gå igenom det. Ett monotont liv med ett vanligt svensson-jobb är ingenting för en fri själ. Några tycker att man måste ha vanliga jobb och spara till pensioner för att leva tryggt. Har du öppnat ditt röda kuvert? Jag har. Det är ingenting jag räknar med. Och definitivt inget som kommer finnas för våra barn i framtiden så som det utvecklar sig nu. Mitt och min mans mål är att lära våra barn att bli självständiga individer som kan planera för framtiden utan att förlita sig på staten. Som kan skapa sin egen frihet genom att försörja sig på ett sätt som inte fängslar dem. Och koncentrera sig på det allra viktigaste i livet istället. Som sina barn. <3
Hur ska barnet kunna bli en god samhällsmedborgare om han eller hon inte går i skolan och kan följa samhällets normer?
Det här har jag hört ett par gånger och det är lika chockande varje gång. Varför skulle vi någonsin vilja att våra barn skulle följa "samhällets normer"? Det är exakt det som hemskolning INTE handlar om. Att bli formad, konformerad för att "passa in". Om barnet nu skulle vilja passa in och gå i skolan ska man givetvis låta barnet få göra det. Många som hemskolar upplever att deras barn någon gång vill gå i skolan. En del stannar kvar men många går tillbaka till hemskolning. När man redan har varit en fri själ blir det svårt att vänja sig vid något annat.
Håller du med? Håller du inte med? Vill du diskutera? Hör av dig i kommentarsfältet nedan!
