Vägen till och från Freedomfest

I vårt avlånga land med dess stränga normer är det rätt ovanligt med personer som ifrågasätter det befintliga systemet. Vi lär ju oss att det är det enda rätta. Att gå i skolan, betala skatt, lämna in bebisar i statlig förvaring och tro på allt som sägs i media.

En gång om året hålls det en sammankomst med föreläsningar och umgänge för de som inte är med på det. Eller som är nyfikna. Den kallas Freedomfest och arrangeras varje år av Mises-institutet.

Föreläsningarna är ofta om saker som finns i ens liv vilka väcker tankar och bjuder in till intressanta diskussioner. Vi var på freedomfest för två år sedan när jag föreläste om att leva som digitalnomadfamilj. Den här gången kom vi för att det är trevligt att träffa likasinnade och vara en del av frihetsrörelsen i Sverige trots att vi har gått i exil.

Pojkarna satt i bakluckan mest och fördrev tiden genom att spela schack, läsa på sina Kindles och spela på surfplattan.

För att överhuvudtaget kunna ha råd att vara med ordnade vi en house swap med en svensk frihetlig familj. (Vi gör gärna house swaps i Sverige i framtiden om någon vill byta mot vår lägenhet i Prag!) Vi körde upp till Gdansk för det är mycket billigare att flyga därifrån. Och jag kunde passa på att hälsa på min mormor som fyllt 99 år. Samt bygga lite sandslott med barnen på stranden.

På vägen dit bodde vi i Biskupice på ett familjehotell med botanisk trädgård och jättefin lekplats. Följande dag stannade vi i en slumpmässig stad halvvägs för att äta zapiekanka (vår favorit-snabbmat i Polen). Jag valde staden då den låg nära motorvägen och var snyggt placerad längs floden Wisła utan att veta vad det var. Staden var ingen mindre än Toruń, där den välkände astronomen Nicolaus Copernicus föddes och verkade på 1400-talet. Toruń grundades på 1200-talet.

Copernicus hem.

Det var riktigt mysigt att gå runt i Torun. Jag hade gärna stannat längre.

Vi fortsatte sedan färden mot norra Polen och bodde på en Agroturystyka, ett slags gårds-pensionat som hade djur, en fiskesjö och stor lekplats. Följande dag tog vi oss de sista milen mot Sopot för att hälsa på mormor och släktingar. Vi flög till Skavsta och hyrde bil i Sverige och tog oss till vårt libertarianska houseswap-boende. 

Freedomfest hålls på Östra Real (gymnasium) vilket är lite komiskt.

Freedomfest är en hel dag med intressanta föreläsningar och umgänge. Först ut på programmet var Stellan Abrahamsson om Sverige och Schweiz. Länderna hade ungefär samma förutsättningar under senare delen av Europas industrialisering. Man kan sammanfatta det som att sättet Schweiz styrs på, med mer äkta demokrati och kantoner som har mer självstyre, gör att landet får mer frihet och därmed mer rikedom än Sverige som är så hårt kontrollerat och där det finns mer utrymme för korruption. 

Stellan Abrahamsson.

Den mest relevanta föreläsningen var om 2 mammors radikala val att spendera de första åren hemma med sina barn istället för att skicka dem på institution som nästan alla föräldrar gör i Sverige. Konceptet är såpass ovanligt att de kallar sitt yrke för hemmamamma. I resten av världen skaffar man sig barn och den klara majoriteten gör sitt jobb och tar hand om den. Sverige är som en världsfrånvänd bubbla där man förväntas att inte göra det. De här mammorna är rebeller för att de gör vad de gör. De berättade om livet, om att ha tid att leka färdigt och känna färdigt känslor, om att få vardagsekonomin att gå ihop. Man badar inte direkt i pengar när man bara lever på en lön.

Yrke: Hemmamamma - Pia Heintz Svensson och Marie Karlsson

Lars Bern berättar om metaboliska sjukdomar och den farliga kosten som förespråkas i Sverige. Han tar upp forskaren Weston A Price som upptäckte att vissa ursprungsfolk hade bra tänder just för att de inte åt spannmål och annat skräp.

Det var riktigt trevligt att bo hos den frihetliga familjen. Vi tog det lugnt i stort sett hela dagen därpå med de nya vännerna och våra vänner Pontus och Ulrika som kom dit på besök. Nära fanns en lekplats. På måndagen när alla andra jobbade eller befann sig i statligt förvar gick vi dit. Den var kusligt tom så som svenska lekplatser brukar vara. Jag tänkte på hemma-mammorna som kanske lekte ensamma med sina barn på en sådan lekplats. Det är absolut inte såhär barn-tomt i andra länder som vi varit i.

På vägen till flygplatsen hade vi picknick i naturreservatet Stendörren. Det var makalöst vackert. 

Kristallklart vatten. Nästan inga andra människor där.

Liten film om vår utflykt.

Vi spenderade en dag igen i Sopot innan vi for söderut. Vi älskar stranden här. Den är milslång och riktigt bra för att bygga sandslott i. Vi satte igång ett avancerat byggande. Pojkarna gjorde två djupa hål och vi fick närkontakt med svanar och ankor som satte sig på min mur. 

Edward, snart 9 månader vet hur sand känns och smakar nu.

Vi körde mer än 900 km på en dag (och natt). Med 3 barn. Med jättemånga stopp. Ett stopp vid världens största Jesus-staty. Den är större än den i Rio de Janeiro. 93 meter. Och det bästa av allt: den är finansierad av FRIVILLIGA DONATIONER. Det kostade 1.5 miljoner dollar att bygga jätte-statyn. Undrar vad det hade kostat ifall staten skulle ha stått för det och spenderat någon annans pengar?

Dessutom får de väl dessutom intäkter från alla mobilmasterna som finns gömda i den 3 meter höga kronan. Min man och son i myr-storlek jämfört med statyn.

En anekdot om sopgubbar

Vi satt fastspända i bilen och väntade på att en sopbil skulle flytta så att vi kunde åka hem efter ett kort besök hos min mamma. Hon vet att vi oskolar sedan 3 år och kan inte förstå det. Det sista min mamma sa till våra pojkar idag innan vi skulle åka var något i stil med: "Pojkar, så här går det om man inte går i skolan" och pekade på sopgubbarna.

Varpå både jag och min man knappt kunde hålla oss för skratt och jag korrigerade. "Barn, sådär kan det gå om man går i skolan. Men det är inget fel på att jobba som sopgubbe."

Vi vinkade hejdå och körde iväg varefter vi pratade en stund om det. Pojkarna var helt ointresserade eftersom de var upptagna med något i baksätet men vi har haft liknande konversationer med dem förut så de är bekanta med ämnet.

Jag har blivit uppfostrad med att "du måste plugga vidare annars blir du bara kassörska på Vivo (matbutik)".

Jag har faktiskt jobbat extra på Vivo när jag gick i gymnasiet och det var något jag gjorde tillfälligt för att ha lite extra pengar men såhär i efterhand känns det fullt rimligt att gå i skolan så lite som man är tvungen och ta ett tryggt jobb som på Vivo som man går till och gör samma sak på varje dag utan några förkunskaper om man nu vill vara bekväm och göra så.

Man slipper ta studielån, man slipper slösa bort år av sitt liv och man slipper stressen att hitta ett jobb som betalar tillbaka studielånet efteråt. Om man nu har motivationen till det.

Jag tycker snarare att sopgubbe-yrket är respektabelt. De fyller en viktig funktion i samhället. Att ta bort det folk inte vill ha. Visst är det äckligt med lukten men det är ju bara något tillfälligt. De gör något viktigt och får betalt för det. Om firman de jobbar för inte finansieras av skatt är givetvis ännu bättre.

Så vad kan en sopgubbe behöva för kunskaper för att kunna göra sitt jobb? Jag vet faktiskt inte men om jag skulle driva ett sophämtningsföretag skulle jag kräva att mina anställda skulle kunna förstå instruktioner och göra vad de blir tillsagda. Och kunna köra ett större fordon. Och om de kan ta egna bra initiativ och tänka själva kan de snabbt klättra till mer passande positioner.

Det vill säga - den enda kunskapen de skulle kunna få genom skolan är nog att lära sig följa order.

Vill jag att mina barn ska kunna följa order? Nej, jag vill att de ska ta ansvar för sig själva och kunna skapa sin egen inkomst. De ska kunna vara oberoende av andra om de vill. För att kunna bli det krävs kreativitet och nytänkande utanför ramarna. Något som de inte får i skolan.

 Så nej mamma, se inte ner på sopgubbar som tar en genväg i livet utan onödiga extra år i skolan där de skyddas från verkligheten. Och nej mamma, insinuera inte att mina barn inte kommer bli något för att de inte går i skolan.

Födelsedags-trekking i Bohemian Switzerland (České Švýcarsko)

Vi har en väldigt målmedveten nybliven 8-åring. Han ville inte ha kalas just nu och han önskade sig heller inte något speciellt i födelsedagspresent. Vad han ville göra var att åka på "födelsedags-trekking". I ett par timmar satte han sig och planerade flera olika rutter på kartsidan Mapy.cz och valde en som han bestämt vid berget Sněžník. Första delen skulle ske med hela familjen och sedan skulle han vandra och tälta i skogen.

På vägen till Sneznik upptäckte vi att vi glömt bärsjalen men som tur var kunde vi hyra en bärsele i en bärsjalsbutik i Usti Nad Labem där vi åt lunch. Första dagen begav vi oss till naturreservatet i Tisa och grillade där. Vi bodde på ett mysigt familje guest house där det fanns en naturlig pool med guldfiskar i, klätterbanor och ägaren lånade ut en kajak till Henry så att han kunde paddla lite i poolen.

Följande dag upptäckte vi att Winstons trekking-rutt var alldeles för kort, det skulle ta en halvtimme att nå toppen på berget så hela familjen följde med dit och så fick Winston rådet att vandra runt Hřensko där det skulle finnas mer dramatisk natur.

Jag tog tåget tillbaka till Prag med Henry och Edward från Usti Nad Labem, det tog bara drygt en timme. Och Winston och Paul for vidare till Hrensko för att göra färdigt födelsedagstrekkingen.

Utsikt från Tisa.

Det finns mängder av grottor och stenpelare i Tisa. Här finns gammal havsbotten. Därmed de märkliga stenformationerna.

Vi fick vegetarisk hälso-frukost till födelsedagen.

Winston fick lättviktiga födelsedagspresenter - presentkort på Arduino.

En klätterbana som ägaren byggt.

Henry blev överlycklig när han fick paddla i poolen.

På vägen upp till Decinsky Sneznik.

Utkikstornet på toppen.

Från Winstons egen trekking.

När de skulle hitta någonstans att slå upp tältet kom de till en stängd grind i ravinen så de fick tälta på stigen.

Liten film med härliga bilder och filmsnuttar

Födelsedagstårta - hemgjord key lime pie - fick ätas senare vid hemkomsten.

Karta från Mapy.cz. Floden på bilden heter Elbe.

Livet med en bebis, ånglok och worldschooling under våren i Prag

Livet med en liten bebis är som att ständigt befinna sig i dimma. När man blir väckt var och varannan timme och ständigt måste hålla uppsikt. För den här lilla krabaten har börjat krypa och stoppar in allt i munnen och hittar alltid något olämpligt så fort man tittar bort någon sekund. Särskilt i vår lilla lägenhet med massor av saker i. Jag gillar minimalism. Vi har gjort oss av med 95% av våra ägodelar i vårt 300m2 stora hus som vi hade i Sverige. Det gick ganska bra med minimalismen de första två åren vi reste. Men att unschoola barn på en fast plats kan innebära att man samlar på sig en hel del saker igen. Lego. Arduino. Saker att bygga med. Jo, de har snickrat i det lilla vardagsrummet men nu är det totalförbud då det alltid lämnas kvar någon skruv på golvet. Byggandet får ske på balkongen nu när det har blivit varmare. För att inte tala om alla bebissaker. Edward växer så det knakar. Jag har en hel säck med kläder som han har växt ur och då har vi vad jag tycker är väldigt lite. Och saker som jag gjort mig av med förut har jag fått skaffa igen. Som bärsjalar och montessori-leksaker. 

Sedan några veckor har vi haft varmt väder (20-25c) nästan varje dag så då har det varit skönt att vara ute mycket, och ständigt slippa att tänka på om Edward skulle ha stoppat en Arduino-diod i munnen. Det är tur också att det finns så mycket att hitta på för kräsna barn (och vuxna) i stan och att det i princip när som helst går att umgås med likasinnade. Det finns så pass många hemskolare här (flera 1000 lokala, och flera 100 engelsk-talande) att det skulle gå att samordna något efter geografiskt område eller skaffa lokal och ha ett eget "hemskolnings-coop". Det finns redan flera coop-liknande ställen för de som talar tjeckiska men inget som är på engelska och svenska. Än. Just nu är vår utbildning vad jag skulle kalla "decentraliserad". Dvs det finns ingen central styrning. Den sker på individnivå och i samförstånd med andra individer ordnas saker ibland ihop. Jag drar i mitt eget projekt "Prague worldschooling" när jag har energi. Vilket blir ganska sporadiskt men ju mer ofta jag ordnar något desto fler ansluter så det finns hopp att det kan bli något ännu större. 

Min tanke är att skaffa en lokal (med en tomt) för frihetssinnade hemskolande familjer både exilsvenskar och andra så att man kan ha projekt ute också. När det finns finansiering. Idag är det ganska skralt i kassan men det kan se annorlunda ut. 

Det finns möjligheter att hyra in experter för inte så stor kostnad. Nästa worldschooling-projekt blir att leta fossiler med en kunnig paleontolog. Det finns mycket trilobiter och annat här. T.ex mammut-ben och 30000 år gamla bosättningar som har hittats här. Det finns oerhört mycket att upptäcka. Sagolikt vacker natur, grottor och tusentals slott däribland. Så efter nästan 2 år har vi inte tröttnat än. Planen var inte alls att stanna såhär länge, men i och med att vi har blivit fler och barnen har ett större behov av att växa på samma plats kommer vi att ha vår bas här tillsvidare. Det finns ytterst få nackdelar jämfört med de andra länderna som jag har undersökt. Man behöver inte leva under radarn som i en del länder när man unschoolar. Det finns ungefär samma regler som i Finland för de som är tjecker men eftersom utlänningarna inte pratar tjeckiska eller har tjeckiskt medborgarskap finns det ingen som är intresserade av att försöka kontrollera deras skolgång så man kan unschoola till 100%. Man kan ha råd att bara ha en arbetande förälder och fortfarande leva utan att snåla eftersom kostnaderna här är såpass mycket lägre än västeuropa.

Säkerheten är en viktig del av beslutet. Levnadsstandarden en annan. Att slippa de strikta barn-ovänliga normerna som är den stora nackdelen i det socialistiska hemlandet Sverige. Och bekvämligheten med språket. Tjeckiska är verkligen hjärngympa men inget som är nödvändigt för att kunna bo här. Däremot är engelskan det. I princip allt går att ordna på engelska så om man kan engelska klarar man sig bra här. Jag skrev till och med en guide eftersom det är det bästa vi har hittat hittills för unschooling, företagande och vårt bitcoinintresse. 

Bitcoin har mycket gemensamt med unschooling eftersom det handlar om eget ansvar, frihet och decentralisering. Prag är det mest bitcoinvänliga vi vet. Här finns till och med ett bitcoin-centrum med föreläsningar i hög kvalitet och andra aktiviteter, det finns ett flertal ställen som accepterar bitcoin samt 32 bitcoin-bankomater. Man behöver inte spendera fiat-valutor här om man inte vill. Det finns faktiskt de som lever så helt utan att använda en enda ceska koruna här. 

Med Mr  och Mrs David Friedman som skrev "Machinery of Freedom". Han föreläste igår på Paralelni Polis.

Framförallt närheten till Europa är en stor fördel. Att bo mitt i och lätt kunna åka till Sverige, Polen och England för att träffa släkt och vänner. Och kunna ge sig ut på äventyr lätt annars med. Bila till Kroatien på en dag till exempel eller flyga var som helst.

Den enda (?) bra saken som kom från kommunismen är nog transport-nätverket här. Det finns över 500 km spårvagnsspår och en oerhört välutbyggd järnväg. Det finns många tågrelaterade aktiviteter som till exempel turer med ånglok. Förra helgen var vi med på en sådan med en annan unschooling-familj. På helgerna arrangeras ofta åkturer till olika orter och denna var bara fram och tillbaka till Prokopske-dalen - ett vackert naturområde i utkanten av sydvästra Prag. 

Ånglokstur från Smichovske Nadrazi. Personalen lastar barnvagnar i den första vagnen. Resten av vagnarna är till för familjerna. Ja, det är nästan uteslutande familjer som åker med.

En vacker akvedukt (?)  på vägen till Prokopske-dalen

Våra bebisar satt fast i bärsjalar och fick fin utsikt därifrån.

Det fanns en utställning också vid sidan i ett område som såg fallfärdigt ut.

Givetvis med obligatorisk ölservering.

Kort film om vår dag med ångloken!

Här finns fina skogar som man enkelt kan nå med stadens lokaltrafik.

Barnen lekte vid bäcken nästan hela dagen. Vi ska gå hit idag igen.

Familjens "boss" med rumpan bar :D

Bebis fick doppa fötterna för första gången.

Här är det nästan samma natur som i Sverige - fast våren kommer ungefär en månad eller två tidigare. Det har varit 20-25 c sedan slutet av mars.

Nu har träden i Stromovka-parken blommat färdigt och blombladen har fallit på marken likt rpsa snöflingor men såhär fint var det när de satt kvar.

Denna fantastiska park är under renovering och har fått många fina dammar, däribland den här med en egen "ö" som man åker till genom att dra sig fram med repet på flotten. 

Ett träd som många wprldschooling-familjer får plats både i och under.

Hemma hjälper de stora killarna till att "baby-säkra" genom att bygga till exempel ett bebis-fort. Jag är glad att våra pojkar kan få en fin relarion genom att ta hand om sin lillebror såhär.

En annan worldschooling-träff i en annan favoritpark - Obora Hvezda. (=stjärn-skogen, slottsbyggnaden på bilden är format som en stjärna och det är även ett museum).

Trojský Zámek - ett annat slott med promenadavstånd från där vi bor. Av någon anledning har vi alltid missat att gå hit, förutom häromdagen. Det finns en otroligt vacker slottsträdgård och flera labyrinter. Det är gratis att gå in i trädgården.

På vägen till Trojský Zámek hittade vi en strand och hade picknick där . (på en liten ö i floden som heter Cisarske Ostrov). 

Jag ordnade en aktivitet  för worldschoolers i god tid och blev översköljd av anmälningar och fick tillochmed avvisa 25 personer. Vi var 50 st som deltog. Liten film nedan från vår dag i planetariet.

Röstandets vara eller ickevara

Vi lär oss i skolan att man ska rösta. Vi får till och med lära oss genom att rösta i skolval. Man ska välja vilken fråga som är viktigasts bland det utbud som finns. Vad som finns att välja mellan är ungefär likadant eftersom åsiktskorridoren är så trång och staten är så stark i Sverige. Sverige är till exempel det första västerland att erkänna Nordkorea och har ambassad där. Vilket sammanträffande!

Men vi lär oss inte att man inte måste rösta. Och vi lär oss inte om effekten av att rösta trots att ens lilla röst knappt spelar roll. Vi är ju ändå en stor grupp människor och kan påverka de som finns i vår närhet hur de kan rösta. När man röstar för ett parti som förespråkar en viss sak så betyder det inte den saken är bra för alla. Speciellt partierna som erbjuder mest "gratis" saker. Problemet är att dessa saker inte är gratis. Någon måste betala. Och det blir de flitiga som jobbar och särskilt småföretagare som inte har generösa avtal som chrony kapitalist-jättarna som bestraffas mest.

Politiker som väljs in lovar ofta saker som de inte håller. Och ofta något för sin egen vinning. Titta på politikerna i din kommun. Jämför vad de jobbar för och hur deras privatliv ser ut och se om du kan se något samband så får du se. Det är nåt visst med att ha makt över andra. Och makt korrumperar.

När man röstar kan man rösta för något som man tycker är bra men någon annan kanske inte tycker är bra. Till exempel hemskolning. En klar majoritet tycker att skolan ska vara obligatorisk. Såpass många att alla de största partierna är för det och ser till att det blir obligatoriskt. Det är inget annat än massmobbning.

Om man inte håller med har man inget att säga till om eftersom majoriteten har valt att det ska vara så. Man tvingar alla att betala skatt - sen fördelar man den på många idiotiska sätt och ger folket lite morötter. De blir glada av det futtiga de får tillbaka utan att förstå hur mycket man faktiskt betalar. Hade folk insett det hade staten inte kunnat beskatta såpass mycket och ha så stort inflytande över våra liv. Det skulle ha blivit revolution. Svenskarna saknar civilkurage. Hur kan man stå där och titta på allt elände som sker och låta det fortgå. Det finns bara en sak att göra om man inte är med på det: helt enkelt att visa att man inte gillar systemet och inte rösta.

Bara genom respekt för varandras olikheter och att sluta tvinga andra kan vi nå fred. Det finns inget som är snällt med att rösta och betala skatt. Vill man vara en god medmänniska på riktigt kan man ta hand om de som behöver efter ens egen förmåga och kan hjälpa dem ekonomiskt genom att DONERA - Inte tvinga andra med våld att betala skatt.

Min man däremot vill att jag röstar. Han tror att det enda sättet att säga ifrån mot massmobbningen är att rösta för det parti som mest kommer att förändra nuvarande system. Att man kan välja det minst onda alternativet. Att ens futtiga icke-röst inte spelar någon roll och att det därför gör mer skillnad att rösta.

Jag är kluven. Det finns bara 2 dåliga alternativ att välja mellan. Frågan är vilket.