lördag 17 mars 2018

BLW och naturlig amningslängd - tillvänjning av mat utan tvång

 


Har du hört talas om BLW? (Baby Led Weaning) Det betyder ungefär barnstyrd mat-tillvänjning. Jag ville tillvänja mina barn utan tvång på det mest naturliga sättet och hittade på så vis till den här metoden.

Välling och puréer och allt för tidig mat-tillvänjning förespråkas i Sverige men var inget alternativ för oss. Välling är faktiskt ett fenomen som nästan bara finns i Sverige och brukar vara ett problem att få tag på för de som reser till utlandet. Så hur gör alla i resten av världen då? Och vad är det mest naturliga sättet att ge sitt barn mat på? Som innebär så lite våld och tvång som möjligt? Och allra helst inget alls?

Det var så jag hittade till baby led weaning, genom att googla och genom olika föräldra-forum. I många kulturer ammar man lång tid och delar med sig av maten från sin egen tallrik (till exempel låter bebisen plocka riskorn från den). Där Nestle & co har gått in och spridit reklam som får ersättning att verka vara ett bättre alternativ än amning har personer som saknat kunskap tyvärr gått på det och gett sina barn ersättning. Tyvärr är det en vanlig uppfattning i fattiga kulturer att ens mjölk är dålig, fast den inte är det. Men till och med ersättning är faktiskt bättre än den välling-kultur som finns i Sverige. Det är egentligen ganska märkligt, att samhället och staten uppmanar att mammor ska ge barnet välling, som egentligen är mjöl med en massa tillsatser, istället för att ge stöd för naturliga amningslängder. Eller förresten, det är inte alls så konstigt. Välling och förskola i för tidig ålder har ett samband (eftersom amningen är viktig för anknytningen och vem som helst kan ge välling och mat).

Och varför ger man puré? Har du smakat burkmat för bebisar? Det har jag. Det är väldigt äckligt. Och konsistensen är konstig. Jag tror att när barn är såpass små att de inte ens kan hantera maten i sin mun - då ska de inte äta den maten. Små barn hetsas att börja äta mat så tidigt som möjligt fast de egentligen behöver amma eller få ersättning. Det finns till och med läkare som är uppbackade av staten som förespråkar matintag vid 3 månaders ålder (!) Det råder helt enkelt ett tyst krig mot små barn som inte kan försvara sig där föräldrarna uppmanas till vanor som bryter anknytning och som hindrar dem från att lära sig äta och ta emot maten på ett naturligt sätt.

Baby led weaning fungerar så här att man ammar (eller ger ersättning vilket är bättre än välling) samtidigt som man introducerar mat när barnet visar intresse. Man låter barnet utforska och hålla i maten själv. Man kan till exempel börja med skära bitar av grönsaker i lagom stora bitar som bebisen kan hålla i. Man kan laga vanlig mat (med lite eller utan salt) eller sådan som är lämplig att börja med som finns i The Baby-led Weaning Cookbook.





På så vis introducerar man mat utan tvång och i barnets egen takt. Det tar längre tid men så tror jag att rekommendationerna i vår kultur inte är anpassade för barnets behov utan för samhällets. (börja dagis, jobba och betala skatt).

Exempel på storlekar på bitar som man kan ge när man introducerar mat i olika åldrar.

Den biologiskt naturliga amningslängden är faktiskt 2-7 år och inte runt 6 månader som normen är i Sverige. Det är därför det lilla barnet, som inte kan försvara sig, protesterar när mamman avslutar amningen eller flyger in skedar med puré i den matvägrande bebismunnen. Det finns såklart bebisar som gillar att matas också, och det är helt okej sålänge det sker på barnets villkor. När man ammar naturlig längd som passar mamman och barnet kan barnet förstå på ett helt annat sätt när man gradvis minskar och introducerar mat istället. Amning handlar dessutom inte bara om mat. Eller mest inte om mat, tycker jag. Det handlar om att ett barn som har varit inne i magen nu är en liten människo-unge på magen, där amningen är en trygghet med den djuriska kopplingen som påminner oss om att barnet egentligen gärna skulle ha stannat längre i livmodern. Människor är ett av de få djur som föder barn som inte kan stå på egna ben när de föds. Amningen ger dessutom både mamman och barnet vad de behöver i form av hormoner och skydd mot sjukdomar.

Edward 6,5 månader.

Ammade barn kommer ofta igång med maten senare än vällingbarn. Det är ingen stress om inte barnet äter väsentliga mängder innan 1 års ålder ungefär. Det har inte mina 3 gjort. Jag har kört BLW med alla 3. De två äldsta åt pyttelite innan ett års ålder och knappt något innan 2. Men de hade alltid amningen som back-up och följde normalkurvan.

Edward började visa intresse när han var ungefär 5,5 månader. Just nu är maten mest lek. Det var ris på tallriken. Det tog ungefär 2 minuter att städa upp efteråt. Han åt kanske 10% av vad han fick.

Poängen med BLW är också att barnet lär sig hantera bitar och spottar ut för stora bitar så att han eller hon lär sig att inte sätta i halsen. Det är mer jobb, eftersom det blir mer städning, men kanske ändå inte i jämförelse med att göra puréer. Jag brukar lägga ett underlägg eller ha ett extra rent bord, för små bebisar gillar att leka och slänga tallrikar. Ikea-brickor som man fäster på Antilop-stolen är också bra att äta från. Om man har mattor på golvet kan man lägga en vaxduk i lagom storlek under stolen och bara torka upp efteråt. Jag har märkt att en del föräldrar tyvärr blir arga på sina bebisar när de leker med maten eller slänger tallriken i golvet. Det finns ingen anledning att visa aggression. Barnet förstår inte iallafall och kommer att sluta när han eller hon förstår varför man inte ska göra det. Att vara aggressiv och tvingande förstör bara anknytning. Man får ha rätt mycket tålamod om man vill introducera mat utan tvinga, genom NAP (non agression principle = ickeaggressionsprincipen).

Med BLW lär sig barnet också att reglera sitt matintag vilket är en bra för att kroppen ska kunna känna att man är mätt och inte behöver mer. Min man kritiserar mig ofta för att jag "alltid är hungrig" och ska äta på bestämda tider. Jag var tvungen att äta upp allt på tallriken när jag växte upp och det påverkar mig idag. Jag vet att jag äter för mycket men känner ändå att jag måste äta fast jag vet att det är för mycket vilket blir till en onödig inre kamp. Om man följer statens rekommendationer blir det ständiga matintag (frukost, fruktstund, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål). Allt cirkulerar kring matintag. Det blir dels påfrestande på tänderna och dels för föräldrar som måste få barnen att äta som de "ska". Vi äter frukost, lunch och middag, ibland med något extra om de har skippat något mål. Barnen följer sina viktkurvor ändå. Pappan har gått ner i vikt. Han skippar ofta lunch och har planer på att fasta. Forskning visar att man lever längre om man fastar då och då.

Mer naturlig kost som tex Paleolitisk kost och Weston Price-dieten (mat så som ursprungsbefolkningar åt innan väst introducerade kolhydratsrik mat (eller junk food)  är väldigt intressant men jag orkar inte koka buljonger på ben jämt. Vi har experimenterat massor med olika saker genom åren och vad som känns bäst är faktiskt gammaldags soppor och grytor med få men bra ingredienser. Jag gillar Weston Price väldigt mycket när jag lagar mat, just för att man använder använder ben och inälvor och sånt vilket remineraliserar och för att det tar vara på nyttiga delar som man kanske missar (vilket är slöseri) när man lever i den moderna världen där man inte har närkontakt med matkällorna.

Boktips (med affilitate-länkar till amazon, beställ utan extra kostnad genom länkarna så får jag en liten procent av det :) )

onsdag 14 mars 2018

Man kan utbilda sig med Youtube oavsett ålder


Vi har ett fantastiskt verktyg att använda oss av när vi vill lära oss själva en färdighet - nämligen internet. Youtube är faktiskt en inlärningskälla som jag tycker är riktigt bra. Dels är det gratis och dels kan man hitta filmer om nästan vad som helst. När vi behöver ta reda på något, till exempel hur man bygger en hemmagjord raket eller hur man programmerar med Arduino, då är Youtube en bra plats att ta reda på det. Det kanske är vetenskapligt bevisat eller ej men jag tror att man tar in information bättre visuellt när man får se hur det görs eller hur det hänger ihop, det man vill ta reda på om.

Det spelar ingen roll om det är för dig själv eller ditt barn - inlärning sker hela livet i alla åldrar. Och inte nog med det - om man har en färdighet kan man visa upp den och faktiskt tjäna pengar själv på sin kanal genom att "monetarisera" den. Man kan också lära sig en färdighet och sedan använda den för att få en inkomst. Helt fantastiskt, eller hur? Fast som med allt annat gäller det att tänka kritiskt och verifiera allt. Lita inte på att infomation som ges alltid stämmer.

Det finns absolut ingen anledning till att vara arbetslös när man kan lära sig färdigheter genom att slå upp i princip vad som helst på Youtube eller sökmotorer. Det här sätter verkligen skolan i rampljuset som en förhistorisk institution som inte hänger med i utvecklingen som snarare hindrar än motiverar människor att ta ansvar för sig. Med skolan lär vi oss att göra som vi blir tillsagda. Med en frihetlig uppfostran och ett naturligt sätt att lära sig, som tex unschooling, lär vi oss att bli motiverade och ta reda på vad vi behöver veta för att nå vårt mål.

Så här är en lista på de bästa Youtube-kanalerna vi använder just nu för inlärning och en liten beskrivning om dem. Alla kanalerna är på engelska. Tips mottages gärna om kanaler på svenska för inlärning som är pedagogiska, intressanta och gärna frihetliga!

Bill wurtz - history of the entire world, i guess. Om allting i historien under ca 20 minuter. Finns fler liknande filmer på hans kanal, tex om Japans historia. En av barnens favoriter.


Rymden, fysik, geografi och teknik

Isaac arthur - Om tex framtidens sätt att resa i rymden, fysik och fantasi kombinerat, verkligen spännande kanal! https://www.youtube.com/channel/UCZFipeZtQM5CKUjx6grh54g

Scishow space - Också om rymden och fysik
https://www.youtube.com/user/scishowspace/featured

Practical engineering - om hur man gör saker.
https://www.youtube.com/channel/UCMOqf8ab-42UUQIdVoKwjlQ

Engineer guy - om hur saker fungerar och så, bra förklarat.
https://www.youtube.com/channel/UC2bkHVIDjXS7sgrgjFtzOXQ

Geography now - en av barnens favoriter, det här är en vanlig kille som gör program om ett nytt land varje vecka, som är kul och pedagogisk.
https://www.youtube.com/channel/UCmmPgObSUPw1HL2lq6H4ffA




Tested handlar om teknologi, vetenskap, konst och en blandning av dem.
https://www.youtube.com/channel/UCiDJtJKMICpb9B1qf7qjEOA

Code school - programmering
https://www.youtube.com/channel/UCUFbBYzSUafxMpUbTmroGhg

Afrotechmods - bland annat Arduino och elektronik
https://www.youtube.com/user/Afrotechmods

Filosofi, politik, ekonomi, hälsa, historia, naturen

Learn Liberty är en frihetlig kanal som förklarar olika begrepp och argument för och emot olika ting. Sevärt för vuxna och större barn!
https://www.youtube.com/channel/UCFJNcE0iHj7P6dhp5iCZRLg



What ive learned - kroppen och hälsa. För den som är intresserad av en mer hälsosam livsstil, wim hof och att fasta.
https://www.youtube.com/channel/UCqYPhGiB9tkShZorfgcL2lA




PragerU - Ekonomi, politik och filosofi vinklad åt det konservativa hållet vilket de inte döljer men bra videos överlag med animeringar och jag tycker det allra mesta är vettigt. 

Smarter every day - precis vad det låter som
https://www.youtube.com/channel/UC6107grRI4m0o2-emgoDnAA

Alternate history hub - hur skulle världen se ut om det eller det hände?
https://www.youtube.com/channel/UClfEht64_NrzHf8Y0slKEjw

Learn Organic Gardening - lära sig om ekologisk odling
https://www.youtube.com/channel/UCUnFheTbVpASikm0YPb8pSw

Primitive technology - om att överleva i naturen och bygga saker som man behöver
https://www.youtube.com/channel/UCAL3JXZSzSm8AlZyD3nQdBA

Pedagogiska animeringar som passar bra för yngre personer

Kurzgesagt - Enkla animeringar som passar bra för yngre. De vetenskapliga filmerna tycker jag överlag är bra men lägg märke till den dolda vänstervinklingen och bristen på kunskap hur ekonomi (och därav vårt samhälle) fungerar.  https://www.youtube.com/channel/UCsXVk37bltHxD1rDPwtNM8Q



Ted-ed - samma spm kurzgesagt ungefär. Vårt mellanbarn föredrar ted ed.
https://www.youtube.com/channel/UCsooa4yRKGN_zEE8iknghZA


Dr Binocs show - Den här kanalen är speciellt för mindre barn men den är inte jätteseriös.
https://www.youtube.com/user/Peekaboo

Crash course - filmer för barn om allt möjligt, dock dold vänstervridning här med.
https://www.youtube.com/channel/UCX6b17PVsYBQ0ip5gyeme-Q

Jag tar med school of life för att varna om den då den är mer eller mindre felaktig.

Khan academy early math - Khan academy-programmet och youtube-
kanalen är ett utmärkt sätt att lära sig matematik för såväl barn som vuxen.
https://www.youtube.com/channel/UCs8a-pNM8EHKKU28XQLetLw

Finns det någon superbra kanal som saknas? Hör av dig i kommentarsfältet!

måndag 5 mars 2018

Hemskolning med raket-tema!


I vår familj fungerar det såhär att när vi ser ett intresse så tar vi tag i det direkt och gör det till vår grej - som  projektbaserad inlärning ungefär. Vi har gjort det med vulkaner, med Titanic, det antika Egypten och annat som dykt upp. Genom att "nörda in sig" som vuxen föregår vi med gott exempel. Vi gillar att göra det för vi gillar att lära oss nya saker. Jag förstår inte grejen med att behöva tvinga barn att lära sig saker när man inte själv engagerar sig. Det här är ett utmärkt sätt tycker jag för inlärning. Och vem tycker inte att rymden och raketer är häftigt?

Efter en lång period med Titanic i vårt hem tror jag att vi kan byta ut alla posters och teckningar mot raketer nu. Egentligen har intresset funnits ett tag men efter det att SpaceX sköt upp Falcon Heavy har vi lärt oss om hur raketer fungerar på ett ungefär och börjat snickra lite på egna projekt (i tanken iallafall). Det går att bygga raketer hemma. Man kan göra enkla raketer som är vattendrivna (som den här som vi gjorde när vi bodde i Sverige.) Man kan också bygga lite mer avancerade raketer hemma.  En del kräver tillstånd. Det finns många instruktioner som man lättast hittar om man googlar eller kollar Youtube som den här. Det finns många projekt man kan göra men just nu har vi varken tid eller energi men planerar en sak till våren. Sålänge får det räcka med att bygga i lego och rita. Och för att kunna sätta igång med ambitiösa projekt sen behöver vi lära oss lite mer matematik, kemi och fysik. Det gör vi med hjälp av bland annat Khan academy och Youtube.



Challenger

Det tar veckor att sortera lego ordentligt. Just nu är det välsorterat och vi har höga hyllor att lägga de mest svårhittade bitarna på. När vi har all lego framme kan man knappt gå utan att trampa på lego eller legolådor.
Henry har byggt både rymdstationen iss och challenger-rymdfärjan. Efter att bilden togs har flera raketer (baserade på de som finns med i våra böcker) byggts.


En av barnens favoritkanaler just nu om allt möjligt med rymden, den här videon berättar om olika sätt att få farkoster att åka i rymden.

Vi får se hur länge intresset håller i sig. Titanic varade i 1.5 år. Vi har redan varit på Cape Canaveral men kanske blir det en tripp till Esrange eller Houston?

onsdag 28 februari 2018

Om barn med god anknytning och empati som bokstavsstämplas



Jag har funderat en del fram och tillbaka sedan vår senaste Sverige-vistelse om hur sårbara barnen är i det svenska samhället. Barn som är normala barn ges olika etiketter för att de inte är som "alla andra" när de inte vill vara med.

Man behöver inte gilla samma saker och vilja umgås med alla i en grupp. Det betyder inte att det är något fel på en eller att man är osocial. Jag tänker på den lavinartade ökningen av alla bokstavsdiagnoser som tex adhd. Om vi bodde i Sverige är jag rätt säker på att vi skulle få diagnoser allihop. Jag tänker på hur vi är, hur våra barn är och hur en del av våra vänners barn är. Rätt många av dem. Och de verkar ha liknande drag.

När våra pojkar gick 15 timmars-vecka på montessori-förskola en kort tid och den äldsta hamnade på storbarnsavdelningen märkte jag hur de sociala reglerna blev till och hur fyrkantiga de var. Eftersom det var ett kooperativ fick man hjälpa till en del som förälder så jag kunde observera barnens beteenden rätt väl. På småbarnsavdelningen var det rätt bra stämning och barnen lekte "bredvid" varandra och hade på den tiden flera engagerade pedagoger så det kändes som en bra miljö för våra barn. När äldsta började på storbarnsavdelningen var han 3,5 år. Han trivdes inte. Vi var sådana föräldrar som inte ville lämna barnen där när vi inte kände att de var trygga så det blev en paus och en väldigt lång inskolningaprocess som ledde till att vi slutade. Vår son ville bara leka med förskole-föreståndarinnan. Hon ägnade en stor del av tiden till att bara leka och spela matematikspel med honom. Han föredrar faktiskt umgänge med vuxna.

Jag märkte att barnen smittades av de äldre barnen när de bytt avdelning och började leka andra lekar och att det fanns hierarkier där det särskilt var ett barn som var tufft och lite hänsynslöst som bestämde. Våra barn gillar inte det beteendet och vill inte leka med såna barn. Vänners och bekantas barn i olika orter som har liknande drag som våra barn gillar inte heller att leka så. De har tvingats till "utredning" för att de inte velat leka.

Det är absolut inget fel på dem. Jag är så upprörd över att de har tvingats gå igenom "utredning" och fått "diagnos" när det är dem som har ett sunt beteende. Jag tycker inte att man ska behöva böja sig för andra med mobbningstendenser som bestämmer de sociala reglerna i gruppen. Nej det är inget fel på dem. Tvärtom. De är empatiska och sociala med de som också är empatiska. Våra barns kompisar är främst sådana som har de här dragen. Det är vi också. Jag tycker det verkar som att personer i olika nära föräldraskap-forum på nätet i större utsträckning verkar ha diagnoser på sina barn också.

Att ge "diagnos" är ren mobbing för att tvinga de som är annorlunda att skämmas när de inte följer flockens beteenden. Det hade varit annorlunda om flocken vore empatisk men så är det ju inte. Det som de oempatiska barnen har gemensamt som jag upptäckt är att de har blivit lämnade på dagis alldeles för tidigt och för mycket samt att deras föräldrar inte verkar ha så mycket tid för dem. De har helt enkelt brist på anknytning. När det inte finns så många vuxna att lära sig från lär sig barnen beteenden av varann istället. Dagis blir platsen där de tvingas vara större delen av sin vakna tid där djungelns lag råder. Jag är övertygad om att alla mobbningsinsatser som finns i skolan är ganska meningslösa för det är på förskolan som mobbningsbeteendet och hierarkierna bildas.

Bokstavsdiagnoserna är inte bara en utsållning av individer som hotar samhällets ordning utan det är såklart en stor industri med massor av pengar att tjäna tack vare den statliga sjukvården och alla cronykapitalistiska läkemedelsgiganter.

Problemet är också att föräldrar i Sverige knappt behöver vara föräldrar. Ingenstans jag har varit lämnar man ifrån sig barnen så mycket och så tidigt som i Sverige. Staten ska ta hand om barnen och inte föräldrarna så allting ordnas därefter. Staten tänker inte på att barn behöver anknytning för att må bra så de som har stark anknytning till föräldrarna blir straffade genom diagnoserna. För staten är ju dessa barn ett hot iochmed att hela rörelsen med fredligt föräldraskap leder till rebelliskt beteende som att tex vara "hemmaförälder", föda hemma, kanske hemskola till och med, och till sist drar man nog slutsatsen att skatt är stöld också. Förutom att barnen skambeläggs  genom att få en officiell stämpel så förstår de mycket mer än man tror. Vad tror du händer med ett barns självförtroende när det får höra att det är något "fel" på honom eller henne? Och vad tror du händer med en förälders självförtroende att man får höra att man måste tvingas gå igenom med en utredning för sina barn för att de inte är som barn "ska" vara? Jag vädjar till alla föräldrar med god anknytning till sina barn, barn som är empatiska och med barn som har integritet: Tro inte att det är något fel på ditt barn för att de inte vill leka med de "tuffa" barnen eller för att de "utreds"!

Så hur ska man kunna försvara de som inte kan försvara sig? Jag vet inte. Jag tycker Sverige är hopplöst. Jag är glad att vi inte bor där längre och att det inte ser ut såhär utanför bubblan (till samma utsträckning). Jag är glad att vi slutade på förskolan när det inte funkade. Och glad över att våra barn föredrar att umgås med snälla barn, såna där som skulle få adhd-stämpel i Sverige.

Det här är mina åsikter. Jag tror säkert det finns de som tycker ADHD är något bra och att man behöver det men jag tror som sagt inte på det. Man ska få vara hur man är utan stämpel. Det är helt normalt. Det som inte är normalt är som min man säger "the swedish clones".

Boktips! Hold On to Your Kids: Why Parents Need to Matter More Than Peers av Gordon Neufield, beställ gärna genom länken.

fredag 23 februari 2018

Besök i Cambridge, lite om hemskolning här och Duxford


Sista etappen av denna rundresa blev i England för att besöka vänner och rota bland grejerna i lagret. Vi hann med ett besök till Imperial War Museum i Duxford. Inte direkt för att spinna vidare på krigstemat från Malta men pojkarna har varit där förut och det är en riktigt bra grej man kan göra om man har lite tid innan flyget då det ligger rätt nära Stansted.

Det var vårigt och blommigt. Eftersom vi förökat oss skulle vi inte få plats i våra vanliga boende-alternativ här utan bodde i en Airbnb-lägenhet i en typisk engelsk "period cottage" vid en ankdamm i en by utanför Cambridge (Här kan du få rabatt om du registrerar dig på Airbnb). Det är rätt tjusigt faktiskt och det här stället passar bra om man vill prova på att bo i England för att tex unschoola. Jag hade mina fördomar om engelska kalla hus med englasfönster, mögel och heltäckningsmattor men detta var rätt ok faktiskt. 

Redan krokusar!
Cambridge har vi bott i innan vi fick barn, min man kommer från en by som ligger ungefär en halvtimme härifrån så jag känner till det rätt bra men på den tiden umgicks vi inte med vänner med barn (eftersom ingen fått än) och för den delen inte heller med hemskolare. Jag hade aldrig kunna föreställa mig då att jag skulle gå den vägen själv.

Eftersom Cambridge är en universitetsstad finns det massor med saker som händer och många intressanta människor och upptäckter här. Vi bodde nästan granne med Stephen Hawking till exempel. I Storbritannien finns en helt annan mentalitet kring barn och skola. Det är inga konstigheter att välja privat skola eller hemskolning - tvärtom väljer många det FÖR ATT DE KAN FÖR ATT DET ÄR BÄTTRE. Många har inte råd med de dyra skolorna så de hemskolar istället. Den stora mängden hemskolare har gjort att det faktiskt finns en rörelse här.

Det är inget konstigt alls. Har man råd så jobbar den ena föräldern och har man barn stannar man hemma tills barnen börjar skolan. Det är väldigt få som skickar sina ettåringar till dagis. När jag har berättat om hur det är i Sverige frågar sig folk varför de skaffar barn om de bara ska lämna bort dem. Eftersom mammorna är hemma med sina barn sålänge är det ingen större förändring att fortsätta med hemskolning när barnen kommer i skolåldern (4 år). 

Vi har funderat flera gånger om vi ska flytta tillbaka. Den brittiska kulturen är artig och enkel, Det finns redan etablerad hemskolning och min andra hälft har rötter här. Kanske vi gör det någon gång men inte just nu. Nackdelarna med Storbritannien (och särskilt sådana områden som Cambridge) är att det är fruktansvärt dyrt och alltid jobbigt med trafiken. Jag vill inte ha ett liv där man behöver sitta flera timmar i bilen varje dag för att ens kunna göra något. Det är en av anledningarna till att vi trivs så bra i Prag. Det finns hur mycket som helst att göra och det är väldigt enkelt att ta sig fram och framförallt billigt! Skulle tro, kanske en tredjedel av kostnaden i Cambridge. Nedan finns en liten film/slideshow om besöket och längre ner lite bilder.



Vår lilla godbit har hunnit bli 6 månader.

Barn till 3 familje+vänner som leker tillsammans i bäcken i februari.

Det är en väldigt speciell miljö i Cambridge som osar av kunskap.

Imperial war museum i Duxford. Det fanns många hallar med flygplan. Ärligt talat orkade vi inte gå igenom alla.

Denna bitcoin-pashmina säljer vi på www.mypashmina.co.uk - Den är perfekt för bitcoin-entusiaster då den både är otroligt mjuk och skön och gör lite reklam för bitcoin sålänge :).  



Denna CNN reporterbil har blivit bestulen av en afghansk krigsherre och sedan "köpts" tillbaka.


Delar från 9/11.





Mina farföräldrar åkte med Concorde ett par gånger. Den är rätt liten med massa kontrollpaneler. Idén är bra men jag förstår att det inte lönade sig.

En kärnvapen-missil.

måndag 19 februari 2018

Tillbaka till byn efter 3 år


Ett kort återbesök till det vackra hemlandet men under ytan finns den där lömska tvingande konstruerade verkligheten. Allting ska vara så likformat. Nästan ingen annanstans är allt, till och med tankarna, så likformade. Man ska ha den rätta åsikten just då. I framtiden kanske alla vänder och tycker det nya som har bestämts när någon nyckelperson inte tycker det gamla är rätt längre. Och man ska absolut inte ifrågasätta folks sätt att uppfostra sina barn till att göra saker som de tycker att de måste göra för att det finns inom samhällets gränser, även om det innebär våld och tvång.

Våld och tvång är ju naturligt att använda där mot de små som inte kan försvara sig eftersom de som använder det är så säkra på sin sak och inte kommer vilja erkänna sina fel. Som att tvinga alldeles för små barn iväg på förskolan. I många kulturer hade detta setts som misshandel. "Vabruari" är något som jag tror är unikt för Sverige. Överallt var det hostiga och snoriga barn. Vi blev förkylda. Jag är övertygad om att det är ekvationen många människor på samma plats + stressen för barnen att separeras alldeles för tidigt från sina föräldrar som är anledningen till att det är så många sjuka. Själva ordet "förkylning" är missvisande då man inte blir sjuk av att bli kall. 

Den här resan handlade egentligen om två besök, helt olika varann, men ännu mer om min inre resa. Bort från det gamla. Jag känner att jag har tappat min identitet efter att inte ha bott i Sverige på så lång tid. 3 år. Det var 3 år sedan vi satte foten i orten där vi bodde innan vi lämnade Sverige. Allt var sig så likt. Ljuden var likadana och känslan och sättet människorna var på men ändå, ändå var det som att jag var frikopplad på nåt sätt. Jag kan inte längre relatera till den svenska vardagen nu när vi lever som vi gör. Det är som att befinna sig på en annan planet. Som att folk går omkring med osynliga bojor och gör vad de gör för att det är förutbestämt och inte för att det är rätt eller fel. 

Jag kan inte heller relatera till rötterna då jag varken är svensk eller polsk och flera nyckelsläktingar är borta från våra liv. Vi besökte farmor och farfars grav 3 år efter farmor gick bort. (ungefär samtidigt som vi lämnade landet). På senare tid har farmor gjort det jobb som andra personer i släkten borde ha gjort att finnas där för oss, för barnen, och kunna bolla livets stora frågor med. 

Jag har funderat på att börja släktforska för att ge vår lilla familj en bakgrund och en ursprungskultur. Som det är nu är det en slags futiristisk ny kultur de får med sig där de är "globala världsmedborgare" som lätt kommer in i nya kontexter men aldrig har en garanterad tillhörighet. Men de måste få veta var de kommer ifrån. Idag är de glada och trygga barn som inte har något att oroa sig för, utöver vad de läskiga ljuden kan vara på nätterna. Kanske tvättmaskinen är på. Eller någon promenerar förbi fönstret. Utöver detta verkar det inte finnas något särskilt men i framtiden kanske de börjar fundera på deras egen bakgrund och vilka de är egentligen. Fast vad vet jag, det är kanske bara jag som har min egen identitetskris. Jag tror jag vet vad jag ska göra åt det. Vi kringvandrande nomader som är överallt och ingenstans. Vi som lämnat och inte går tillbaka. Vi är ändå ett "vi" vilket är en "tribe" på sätt och vis ändå och pionjärer för ett nytt globalt sätt att leva på.

Vår senare del av den korta Sverige-vistelsen spenderades med goda vänner. Jag och min man kom på att det var alla hjärtans dag när cafe-biträdet ställde fram blommor på bordet.Vi delade på en enorm kanelbulle och drack kaffe. Med bebis bara. Så mycket dejt det kan bli med 3 små nomadbarn.

Jag saknar vildheten. Den har en fast punkt i mitt hjärta. Jag behöver komma hit och andas. Kanske lite oftare än vart 3:e år.

fredag 16 februari 2018

Vi lär oss om krig och kanoner på Malta



Om man inte vet så mycket om Malta kanske man tänker sig den där stereotypiska bilden med färgglada fiskebåtar och ett stenigt landskap omgivet av ett turkost hav. Jag visste inte direkt vad man kunde hitta på förrän vi var på plats. Vi hade inte tagit reda på så mycket om turistiga saker innan och tänkte att vi hittar på vad som faller oss in när vi är där.

Jag fick reda på att det var fiskmarknad i det lilla samhället Marsaxlokk så vi tog oss dit på morgonen och kikade lite grann på de typiska färgglada båtarna och marknaden. Värden hade rekommenderat att parkera i Birgu och ta båten därifrån till Valletta. Vi missade båten och behövde leta upp ett kafé för att amma Edward och gå på toa. Nära där båtarna gick låg ett museum som heter "Malta at war". Det blev en bra paus. Det fanns en svenska som jobbade där som berättade om att det fanns flera intressanta ställen att besöka om man ville lära sig om andra världskriget och historia på Malta. Vi köpte en kombinationsbiljett som gällde 4 ställen. Museet hade en intressant utställning och där kunde man gå vilse i katakomberna som människor gömt sig i under andra världskriget. Man födde till och med barn i katakomberna. Stenen var mjuk så familjerna kunde gräva ut sitt eget lilla rum som kanske var 2 x1,8 m stort. 

I Valletta finns en tradition som heter "The saluting battery" där man dagligen skjuter med kanoner kl:12 och kl:16. Vi kikade på det med och utforskade gatorna där i samma veva. Det var lite som att befinna sig i gamla stan med mysiga gågator och många kanoner och konst lite här och var. 

Den näst sista dagen besökte vi Fort Rinella. Det tycker jag faktiskt var en av höjdpunkterna på resan. Det var nästan inga turister där och en del av personalen jobbade där frivilligt (och tog emot donationer). De var intresserade av historien och levde sig in i den. Man fick prova på att skjuta med musköter och kanoner om man ville. Pojkarna klädde ut sig som soldater och jag lånade en soldatjacka med. (Det var kallt). Fort Rinella är svårt att ta sig till om man inte har bil. Det kanske är därför det inte var så många där men det är absolut värt att ta sig till för att lära sig om historien och om man vill stödja organisationen som drivs av verkliga entusiaster. Det är så mycket roligare att lära sig om historien på plats. Det märks att pojkarna tycker det också. Tänk om de hade tvingats läsa om det instängda i ett klassrum! Jag minns själv mina egna historielektioner med dels bittra gubbar och tanter som iallafall dödade mitt historie-intresse. Vi är glada att kunna ge den här gåvan genom unschooling och se dem så intresserade och att de faktiskt lyssnar och vågar ställa frågor.

Här är lite bilder och en film.



Marsaxlokk

Marsaxlokk


Marsaxlokk.
Utsikt över hamnen i Birgu
Vi tog båten från Birgu till Valletta. Birgu är också trevligt att gå omkring i. I bakgrunden syns Fort St. Angelo
Katakomber som man hittar på Birgu (Malta at war museum).



Förlossningsrummet (Malta at war museum).

Kanon på Upper Barakka Garden i Valletta.

Kanoner på Upper Barakka Garden i Valletta. Den som mannen står vid var den som sköts.

Fort Rinella.

Fort Rinella.

Fort Rinella.

Soldaten visar hur man använder musköten och olika vapen från olika epoker.

Winston får hålla.

Henry tar flaggan istället.

Världens största kanon. "The 100 ton gun" finns på Fort Rinella nära staden Birgu.

Vår guide, som råkade vara svensk, berättade att det desalinerade dricksvatten var så äckligt här att man ofta drack te.



onsdag 7 februari 2018

Hemskolning och alternativ utbildning på Malta


Vi har spenderat nästan en vecka på Malta och bland annat träffat och skrivit till hemskolare här. De har berättat vad de vet så här är min sammanfattning av vad jag har förstått gäller på Malta:

Vi råkade bo i Marsaskala av en slump utan att veta att familjerna på Malta brukade träffas där. Så när jag ville undersöka saken och kontaktade hemskolarna bestämdes träffen där vilket var skönt för oss med några minuters promenad. I Marsaskala finns en liten hamn, lekplats, liten strand och en stor park för familjer som heter "Family Park".

Jag fick bland annat veta att hemskolning inte är tillåtet och att alla privata skolor måste följa deras skolplan. Alltså ganska likt det svenska systemet men utan de hårda konsekvenserna där. De flesta av de ca 450000 som bor här vet inte vad hemskolning är och de som har hört om det ser det oftasts som negativt.

Det finns inga malteser som hemskolar här enligt hon som är den drivande personen bakom rörelsen här. De som bor här är skrivna i något annat land och låtsas bo där. De är 3 familjer som faktiskt bor och hemskolar på huvudön och 5 familjer på Gozo. Det kommer och går nya "worldschoolers" hela tiden.

Alla familjer som hemskolar är utländska eller har en förälder som är utländsk. De som jag har träffat har inga problem med hemskolning eftersom myndigheterna inte bryr sig så mycket om den stora mängden expats här (ungefär 20000). Bara de betalar skatt är de glada. Det finns en familj som anmälde sig som hemskolare som är från Sydafrika och fick tillstånd att hemskola här eftersom de inte bor här permanent. Ingen annan har gjort det vad de vet. Alla andra föredrar att befinna sig under radarn.

Kärngruppen som består av 2 familjer jobbar för att förändra systemet. Om en månad kommer organisationen "hdsla"s chef hit och de hoppas få till ett möte med utbildningsministern. Malta är en liten ö-nation så egentligen finns det potential för utbildningsfrihet.

Eftersom de är så få som faktiskt hemskolar här så finns det ingen organisation bakom såsom ett "Homeschooling Coop" eller fasta aktiviteter. Däremot har de träffar och arrangerar events då och då.
De 3 familjer som jag pratat mest med försöker hitta ett annat land att flytta till och vill ha en gemenskap. De bor här antingen för att de har familj eller pga det sköna vädret.

Ingen av hemskolarna jag har pratat med vill sätta sina barn i skolan här. Privata skolor måste följa skolplanen och tvinga barnen att göra prover precis som vanliga skolor. Skillnaden mellan privat och statlig är i princip obefintlig. Den enda skolan som verkar lite friare är den internationella. (men den är dyr)

Om man vill träffa hemskolarna eller höra mer med dem bör man gå med i Facebook-gruppen. Här är en lista på "Friskolor". Obs alla måste följa den maltesiska skolplanen utan de dyra internationella. Montessori finns enligt hemskolarna bara för dagisnivå. Här hittar man gruppen för svenskar på Malta. Mer resurser för Malta för frihetliga finns i Maltatrådarna på Bubb.las forum för medlemmar.

5 pojkar i ungefär samma ålder hade kul tillsammans medan vi vuxna plus bebis pratade hemskolning.

Här är mina plus och minus (så som jag upplever det under detta vinterbesök) på Malta:

+ Vädret. Jätteskönt att slippa vinterkläder. När det är soligt på vintern kan man gå med en tunn tröja. Temperaturen är runt 15-18 c. Vattnet är 15 c.
+ Malteserna som vi har träffat har varit trevliga och hjälpsamma.
+ Skön internationell vibe. Många svenskar.
+ Havet. Vackra turkosa nyanser. Stora härliga vågor och frisk vind. Finns möjlighet till olika vattensporter.
+ Den färska delen av maten. Färsk och lokalproducerad frukt och grönt och fisk från havet.
+ Relativt billigt att flyga till olika länder.
+ Bra stämning för entreprenörer och frihetliga
+ Låga skatter för företagare.
+ Engelska är ett huvudspråk och det finns mycket i kulturen från Storbritannien som gör att en svensk känner sig lite mer hemma.

- Trafiken! Spenderade en halv dag att försöka åka till Gozo. Det var 28 km..Svårt att ta sig till olika ställen pga trafiken så det är svårt att hitta på saker om man behöver ta sig någon annanstans. Nästan omöjligt att hitta parkeringsplatser.
- Dålig infrastruktur för lokaltrafik. Inga spårvagnar, tåg eller biltunnlar. De har en hel del att fixa där.
- Brist på hemskolare och frihetliga skolor.
- Maten. Mycket är importerat och dyrt.
- Avsaknad av växtlighet och natur. Det är en "sten-ö" utan sjöar, floder och skogar. Det finns däremot blommor, kaktusar och små odlingar på landsbygden
- Klaustrofobisk känsla. Mycket bebyggelse på liten yta. Hus. människor och spår av människor nästan överallt. Gozo har jag hört ska vara bättre med mer natur.
- Dåligt vatten. Vi har blivit avrådda att dricka kranvattnet och ens använda det för att koka men när jag kollade upp det är vattnet här desalinerat och inte farligt att dricka i små mängder. Det smakar inte gott och det känns ganska miljöovänligt att köpa så många flaskor,
- Ganska smutsigt och oorganiserat. Alla på gatan där vi bor ställer sina soppåsar rakt på gatan så att de vilda katterna river upp dem.
- Det finns inte mycket barn här faktiskt. Har inte kollat upp statistik men man ser inte många. Lekplatser och områden att cykla på är få. Stränderna vi har varit på är antingen små eller har klippor där man inte direkt kan slappna av på med små barn.
- Kostnaden. Mat tycker jag kostar ungefär lika mycket som i norra Europa. Men Lidl finns iallafall. Äta ute kostar ungefär 11 eur för en maträtt och ca 2-3 eur för en dricka. Boende och el är dyrt. Det finns ingen produktion nästan (eftersom det är en sten-ö) så mycket importeras.
- Man får inte spola ner toapappret.
- Det är som barnen sa. Beige. Husen , gatorna, hela ön.

Så sammanfattningsvis kan jag säga att Malta har mer minus för oss men att det finns mycket vi gillar här också och det var särskilt roligt att få träffa hemskolarna och svenska libertarianer här. Om man inte använder bil och bryr sig om naturen så mycket och det inte är viktigt med en stor hemskolnings-gemenskap tror jag att man kan trivas rätt bra.