Visste du att man kan göra papper av bajs?

Visst kan man det! Vi hade hört talas om Elephant Poo Poo Paper Factory som gjorde papper av elefant-bajs. Den låg strax utanför Chiang Mai. Vi tänkte att det kunde vara en kul dags-utflykt då barnen just nu är fascinerade av bajs och det går i linje med unschoolingen (att fördjupa sig i saker och ting barnen (och vi) är intresserade av och tycker är spännande). Elefant-bajs-pappers-fabriken har en rundtur som är speciellt anpassad för barn där de får delta i processen och ställa hur många frågor de vill till guiden. Vill du veta hur man gör pappret av bajset? Häng med på vår Online-rundvisning av fabriken, vetja! ;)

Möten med ursprungs-befolkningen i Norra Thailand

Vi gjorde en utflykt från Chiang Mai upp till bergen till byn Baan thong luang där vi kunde träffa folk från olika bergs-stammar. Denna by är ingen vanlig bergs-by - utan den är speciellt gjord för att turister ska kunna besöka dem. Det är inte direkt någon utställnings-by då folken faktiskt lever där på riktigt. De är olika stammar (hill tribes) som kommer från olika områden i och runt Thailand. De har kommit dit som flyktingar och kan genom denna byn få en fristad och en inkomst. Vissa kanske skulle ifrågasätta om det verkligen är ok att besöka ett "mänskligt zoo" men jag tycker tvärtom att det är en urbra idé då de inte bara kan komma undan våldsamheter från området de kommer ifrån men också får en inkomst från turismen - och som grädde på moset - också får betalt för att hålla sina traditioner levande. 

Dessutom är det ett lätt sätt för mig som småbarns-förälder att kunna visa mina barn olika sätt att leva. Att ha barnen med ger en extra dimension. Om jag hade rest själv eller med vuxna som sällskap hade vi inte fått samma intryck. Eftersom vi har barnen och de är huvud-ingrediensen i våra liv får vi även se världen genom deras ögon och de blir en inkörsport till samtal då många av de vi möter är intresserade av dem. Det finns en variant av Karen-folket som kallar sig "Sgaw Karen". Det var dem vi mötte först i byn. De var väldigt öppna och ville visa sina hem och prata med oss. Vi fick komma in till dem och smaka vad de åt för lunch. 

Art in Paradise - 3D-museet i Chiang mai

"Art in Paradise" är ett illusions-konst-muséet i Chiang Mai som vi hörde talas om genom vår värdinna på vårt hostel när vi först anlände till Chiang Mai. Det lät sådär lagom trist-intressant för barnen när hon först berättade om det men eftersom det var hett och vi ville hitta på någon inomhus-aktivitet bestämde vi oss för att testa muséet! Vi gjorde sällskap med en annan digital-nomad-familj från Canada/Paraguay. Tväremot våra förväntningar rusade barnen igenom alla målningar och aktiviteter med glädje. Det var roligt att vara med i bilderna som var 3D-målningar som målats på en plan yta på ett speciellt sätt som skapade själva 3D-upplevelsen och gjorde att det såg verkligt ut. Det var väl värt ett besök under de hetaste timmarna i Chiang Mai. Såhär blev de roligaste bilderna! :)

Uppströms med stil på Mekong-floden i Laos

Mot strömmen som vanligt men nu bokstavligt talat - på Mekong-floden.

Att åka båt på Mekong-floden är en livsresa som borde finnas på din bucket-list om den inte gör det redan. Tänk dig flodliv, kultur och orörd natur! Mekong heter egentligen Mae Nam Khong på Laoitiska vilket betyder vattnets moder. Floden börjar i det Tibetanska Himalaya och rinner igenom Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam. Den är totalt ungefär 4800 km lång vilket gör den till den 3:e längsta floden i Asien. 

Den vanligaste rutten på Mekong-floden från Chang Khong i Thailand till Luang Prabang som det är 230 km emellan är att åka nedströms. Vi valde som vi brukar med mycket annat att göra tvärtom och åka uppströms istället - denna gången av praktiska skäl. Det kan bli trångt när man åker nedströms. Det finns 3 sätt att åka båt här: Passagerar-båt, motorbåt eller att åka med någon av de finare Slow-boats som kryssar i floden här. Passagerar-båtarna är det billigaste alternativet. De är inredda med bilstolar. Jag är tveksam till hur hygieniska toaletterna är på dem. Motorbåten är det snabbaste och farligaste alternativet. Föraren bär alltid hjälm. Passagerarna bör ha hjälm och flytvästar. Då Mekongfloden är full av stenar och forsar är det inte så konstigt att de har hjälmar. 

Vi valde det sistnämnda - även här av praktiska skäl då vi vill ha så lite besvär som möjligt med resan vilket jag antar är en slags anti-reaktion då vi båda har blivit utmattade av att ha sovit dåligt flera dagar i rad. Dessutom skulle vi ha ärat min farmor som var förtjust i kryssningar och nog gärna skulle ha velat åka på Mekong-floden! Här var allt planerat så vi behövde inte tänka på något. Mat och dryck ingick samt två utflykter. 

Vattenfall, bärsjals-kultur och unesco-staden Luang Prabang

Nu hade vi nått vårt mål i Laos: Pärlan Luang Prabang med huvudattraktionerna vattenfall, fransk unesco-listad arkitektur samt spännande laotisk kultur. En trevlig överraskning var att se så många pappor bära sina barn i bär-sjalar. Sjal-mys är ju något av det finaste som finns!

Pappa som tröstar ledsen nyvaknad 2-åring i sjal.

Adrenalinkickar i Vang Vieng i Laos

Kanot-paddling i en vild flod, grott-tubing, grottbesök och trekking med småbarn. 
Allt är möjligt i det liberala äventyrs-paradiset Vang Vieng!

Vi hade lämnat huvudstaden Vientiane för att fortsätta ta oss norrut och bestämde oss för att stanna till i Vang Vieng som ligger vid branta kalkberg i en vacker flod-dal. Den lilla staden är känd för äventyr och droger och är därmed en magnet för backpackers i 20-årsåldern. Vi var dock den enda utländska familjen med barn här. Vi kom fram till Vang Vieng nästan 3 timmar efter den utlovade tiden - utmattade och kräk-äckliga efter den jobbiga buss-resan. Vi hade tänkt att stanna här enbart en natt på väg norrut mot Luang Prabang. Eftersom alla mådde dåligt bestämde vi oss dock för att stanna lite längre. Det var helt ok att ta igen sig i det här avslappnade stället med den här tjusiga utsikten från balkongen. Landskapet här påminner rätt mycket om Guilin i Kina där vi var för 8 år sedan. Där fanns liksom Vang Vieng fantasifulla fast ännu brantare kalk-berg som var beklädda med träd och växter. 

Vad jag inte visste om minornas land Laos

Vi befinner oss i Laos – det lilla landet som ligger inklämt mellan Thailand, Kina, Vietnam och Kambodia som inte har någon kustlinje. Här bor ungefär 6.5 miljoner människor. Det finns mycket orörd natur här. Anledningen till detta är nog delvis att det ligger rätt mycket minor här och var. Jag visste inte att det fanns minor innan vi kom hit. Vi besökte COPE i huvudstaden Vientiane, som är en organisation som jobbar med att förbättra livet för människor som har trampat på minor. De har en mycket intressant utställning med proteser och bra informationskällor till vad som egentligen hände i Laos under Vietnam-kriget. 

Det här var första gången jag fick höra om det hemliga kriget i Laos. Över 580000 flygplansstarter hade skett från USAs baser med intentionen att släppa över 270 miljoner klusterbomber över Laos för att stötta den royalistiska regeringen där mot Pathet Lao och hindra att vietnameserna gick över gränsen. Under 9 års tid hade ett flygplan lyft var 8:e minut. Klusterbomber täc­ker ett stort område mycket effektivt. 1/3 av bomberna exploderade dock inte utan ligger kvar som minor och väntar på att någon ska trampa på dem. De kallas UXO = unexploded ordinance.

Från Surat thani till Udon thani med tåg och flyg

En timme tidigare än avgången kom vi fram till tågstationen utanför Surat Thani. Där fick vi reda på att nästan alla tåg var flera timmar försenade och att vårat var 2 timmar försenat. Vi skulle åka rätt så sent ändå (kl: 21.20) så det var inte helt optimalt. Som tur var hade vi med vårt varuprov på den nya rese-hängmattan. Jag hittade två metallstänger att hänga upp den från. Nu kunde iallafall 3/4 delar av familjen vila sig i den. Övriga väntande resenärer fick sitta på betongbänkarna och på marken och fördriva tiden med kortspel och cigg. Vi fördrev den med att titta på Beavis and Butthead-filmen i hängmattan på vår tablet och med högtalaren i knät. Winston och Henry tyckte den var rätt kul även om den är nästan 20 år gammal.

Hängmattan blir vår räddning när tåget inte kommer.

Perspektiv på ett sönderturistat Koh Samui och motsatsen Surat Thani

Vi har lämnat Koh Samui efter att ha varit här i nästan 2 veckor. Koh Samui är en ö som vi har blandade känslor för. Det är en av Thailands mest populära turistdestinationer. För ett halvt sekel sedan var Koh Samui en okänd ö där lokalbefolkningen enbart kunde ta sig fram genom att promenera. Idag kryllar det av vägar, butiker, restauranger, pubar och klubbar. Det finns till och med en flygplats där flygplanen flyger lågt över stranden i Chaweng när de ska landa.

Do I have the right to interfere in how other people raise their children?

The child has not chosen to come to the world. It is the parents who have chosen to create the child. The baby can not take care of itself because the parents have the responsibility to take care of their children in a way that enables it to cope when it is fully grown. Children are the next generation of adults who will live together on this planet, and in their turn they will create another generation and carry on the human species because it is our natural instinct to do so.

SOURCE

The non-aggression principle and the responsibility for the child

The non-aggression principle means that none has the right to harm or force anyone to anything. Since you do not own the child and the child owns itself this principle also apply for children. 

This approach does not seem to be any obvious when violence and coercion against children is taking place both visible and hidden in all societies. This doesn't include only physical violence but also psychological violence such as coercion, abuse, shame and punishment, and the lack of meeting the mental and physical needs and necessities.

The non-aggression principle also means that you have the right to defend yourself against other people that is using violence against you. A parent that expose their children to violence in the forms I have mentioned above not only violates the non-aggression principle but also commit a crime as the child can't defend him or herself in the same way as an adult. New borns can for example only express that something is wrong by screaming and crying.

Do you own your children?

I wanted to write about the violence that occurs everywhere against children since it is more or less universally accepted and discuss what I see is the cause of this. It is popular with writings about the flaws in how to look after the children in schools and kindergartens as well as children who are abused at home where the responsibility in principle always is with someone else. So far I can´t remember having seen any article that addresses the issue that highlights the fundamental essence behind the deficiencies. To find out where the flaws really come from we have to find out who it is who owns the child and who is responsible for the child and why they are responsible.

Därför är skolplikten omoralisk

Om du inte har redan har läst mina artiklar "Vem som äger barnet", och om "icke-aggressionsprincipen" så kan det vara en god idé att läsa dem först.

Man kan ana oråd redan av att bara tänka på själva ordet "skolplikt" då stater ofta maskerar omoraliska handlingar med påhittade ord. Ett praktexempel på tvång mot barn är just skolplikten.

BILDKÄLLA

Har jag rätt att bry mig hur andra uppfostrar sina barn?

Om du inte har redan har läst mina artiklar "Vem som äger barnet", och om "icke-aggressionsprincipen" så kan det vara en god idé att läsa dem först.

Barnet har inte valt att komma till världen utan det är föräldrarna som har valt att skaffa barnet. Barnet kan inte ta hand om sig självt, därför har föräldrarna ansvar för att ta hand om sitt barn på ett sätt som gör att det kan klara sig självt när det är fullvuxet. Barnen blir nästa generation vuxna människor som ska leva tillsammans på vår planet, och som i sin tur förmodligen kommer reproducera sig eftersom det är vår naturliga instinkt.  

BILDKÄLLA

Icke-aggressionsprincipen och det egna ansvaret för barnet

Om du inte har redan har läst min artikel "Vem som äger barnet" så kan det vara en god idé att läsa den först.

Icke-aggressionsprincipen innebär att ingen har rätt att skada eller tvinga någon annan till något. Eftersom man inte äger barnet och barnet äger sig självt så gäller denna princip även i förhållande till barnet. Detta synsätt verkar inte vara någon självklarhet då våld och tvång mot barn pågår både synligt och dolt i alla samhällen. Här ingår förutom fysiskt våld även psykiskt våld så som tvång, kränkningar, skam, och bestraffningar, samt brist på att tillgodose psykiska och fysiska behov och nödvändigheter, så som att inte tillgodose barnets behov av närhet och ignorera barnet.

Icke-aggressionsprincipen innebär också att man har rätt att försvara sig mot andra människor som använder våld mot en. En förälder som utsätter sitt barn för våld i form av det jag har nämnt ovan bryter därför mot icke-aggressionsprincipen. Ett barn har dessutom inte möjlighet att försvara sig som en vuxen person, särskilt inte ett spädbarn som inte kan göra något annat än att uttrycka att något är fel genom skrik och gråt.

Vem äger barnet?

Jag vill skriva om det våld som sker överallt mot barn och som är mer eller mindre allmänt accepterat samt diskutera vad jag ser som orsaken till detta. Det är populärt med skriverier om brister i hur man ser efter barn i skolor och förskolor, samt barn som far illa hemma där ansvarstagandet i princip alltid skylls ifrån på andra. Hittills har jag dock aldrig sett någon artikel som tar upp frågan som belyser det mest fundamentala bakom bristerna. För att reda ut var bristerna egentligen kommer ifrån måste vi ta reda på vem det är som äger barnet och vem som är ansvarig för barnet och varför de är det.

Gäst-bloggare Ankorpåvift: Varför vi kallar oss anarkokapitalister

Jag har bjudit in Ulrika från den anarko-kapitalistiska bloggen Ankorpåvift till att dela med sig av hennes briljanta artikel där hon förklarar vad det är på ett lättförståeligt sätt. Trevlig läsning! I have invited Ulrika from the Swedish anarcho-capitalistic blog Ankorpåvift to share her brilliant article where she explains what it is in way that is easy to understand. Please scroll down to the orange text for the English version!

Jag, Ulrika, kom i kontakt med idéerna kring anarkokapitalism när jag försökte få grepp om vad det moraliskt mest korrekta sättet är att förhålla sig till andra människor om man ser alla människor som individer med lika värde och lika rättigheter, samtidigt som det finns lika många moraliska kompasser och politiska ideologier som människor vill leva efter som det finns människor på denna jord.

Hur man blir en Digital Nomad

Vår familj är ett levande bevis på att man kan upptäcka världen och försörja sig samtidigt. Visst låter det som en dröm att kunna arbeta från en strand på Maldiverna eller den djupaste djungeln på Borneo och samtidigt få en högre levnadsstandard och mera tid för sin familj? Många personer har frågat mig hur jag gör och sedan bortförklarat varför de inte kan ta steget att göra samma sak. Jag tycker det är märkligt eftersom vemsomhelst som har viljan kan leva så och bli en digital nomad. Därför har jag nu skrivit en guide som jag hoppas kan inspirera den som har upptäckarlust och vill få mer frihet:

En digital nomads arbetsplats i trädgården till ett vackert hus bland risfält på Bali.