Vi styrde kosan norrut mot det kusliga landet Litauen genom landsbygden i östra Polen efter vårt besök vid Białowieza. Det var för långt att köra så vi stannade vid en by nära gränsen där vi hittade en fantastisk liten lägenhet hos en jättetrevlig familj och stannade där för natten. Huset var klätt i murgröna och hade två våningar tillgängliga för gäster. Det här var lyx.
Vi körde till Kaunas i Litauen efter tips från den finska familjen (och favorit-geografi-kanalen Geography now). Här fanns ett museum med djävuls-skulpturer som var en av huvudattraktionerna i Litauen. Djävulen är en viktig karaktär i de litauiska folksagorna.
Toalettskylt med hondjävul (herrtoaletten hade en handjävul också).
Den sötaste djävulen.
Pojkarna var intresserade. Vi har inte pratat så mycket om djävulen. Här fanns mycket att läsa på om hur djävulen och människan har lurat varann på olika sätt.
Djävulens "fingrar". Detta är fossiler som man kan hitta vid havet.
Vi kikade på huvudgatan och stannade lite vid lekplatsen vid den stora basilikan innan vi for vidare. Litauen är betydligt dyrare än Polen och Tjeckien på grund av euron. Om baltstaterna hade behållt sina egna valutor skulle det ha varit billigare. Levnadskostnaderna är billigare här men absolut inte lika billigt i de delar av Östeuropa som inte har euro. Lyckligtvis hade vi handlat tillräckligt i Polen och hade mat så det räckte till kvällens grillning.
Precis här böjde sig Edward ner för att slicka på något på marken.
Jag undrade vad det var och drog snabbt bort honom och tvättade bort det mjuka duvbajset från munnen som fortfarande var varmt från den skyldige duvan. Det här är definitivt det äckligaste som Edward (lyckligt ovetande) har varit med om. Blä! Längs med vägen fanns det flera kors uppsatta. Litauen är ett tidigare hedniskt land som är präglat av mystik. En maktkamp om det goda och onda där man finner djävlar och kors lite här och var.
Vi såg flera uppsättningar med kors som den här längs med vägen.
Storkar är vanliga här. De var inte folkskygga heller (en försökte faktiskt ta vår mat en gång)
Campingen som vi hade hittat i Kaunas låg precis vid motorvägen så plan B var att hitta en annan camping närmare Lettland. Vi körde nästan en timme till och på slutet genom små byar med söta spöklika trähus tills att vi hittade stället vid en å. Vi var de enda gästerna då det låg lite avsides och ägarna undrade hur vi överhuvudtaget visste om det. Det var en familj som drev kanotuthyrning och en väldigt spartansk campingplats vid stranden vid ån.
Det var bara att slå upp tälten för 8 euros. Det var väldigt "basic" med dass och tvättmöjligheter i ån. Men det fanns iallafall wifi! Följande dag for vi vidare mot en märklig plats som kallas "Hills of crosses". Det är precis vad det låter. Pilgrimer åker vi och lämnar sina kors. Den omtyckta helgonförklarade påven Jan Pawel II har också välsignat platsen. Det finns över 100000 kors här och även lite statyer och andra ting.
Man kan göra kors av bestick också. Några har gjort kors av vanliga pinnar och snören också.
Det fanns flera illuminati-kors.
Kors med ID-kort
Svenskt kors
Judiskt kors också.
Vi lämnade Litauen för Lettland. Forsättning följer!
Efter vårt korta stopp för att tvätta i Warszawa fortsatte vi resan mot gränsen till Vitryssland - till nationalparken Białowieża för att försöka få syn på visenter som håller till i skogarna runt gränsen där. Det regnade oavbrutet så vi bokade en billig stuga istället för att tälta. Det var bara vi som bodde i stugbyn som bestod av flera hus i olika storlekar. Det var märkligt att det var så kallt för att vara sommar. Vi fick be om att få ett element.
Pojkarna gör "kommunistisk toast" - dvs rostar bröd på gaslågan precis som min mormor brukade göra åt mig.
Den lilla spartanska stugan (jag sov på luftmadrass och pojkarna på sofforna).
Eftersom vi kom fram sent tog vi oss till nationalparken följande dag. Man måste boka in en guide som visar var visenterna kan finnas och så att man inte går in till Vitryssland av misstag. Gränsen bevakas av vitryska prickskyttar.
Ingången till nationalparken.
Det fanns inga guider tillgängliga alls under dagen vilket kan vara på grund av det dåliga vädret. Vi slog följe med en finsk familj som tipsade om ett reservat där man garanterat kunde se visenter. Det var ju ändå inte garanterat att man skulle få se vilda visenter i skogen. De höll sig säkert undan från regnet ändå.
En av de många fina husen på vägen.
Sött hus med tak i trä.
På skylten står det att man ska akta sig för hunden som är elak, stark, sliter en i stycken och så vidare.
Så vi vandrade genom byn och skogen flera kilometer tills vi kom till en inhägnad som var ett slags visent-zoo med lite andra djur också. Inte perfekt men den bästa lösningen för dagen. Vägen till och från reservatet gick på en flera kilometer lång träbro. Det kändes som att gå i en regnskog med alla ormbunkar och den intensiva våta grönskan.
Promenad på en lång träbro i "regnskogen".
Det fanns ett besökscenter där man bland annat kunde lära sig om skillnaderna mellan amerikansk bisonoxe och den polska visenten och att det hade funnits en kaukasisk bisonoxe också som hade blivit utrotad.
Det fanns vuxna visenter och kalvar. En rusade fram emot mig och svingade sina horn för att sedan beta vid staketet. Det fanns vildhästar, hjortar och vildsvin också som lever i skogarna där. Det fanns "hybrider" också mellan visenter och kor. De är sterila precis som mulor är.
Lunch intogs på en restaurang som hette babuschka bistro - det kostar 17 zl for soppa och det här. Det var gott.
En tjusig kyrka i byn.
Vi ville inte stanna längre i vätan så färden gick vidare norrut. Fortsättning följer!
Roadtrip del 2. Vi lämnade Adšprach samma eftermiddag och tog oss vidare norrut över den polska gränsen på slingriga vägar. Det fanns ingen formell gräns. Det var bara en väldigt smal väg som små bilar kunde åka på och en liten skylt som det stod "Polska" på som signalerade att landet var ockuperat av EU. I övrigt fanns det inget tecken på att vi åkt till ett annat land. Det såg exakt likadant ut i Polen som i Tjeckien förutom vägskyltarna.
Vi såg att Kłodsko låg i närheten. Hit hade vi åkt för två år sen och utforskat en guldgruva och strosat omkring i den mysiga stan som också kallades för "Lilla Prag". Vi åkte vidare mot någon slags camping i närheten av Łodż cirka 4 timmar därifrån. Molnen växte till sig och det började regna ordentligt. Väderprognosen visade att det skulle vara 12 c på dagen ett par dagar framåt och regna varje dag. Trötta och frusna bestämde vi oss för att campingen vi sett ut, som dessutom var utsmyckad med gamla stridsvagnar och stridsflygplan inte var för oss. Det var kallt, blött och såg oerhört deprimerande ut med gubbarna som rökte vid någon tillställning som såg ut att tillhöra en maffia-klan. Så plan B var att hitta ett hotell istället för natten. Dessutom behövde vi hitta någonstans att tvätta då alla Henrys byxor var nerkissade för att föregående campingtoalett "låg för långt bort".
I utkanten av Warszawa hade jag hittat ett relativt billigt erbjudande på Ibis hotell som hittills hade varit bra varje gång vi bott där så vi bestämde oss för att slå läger där för natten. Det fanns ett vetenskapscentrum i Warszawa som jag gärna ville besöka också men när vi tittade på öppettiderna upptäckte vi att det var stängt på måndagar så det fick bli en annan gång. Den här dagens uppdrag fick helt enkelt bli att hitta en tvättomat.
Tvättomaten vi hittade hette "Speed queen" vilket var ett passande namn. Vi parkerade bilen på Ibis och köpte ett endags-kort för lokaltrafiken. Under tiden som maskinen tvättade och torkade utforskade vi omgivningen. Vi passade bland annat på att köpa lite saker som vi behövde och att äta Zapiekanka - vår favorit-snabbmat i Polen.
Graffiti nära tvättomaten.
Efter tvättomaten var alla toa-nödiga och Paul var hungrig eftersom han inte äter zapiekanka på grund av hans "carnivore-diet" så vi letade efter ett passande ställe att gå till efter det. Det finns 8 bitcoin-bankomater i Warszawa och flera ställen som accepterar bitcoin däribland en hamburger-restaurang som heter "Bobby burger". Det ska tydligen hållas träffar där ibland för bitcoin-folket men tyvärr inte den dagen som vi var där.
Vi vill gärna stödja företag som tar bitcoin så vi tog oss dit. På vägen dit såg vi kultur-palatset och lite rolig graffiti. Warszawa har blivit en stor och modern stad. Sist jag besökte staden var mer än 20 år sedan och då såg det helt annorlunda ut.
Ett kriterium (om det är möjligt) när vi väljer att spendera våra pengar på saker som vi vill.
Paul passade på att köpa lite bitcoin för de få polska zloty som vi hade kvar när de låg på 6300, några minuter gick det upp till 6600. Det är verkligen bergodalbana med bitcoin - precis som med våra liv!
Modern tunnelbana i Warszawa med rulltrappetunnel som såg ut som en stjärnhimmel.
Lite solidariskt graffiti i centrum.
Bobby Burger låg vid "Kulturpalatset" som tidigare kallades "Josef Stalin Palatset".
Vi stannade bara i stan ett par timmar innan vi for vidare mot nästa äventyr: Visenter i Białowieza! Fortsättning följer.
Vi gav oss iväg norrut mot naturområdena Adšprach och Teplice rocks i jakt på lite svalka då Prag är alldeles för tropiskt för oss under Juli månad. Dessa naturområden gränsar mot Polen och här finns en mycket vacker och intressant natur på grund av den flera 100 miljoner år gamla havsbottnen som har skapat häftiga stenpelare och grottsystem.
Det var första gången vi skulle sova i tält med Edward som nu är 10 månader så vi tänkte köra "trekking light" med "extra bekväm camping" genom att tälta med bil och ta kortare turer.
Det var bara lite över 2 timmars körväg från Prag men det tog ändå drygt 6 timmar att komma dit på grund av ett långt stopp vid decathlon för extra inköp av campingsaker och kisspauser och McDonalds på vägen.
Väl framme på plats vid Bučnice camping satte vi upp två tält och vårt "utevardagsrum" som bestod av kök och matta för att känna oss hemma. Tälten var mysiga. Det gjorde skillnad att ha en stor luftmadrass samt sängkläder och kuddar hemifrån. Strax innan skymningen smet jag och Edward innanför grinden och kikade snabbt på Teplice rocks. Jag vågade inte gå in så långt då det började bli för mörkt men det såg ut som en kandidat iallafall för framtida trekking.
Natten var väldigt kylig, såpass att det inte räckte med sovsäck och extra täcke. Jag tog in Edward i min sovsäck och huttrade igenom natten. Gissningsvis var det ca 7 grader. På morgonen var vår mat kylskåpskall.
Efter att vi plockat ihop allting åkte vi till Adršpach och betalade inträde för att komma in i parken. Det finns många olika rutter att gå på som finns att se på appen "mapy". Vi valde den kortaste först som gick runt en turkos sjö. Vattnet var nästan glasklart. Vi kunde se karpar och gräsänder simma i omlott.
Det var oerhört vackert vid sjön vilket inte gick att fånga på bild - men nästan!
Någon skulle gifta sig.
Så nära att man fick ögonkontakt med dem!
De här karparna såg ut att simma till björken!
Ankor och karpar kivades om de brödsmulor som någon kastat i.
Sjön såg ut att vara väldigt djup och klar därav den intensiva färgen på vattnet.
Vi följde det blåa spåret som var den kortaste. Det fanns en del trappor att gå på i slutet.
Det var härligt att leka på den i princip orörda stranden som vi hittade.
Strax innanför ingången fanns den här djävulen som vaktade en grotta.
Med alla stopp och att gå vilse en gång gick det åt för mycket tid så vi skippade "sten-städerna" och grottorna. Det får vi ta en annan gång. Resan gick vidare norrut mot oplanerad destination.
